Mina dikter
HUR som helst :-) det här är vad jag kunnat hitta nu och en del känner ni igen eftersom de är nya och ligger i bloggen sen innan:
Det bästa för alla är att undvika mig
Beckah maj 2011
Jag borde ha vetat, jag borde förstått
Bara accepterat, det hade inte gått
Skulle aldrig ha kunnat få fungera
Jag vill sluta andas, jag vill inte mera.
Mitt liv har alltid varit så
Glädjen och lyckan kommer jag aldrig att nå
Varför ska jag gång på gång försöka
Varför ska jag fortsätta hoppas och söka
Äntligen har jag insett, ingen står ut med mig
Lämna mig du bara, det är helt okej
Jag börjar förstå, det börjar sjunka in
Att jag återigen förstörde och du blir aldrig min
Ja, gång på gång slutar det så här
Hur hårt jag än försöker, lovar och svär
Den svarta dimman är allt jag finner
Medan livsgnistan slocknar medan ljuset försvinner
Livet är en ångestfylld plåga
Det är ingen mening ens att fråga
Varför vissa alla smällar får ta
och de flesta andra får ha det bra
Rättvisa i livet kommer aldrig att finnas
Har aldrig sett någon vad jag kan minnas
Vissa ska plågas, ta smärtan och skiten
Andra lever lyckligt och slipper den biten
Nu räcker det på allvar, nu är det slut
Orkar inte mera, jag kan inte stå ut
Kommer aldrig ta in nån i hjärtat igen
Kommer aldrig mer våga tro på en vän
Jag backar tillbaka, tar på mig mitt skal
Stannar här inne, jag har inget val
Annars förstör jag livet för dig
Det räcker med mitt liv, det räcker med mig.
Förlåt.
**************************************
Du är mitt hjärta
Beckah, april 2011
Har famlat i mörkret, du fick mig att se.
Du gav mig kraft, du fick mig att le.
Uppslukad av lycka. Underbara du.
Du fångade mig och jag kan andas nu.
Jag vill känna, jag vill leva.
Aldrig mer i mörkret treva.
Du har fångat mitt hjärta.
Suddat bort all min smärta.
Mina starka, växande känslor för dig.
Har helt och hållet omslutit mig.
Min sol, mitt hav, min himmel, min vind.
Som torkat bort tårar från min våta kind.
Kärleken jag känner, djupt i hjärtat mitt.
Går aldrig att beskriva, mitt hjärta det är ditt.
Snurrig och förvirrad, jag kan inte förstå.
De starkaste av känslor man kan i hjärtat få.
Den vackraste, finaste, nu och någonsin.
Älskade hjärtat, föralltid bara din.
Blunda och lyssna, en kärleksmelodi.
Min brinnande längtan den lever däri.
Snälla våga tro, tro på alla orden.
Släpp alla tankar, bort med alla borden.
Från djupet av mitt hjärta, tackar jag dig nu
och älskar dig helt gränslöst - för att du är du.
**************************************
Sången om döden
Beckah, april 2011
Sången om döden har spelat för mig.
Likt en dimma, omsluten av ångest.
Sökte ljuset men ljuset hade lämnat mig.
Sången om döden har spelat för mig.
Rivande smärta blev till tårar av blod.
Sökte kraften men kraften hade lämnat mig.
Sången om döden har spelat för mig.
Nedslagen och krossad i ett mörker.
Sökte viljan men viljan hade lämnat mig.
Sången om döden har spelat för mig.
Ett tappat andetag, en förlorad glöd.
Sökte hoppet men hoppet hade lämnat mig.
Sången om döden har spelat för mig.
Men där. Genom dimman, bortom ångesten.
En gnista av ljus. Jag lever. Jag är.
En stjärna har tänts på min svarta himmel.
En utsträckt hand, ett leende. Du.
Du torkade bort tårar av blod, hjälpte mig upp.
Du visade mig ljuset och fick kraften att återvända.
Du gav viljan och hoppet liv igen.
Du blåste bort dimman så att jag kunde se.
Se glädjen, se kärleken, se livet, se dig.
Jag hör skratt, jag hör fåglar kvittra.
Jag hör hjärtslag, jag hör vågornas brus.
