En klassiker
Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.
Vräkningen kommer att äga rum snarast, dock senast inom 13 dagar. Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från Din sida att följa överenskommelserna kring denna hyresperiod med slutdatum 090908 (se bilaga 1, UL-rapport)
Som en sista åtgärd kommer jag tvingas lämna ärendet vidare till induktionsbedömning då ingen hyra för perioden kommit mig tillhanda. För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig därför att flytta ut självmant, snarast möjliga.
Mvh/
Din hyresvärd och mamma.
BF-dagen blev dagen D
Det blev inte vad jag hade hoppats men det blev något iallafall. Något att räkna ner till och se fram emot. På BF-dagen den 8 september skall jag in på bedömning om igångsättning klockan 09:00 i Borås.
Naturligtvis kommer jag vägra åka hem (lägga mig ner på golvet och skrika typ) så det kommer bli igångsättning, punkt slut. precis som det blev med Alvin fast de var tänkt att skicka hem mig.
Fram tills dess har Hoppsan 14 dagar på sig att hitta vägen ut frivilligt om hen vill slippa påtvingad vräkning.
14 dagar är tungt och jobbigt men jag tror jag kan fixa det. En dag i taget ska det gå. Jag får helt enkelt ta mer hjälp hemma. Inte av Mathias för han gör faktiskt allt han kan nu mera, men jag har ju fler familjemedlemmar häromkring som jag dels kan gå iväg till för att få andrum och dels kan dra hit för att få hjälp.
14 dagar kvar! Nedräkningen har börjat!
Min sista tid som TVÅ-barnsmamma:
Tis - 25/8 - IDAG - tvätta en tvätt & hänga den
Ons - 26/8 - 38+0 - fixa Victors dator
Tor - 27/8 - Dammsuga om Victor hjälper mig plocka i ordning
Fre - 28/8 - Möte angående Victor, här hemma - tvätta & hänga en tvätt
Lör - 29/8 - Victor ska iväg på kalas - Vilodag
Sön - 30/8 - Victor och Mathias ska ha heldag på Liseberg - ta hand om Alvin själv hela dagen
Mån - 31/8 - Tid hos BM för kontroll kl 13:30
Tis - 1/9 - Tvätta & hänga en tvätt
Ons - 2/9 - 39+0 - Dammsuga
Tor - 3/9 - Städa badrummet
Fre - 4/9 - Victor tandläkaren - Tvätta och hänga en tvätt
Lör - 5/9 - Städa i ordning för kalas
Sön - 6/9 - Min födelsedag. Fyller 27 år - Hålla kalas!
Mån - 7/9 - Möte ang Victor med skola osv
Tis - 8/9 - BF-DAGEN. Bedömning i Borås kl 09:00 - igångsättning
Har försökt fylla alla dagar med NÅGOT nu, för att dagarna ska få någon mening och för att det ska hända lite här hemma. jag kanske försöker laga mat ibland också. Sen tillkommer ju Alvin och Victor-omhändertagande och sånt.
Bubblan sprack
Det är verkligen SKIT nu. Både fysiskt och psykiskt. Jag orkar inte ens vara trevlig mot mina barn och då är min gräns passerad. Okej att disken inte blir gjord, och tvätten och att jag inte ens lagar mat men när dagens höjdpunkt är klockan 9 när jag får lämna bort Alvin så blir jag rädd för mig själv.
Igår fick jag till och med ringa och be om att få lämna redan 08:30.
Sen det fysiska som bara går rätt ner i avgrunden. Från att ha mått relativt bra en hel graviditet till att förvandlas till en orörlig klump av smärta. Det gör ONT att stå, sitta och ligga ner. Jag får äta Alvedon för att kunna lägga mig på kvällen och vaknar av att jag har ont i höften bland annat, pga vikten och måste vältra mig över på andra sidan men då bara måste jag ju upp på toa först, vilket är ett helt projekt i sig.
Igårkväll när jag vägde mig stannade vågen på 86,6. Då ville jag gråta. Jag vägde 84,4 för 5 dagar sen. Jag och en simbassäng håller ungefär samma mängd vatten nu :-( igår fastnade jag i Foppatofflorna :-( för att mina vattensvullna fötter blivit så stora.
