Det kom en kommentar...

idA skrev:
"Du kanske bara godkänner positiva kommentarer ? Finns en uppsjö av mammor som sytt egna onepiece. Tycker helt ärligt inte din hemma sydda va något speciellt alls ... :-/ fruktansvärt ful färg kombo du valt oxå ... Men men, bättre lycka nästa gång ;)"
Eftersom du kanske inte går in bland kommentarerna och läser svaret så får du det här i ett inlägg:
"Men idA; det är ju inte du som ska ha den så vad DU tycker om färgkombon är ju ganska ointressant och jag behöver inte ha bättre lycka nästa gång, jag är nämligen väldigt nöjd den HÄR gången :-)
...och nej, jag godkänner inte bara positiva kommentarer, men det kanske ser ut så, eftersom du är ensam om att ha skrivit negativt."
idA skrev:

"Du kanske bara godkänner positiva kommentarer ? Finns en uppsjö av mammor som sytt egna onepiece. Tycker helt ärligt inte din hemma sydda va något speciellt alls ... :-/ fruktansvärt ful färg kombo du valt oxå ... Men men, bättre lycka nästa gång ;)"

Eftersom du kanske inte går in bland kommentarerna och läser svaret så får du det här i ett inlägg:

"Men idA; det är ju inte du som ska ha den så vad DU tycker om färgkombon är ju ganska ointressant och jag behöver inte ha bättre lycka nästa gång, jag är nämligen väldigt nöjd den HÄR gången :-)

...och nej, jag godkänner inte bara positiva kommentarer, men det kanske ser ut så, eftersom du är ensam om att ha skrivit negativt."

**

Elmers one piece ser ut EXAKT som den såg ut i mitt huvud innan, den blev PRECIS så som JAG ville ha den, hur skulle jag då kunna ha "bättre lycka nästa gång"? Rätt svårt...

**

Vill återigen passa på att tacka alla er andra, som skrivit så snälla saker :-) <3 <3 <3



Beckah-dieten och livets mysterier *viktigt* - Uppdaterat inlägg.

Skrev detta igår men FUCKING BLOGG.SE har inte funkat typ senaste DYGNET!


***

Fått några gnälliga kommentarer till reportageinlägget, meeen det var ju väntat :-P

Det gör mig INGET!
För i mitt liv har idag molnen skingrat sig och en solstråle har letat sig fram och nått mitt hjärta med värme och lycka!


Dock var det en kommentar som jag måste svara på här i ett inlägg. Någon som undrar varför jag säger att jag inte bantar och hen tycker att jag svälter mig.


Svar:

Jag kallar det inte att banta om man går ner i vikt utan att göra något för att gå ner i vikt. Antagligen VILL min kropp se ut så här eftersom jag ALLTID sett ut så här!!! Det här ÄR JAG lixom :-) Undantaget är när jag är gravid eller ammar.

Nej, jag bantar inte och går inte på någon diet. Jo Beckah-dieten i såfall dvs. ÄT VAD DU VILL - NÄR DU VILL!

Jag äter när jag är hungrig eller sugen på något. Är jag inte hungrig eller sugen på något så låter jag bli. Enkelt. ÄR jag sugen på något så äter jag precis det jag är sugen på, oavsett vad det är. Min kropp säger till när det fattas något. Det är jag övertygad om. Min kropp gillar High-Carb-High-Fat uppenbarligen *mumma* :-P ;-)

Ena dan kan jag äta en macka, en glass, en påse chips, 3 frukter, normal lagad mat, godis, en påse bullar och en micropizza (eh, ja vissa dagar äter jag bara nyttigheter också *s*). Nästa dag kanske bara en banan och en halv påse chips :-) Äter så gott som aldrig frukost utan allt blir från typ mitt på dagen och fram till jag lägger mig. Ca. 00-03 någon gång brukar jag gå och sova. Däremot dricker jag en JÄVLA massa kaffe och numera med mjölk, kanske den jag får näring ifrån? ;-) dricker även ganska mycket läsk.

Kan väl också säga att ju mer jag håller mig till att äta "skit" och på fel tider - desto smalare blir jag/håller jag mig. Då jag går upp i vikt så är det när jag äter frukost och sen bara nyttig mat. Jag är nästan avundsjuk på mig själv ;-) ...och JA jag kortar hellre ner livet och äter godsaker än att leva längre och äta tråkig mat. Jag lever NU och varför inte passa på att ha det Gött? Dö kan man göra när som helst. Påkörd av en bil tex. Man kan även leva hur nyttigt som helst och ändå dö i Cancer och annat otrevligt.

Jag äter aldrig INGET på en dag. Visst det har kanske hänt 3 gånger sen januari, MAX. Då har det varit när jag är på BOTTEN av botten och helst skulle vilja dö. Då är jag inte hungrig eller sugen och äter alltså inte.

Som sagt - jag äter PRECIS vad jag vill NÄR jag vill och jag trivs förbannat bra med det :-)



Med min "metod" har jag gått ner 35,5 kilo (varav ca 25 kg sen EFTER förlossningen)
utan att göra ett jävla någe för att gå ner. Jag rör mig så lite som möjligt och tränar aldrig (jävligt lat ärligt talat och äter skit). Har en syster som funkar EXAKT likadant så det ligger väl i generna. Min andra helsyster funkar inte så - meeen hon fick ALLT anlag för bröst istället så vi andra två blev utan. Hahaha, rättvist :-P


****


NOG om det. Nu tar vi något annat, något oerhört viktigt ;-)


LIVETS STORA MYSTERIER


Kom på en till häromdagen men är för dement för att den skulle fastna, får återkomma med den ;-) MEN det finns två mysterier som jag undrar över och hoppas få svar på.


1. HUR kommer det sig att man köper lösviktsgodis, enbart sådant man tycker är gott givetvis, men LIKFÖRBANNAT är det ändå bara "äckliga" godisar kvar i botten av skålen?! Vem fan har lagt dit dem?


2. HUR kommer det sig att en fryst köttfärs tinar snabbare i jättekallt vatten än liggandes på diskbänken i rumstemperatur?


Tacksam för svar...





Ligga, är det att tänka på? (raggningsreplik).

Det trillade in en kommentar till inlägget 18 av bilderna från i söndags *skratt*





Really? Fan vilken kass fantasi! Kan vi inte knulla i skoteroverall istället?

Kan man få se brösten? Ja alltså, jag vet inte om du missat det, men jag har inga :-) men visst kan du få se mig utan BH. Du behöver bara bli tjej först och ha en så underbar personlighet att jag faller för dig (vilket är jävligt svårt då den platsen är extremt upptagen) och sen behöver du bara vara ihop med mig typ en månad eller två. Sen så :-)

***

Godmorgon världen :-D Idag blir en bra dag!

Vad är klockan?? (internt skämt! en kram utlovas till första som kommenterar med rätt svar på frågan *s*).

Soooolen fortsätter att skina på vårt lilla getto, a.k.a. Rövberg, även denna dag :-) Vad hitta på idag då? Ja det återstår att se. Antagligen en tur till Gråsa gården och hälsa på någon sis.