Jag hör vinden genom trädkronans blad.
Jag hör dig. Jag ser dig. Jag älskar dig.
Sången om döden har slutat att spela.
**************************************
Beckah mars 2011
Ser upp mot den sammetssvarta himlen men den reflekterar bara sorgen i mitt hjärta. Mörker. Stjärnorna har slocknat där uppe. De har övergivit mig.
Ensam i ett mörker av sorg och saknad. Insikten om verkligheten kramar åt mina lungor och får mig att tappa andan. Panik. Desperat. Svart. Smärta. Blodiga tårar lättar trycket, öppnar upp för ett andetag som nuddat vid döden och vänt hem igen.
Stjärnorna har övergivit mig. Jag kan inte se dem, de leder inte in mig på rätt väg. Jag söker men finner bara mörker och smärta. Led mig hem igen.
Stjärnorna har övergivit mig och jag kan inte andas. Famlar i mörkret. Ropar ut ditt namn men du är inte där. Du var en strålande stjärna på min nattsvarta himmel. Jag behövde dig, jag behövde ditt ljus för att se allt det andra. Nu är allt svart, jag ser inget längre.
Stjärnorna har slocknat nu. Du har övergivit mig.
**************************************
Beckah, april 2011
Ett mörker av ångest omfamnar mig där jag ligger på den smutsiga asfalten.
Du har övergivit mig. Du. Du som betydde allt. Du har övergivit mig.
Blodigt och brutalt slet du dig loss från mig med ett hånfullt leende.
Högg en kniv i mitt hjärta och drog den genom mig kropp.
Jag föll ihop i en pöl av blod och såg upp på dig, försökte se in i dina ögon.
Du skärmade av, vägrade möta min blick. Tittade bara på sörjan med avsmak.
Jag använde all min kraft för att sträcka upp min blodiga darriga hand mot dig.
Du tittade inte ens på den. Du trampade på mig och gick vidare. Vände dig inte om.
Desperat samlade jag ihop sista styrkan för att ropa efter dig. Ropa ut ditt namn.
Snälla, försvinn inte, snälla snälla försvinn inte, gör inte så här.
Du vände dig inte ens om, du fortsatte att gå.
Här ligger jag i en pöl av blod och tårar, hjärtat är trasigt men hoppas och drömmer.
Drömmer om att se dig där borta i dimman komma emot mig.
Drömmer om att du äntligen ska förstå, känna dig berörd och vända om.
Drömmer om att du ska sträcka mig din hand, hjälpa mig upp.
Torka bort mina tårar, laga mina blodiga sår. Krama mig. Hålla om mig.
Drömmer om att mina känslor och mina ord ska landa i dig, att du ska förstå.
Att du ska förstå hur djupt det är och vad du gjort mot mig.
Att du ska förstå att det är dig jag behöver nu, bara du kan hjälpa mig upp igen.
Snälla lämna mig inte i en pöl av blod och tårar. Jag går sönder utan dig.
**************************************
Av din röst
Beckah 2011-02-18
Innan jag ens hört ljudet av telefonen som ringer börjar mitt hjärta slå snabbare.
Jag känner det på mig, jag tänker på dig hela tiden och känner så starkt i hjärtat att jag vet.
Ringsignalen bryter av och med darrig hand lyfter jag upp telefonen.
Du säger ditt namn och mitt hjärta bränner av alla känslor som bubblar upp av att höra din röst. Som sammet, varm smält glass, en varm vindfläkt om sommaren.
Du pratar och jag blundar och håller andan.
Hela min kropp och själ absorberar din röst och dina ord.
Tänk om du förstod, tänk om du kunde känna hur starka mina känslor är.
Din röst värmer mig, lindas runt mitt hjärta som slår snabba tunga slag.
Jag vill stanna i det här ögonblicket för alltid.
Bara blunda och höra din röst och fyllas av mina varma känslor som inte längre får plats inuti och flödar ut med de tysta tårarna du inte kan se.
Men jag är inte ledsen, min mun ler.
Av din röst.