Prinskorvsfingrarna värker och Karpaltunnelsyndromet börjar ge sig till känna (fick det i vecka 39 när jag väntade Alvin).
Ville så gärna gå hela vägen och starta spontant. Hatade att jag blev igångsatt med Alvin - i efterhand. Det har tagit jättelång tid att acceptera att jag valde att bli igångsatt men näe, nu står jag där igen. Jag ger upp, jag orkar inte. Nu räcker det. För allas bästa, kanske framförallt för Alvin och Victors bästa.
Ringde min BM idag och bad om en tid i Borås för bedömning så fort som möjligt. Bubblan sprack, jag klarade inte hela vägen fram :-(
Förvärkar
Kände Hoppsans huvud genom tappen, inre öppningen fick plats med två fingrar och lite till. Fostersäcken innanför kändes som en vattenballong och så huvudet direkt på. Skum känsla.
Förvärkarna fortsatte och jag kände bara att -näe! Inte en till sån dag som förra måndagen! Ringde förlossningen och berättade läget. BM som svarade var inte alls imponerad. Hon tyckte jag skulle duscha varmt, använda vetekuddar och återkomma om jag fick riktiga värkar eller möjligtvis komma till kvällen för att få en sovdos :-/
Så jag gick och la mig och lyckades somna och sova 1,5-2 timmar någonting och har nu ätit lunch. Förvärkarna är inte alls lika intensviva. Tappen är likadan och INGET mer händer. Falskt alarm IGEN. Min nya måndagsrutin kanske?
Nej nu ska försöka få något gjort hemma innan det är dags att få hem Alvin igen.
Vecka 37+5
30 dagar till absoluta slutdatumet då jag blir igångsatt
20 dagar till BF enligt senaste mens
15 dagar till BF enligt rutinultraljudet
13 dagar till jag fyller 27 år
7 dagar till nästa BM-besök
Hoppsans vagn
Kunde inte låta bli att tänka på den här söta retrovagnen! Bestämde mig för att gå dit idag och köpa den (bara öppet onsdagar och lördagar) och så blev det :-)
Jag tänkte att även om det inte är något jag kommer köra omkring med ute något vidare så är det ju nästan ett måste att ha en avlastningsplats! Det har jag inte ens tänkt på. Finns ju ingenstans hemma att lägga ner Hoppsan så hen är skyddad från en vild Alvin. Man kan ju inte sjala jämt. man måste ju kunna duscha också och steka bacon och dricka kaffe osv ;-) så nu har vi en plats för Hoppsan att ligga inomhus när vi inte sjalar :-)
Märket är Knokin och den är väl kanske runt 20 år gammal. Finns inte mycket info att
Googla till sig för det verkar ovanligt med retrovagnar av det här märket i Sverige. jag har tänkt maila Knokin i Tyskland och fråga efter lite information om vagnen.
Här hemma i skåpen hittade jag även lite gammalt bäddmaterial som matchade vagnen utmärkt! Filten hittade jag på en loppis åt Victor för 100 år sen och spetslakanen är arvegods från Mathias sida.
Visst blev det helt ljuuuvligt?!
Jag tror Hoppsan kommer älska det kontrastrika mönstret i innertyget :-) perfekt till småbebisar ju :-)
Viktskattnings-UL v 37+1
Så jag fick göra min extremt efterlängtade viktskattning redan idag! :-D
Hoppsan betedde sig precis så som man kan vänta sig av Hoppsan :-D det är minsann en filur jag har i magen. Hen har alltid försök smita från dopplers och UL-maskiner, vägrade visa ansiktet i profil på köns-UL:et osv. En redig bråkstake :-)
Idag var alltså inget undantag och hen vred och skruvade på sig och rörde sig så mycket det över huvudtaget gick så UL:et tog ganska lång tid och var väldans svårmätt. Huvudet är stort! Motsvarande ca vecka 41+ lårbenet gick bara få ETT mått på och det var väldigt osäkert så hon tog inte med det måttet i beräkningen för man såg inte om det verkligen var hela benbiten i bild.