Ha det gott folks :-)


Puss <3


Edit:
Angående plåtningen då...

Ledsen om någon trodde något annat men 99% av tiden såg det snarare ut så här:





När jag skrivit att jag tycker det är kul med plåtningar ...asså ni trodde väl inte på allvar att jag menade typ kyssandet och kladdandet? Hahaha :-) det var sekunder -ta bild- sluta och istället vara normal eller skratta sen plåta någon sekund igen. Välkommen till verkligheten bakom bilder ;-)


Bilderna nedan och bilden ovan är tagna typ inom samma 2 minuter:




Nu ställer jag fan diagnoser: Ni är FAN psykopater med inslag av Hitlersyndrom.

Nu räcker det för i HELVETE! Nej, jag borde inte skriva det här. Borde inte läsa era vidriga kommentarer era jävla fittor från helvetet som saknar ett liv och som inte heller förtjänar ett liv!

Jag är STÖÖÖÖRD ja, men om jag är störd så kan man ju VERKLIGEN undra vad det är för grava missbildningar i era hjärnor?!! Så som ni håller på är verkligen mer än vidrigt. Ni förtjänar ALLT ont i livet. Jag önskar från djupet av mitt hjärta att ni råkar ut för riktig smärta, verkliga problem, få kämpa på riktigt någon gång så ni håller käft sen. Fast, det är klart ...ni skulle aldrig palla. Ni skulle inte klara EN dag att må som jag gör, ha min bakgrund, vad jag har runtomkring mig, leva mitt liv.

Jag har skrivit ut hur fruktansvärt dåligt jag mår - ni hånar, skriver elakheter. Jag har skrivit ut när jag varit på vippen att ta mitt liv - men nejdå, det är inte anledning nog att låta bli att plåga. Ni fortsätter.

Idag skrev jag att det hänt något väldigt stort och jobbigt i vår familj. Är ni HELT JÄVLA BORTA ELLER????!!!! NÄÄÄÄ inte ens NU håller ni käft??!!!! FYYYYYYYYYYYYYY FAAAAAAAN för er, ni har fan inte en jävla aning vad som hänt eller hur allvarligt det är!!! Hoppas ni bryter fingrarna på tangenterna och sätter era elakheter i halsen och kvävs till döds.

Garanterat är ni äckliga, slitna, FULA, äckelsvin som ingen vill ha så ni sitter ensamma på era fisluktande feta rövar hela dagarna och har INGET bättre för er än att gömda bakom anonymitet sitta och tortera andra med ord. Uppenbarligen så behövs ju detta som substitut för att fylla något behov ni inte får tillfredställt. Ni får väl aldrig några vänliga ord, ingen tycker om er. Folk spyr när de ser er ute så ni sitter där inne ensamma oduschade och fula och skriver av er eran ångest genom att tortera andra.

Vill ni ha närhet och kramar - testa ta en dusch, bli lite trevliga och ut och umgås med folk som KANSKE (om de får betalt) kan låtsas tycka om er lite. Sexuellt frustrerade? Hahaha ja garanterat :-) för vem fan skulle vilja knulla en missbildad åsneröv insmetad i bajs och löss? Det är ju ungefär lika tilltalande kan jag tro. Ett tips; köp en dildo! OM ni klarar av att gå ut bland vanligt folk, Ni kanske sitter fastklistrade i datastolarna av intorkad svett, snusk och avföringsrester? Men det är lugnt, det går nog beställa på nätet.

Personer som ni har fan förbrukat rätten att kalla sig människa. Gör världen en tjänst och hugg av er era händer så ni slutar plåga folk när ni inte längre kan skriva. Hahahaha för SÄGA sånt här skulle ni ALDRIG våga :-D det är det som är det roliga när det gäller PATETISKA ursäkter till "människor" som ni; Ni måste vara anonyma och ni måste SKRIVA, gömda bakom skärmar. Ni vågar inte stå för ett jävla skit och vågar fan inte ens säga hej i verkliga livet. Blyga, tillbakadragna missfoster som antagligen varit mobbade och hatade hela livet. BUUUHUUU tråkigt för er!

Jag har full förståelse för att era mammor halvt knarkade ihjäl er under graviditeten och sedan råkade tappa er i golvet tills era skallar blev helt deformerade och era hjärnor skvalpade sönder till en flytande sås - men snälla, köp er lite hjälp istället för att tillfredställa er och bli kåta av att sitta och kommentera i bloggar ni stör er på. VARFÖR ens läsa?! Gillar man inte hallonbåtar - men ge då FAN i att köpa och äta det?! Köp Ahlgrens bilar och HÅLL KÄFT! Men näääe, vi vill fortsätta trycka i oss hallonbåtar bara för att kunna spy lite varje dag och klaga på hur äckligt det är med hallonbåtar. HÖJDEN AV OINTELLIGENS??!!!

Gör något vettigt; gå och ta en dusch vettja, kolla inte i spegeln i badrummet om ni inte vill skrika av skräck (det är ju trots allt Påsk och inte Halloween). För om era utsidor speglar era insidor är det något ni INTE vill se och inte kommer att kunna se utan att falla döda ner ...men å andra sidan, vad fan skulle det göra? Ingenting! Er död skulle knappast skapa något tomrum eller lämna några sörjande.

...och JA UTAN att blinka skulle jag med GLÄDJE säga er allt detta ansikte mot ansikte! Jag STÅR nämligen för mina åsikter och är aldrig anonym.


Skulle inte ni dragit till blåkulla igår förresten? och bränt er själva på bål? Fan att ni missade det!


GLAD PÅSK PÅ ER!!!





Ja jag är lättprovocerad...

Kommentar till Inlägget  "Ja, jag har ställt diagnoserna själv - SJÄLVKLART"


"Nopp, svaret duger inte, finns inte mycket du kan göra för att det skall duga, dom få saker som bevisar lär du ändå inte göra:)
Handlar i grunden om att jag tror att du ljuger, jag tror inte att du har alla diagnoser, tror inte att du äter alla piller du säger dig äta eller att du har det så hemskt illa som du beskriver i bloggen:)

Jag tror att du hungrar efter uppmärksamhet, tror du hungrar så mycket så att denna blogg har stigit dig över huvudet, du har hela tiden knuffat sannings gränsen längre och längre bort, det blir en självuppfyllande profetia för dig, att du har problem tvivlar jag inte det minsta på, men att dom är så illa som du beskriver har jag sedan länge lagt ner o tro, dina bekymmer är andra än dom du så frekvent beskriver.
Du hänvisar till din blogg och att det skulle vara bevis nog, jag gör det samma, hänvisar till din blogg och följer en röd tråd där du leker läkare och översittare och en fasligt massa andra saker, inga bevis på din sjukdomsbild, bara att du är allmänt störd."


Hm... "Allmänt störd" - är det en diagnos du ställer nu (vilken festlig ironi isåfall) eller vad ville du ha sagt med det? ...och vad är allmänt störd, vilken personlighetsstörning är det?

Ehhh JAA jag är störd! Jag har personlighetsSTÖRNINGAR. Emotionellt instabil personlighetsSTÖRNING (Borderline), Passiv-agressiv personlighetsSTÖRNING, Fobisk personlighetsSTÖRNING, Depressiv personlighetsSTÖRNING.