**************************************
♥ Till Hailey ♥
Beckah, juli 2010
Du lilla barn med rosig kind
Du svepte in med en vårfrisk vind
Tog världen i dina små händer
Fångade hjärtan i många länder
Ett näpet ansikte så litet och sött
vackrare än de flesta jag mött
Du kom med ett buskap att älska varann
En saga som blev sann
En ljuvlig prinsessa med visdom och styrka
En änglaskatt värd att dyrka
Du har gjort avtryck i många hjärtan
Vi finns här för dig i smärtan
Vi ber för dig lilla stjärna
Följer dig på din resa så gärna
All min styrka vill jag ge dig
Som tack för påminnelsen du gett mig
Påminnelsen om att inte ta något för givet
I hjärtat kommer du följa mig hela livet
Tack lilla Hailey för allt du ger
För att du strålar som solen var gång du ler
Mina tankar finns där hos dig
Du berör mig ♥
**************************************
Till Elmer inför din dopdag
14 mars 2010
från mamma
landade och satte världen i blom
påminde om sårbarhet, om livet
Lärde oss - ta inget för givet
Oro och sorg, kärlek och glädjerus
ett hotande mörker i livets hus
Vimlande tankar så trött och matt
En prickig pojke, ett barn, min skatt
Så ljuvlig och stark, så vacker och mjuk
Underbar, Helt perfekt! Är han verkligen sjuk?
En rasad värld, helt vänd upp och ner
Tänk om jag aldrig får se när du ler?
Men du gav inte upp, du stannade kvar
du vägrade förlora, gav frågorna svar
Du visade alla, du var starkare än så
Med glöd i själen, du kämpade på.
Rödlätta lockar och en blick så blå
runda kinder med skrattgropar på
Så fantastiskt vacker, jag är så stolt
När jag ser på dig slår hjärtat en volt
Jag älskar dig så vansinnigt djupt lilla prins
Tack! Av hela mitt hjärta, tack för att du finns!
Tack för all kärlek du skapat och delat ut.
Tack för allt, tack för varje liten minut.
**************************************
Min Alvin
Mamma Rebeckah inför Alvins dop 080302
En gosse, ett barn, ett mirakel har jag fött
med busiga, krokiga öron så sött
Himmelsblå ögon med docklik frans
Du är min sol, min lycka, mitt hjärtas glädjedans
Gulddunigt hår, liten mun i rödaste rött
Du är den ljuvligaste Alvin som världen har mött
Din själ är värme, ditt leende är himmelens glans
Dagarna med dig är små blommor i en krans.
Älskar dig större än alla ord som någonsin fanns.
*************************************
Hjälten Tilleman
Av Beckah82 06-03-31
(Den här använde Tilles föräldrar i hans dödsannons. FÖRSTÅR ni äran eller? Blir tårögd bara av att tänka på det. Hoppas alla minns lille Tille? Halvåringen som kämpade- och förlorade mot EB)
En liten stund vandrade han,
här med oss på jorden.
Han, som allas hjärtan vann
och fick oss att tappa orden.
Sällan någon så djupt berört.
Talat rakt in i allas hjärta.
Berättat om allt vackert och oförstört.
Viskat om verklig smärta.
Så mycket du uppnått.
Så mycket ditt liv betytt.
Så mycket vi medmänniskor fått.
Genom dig, lilla knytt.
När du dina vingar får,
lämnar du inte bara jordlivet.
Du kommer i oss alla lämna öppna sår.
När du till slut tar det stora klivet.
Aldrig någonsin blir du glömd.
Den lille hjälten Tille för god för denna jord.
Ditt budskap finns för alltid gömt,
i varje själ, i vart hjärta, finns dina ord.
Ditt meddelande från Gud
"Ta ingenting förgivet"
"Uppskatta dina nära", är ditt bud
"Uppskatta gåvan, livet"
**************************************
Till en sörjande...
Du är inte ensam
Beckah 23 Maj 2005
För varje tår du släpper skall jag släppa en tår
När ditt hjärta värker ska jag dela din smärta.
Jag ska hålla om dig i tanken. Sända dig min värme
Du kan inte missa det för det kommer direkt från hjärtat.
Jag vill finnas där för dig. Även om jag är långt borta är mina tankar, min värme, mina styrkekramar där hos dig så länge du behöver mig.