Sen var det buken ja...hahaha SOKKIS! dataprogrammet visade inte ens måttet i veckor eftersom det motsvarar större än till vecka 42. Buken var dock svårmätt men till slut efter en massa mätningar av huvudet och buken fick vi fram följande:
Hoppsan är 32,4% större än normalt, väger idag i vecka 37+1 ganska precis 4 kilo (4003 gram). På beräknat datum beräknas Hoppsan väga ganska precis som Alvin gjorde alltså typ 4,6-4,7 men nu råkar det ju vara så att tjockisbebisar gärna ökar i både vikt och procent så det kan mycket väl tänkas vara så att Hoppsan klättrar upp något snäpp på kurvan.
Som det är nu ligger hen iallafall över översta kurvan.
Efter viktskattningen fick jag träffa min BM också och prata om förlossning och förlossningsbrev osv. till min stora förvåning har alla rätt: min mage HAR sjunkit SF-måttet var bara 36:-) Hoppsan har tryckt ner sig i bäckenet och är nu bara ruckbar och inte alls rörlig längre :-) mitt blodtryck har dessutom stigit till 127/86 så allt talar för att det närmar sig dagen D snart :-)
Min BM trodde inte att jag går mer än max till BF :-) vi får väl se :-)
Välkommen ut nu lilla sokkisen <3 <3 <3
****
Angående viktskattningar...
Med Alvin gjordes två viktskattningar. I vecka 38+4 beräknades han väga 4618 gram (+39,5%) och två dagar senare i vecka 38+6 beräknades han väga 3940 enligt ett nytt UL. Det motsvarar +16%. Så det kan skilja en hel del ;-)
Han föddes på BF och vägde 4680 gram vilket bör vara ungefär som Hoppsan beräknas till nu, alltså typ +32%
****
Lite siffror 37+1:
Blodtryck: 127/86
Hb: -
Blodsocker: -
Vikt: 84 + 22 kg hittills
SF-mått: 36
Hjärtljud: 146
Läge: huvudet djupt ner och ruckbar
Ett mått jag kollar hemma:
Magens omkrets: 122 cm
Pga blodtrycket kollades även urinprov men jag har ingen äggvita i urinet :-)
En rosa val? Barbapappa? Beckah?
Vecka 37+0
35 dagar till absoluta slutdatumet då jag blir igångsatt
25 dagar till BF enligt senaste mens
20 dagar till BF enligt rutinultraljudet
18 dagar till jag fyller 27 år
6 dagar till viktskattnings-UL *längta*
1 dagar till nästa BM-besök
Det ser ut som att det är "bara mage" men jag som vet att jag gått upp ca 22-23 kilo vet att det absolut inte bara är mage ;-) det kommer även alla andra att se efter Hoppsan är född hahaha.
Äntligen - Förlossningsbrevet.
Långt? Mja, det ser bara så ut här i den smala bloggen. Utskrivet på vanligt A4 är det bara 2 sidor precis och det är ju väldigt luftigt skrivet. Det finns en stor risk att det kommer gå mycket snabbt på förlossningen så det var bra med en sammanfattning och rödtextat. Dessutom har ju Mathias satt sig in i brevet ordentligt så han kan detta precis lika bra som jag, det är ju allra viktigast.
Så här ser det ut men observera att jag inte lyckats göra röd text i bloggen så jag har gjort kursiv & understruken istället så det som är kursiv/understruken stil här är egentligen rött i det riktiga brevet.
Har också fixat så det blir utskrivet och har mailat det till min BM för att få höra hennes synpunkter när jag ska dit.
*******
Förlossningsbrev
Rebecka Larsson, 820906-****
Viktigaste punkterna (sammanfattning av texten nedan)
- Naturligt - EJ epidural, värkstimulerande, skalpelektrod och liknande. Gärna bad, värme/kyla, eventuellt lustgas. Mycket stöd i avslappning och andning.
- SEN avnavling! I alla lägen.
- EJ tidig hemgång från BB, EJ tillmatning utan vårt godkännande.