Jaaa jaa, visst, visst, jag HAR väl hittat på alltsammans då. Men medicinerna jag berättat om käkar jag och har utskrivet iallafall. Hm ...undrar varför jag har dem utskrivna? :-/ Märkligt, med tanke på att jag inte har diagnoserna...

Kass mobilbild men iallafall (och ja det är jättelöjligt att bli så provocerad att kände att jag ville lägga upp den här bilden, men nu gör jag det ändå):



Atarax 25 mg 1-2 st vb, max 6 st/dag. Det här har i praktiken inneburit 3 x 2 st dagligen enligt rekommendation från läkaren. Ska tas bort när Lyrican ökas.

Lamictal 50 mg 1 st/dag. Saknas gör alltså förpackningen till 100 mg Lamictal som jag då skulle ta 3 st av. Efteråt har det ökats till 400 mg istället för 350 mg/dag. Ska inte ökas ytterligare.

Oxascand 10 mg 1 x 3/dag. Ska tas bort när Lyrican ökas.

Lyrica 50 mg 2 x 1/dag. Ska trappas upp till ca 300-400 mg/dag.

Ska läggas till:
Seroquel 300 mg/dag


Just ja...
Kanske skulle visa upp järntabletterna jag har utskrivet också? och Alvedonen och multivitaminen som jag också äter...?

Ja, jag har ställt diagnoserna själv - SJÄLVKLART!

Kommentar till inlägget "Döm inte - du kan aldrig förstå"


Anonym (of course) frågade:

"Är lite nyfiken på om detta är diagnoser du har som läkare gett dig, eller är du självdiagnostiserad?
Är ju en röd tråd genom din blogg där du leker läkare ganska frekvent och du kan bäst o vet bäst, så känns som en ganska legitim fråga."

...och la senare till:

"Anser att det är en legetim fråga för jag personligen är inte så särskilt övertygad om att dessa diagnoser är något som en läkare har satt på prent utan snarare en sjävdiagnostisering av en som tror sig veta det mesta.

Och att kunna saker om en sjukdom som du påpekar är inte det samma som att kunna sätta diagnosen på sig själv.
Jag kan allt om flygplan, men det betyder inte att jag kan flyga..."


Ja, du. Är det inte bättre att du faktiskt läser bloggen så slipper du framstå så pinsam?

Borderlinediagnosen fick jag när jag var 8 år (för 20 år sen kunde man ge barn sådana diagnoser, det gör man inte idag) och har genom hela mitt liv varit mer än solklar. Diagnosen fick jag förnyad för ett år sedan då jag gick på utredning på Öppenpsyk. Samtidigt framkom att jag har ytterligare några personlighetsstörningar.

Bipolär sjukdom har jag med stor tydlighet haft iallafall i 10 år.

Nej, men jag har satt diagnoserna själv och skriver ut recepten själv också. Absolut. Just nu går jag på 400 mg Lamotrigin/dag + 100 mg Lyrica/dag + 30 mg Oxascand/dag + 150 mg Atarax/dag. Från nästa vecka ska jag börja en upptrappning av Lyrica som kommer ta någon vecka. 150 mg/dag till att börja med och lär antagligen landa på 300-400 mg/dag. Tredje veckan ska en ny medicin läggas till som heter Seroquel som ska trappas upp till 300 mg/dygn. Dessa två + mina 400 mg Lamotrigin ska jag ha som min underhållsbehandling (Oxascand och Atarax ska bort).

Känner du någon frisk person som käkar dessa mediciner i den här mängden? För nöjets skull? Det är inte ens många psyksjuka som äter den här kombinationen och dessa mängder. Det är lixom inget man bara sätter in på kul, fast det inte uppenbarligen behövs. Speciellt inte med tanke på alla biverkningar för att inte tala om hur jävla påfrestande det är för levern.

Sånt här vet man om man läser bloggen, så börja med det så får du svar på alla dina frågor.

När det gäller att leka läkare så handlar det om att jag vill ta reda på alla fakta, fundera och tänka själv, kolla symptom, KUNNA. Jag sätter inga diagnoser, jag vänder mig alltid till vården, till läkare. Jag litar inte på en läkare bara för att personen har läkarleg. Man får förtjäna mitt förtroende först. Det kan räcka med att i första intrycket vara rak, professionell, bemöta mig som en värdig person och inte se ner på mig. Är läkaren (eller vem som helst jag möter) sådan så litar jag på denne och känner mig trygg. Dvs litar på denne tills motsatsen bevisas, alltså att jag får anledning att tappa förtroendet (vilket iofs. kan hända väldigt lätt). Så är det med alla jag möter, inte bara läkare.

Om man läser inlägget du kommenterat så står detta klart och tydligt också. Det är en del av min sjukdomsbild att ifrågasätta och inte per automatik lita på folk.

Jag har ett barn som föddes med två ovanliga sjukdomar. Det har varit väldigt svårt för mig eftersom jag dels har svårt för att lita på folk och dels faktiskt inte KUNNAT lita på någon för ingen kan svara helt säkert när det gäller Elmer. Därför har jag varit tvungen att utbilda mig själv i hans sjukdomar. Jag är bäst i världen på Elmer. Ett barn som har en sjukdomskombination som han är ensam om i hela världen. Ingen vet hur sjukdomarna påverkar varandra.

Jag har hela tiden fått vända mig till experter på hans LCH vilket känts tryggt (eftersom jag alltid kollat med minst två olika professorer om samma sak). Därtill har jag läst om andras erfarenheter, följt andra barn med sjukdomen, läst all fakta på nätet (och det finns mycket och mycket säger olika saker, mycket säger emot varandra, en del är gammalt, en del är nya rön). Det här har jag lagt ENORM tid på (ni anar inte). Därför är jag ursäkta uttrycket men; JÄVLIGT kunnig på LCH.

Experterna kan LCH, de vet vad de pratar om, men inte ens de förstår sjukdomen fullt ut, man vet idag inte ens vad som orsakar den. De kan inte Elmers andra sjukdom; Mastocytos och är heller inte intresserade av den eftersom deras intresse är LCH (och andra histiosjukdomar). De kan inte heller Elmer som är helt unik. Dessutom har varje LCH-barn en helt egen variant av LCH. Ingen kan säga hur sjukdomen kommer att yttra sig i ett enskilt fall. Tiden får utvisa för varje barn eftersom sjukdomen kan vara allt från mild till att döda barnet och kan vara mild i åratal för att sedan plötsligt bli elak.

Men som sagt ...sen var det då kombinationen av Elmers sjukdomar. Det är redan konstaterat att Elmer har en hud som ingen annan i världen. Hans celler i huden gör precis vad fan de vill, när de vill, hur de vill, utan synbar anledning. Han kan ha utslag i alla de former. Det bara kommer. Ingen förstår, ingen kan förklara. Varken vanliga läkare, hudläkare eller experter på hans sjukdomar. Jag är den som ser allt detta som händer i hans hud. All vårdpersonal som har hand om Elmer lägger alltid till "...meeen så är det ju Elmer vi pratar om nu och Elmer är ju Elmer som sagt" oavsett vad det gäller i princip. "Normalt sett så *blablabla* meeen nu är det ju Elmer så...".