När ilskan faller över dig ska jag hjälpa dig skrika. Jag ska lyssna och känna. Aldrig ska jag ifrågasätta din vrede. Du FÅR vara arg.
När rädslan lägger sig som ett mörker ska jag lysa upp i ditt rum. Jag ska tänka på dig och viska genom rymden att du FÅR vara rädd. Livet är skrämmande. Döden än mer så.
Jag finns här när frågorna hopar sig. Jag ska ta emot dem och hjälpa dig att gå igenom dem.
Svaren känns omöjliga att hitta. Vad är meningen? Det finns ingen mening och det är DET som gör ondast.
Då ska jag finnas där och hjälpa dig att överleva. Överleva tanken på att det inte finns några svar. Att det inte finns någon mening. Jag ska hjälpa dig bära smärtan.
När du kan skratta igen ska jag finnas där och skratta med dig. Möta dig i din glädje och berätta för dig att du FÅR vara glad.
Vad du än känner, när helst du är ledsen, arg, rädd, glad eller frågande. När du inte kan få luft och när du fylls av panik ska jag finnas där.
Tveka aldrig på om du kan lita på mig. Du kan känna det om du blundar att jag finns där för dig och min styrka och vänskap klarar det. Jag bryr mig om dig och finns där för dig. Nära i tanken för alltid så länge du behöver.
*********************************
Skymningstankar
Beckah 2004
Tankarna tränger sig
upp på ytan
allt eftersom jag slappnar av
och vandrar in i mig själv
Utanför fönstret rullar Sverige förbi
likt en film.
Sakta
har det börjat skymma
och den regnduggande
sommarkvällen för med sig
en behaglig känsla av lugn till mitt inre
Tågets taktfulla buller dövar mitt öra och sänker mig
djupare in i mitt rum av tankeverksamhet.
"Jag är fri nu" hör jag en röst säga
långt bortom tågbrus
och regndroppar på den immiga fönsterrutan.
Bortom alla ängar som böljar fram likt vågor i vinden
och bortom de frodigt grönskande träden
som vackra och stillsamma passerar mig på min färd.
Bortom allt detta hör jag rösten
Jag känner igen den.
Den har talat till mig i en svunnen tid.
"Jag har sökt dig" viskar jag,
tar försiktigt ett tyst andetag och frågar
"Vem är du?"
Jag blundar och håller andan inför svaret
Jag blir alldeles kall och tiden stannar
när det sakta går upp för mig.
Det är jag
Det är JAG som är fri.
Utan att jag märkt det har mina läppar format ett leende.
Mörkret har nu fallit utanför och jag viskar i en lättnad
"Välkommen tillbaka ...jag har saknat dig"
**************************************
Levande död
Beckah 2004
Vad ska man göra när det gör för ont för att leva men man inte vill dö?
När det känns som om man redan är död och det enda som vittnar om att man lever är smärtan inuti?
En smärta så stark och rivande så luften pressas ur lungorna och lämnar ett vakum efter sig och får en att kvävas och sakta sakta tyna bort.
När det river och sliter inuti och själen håller på att smulas sönder i smådelar och tankarna vimlar omkring och samtidigt står stilla.
När det känns som om man håller på att förblöda i det stackars hjärtat som pumpar i panik för att hålla en vid liv när resten av ens kropp och ande vill ta livet av en.
När man vill skrika så fönsterrutorna spricker men inte får fram ett ljud.
När det brinner inuti för att man vill gråta men det inte finns några tårar kvar.
När det enda som finns är tomhet och smärta och panik.
När inget känns glatt och inget spelar någon roll.
När allt kvittar för inget kommer någonsin bli till glädje igen.
När man bara vill lägga sig ner och somna men man inte kan och inte vill somna och man inte kan och inte vill vara vaken.
När man känner att man behöver äta men man inte kan äta, när man inte kan dricka för det inte får plats ens en droppe vatten eftersom man redan är så överbelastad av all smärta.
När man bara vill sitta där på en stol fast man inte alls vill sitta där för man vill resa sig upp för det är för jobbigt i själen att bara sitta där men man inte vill resa sig upp för man har ändå ingenstans att ta vägen.