Allmänt/bakgrund
Jag har två förlossningar bakom mig. Första startade spontant, hade ett naturligt förlopp och slutade med en liten son på 3685 gram/52 cm i vecka 42+3 (Östersund). Andra startades med prostaglandingel, 2 doser. När värkarna väl satte igång tog det 2 timmar innan det lilla gossebarnet föddes fram på 4 minuters krystvärkar. 4680 gram/54 cm i vecka 39+6 (Borås).
Jag skriker när jag föder barn. Jag är fullt kapabel till att göra det jag ska ändå och krystar alldeles utmärkt skrikandet till trots, så låt mig hållas. Peppa mig dock gärna och guida mig rätt med andningen och avslappningen.
Jag vill ha information om allt som händer runt omkring (även negativa saker) och jag vill vara delaktig i de beslut som tas om mig, vårt barn och min förlossning. Om jag av någon anledning inte kan vara delaktig skall pappan tillfrågas om allt som rör mig och vårt barn.
Jag vill inte bli talad till, eller behandlad som, ett barn. Jag vill bli tagen på allvar när jag är allvarlig. Det är min tredje förlossning och jag har en klar bild om hur jag vill ha den.
Jag trivs bäst med vårdpersonal som är mjuka, positiva och professionella och blir lätt negativt påverkad av hårda och burdusa personer. Jag är väldigt känslig med sådana bitar och lägger stor vikt på första intrycket.
Föda barn är något stort och viktigt för mig. Det tar år för mig att bearbeta en förlossning i efterhand (även en lyckad och bra förlossning), varför det är viktigt att det blir så likt mina önskemål som möjligt. Allt går inte att styra men det som går att styra skall vara utifrån mina önskemål och utifrån min bild av hur jag vill ha min förlossning.
Smärtlindring och värkstimuli
Jag vill i första hand bli guidad i min andning. Jag behöver peppning och pushning och påminnelser om de önskemål och beslut jag tagit före förlossningen. Jag vill helt slippa epidural och liknande medicinska smärtlindringsmetoder. Inga sprutor, kanyler, nålar eller dropp av något slag alls om det inte är nödvändigt. Om det över huvudtaget går att undvika så skall det undvikas. Absolut inget värkstimulerande dropp i onödan.
Om det finns möjlighet och tid vill jag gärna bada och om smärtan blir för stark och intensiv vill jag ha lustgas. Om jag av någon anledning behöver sys efter förlossningen vill jag ha bedövning.
Om jag under förlossningen säger att jag vill ha epidural och liknande skall detta betraktas som uttryck för smärta, inte som ett önskemål. Detta skall inte tas på allvar, precis som det är mycket möjligt att jag t.ex. ber om att bli skjuten så är inte det heller ett allvarligt önskemål utan bara ett sätt att uttrycka att det gör ont.
Utdrivningsskede
Jag har legat på sidan under krystvärkarna med båda mina barn. Jag trivs bra med det och önskar föda så även den här gången. Om krystskedet skulle ta längre tid än väntat vill jag försöka föda i en upprätt ställning i första hand, före yttre hjälp. Tång, sugklocka och liknande skall undvikas i det allra längsta. Barnet kommer antagligen att vara stort. Om det skulle vara för stort vill jag att man i första hand försöker vrida ut en axel eller en arm för hand, före några andra akuta åtgärder.
Skalpelektrod får EJ sättas på barnet annat än då det är absolut nödvändigt.
OBS! Sen avnavling
Jag vill att barnet avnavlas först när navelstängen helt pulserat klart och är vit och slapp. Före detta får den EJ klampas med peang. Om det är nödvändigt att ta ett pH-prov så får detta göras med kanyl ur den ännu pulserande navelsträngen. Strängen får då högst tillfälligt "klampas" med fingrarna.
I ett krisläge där barnet behöver akut hjälp efter förlossningen skall barnet hållas lägre än moderkakan i 30 sekunder medan navelsträngen "mjölkas" på blod innan den får klampas och klippas.
Barnets pappa skall klippa navelsträngen såvida det inte blir ett för akut läge.