Sååå förklara för mig hur jag ska kunna lita på att en random läkare ska kunna något om Elmer? Hur jag ska kunna lita på att de vet vad de gör? Det finns EN enda jag litar på och det är hon som följt Elmer hela hans liv. Hon har varit Elmers läkare hela hans liv, sett alla hudförändringar, sett alla konstigheter som Elmer "gör" hela tiden med knasiga symptom, provsvar osv. Hon är påläst på sjukdomarna men framförallt är hon kunnig på ELMER, vilket är det som är mest relevant. Jag har också under hela Elmers liv kunnat sammanfatta all fakta jag får fram, allt experterna säger till mig och berättat vidare allt till henne. Hon har "utbildat" sig på LCH, Mastocytos och på ELMER i 1,5 år. Jag Litar på henne. Hon har mitt förtroende. INGEN annan.

Hade Elmer haft vanliga sjukdomar så hade det varit en annan sak! Men nu har han inte det. Nu har han sjukdomar som de flesta vanliga läkare aldrig hört talas om och inte ens experterna kan till fullo ännu.

Sen att du (många) som läser bloggen uppfattar det här som att jag leker läkare eller tycker mig veta bäst själv kan ju inte jag göra något åt. Det finns en förklaring till det (ovan nämnda) men sen att ni väljer att inte se den får ju stå för er. Att lita på någon med ett sådant barn hade varit svårt eller omöjligt för vilken förälder som helst och är man då dessutom en person som har extremt svårt för att lita på folk ....ja, tänk själv.



Var det ett tillräckligt uttömmande svar på din fråga?






Totalt beroende av någon

Fick den här kommentaren:

"Hjälp. Jag förstår och tycker det är hemskt att du mår så dåligt.
Jag hade en relation med en tjej med borderline och när jag ville lämna henne så reagerade hon exakt som du skriver om ovan. Nästan läskigt att läsa. Hon fick också ett psykiskt sammanbrott, blev inlagd, tog tabletter och en massa annat som jag inte behöver skriva om. Problemet var att hon åt upp mig. Det GICK inte att stanna vid hennes sida och försöka prata, få henne att förstå. En stor anledning till att jag lämnade henne var att hon ville ha mer och mer av mig hela tiden så jag kvävdes/blev uppäten. Till slut fick jag panik. Jag är en stabil person men jag blev deprimerad och fick ångest och mådde skit. Det är väldigt svårt att ha en relation med en borderline-personlighet. Jag gav henne allt hon ville ha under en lång tid efter att det tagit slut, men det var aldrig nog för henne. Du verkar ha stor insikt i hur du själv fungerar, det är bra. Du kan säkert bli bra en dag. Men man måste se sig själv också och inse att det kan vara psykiskt påfrestande för andra också. Och att alla människor har fria val att stanna eller inte stanna om det tar mer energi än det ger."


Det här är mitt svar:

"Tack för att du berättar. Känner igen det där väldigt väl, men vet om att det är så. Det är extremt jobbigt för Borderlinepersonen i fråga också, om man som jag dessutom är Bipolär och går in riktiga depressioner och toppar (inte bara Borderline-svängighet som jag såklart också har) så är det SVÅRT svårt svårt, alla Borderlinepersoner förstår inte hur jobbigt det är att vara den andra, alltså i ert fall DU. Men jag vet och förstår. Men jag är tusen procent säker att du "övergav" (som hon tycker) henne mycket mer skonsamt än det jag fått uppleva nu med den här personen ...som INTE är en kärlekshistoria som många skrivit bland kommentarerna. Det är bara en person som valde att finnas i mitt liv och sedan plötsligt skrotade den kontakten helt brutalt, elakt och ja, allt det jag skrev igår, trots att hon vet om hur skör jag är (hon övergav mig alltså så elakt att det hade varit brutalt även utan mina diagnoser). Hon kunde och borde ha gjort det på en mycket bättre sätt.

Man vill inte vara så klängig men det är svårt när man älskar så mycket och så djupt att man vill krypa in i samma skinn och dela kropp för att vara tillräckligt nära, allt annat är egentligen aldrig nära nog. Det går inte att beskriva den känslan för andra, det måste upplevas. Det är fruktansvärt jobbigt.

Att då förlora en sådan person - ja, det är värre än att dö, värre än att låsas in i ett fängelse i något ociviliserat land och bli torterad varje dag. Man skulle lätt "ta" det, bara man fick vara nära den personen.

Om man överlever separationen så går det sakta över med tiden (lång tid oftast), går att lära sig hantera och leva med, gå vidare, men känslorna finns kvar i hjärtat resten av livet om än på ett lite mer "normalt" sätt. Hur man hanterar separationen påverkas naturligtvis hur den som lämnar gör när hen lämnar.

Det här är en STOR del av anledningen till att jag aldrig släpper in folk för då händer detta om hen försvinner så för bådas skulle släpper jag inte in folk (med vilja, det har hänt ett par gånger mot min vilja, nu tex.)

Kram"


Även om ni inte förstår känslan så kanske ni då lite bättre förstår ATT det är fruktansvärt, utan att förstå eller någonsin känt känslan själv? ...ja, utom ni som helt klart bestämt er för att det är roligt att sparka på mig, håna mina känslor och det jag skriver. Det här är min blogg, jag använder den för att överleva, andas. Jag fattar inte ens vad ni gör här? Varför ni ödslar tid på att läsa min blogg när det alldeles säkert finns bloggar ni istället skulle tycka om. ÄR det verkligen så roligt att plåga någon som redan mår dåligt. Det är lite som att håna en rullstolsburen, säga att hen borde kunna gå eller skratta åt någon med dyslexi, håna, skratta åt hens oförmåga att läsa och skriva som andra. Osv osv, orkar inte räkna upp 100 exempel.

Som sagt, jag är tålig men självklart känns det som att det är liiite för mycket på en gång nu. Fattar ni verkligen inte det? Fattar ni inte vad jag har i mitt liv utan att ni dessutom ska roa er med att försöka plåga mig?


Knarkmorsa! Ring Soc!!!

Herreguuud värsta knarkmorsan!

Nu ska jag upplysa er om lite grejer som jag anser att ni behöver veta :-)

  • Stilnoct funkar olika på olika människor. Bara för att några av er blir höga och sitter och målar golvet med nagellack och annat galet betyder det INTE att jag gör det. Jag har haft Stilnoct innan och det funkar skitbra. Vissa av er verkar ha missat att man ska göra sig i ordning för natten, sen ta tabletten och gå och lägga sig omedelbart. man ska liksom inte ta tabletten och sen sätta sig och måla naglarna, ställa sig och byta gardiner eller gå till tvättstugan.

  • Nej, man behöver inte gå och få dagsdoser hos en sköterska. Jag har mina mediciner hemma, delar själv på eget ansvar. Äter dem på eget ansvar, följer läkarnas ordination. Ja tänka sig! LÄKARE har gjort bedömningen vad jag ska ha för mediciner, vad som passar bra med min sjukdomsbild och vilka läkemedel som går att kombinera i MITT specifika fall.