När man vill springa till jordens ände fast man vet att jorden inte har någon ände och det ändå inte spelar någon roll och man ändå inte har någonstans att ta vägen medan man samtidigt inte kan vara kvar där man är.
När man bara vill upphöra att existera men man ändå inte vill dö.
När allt utöver att försöka komma ihåg att andas känns övermäktigt ansträngande.
När hela kroppen darrar och man fryser och ändå svettas.
När varje liten atom av kroppen känns som ren smärta.
När det gör så ont psykiskt så det till och med känns fysiskt.
Vad gör man när allt känns förbi och man redan är död. Levande död.
<3
Hur känns depression?
Levande död
Beckah 2004
Vad ska man göra när det gör för ont för att leva men man inte vill dö?
När det känns som om man redan är död och det enda som vittnar om att man lever är smärtan inuti?
En smärta så stark och rivande så luften pressas ur lungorna och lämnar ett vakum efter sig och får en att kvävas och sakta sakta tyna bort.
När det river och sliter inuti och själen håller på att smulas sönder i smådelar och tankarna vimlar omkring och samtidigt står stilla.
När det känns som om man håller på att förblöda i det stackars hjärtat som pumpar i panik för att hålla en vid liv när resten av ens kropp och ande vill ta livet av en.
När man vill skrika så fönsterrutorna spricker men inte får fram ett ljud. När det brinner inuti för att man vill gråta men det inte finns några tårar kvar. När det enda som finns är tomhet och smärta och panik.
När inget känns glatt och inget spelar någon roll. När allt kvittar för inget kommer någonsin bli till glädje igen.
När man bara vill lägga sig ner och somna men man inte kan och inte vill somna och man inte kan och inte vill vara vaken. När man känner att man behöver äta men man inte kan äta, när man inte kan dricka för det inte får plats ens en droppe vatten eftersom man redan är så överbelastad av all smärta.
När man bara vill sitta där på en stol fast man inte alls vill sitta där för man vill resa sig upp för det är för jobbigt i själen att bara sitta där men man inte vill resa sig upp för man har ändå ingenstans att ta vägen.
När man vill springa till jordens ände fast man vet att jorden inte har någon ände och det ändå inte spelar någon roll och man ändå inte har någonstans att ta vägen medan man samtidigt inte kan vara kvar där man är.
När man bara vill upphöra att existera men man ändå inte vill dö. När allt utöver att försöka komma ihåg att andas känns övermäktigt ansträngande.
När hela kroppen darrar och man fryser och ändå svettas. När varje liten atom av kroppen känns som ren smärta. När det gör så ont psykiskt så det till och med känns fysiskt.
Vad gör man när allt känns förbi och att man redan är död.... levande död.
Skymningstankar
Beckah 2004
Tankarna tränger sig
upp på ytan
allt eftersom jag slappnar av
och vandrar in i mig själv
Utanför fönstret rullar Sverige förbi
likt en film.
Sakta
har det börjat skymma
och den regnduggande
sommarkvällen för med sig
en behaglig känsla av lugn till mitt inre
Tågets taktfulla buller dövar mitt öra och sänker mig
djupare in i mitt rum av tankeverksamhet.
"Jag är fri nu" hör jag en röst säga
långt bortom tågbrus
och regndroppar på den immiga fönsterrutan.
Bortom alla ängar som böljar fram likt vågor i vinden
och bortom de frodigt grönskande träden
som vackra och stillsamma passerar mig på min färd.
Bortom allt detta hör jag rösten
Jag känner igen den.
Den har talat till mig i en svunnen tid.
"Jag har sökt dig" viskar jag,
tar försiktigt ett tyst andetag och frågar
"Vem är du?"
Jag blundar och håller andan inför svaret
Jag blir alldeles kall och tiden stannar
när det sakta går upp för mig.
Det är jag
Det är JAG som är fri.
Utan att jag märkt det har mina läppar format ett leende.
Mörkret har nu fallit utanför och jag viskar i en lättnad
"Välkommen tillbaka...jag har saknat dig"
Dagens blyerts-gissning :-)
Okej ett tredje porträtt då :-)
Några gissningar?
En storblogg men ganska ny på bloggstjärnhimlen vad jag vet?
Uuuunderbar humorbloggare!