Efter barnet är framfött
Jag vill genast få upp barnet på bröstet. Vi vill bli lämnade ifred med vårt barn om inget akut behöver göras. Första amningen är viktig att den sker i lugn och ro. Jag vill inte ha något livmodersammandragande medel om det inte är nödvändigt och detta får ske absolut tidigast efter att barnet blivit sent avnavlat. När barnet senare skall vägas och mätas skall pappan vara med och göra detta.
BB-tiden
Båda tidigare gångerna jag fått barn har jag åkt hem tidigare än jag önskat för att sedan ångra mig och önska att jag kunde åka tillbaka. Jag vill därför absolut INTE bli pressad att åka hem innan jag själv ber om det. För två år sedan då jag födde i Borås hade jag samma önskan men blev ändå pressad och åkte hem innan amningen var igång och innan jag kände mig redo.
Första gången jag födde barn låg jag i en 4-sal på BB och andra gången i en 2-sal. Om det finns möjlighet så vill jag gärna slippa att dela rum. Jag blir oerhört stressad av detta. Senast var vi två mammor med en misslyckad amning i bagaget som båda satt och stressade upp sig över både sin egna och den andras amning som var segstartad.
Tillmatning
Barnet får absolut inte tillmatas utan vårt tillstånd! Om det skall ske ska vi föräldrar tillfrågas och det skall finnas starka skäl till en tillmatning.
*
Tack på förhand, jag litar på er och är mycket tacksam för ert stöd och uppskattar att ni finns där med er kunskap och erfarenhet.
Med Vänlig Hälsning
Rebeckah Larsson
Spännande förvärkar
Har känt på tappen då och då men den känns omogen och bakåtriktad. Fast för 1-2 timmar sen när jag kände gick det att få in 2 fingrar i tappen och känna på huvudet genom fosterhinnorna. Tappen är dock fortfarande ganska lång och sitter långt bak.
Sammandragningarna är nu snarare förvärkar eftersom de "känns". Inte så det gör väldigt ont men litye mer som mensvärk är det.
EXAKT så här hade jag det efter jag blivit igångsatt med gel med Alvin. Jag blev ju undersökt då och då och inget hade ju hänt "på riktigt" fast det var precis så här. Men däremot vaknade jag ju sen på natten med riktiga värkar och så föddes skrutten.
Vågrar dock inte hoppas FÖR mycket eftersom det är 3 veckor kvar till BF.
Men jag har klockat förvärkarna nu i trekvart och jag skulle nog säga att de är regelbundna. Tyvärr är det nog ändå bara förvärkar och inget som verkligen gör nytta :-(
Jämförelse
VÄLDIGT svårt att få samma vinkel men jag försökte ta liknande bilder iaf.
Jobbigt nu
Ska försöka sova lite mer - dvs börja lägga mig tidigare och se om det hjälper. Bara att gå till dagis och hämta/lämna känns som ett helt projekt och det gör jätteont och trycker på massor så det känns som hen ska trilla ut!
Hur ska jag orka detta i en massa veckor? Tänk om det blir värre?
Fan också! Det har ju gått så bra hela vägen :-( måste det bli så här nu?!
SEEEEEEEEEGT!
Jag vill göra UL nuuuuuuuuuuuuu IDAG fan vad jag har VÄNTAT! Det är det enda jag kan tänka på, hela dagarna finns det med och varje dag känns som 100 år när jag tänker på UL-tiden.
Vette fan hur jag ska stå ut! Det är NÄSTAN så jag skulle kunna köpa ett UL privat för 500 (plus resa till gbg) bara för att få göra min viktskattning nu på en gång.
Blir så avundsjuk på alla andra som får göra UL hela tiden! fan också! Varför får de och inte jag? Varför ska jag vänta TOLV dar till?
Jag är inte det minsta orolig över att det är en stor bebis. Jag vill bara VETA. Det är mitt kontrollbehov som får mig att känna så här. Jag vill VETA om hen väger 3 kilo eller 4 kilo eller till och med 5 kilo nu. Vilket av det som stämmer är skitsamma, jag vill bara VETA! Innan du gnäller; jaaaaaa jag vet mycket väl att viktskattning kan visa åt helvete fel.
Nu ska jag äta frukost, höja blodsockret och bli lite mindre arg...
Att göra innan...
Så här såg listan ut:
* Tvätta bebiskläder och lägga i garderob
* Fixa i ordning sovrummet
* Tvätta sjalar
* Städa skötbordet
* Köpa blöjor
* Hämta Babyskydd
* Skriva förlossningsbrev
* Packa BB-väskan
Nu kan jag glatt meddela att: LISTAN ÄR KLAR :-D :-D :-D
Fast det är ju inte riktigt riktigt sant ;-) Det fattas lite grejer i BB-väskan och förlossningsbrevet ska renskrivas och framförallt; skrivas ut (i datorn gör det ju ingen nytta) och så ska jag fixa lite mer i Alvins nya rum men det mesta där blev klart idag.
Dessutom har jag fortfarande inte klippt mig vilket jag vill hinna med först :-) men det är ju mer än önskan än ett måste.
Så här ser BB-väsk-listan ut nu:
Prylar och förlossningsgrejer:JournalFörlossningsbrev
Legitimation
Patientbricka
PlånbokParkeringspengarMobiltelefon
Mobilladdare
Kamera + batterierVideokamera + laddare
Laptop med laddare
Godis, tuggummiNågot att läsaMp3-spelare/Cd-skiva
Pennor
Kollegieblock
Mammagrejer:
2 amningströjor
Några par trosor
3 par strumpor
Amnings-BH
Tandborste
Tandkräm
Schampo
Balsam
Duschtvål
Parfymfri deo
Hårborste
Hårsnodd
Mascara
Pappagrejer:
Plånbok
PengarKalsongerTandborsteMat & dryck
T-shirt
Bebisgrejer:
BärsjalBabyskydd
Bebisfilt
Några uppsättningar bebiskläder
Bebisytterkläder till hemgång om det är kallt
Papperstvättlappar (fanns bara vårservetter på BB sist)
Olja (raps)
10 st AmningsinläggNågra blöjor
Present från bebisen till Alvin
OJ! äre dags snart?
En rar farbor för ett tag sen: Är det tvillingar eller trillingar?
Jag: Nä EN bebis :-)
Dam på Lindex: Oj vilken mage, den är alldeles färdig va?
Jag: Njae, det är 5 veckor kvar
Damen: Men OJ, ja då är det tvillingar!
Frisören: OJ när ska du ha?
Jag: om 5 veckor
Frisören: Men herregud!
Fröken på Alvins dagis: Men nu är det väl dags snart?
Jag ler och håller upp 5 fingrar
Fröken: 5 dar?
Jag skakar på huvudet och ler fortfarande
Fröken: 5 VECKOR?!!
Granne: När kommer bebisen?
Jag: en månad kvar exakt idag
Granne: En MÅNAD?!
BM på förlossningen: Hehe oj banden räcker knappt runt (till CTG-maskinen)
Jag: nä den börjar bli stor
BM: ja det var ingen LITEN mage!!!
Pappa i dagrummet på förlossningen: Oj hur går det för dig då?
Jag: nä jag har det helt okej, jag är bara och kollar blodtryck och lite sånt. Ska inte vara här riktigt än egentligen för jag har drygt 4 veckor kvar.
Pappan: ...och är så stor redan?! Tvillingar?
Min skjuts hem från Borås: Hej magen! Har du Rebeckah med dig?
osv osv :-) *fniss*
Hoppsans kläder...
Nu har jag vikt och lagt ner alla Hoppsans kläder i byrån. Ujujuj. Allt kommer inte hinna användas. Alvin var 54 cm när han föddes och Victor var 52 cm. Vid 1 månads ålder var de båda ungefär lika stora och kunde absolut inte ha minsta storlekarna. jag är ett PUCKO som ännu en gång samlar på mig en massa i 50 och 56! Gah! Har aldrig fått en kräkbvebis heller. Kanske får det den här gången då så man har nytta av kläderna? :-)
Hoppsan har:
Bodies 50-56: 28 st
Byxor 50-56: 32 par
Tröjor & T-shirts 50-56: 19 st
Strumpor 0-4 mån ca: 56 par (!!!)
Pyjamas/heldressar 50-56: 10 st
Strumpbyxor 0-4 mån ca: 6 par
Mössor 0-4 mån ca: 12 st
Gammal bild, men några av bodiesarna:
*LOL* ska man skratta eller...
Tänk så mycket som kan hända på en månad ...tänk också på att det är just en månad kvar till BF ;-)
TÄNK om jag hade fått så där mycket färg på riktigt ;-) men tyvärr är det bara kameran och ljuset som ljuger ;-)
Här kommer en film på Hoppsan med :-) Håll koll på högersidan!
Mitt förlossningsbrev
*
Förlossningsbrev
Namn Efternamn
Personnummer
Allmänt/bakgrund
Jag har två förlossningar bakom mig. Första startade spontant, hade ett naturligt förlopp och slutade med en liten son på 3685 gram/52 cm i vecka 42+3 (Östersund). Andra startades med prostaglandingel, 2 doser. När värkarna väl satte igång tog det 2 timmar innan det lilla gossebarnet föddes fram på 4 minuters krystvärkar. 4680 gram/54 cm i vecka 39+6 (Borås).
Jag skriker när jag föder barn. Jag är fullt kapabel till att göra det jag ska ändå och krystar alldeles utmärkt skrikandet till trots, så låt mig hållas. Peppa mig dock gärna och guida mig rätt med andningen och avslappningen.
Jag vill ha information om allt som händer runt omkring (även negativa saker) och jag vill vara delaktig i de beslut som tas om mig, vårt barn och min förlossning. Om jag av någon anledning inte kan vara delaktig skall pappan tillfrågas om allt som rör mig och vårt barn.
Jag vill inte bli talad till, eller behandlad som, ett barn. Jag vill bli tagen på allvar när jag är allvarlig. Det är min tredje förlossning och jag har en klar bild om hur jag vill ha den.
Jag trivs bäst med vårdpersonal som är mjuka, positiva och professionella och blir lätt negativt påverkad av hårda och burdusa personer. Jag är väldigt känslig med sådana bitar och lägger stor vikt på första intrycket.
Föda barn är något stort och viktigt för mig. Det tar år för mig att bearbeta en förlossning i efterhand (även en lyckad och bra förlossning), varför det är viktigt att det blir så likt mina önskemål som möjligt. Allt går inte att styra men det som går att styra skall vara utifrån mina önskemål och utifrån min bild av hur jag vill ha min förlossning.
Smärtlindring och värkstimuli
Jag vill i första hand bli guidad i min andning. Jag behöver peppning och pushning och påminnelser om de önskemål och beslut jag tagit före förlossningen. Jag vill helt slippa epidural och liknande medicinska smärtlindringsmetoder. Inga sprutor, kanyler, nålar eller dropp av något slag alls om det inte är nödvändigt. Om det över huvudtaget går att undvika så skall det undvikas. Absolut inget värkstimulerande dropp i onödan.
Om det finns möjlighet och tid vill jag gärna bada och om smärtan blir för stark och intensiv vill jag ha lustgas. Om jag av någon anledning behöver sys efter förlossningen vill jag ha bedövning.
Om jag under förlossningen säger att jag vill ha epidural och liknande skall detta betraktas som uttryck för smärta, inte som ett önskemål. Detta skall inte tas på allvar, precis som det är mycket möjligt att jag t.ex. ber om att bli skjuten så är inte det heller ett allvarligt önskemål utan bara ett sätt att uttrycka att det gör ont.
Utdrivningsskede
Jag har legat på sidan under krystvärkarna med båda mina barn. Jag trivs bra med det och önskar föda så även den här gången. Om krystskedet skulle ta längre tid än väntat vill jag försöka föda i en upprätt ställning i första hand, före yttre hjälp. Tång, sugklocka och liknande skall undvikas i det allra längsta. Barnet kommer antagligen att vara stort. Om det skulle vara för stort vill jag att man i första hand försöker vrida ut en axel eller en arm för hand, före några andra akuta åtgärder.
Skalpelektrod får EJ sättas på barnet annat än då det är absolut nödvändigt.
OBS! Sen avnavling
Jag vill att barnet avnavlas först när navelstängen helt pulserat klart och är vit och slapp. Före detta får den EJ klampas med peang. Om det är nödvändigt att ta ett pH-prov så får detta göras med kanyl ur den ännu pulserande navelsträngen. Strängen får då högst tillfälligt "klampas" med fingrarna.
I ett krisläge där barnet behöver akut hjälp efter förlossningen skall barnet hållas lägre än moderkakan i 30 sekunder medan navelsträngen "mjölkas" på blod innan den får klampas och klippas.
Barnets pappa skall klippa navelsträngen såvida det inte blir ett för akut läge.
Efter barnet är framfött
Jag vill genast få upp barnet på bröstet. Vi vill bli lämnade ifred med vårt barn om inget akut behöver göras. Första amningen är viktig att den sker i lugn och ro. Jag vill inte ha något livmodersammandragande medel om det inte är nödvändigt och detta får ske absolut tidigast efter att barnet blivit sent avnavlat. När barnet senare skall vägas och mätas skall pappan vara med och göra detta.
BB-tiden
Båda tidigare gångerna jag fått barn har jag åkt hem tidigare än jag önskat för att sedan ångra mig och önska att jag kunde åka tillbaka. Jag vill därför absolut INTE bli pressad att åka hem innan jag själv ber om det. För två år sedan då jag födde i Borås hade jag samma önskan men blev ändå pressad och åkte hem innan amningen var igång och innan jag kände mig redo.
Första gången jag födde barn låg jag i en 4-sal på BB och andra gången i en 2-sal. Om det finns möjlighet så vill jag gärna slippa att dela rum. Jag blir oerhört stressad av detta. Senast var vi två mammor med en misslyckad amning i bagaget som båda satt och stressade upp sig över både sin egna och den andras amning som var segstartad.
Tillmatning
Barnet får absolut inte tillmatas utan vårt tillstånd! Om det skall ske ska vi föräldrar tillfrågas och det skall finnas starka skäl till en tillmatning.
*
Tack på förhand
Namn
BM-besök vecka 35+0
För 6 dagar sedan mätte hon SF till 34-35 och idag var det 35. Alla andra värden var också bra. Utom blodtrycket som var högt för att vara jag (men jättebra om man ser generellt).
Blodtryck: 117/78
Hb: 121
Blodsocker: 6,3
Vikt: 81 + 19 kg hittills (81 är också den vikt jag stannade på när jag väntade Alvin. Jag har alltså aldrig i mitt liv vägt mer än så här. Kul med 5 veckor kvar).
SF-mått: 35
Hjärtljud: 130
Läge: huvudet neråt och rörlig
Lägger till en ny punkt som jag kollar hemma:
Magens omkrets: 117 cm
Magen 34+5
Lista till BB-väskan
Prylar och förlossningsgrejer:
Journal
Förlossningsbrev
Legitimation
Patintbricka
Plånbok
Parkeringspengar
Mobiltelefon
Mobilladdare
Kamera + batterier + datorsladd
Videokamera + laddare
Laptop med laddare
Godis, tuggummi
Något att läsa
Mp3-spelare/Cd-skiva
Pennor
Kollegieblock
Mammagrejer:
2 par mysbyxor
2 amningströjor
Några par trosor
3 par strumpor
Amnings-BH
Inneskor
Tandborste
Tandkräm
Schampo
Balsam
Parfymfri deo
Hårborste
Hårsnodd
Mascara
Pappagrejer:
Plånbok
Pengar
Kalsonger
Tandborste
T-shirt
Mat & dryck
Bebisgrejer:
Bärsjal
Babyskydd
Bebisfilt
Några uppsättningar bebiskläder
Bebisytterkläder till hemgång om det är kallt
Papperstvättlappar (fanns bara vårservetter på BB sist)
Olja (raps)
10 st Amningsinlägg
Några blöjor
Present från bebisen till Alvin