  • GRATTIS till dem som gått i terapi istället för att knapra piller och att detta hjälpt. Åter igen så funkar olika människor olika. Det här är MIN behandling, det jag valt och det psykpersonalen anser är det jag ska ha. Ett par byxor i storlek XXL kanske sitter skitbra på din kropp, jag behöver storlek XS. Jag tappar dina byxor och du får inte ens mina byxor till vaderna. Jag behöver kaffe på morgonen för att funka, du får ont i magen av kaffe och kräks. Jag är frusen och behöver ett tjockt duntäcke, du svettas som en gris av ett  tomt påslakan OSV. Tänk om alla var lika, så enkelt det hade varit men det ÄR inte så enkelt. För MIG är medicin rätt väg att gå sen skiter jag i hur bra det var för DIG med terapi.

  • Mina mediciner är inte på något sätt farliga - sålänge man tar dem efter ordination! För den som inte visste det är en näve Alvedon också dödligt - därför tar man efter rekommendation! Samma sak med en näve järntabletter. Ja, till och med VATTEN kan förgifta dig om du tar för mycket. En brödkniv i kökslådan är inte dödlig eller ens farlig sålänge du inte hugger folk eller dig själv med den - håller du dig till det den är till för: skära bröd så är brödkniven både bra och ofarlig.

  • Du är NAIV som fan om du på allvar tror att det inte finns vårdpersonal med psykiska problem som kräver daglig medicinering. Otroligt naiv. Inte bara vårdpersonal. var och varannan människa har ett halvt Apotek hemma i skåpet. Grejen är att det är fult att prata om det. Jag skriver öppet om det. Så här kan det se ut för en person. Det här är vardag för många. Jag visar att de inte är ensamma! Ni fattar verkligen inte hur många som skriver privat till mig och tackar för att jag skriver öppet. Det har gett många hopp, viljan att orka. Ja, till och med har vissa valt att LEVA istället för självmord för att JAG, just JAG och mitt val att skriva öppet gett dem livsgnista.

  • Det finns EXTREEEEMT många föräldrar som käkar mediciner VARJE dag både för psykiska sjukdomar och fysiska sjukdomar - men ändå tar hand om sina barn, eller oftast - PÅ GRUND av medicinerna KAN ta hand om sina barn. Ja, ring gärna soc:


    -Hej, en tjej skrev i en blogg att hon äter mediciner som är starka och hon har barn.

    -Ojdå, vad är det för mediciner?

    -Nä ett gäng piller hennes läkare skrivit ut för att hon har sjukdomar som kräver dessa mediciner.

    -Hm ...oookej? Vad tänkte du på, vad är problemet? Tar hon inte medicinen som hon ska?

    -Jo, hon sköter medicinerna men hon kan inte ta hand om sina barn ...tror jag, eller gissar jag. Jag har ju aldrig träffat henne eller sett henne med sina barn, men ja, jag gissar det.

    -Finns det någon pappa till barnen?

    -Ja och just nu har han barnen varje kväll och natt nu när mamman mår som sämst. Dessutom finns en farmor, en faster och tre mostrar i närheten. Det stora barnet som är snart 13 år var hos sin stödfamilj i helgen.

    -Ööööh, okej? Vad är problemet?!

    -Jaa men det är inte tillräckligt många som håller koll på barnen!

    -Vilka finns i barnens närhet då?

    -Ja som sagt, pappa, farmor & farmar, faster, tre mostrar, en MASSA vänner, täta läkarbesök med grundliga undersökningar, BVC, dagispersonal, en jäkla massa grannar, skolpersonal och så går den stora pojken och pratar med kuratorn när han vill och behöver. Mamman har också ett starkt socialt nätverk av familj och vänner som finns där och backar upp och daglig kontakt med Öppenpsyk med sin samtalskontakt där och åkte på eget initiativ till Psykakuten när hon kände att det behövdes.

    -Måste fråga; vem är du då förresten, hur kommer du med i bilden?

    -Nej det vill jag inte säga. Jag vill vara anonym och bor 50 mil ifrån henne.

    -Vad tycker du att vi från Socialtjänsten ska göra för jag förstår inte riktigt?

    -Jaaa men hon ska fan inte ha barn!

    -Hm ...återigen, vad är du orolig för?

    -Men för fan, jag bara tycker så! Åk dit och ta barnen! De mååååste slitas upp från sin trygga tillvaro och omhändertas fattar ni väl??!!


Hahahaha fatta vilken komedi :-)


Detta var vad jag ville ha sagt just nu för stunden. Återkommer säkerligen med fler svar på era underhållande dumheter. Ni hjälper mig verkligen att hålla humöret uppe så tack :-)  <3




The joke's on you ;-)

Kommentarer tillhörande inlägget om vardagskrafset :-)





Jo, 9000 haha vad är det för märkvärdigt med det? För din skull la jag upp en lista bland kommentarerna i det inlägget så får du räkna själv. Tänk så spännande mitt liv är för alla :-))

Dagens kommentar hahahaha

:-)) Priset för dagens kommentar går till:

"Krafs ja! Pinsamt billigt krafs passande en WT-morsa!"

Skrivet under inlägget Går ner typ ett kilo när jag tar av mig al...

Jaa du, nog för att jag i allra högsta grad faller in under kategorin White Trash så måste jag ändå le lite.

Mitt vardagskrafs är värt runt 9000 kronor. Jag vet inte vad för juveler du bär till vardags men för mig duger det här krafset utmärkt :-)

Men tack ändå för att du bryr dig så mycket :-)



HAHAHA det HÄR är en Nalle Puh-hjärna!!!

HAHAHAHAHA LOVELY! Naturligtvis dök det genast upp en Nalle Puh-hjärna som skulle kommentera :-D underbart klockrent och roligt. EXAKT vad jag menar när jag skriver Nalle Puh-hjärnor! Då menar jag personer som är så här intelligenta som den sorgliga varelsen som skrev den här kommentaren:

"Klippkort på psyk istället för våran vanliga vårdcentral?!?!
Snälla gör oss äran att sluta skriva all skit!"

Ungefär lika intelligent som en person som tycker om H&Ms kläder men ändå envisas med att varje dag gå in i Polarn o Pyrets butik, se sig omkring och spy i tanken över de fula kläderna. Gå fram till kassan och säga:

"Usch! Sicka kläder! Sluta tillverka dem - för allas skull!" Svaret skulle antagligen bli "Eh ...ja, alltså om du ser dig omkring så finns det väldigt många andra här som tycker om dessa kläder".

Nästa dag är den intelligenta personen ute på jakt efter kläder igen. Går hon till H&M som hon gillar? Hahaha näää hon evisas återigen med att gå in hos Polarn o Pyret och förfasas över deras vidriga kläder. Sen går hon vidare till Lindex, KappAhl och en hel rad andra butiker och gör samma sak - spyr ur sig hur mycket hon INTE gillar deras kläder.

För SÅ funkar den här typen av intelligenta människor! De är så patetiska att det faktiskt på allvar ger dem något att springa runt och klaga på allt de INTE gillar istället för att hålla sig till det de gillar och låta bli att besöka Polarn o Pyret och låta dem som GILLAR Polarn o pyret få vara ifred där inne och sluta trakassera den stackars människan i kassan.

Älskade lilla Nalle Puh; krysset uppe i högra hörnet på skärmen: klicka på det nästa gång du råkar hamna i min blogg ;-)





P.S. upplysningsvis är det samma "klippkort" på Vårdcentralen och psyket ;-)

Berätta om sexuell läggning

En läsarfråga...

Fråga:
Har du berättat om din sexuella läggning för dina barn (läs: Victor, de andra förstår väl inte riktigt). Hur gick du då tillväga?

Svar:
Hm ...pratat om min sexuella läggning? Ser inte riktigt varför jag skulle göra det? Det gör man ju inte när man är hetero? Eller brukar man sätta sig ner och förklara för barnen att "jo ni förstår att mamma och pappa är heterosexuella och det innebär att..." :-) så nej jag ser absolut inget behov av att meddela mina barn, det märker de väl om de tycker det är intressant.

Jag lär mina barn att man får bli kär i VEM MAN VILL. Mina barn tillåts inte tycka att det är konstigt alls med hbt-personer, det får de inpräntat från födseln och så har jag alltid gjort, så min förhoppning är väl att det är ganska ointressant för dem vem mamma blir kär i, det intressanta är om mamma blir tillsammans med någon och att hen är trevlig och bra med barnen - oavsett kön.



Pupplina!

Nej, det är verkligen inte jag som skrivit det där. Bra att du sa till och bra att du verkar ha känt på dig att det inte stämmer att jag skulle skriva en sådan sak.

Meddela mig gärna IP på den där kommentaren.

Jag försökte skriva det här hos dig men fick meddelandet "Bad Gateway" när jag klickade på skicka, det är anledningen till varför jag skriver det här istället (du lämnade ingen mailadress som jag kunde nå dig på).

För övriga som undrar så har någon efterbliven idiot skrivit en elak kommentar signerad med mitt namn i hennes blogg. Ni kan alla vara helt säkra på att jag aldrig skulle gå runt och skriva skit så om fler fått liknande kommentarer så är det inte jag.

Men jag tror att de flesta inser det ;-)

Till dig som går och skriver saker i mitt namn; dina mediciner är till för att ätas - ät dem, så du klarar att fungera som en normalfuntad människa. Ett tips i all välmening...


Skit i det du...

"Om det kommer fler än 20 svar" haha :-P

Ibland glömmer jag hur många läsare jag har egentligen ;-) ANYWAY :-)

Nu är det nästan helg :-) jag har inga lektioner idag och det blir inget matteprov. Glömde att jag ju lämnar barnen sent på fredagar. Nu har jag nyss varit och lämnat dem. Vi blev lite sena dit idag, skulle varit där kl 10.

Jag tog en del bilder på vägen för det är strååålande väder ute ska fixa in dem i bloggen.

Idag ska jag städa, fixa med tvätt, försöka plugga lite och, om syrran har tid-ork-råd ska jag fråga om hon vill luncha. Får höra av mig nu på en gång så hon inte hittar på annat om hon inte redan gjort det.

Just ja, förra fredagen var det några som skrev och hade lite ont av att jag gick och klippte mig medan barnen var på dagis. Egentligen bryr jag mig föga men jag kan ju ändå ta upp det om någon var intresserad.

För det första: Jag läser 450 poäng. Det är mer än heltid. Det betyder att jag skulle kunna ha barnen på dagis från 06:30-18:30 i princip. Om jag hade velat. Det vill jag inte. De går i snitt från 8-16 varje dag. De har typ 37 timmar i veckan eller ngt sådant. Sen om jag pluggar på natten och tittar på TV på dagen borde vara upp till mig. jag måste ju ändå ta den där pluggtiden, jag läser fortfarande heltid, oavsett hur jag lägger upp mitt schema på självstudier. Jag tycker inte att det angår någon annan.

För det andra: Innan jag började plugga hade jag Alvin på dagis 30 timmar i veckan istället för de vanliga 15 timmarna. Det var något jag fick beviljat med hjälp av familjeenheten på soc, pga sociala skäl. Jag behöver ha den tiden. Nu är barnen några timmar längre men nu pluggar jag dessutom heltid. Räkna själva.

För det tredje: på fredagar är barnen hos sin pappa. Det är egentligen M som har dem nu och har ansvar för dem MEN för barnens skull gör jag så att jag hämtar dem vid 15:30 på fredagar och så får M hämta dem hos mig ett par timmar senare. Det är för att de ska slippa gå så sent på fredagar när de, och framförallt Elmer, är så små och jag ändå KAN hämta. Så just fredagar är jag egentligen LEDIG, både från skola och från barn och gör således precis vad jag vill. På sikt kommer M få hämta barnen själv på sina dagar.


Så var det med det :-)

Medan jag skrivit detta har jag haft kontakt med syrran och ja, vi ska iväg och luncha :-P

Alltid dessa puckon!

Jag blir så jävla arg på vissa korkade puckon! Ni som inte har bättre för er än att spy moralkakor kan ju gå och läsa uppdateringen på inlägget om Nalles Resa http://beckahbitch.blogg.se/2010/october/underbara-nalles-resa-obs-las-detta.html

Någon fråga om lymfkörteln också, jag uppdaterade det första inlägget igår med hur det gick istället för att skriva ett nytt, men det gick iallafall utmärkt och allt är lugnt :-)

Nu sitter jag i skolan och ska om en stund på verkstadstid för NO-ämnen. Måste kolla om jag kan få in något i hjärnan från Naturkunskapen. Jag har icke pluggat, fattar ingenting och vi har prov imorgon ;-) Braaaaa :-P dumt också att jag har spanska ikväll så det försvinner lite pluggtid där men jag får väl helt enkelt plugga hela natten istället hehe. Nä jag vette sjutton hur det kommer gå.

Men det ordnar sig nog ....eller något ;-)

Nu ska jag ta en kopp kaffe iallafall och sen plugga! Hej hej :-)

Svar på kommentar

Delar ur en icke godkänd kommentar:


"Finns det någon speciell anledning till att du drog på stort på Elmers födelsedag med kalas för hela släkten men på Viktors varken gav han ett kalas eller tårta. Fick Viktor födelsedagspresent ens?"


Jaha? Har det inte stått i bloggen så har det aldrig hänt, eller? :-) hahaha


Jag, precis som ALLA andra bloggare VÄLJER ut små fragment av våra liv, våran vardag, som vi vill/orkar lägga upp i bloggen och resten får läsarna aldrig se. Vaddå? Har du inte fattat det?  :-)

Victor hade både kalas och tårta serdu, jag bara orkade inte blogga om det. Jag har dock nämnt kalaset i bloggen.
Presenter fick han också minsann. Tänka sig! Runt 700 kronor i form av kläder, ett X-box-spel för 400 kronor (eller var det 500?), ett par filmer, nån skolgrej och en touch-mobil. Detta av mig alltså, om jag inte glömt något.

Därtill fick han 100 kr var av mina systrar, pengar även från sin farmor, ett spel och godis från Alvins och Elmers pappa, kläder från Alvins och Elmers farmor och så fick han säkert något från sin förra stödfamilj som han hälsade på.

Så du behöver inte bekymra dig så mycket och i fortsättningen kan du ju tänka lite längre än näsan räcker. Det händer saker i våra liv som aldrig hamnar i bloggen, märkligt va??

Det kom en kommentar

I natt trillade det plötsligt in en kommentar på ett jättegammalt inlägg i bloggen. Författaren till den här vänliga och trevliga kommentaren skriver alltså svar på en annan kommentar till inlägget.


"Sofia: Låt dig inte retas av beckahs otroligt barnsliga attityd. Du kan vara skadeglad och leva lycklig med vetskapen om att Elmer är både ful, fet(!) och troligen också lär dö snart. kramiz kramiz"


Möjligtvis inte ditt smartaste drag hittills i livet :-) kanske inte riktigt detta som Norrbottens läns landstings datorer är till för? Vad tror du? Din chef är underrättad.


Min första tanke var att du måste vara patient ;-) det skulle förklara en hel del, men sedan så fick jag veta att du bara var en sur nattarbetare som inte har bättre saker för dig på arbetstid än att skriva sånt här om någons bebis. Men som sagt, det där får din chef ta tag i.

ALDRIG Kidelin för min del iallafall!

Jag ber om ursäkt! Jag hade fel!

Färgad av mina egna erfarenheter trodde jag självklart att Kidelin var ett bra företag som gav vissa bloggare en rabattkod som läsarna faktiskt tjänar på. Det trodde nog alla bloggare som fått en kod att använda också! De blev meddelade att de kunde erbjuda sina läsare en kod så skulle läsarna få gratis frakt, kunna förhandsboka och få marknadens bästa priser på Nova Star.

Jovisst stämmer alla dessa saker ...men detta får ALLA kunder, oavsett om de använder en kod eller inte. Min vän är inte ensam om att ha en kod. Kidelin har varit smart och gett koder till många bloggare för att många ska göra en massa reklam för dem och "lura" sina läsare utan att de ens vet om att de gör det.

Nä fy fan, TUR det inte var jag för jag hade blivit jävligt förbannad! Hoppas verkligen Kidelin läser detta!

Jag kan genom Willvin erbjuda en kod för att folk ska få fraktfritt och en överaskning med i paketet. På så sätt tjänar kunderna på att använda min kod. VARFÖR ska de annars använda koden???!!! Tänk om de surfade in på hemsidan och fann att ALLA får fraktfritt och en överraskning??! Fy satan vad arg JAG hade blivit och så besvikna mina läsare hade blivit!

TUR att jag samarbetar med ett seriöst företag som aldrig i helvete skulle göra något så fult. Men som sagt, jag är van att jobba med sådana bra företag så jag tog för givet att Kidelin var lika seriöst men så var inte fallet.


Men känner ni ändå för att handla hos Kidelin får ni gärna uppge geshiia. Ni får inget för det men min vän tjänar på det. Ja, jag har jättesvårt att motivera varför ni ska använda koden men ja, om ni ändå ska...

Mat och hygien hos pappa

MÅNGA ställer frågor kring mat och hygien och liknande så jag får väl ta upp det separat...

Ja, jag var en lortunge. Dagis klagade på pappa att jag var smutsig och luktade äckligt. Naturligtvis så sa inte fröknarna detta så jag hörde utan det var pappa som var "snäll" och berättade. Han pratade ofta(st) med mig som om jag var vuxen och berättade om sin syn på världen som ja, tex om idioterna som jobbade på dagis och liknande.

Min farmor såg till att jag badades ibland och att jag fick gå till frisören och klippa mig. Jag borstade tänderna själv vilket resulterade i en massa hål. När jag var några år gammal fick jag börja bada själv hemma hos pappa. dvs han tappade upp ett bad åt mig i badrummet på övervåningen och sen gick han ner och la sig och sov i soffan. När jag tröttnade så fick jag sitta och ropa och ropa tills jag grät då kom han till slut upp och tvättade håret och tog mig ur badet. Efter ett tag lärde jag mig att tvätta håret själv.

Han bytte sängkläder ...aldrig typ! Jag hade samma hela tiden och nere i fotänden på sängen hade jag en hel sandlåda grus ungefär men han var exremt noga med att sängen bäddades mycket noga och militäriskt varje morgon. Skum kombination. Jag hade ett sovrum på övervåningen med säng och skrivbord och på nedervåningen hade jag ett lekrum och i det rummet fanns 1 garderob och en bäddsoffa och det var allt. Helt kalt och trist.  ALLA mina leksaker var i garderoben och när man lekt med något skulle allt kastas in i garderoben igen. Inte en pryl fick lämna rummet. Bäddsoffan var mina systrars säng varannan helg och de fick inga lakan och sådant alls. De hade täcken och kuddar men inga påslakan och örngott.

På veckorna så fick jag till dagis (senare fritids) när det öppnade men innan dess fick jag muffins hemma till för-frukost VARJE dag (Hägges, köpta muffins i påse). Efter dagis fick jag middag. Tyvärr kunde pappa inte laga mat. Han kunde göra pytt-i-panna av bara korv och potatis ELLER så lagade han kokt korv med pulvermos (och massa peppar i moset). Det var hans två rätter så dessa körde han på eller så slängde han fram en burk Pölsa som är det absolut äckligaste jag vet.

ÄTA var ingen valfri aktivitet hemma hos pappa. Äter gör man annars jävlar! Om man inte av egen fri vilja petade i sig maten så tryckte han ner den i halsen. Om man inte öppnade munnen så tog han tag med näven bak i nacken och ströp åt tills det gjorde så ont att man gapade och då skyfflade han in mat. Tugga och svälj. Kväljas, spy, svälj igen osv. Min ena syster fick ätstörningar med kräkningar redan från 3-årsåldern. Jag har än idag svårt för att äta upp. Det räcker att jag kommer att tänka på pappas metoder undermedvetet så låser det sig. Då kan jag inte ta en tugga till, det växer i munnen och jag kan inte svälja, måste spotta ut och lämna resten.

På helgerna bestod frukosten av en tallrik filmjölk med ett BERG socker i mitten. Han hade djupa porslinstallrikar med blå kant och små målade blåbär på var sida inuti tallriken. Vi tävlade alltid om att komma förbi den blå kanten och sen blåbären. Filen var helt gul av allt socker.

Det var samma sak hos pappa som hos mamma - UT efter frukost, välkommen in lagom till middagen.

Hos mamma var maten inget tvång på det viset som hos pappa men man åt ändå av ren svält typ. Hon var ungefär lika bra som pappa på att sköta barnens hygien. Men det var mer trasiga, smutsiga kläder än hos pappa som iallafall köpte bra grejer i jämförelse.

Jag hade inte borstat hår till vardags och han satte absolut aldrig upp tofsar och liknande men farmor gjorde flätor ibland. Syrrorna var nog inte speciellt mycket mer iordninggjorda. Jag minns inte. Jag vet att ena syrran hade en tofs mitt uppe på huvudet så länge att den möglade...

Jag var väldigt sällan sjuk när jag var liten men när jag väl blev sjuk så var pappa inte direkt den mest empatiska och omhändertagande föräldern precis... detta reagerade dagis på och det finns med i mina socpapper att dagis anmärkt på att de kunde ringa honom på jobbet för att hämta mig när jag hade 40 graders feber och här han kom dit så skällde han bara på mig att jag skulle skynda mig att klä på mig och sånt. En annan grej dagis anmärkt på var att han på allvar sagt åt fröknarna att om jag inte lydde så skulle de ta mig i örat ...eh?!

Ja det här var väl lite om omvårdnaden...



Svar på en massa frågor

Det har kommit så många frågor idag så jag orkar inte svara på alla enskilt utan gör ett inlägg istället och försöker berätta lite så får jag hoppas att ni får svar på lite grejer.


Jag hatar inte mina föräldrar. Det har jag aldrig gjort. Jag älskar mina föräldrar. De som tycker att detta är konstigt har bara väldigt lite kunskap om hur det fungerar. Jag tänker inte ge mig på att försöka beskriva men så är det iallafall. Jag hatar naturligtvis de hemska saker de utsatt mig och mina syskon för och de konsekvenser deras handlande har fått och hur det format mig och mitt liv men det är en helt annan sak.

Min pappa är död sedan snart 3 år tillbaka. Jag grät floder när jag fick beskedet och jag är jätteledsen än idag att jag då inte hade träffat honom på många år. Min mamma är inte helt kry och jag väntar mig inte att hon lever speciellt länge till. Jag träffade henne senast 2002 och därför tyckte jag att det var angeläget att få träffa henne minst en gång till och åkte därför dit i november förra året och hade med mig barnen så hon fick träffa dem också. Så nu är det gjort.

Varför bloggar jag om det här? För att jag vill. Det räcker som svar egentligen men jag kan väl ge lite mer förklaring om någon är intresserad... dels vill jag skriva av mig, dels har jag Sveriges största bekräftelsebehov och behöver få respons, dels hoppas jag att det kanske kan vara till nytta för någon annan.

Någon undrade om mina systrar visste innan hur jag mår eller om de fått veta det genom bloggen. De har alltid vetat. Vi har alltid kunna prata om allt vi upplevt och Vi har väldigt många och starka minnesbilder vi ofta pratar om. OBS! utan känslor, mer berätta och le/skratta som skydd. Jag vågar påstå att jag kommit längst med att plocka bort den leende fasaden och då har jag ändå långt kvar.

Mina syrror har alla sina egna historier, de bodde hos mamma till en början och sedan har de också spridits ut, på familjehem osv. Alla syrror har delvis ganska olika uppväxter. Hur alla mår idag är inget jag vill gå in på. Det räcker att jag berättar om mig i min blogg så får de själva välja om och på vilket sätt de vill dela med sig av sina liv.

Att mina syrror nämns och finns med i bakgrunden när jag berättar om mig när något jag "frågade om lov" för många år sedan och det är okej och i vilket fall så är det något jag behöver göra och jag försöker skydda dem till en viss del.

Någon tyckte synd om min mamma att jag hänger ut henne. Ja, det är ju fritt fram att tycka så. Jag håller inte med. Min mamma lever ett helt annat liv, hon kommer aldrig någonsin komma i kontakt med det jag skriver här eller drabbas på något vis av det. Inte för att jag skulle bry mig. Handling och konsekvens. Hon skapade mitt dåliga mående från början, det här är en del av konsekvenserna det fått.

Någon frågade lite kring mina symbiosmammor. Om det finns någon likhet mellan dem utseendemässigt, om de liknar min mamma och om jag fått sådana känslor för någon man (fadersgestalt).

Mitt svar på det är att denna "HON" är allt mellan 25 och 45 år (NU skulle det inte funka med 25 år men när jag var 12-13 år så funkade det) och har varit både långhårig, korthårig, blond, brunett, svarthårig, rödhårig. Varit lång, kort, smal, liten, stor. Väääldigt varierande alltså så det har absolut ingen koppling till utseendet mer än att alla varit ljushyade vad jag kan minnas.

Gemensamt är att de alla haft en omhändertagande roll på ett eller annat sätt. Lärare, dagisfröknar, kontaktperson, vårdpersonal osv. De har alla varit mjuka, varma, förstående, intelligenta, bildade kvinnor. Bra förebilder, genomgoda människor. Sådana som är lätta att tycka om och har lätt för att tycka om andra.

Har aldrig känt några motsvarande känslor för någon man, nej.

Det har även kommit en del frågor som man får svar på om man kollar i kategorin "Boken" där jag lagt upp 2 kapitel ur det jag i framtiden hoppas ska bli en bok. Boken börjar med omhändertagandet på Luciadagen 1990. När jag var 8 år. I kategorin "Mitt liv då" finns också väldigt mycket förklaringar kring tiden då jag blev gravid och Victor kom.

Foton är väldigt missvisande ibland, ja. Man får komma ihåg att även riktigt vidriga historier, som tex Baby P som torterades till döds missades av soc och sjukvård och även från den familjen finns massor av foton som vittnar om en helt vanlig lycklig liten älskad pojke. Tog det här exemplet för att jag gissar att de flesta känner till Baby P, Peter Connelly. Så att barn som jag missades är inte speciellt märkvärdigt och absolut inte ovanligt.

Min pappa slog inte så jag gick med brutna revben, skallskador och köttsår. Den mesta av hans misshandel var sådant som inte syns. Den psykiska tortyren, skräckupplevelserna. Han vred om örat och lyfte, dunkade bakhuvudet i väggen, var hårdhänt i hanteringen, lyfte och kastade ner i soffan och sånt som inte lämnar synliga märken och hans nöjestortyr att skrämmas syns ju absolut inte.

Vi fick mat i skolan och på dagis. jag hade långa dagar och åt både frukost, lunch och mellanmål utanför hemmet.

Hur vi mådde uppmärksammades många gånger. Mamma fick stödinsatser i form av stödfamiljer och hemma-hos:are som det hette då, men det hände aldrig något. Varför vet jag inte. Samma sak med pappa. Han blev anmäld vi flera tillfällen med nedlagda utredningar som följd. Han var utåt sett bara en fin ensamstående pappa som jobbade och slet hela dagarna och tog hand om mig resten av tiden. Han skötte alla praktiska grejer väldigt bra och så hade han en helt vanlig och bra familj som backade upp honom. Min faster, farbror, farmor och farfar är/var jättebra människor. Att jag hade farmor och farfar var min räddning under åren jag bodde hos pappa.


Så det var några svar. Jag har säkert missat många frågor.

Nu har jag också en fråga:

Jag har fått många kommentarer idag från helt nya personer. Är ni nya här eller har ni bara aldrig kommenterat innan? Om ni är nya, hur hittade ni hit? Känns som att bloggen är länkad någonstans eller så med tanke på trafik och kommentarsmängd.

<- Ännu äldre