Uppdaterar med svar på tal:
Näsan på teckningen är exakt som på fotot (jag har kontrollerat proportionerna så jag VET detta).
Däremot så var väl bildvalet möjligtvis taskigt men jag valde en bild som var lätt att rita så att man såg vem det var, precis som karikatyrteckningar så syns det bättre när man framhäver de utmärkande dragen.
Anledningen till att hon fick stor näsa på teckningen OCH FOTOT är att hon tagit bilden själv med kameran för nära ansiktet. Det blir samma effekt som när man speglar sig på baksidan av en sked.
Ny gissning i blyerts
Teckningen blev bra men sen när jag skulle fota av teckningen! SUCK! Tog en massa kort men inget blev bra.
Strunt samma, det kanske går att gissa ändå. Detta är också en bloggare.
Inte fullt lika lätt som Kissie, eller? ;-)
Tecknat i blyerts
Någon som ser vem det är?
Jag har fler blyertsporträtt längre bak i kategorin "kreativt".
Elmer i mammasydda byxorna
Mudden är som synes lime och själva byxorna är klargul, stark ljusgrön och mörk klargrön. Av någon anledning ser det ut som att midjemudden sitter jättetight men det stämmer inte. På krypbilden ser det mer rätt ut.
Synd att ni inte kan se tyget IRL för det gör sig inte riktigt på bild. Synd med tanke på att jag ska sy ett till par att sälja på tradera. men men de går nog att sälja ändå för en liten peng :-)
NU ÄR DE KLARA!
Jag köpte ju ett velourtyg som jag gått och blivit kär i ;-) för att sy muddisar till Elmer. Nu har jag äntligen sytt byxorna och jag älskar dem! Ja pga tyget alltså, inte för att de är så proffsigt gjorda och så ;-)
Både velour och muddväv är köpt på tyg-Skroten i Skene och mönstret... well ...jag bara klippte till några tygbitar. de är i strl 80/86 ungefär.
Det var svårt att få till bilder som gjorde tyget rättvisa dock :-/
Hemmasydda brallor :-)
Tyg: Köpte ett par snorbilliga (9.95 kr tror jag) velourbyxor i strl 152 på GeKås för typ ett år sedan som jag hade tänkt använda till just detta. Nu blev det äntligen av.
Mudd: Vita muddväven är köpt på Skroten i Skene och den gröna mudden med snörning satt på byxorna så jag klippte loss den och återanvände.
Blev några små fulgrejer här och var men nu törs jag nog sy de riktiga byxorna i tyget jag köpte igår :-) ett par till Elle och ett par till Tradera (ja, jag säger till i bloggen när de ligger på Tradera) :-)
Bild på byxorna med uppvikta muddar finns HÄR
Kreativiteten flödar inatt ;-)
Jag har sytt ett par braxor :-D fast inte i tyget jag köpte idag :-P eftersom det var så länge sen jag sydde så ville jag först testa med ett gammalt skräptyg och det blev okej men jag blev påmind om en del grejer som jag ska ändra när jag gör de riktiga byxorna.
Är även i full gång med att göra inbjudningskort. hm...tar lite tid ju fast det inte ens är många. Nåja, tur att det är kul iallafall :-)
Men nu känns det lite gäspigt och som att min kropp vill gå och lägga sig för natten...
byxorna får jag visa upp imorgon. Absolut inget märkvärdigt men ja, ändå :-)
Vi har skaffat hund!
Kan du sy?
När Alvin var liten lyckades jag dock knåpa ihop en del grejer :-)
Här kommer några bilder av mina alster ;-)
Lättfodrad sommarjacka
Muddiga muddbyxor :-)
Väska med pennfodral, näsduksfodral, nyckelband
Solhatt
Frottébyxor
Blöjförvaring
Mei Tai fyrkantssjal
Muddshorts och T-shirt
En till jacka
Jackan och solhatten ihop
Muddbyxor
Brottardräkt :-)
Klädbyte på sjalbarn. detta sydde jag till en ännu ofödd tjej :-)
En bild till
Blyertsporträtt
Jag älskar ju att rita egentligen men hinner aldrig och då tappar jag förmågan mellan gångerna.
Här är några av mina gamla porträtt:
