"Hjälp. Jag förstår och tycker det är hemskt att du mår så dåligt.
Jag hade en relation med en tjej med borderline och när jag ville lämna henne så reagerade hon exakt som du skriver om ovan. Nästan läskigt att läsa. Hon fick också ett psykiskt sammanbrott, blev inlagd, tog tabletter och en massa annat som jag inte behöver skriva om. Problemet var att hon åt upp mig. Det GICK inte att stanna vid hennes sida och försöka prata, få henne att förstå. En stor anledning till att jag lämnade henne var att hon ville ha mer och mer av mig hela tiden så jag kvävdes/blev uppäten. Till slut fick jag panik. Jag är en stabil person men jag blev deprimerad och fick ångest och mådde skit. Det är väldigt svårt att ha en relation med en borderline-personlighet. Jag gav henne allt hon ville ha under en lång tid efter att det tagit slut, men det var aldrig nog för henne. Du verkar ha stor insikt i hur du själv fungerar, det är bra. Du kan säkert bli bra en dag. Men man måste se sig själv också och inse att det kan vara psykiskt påfrestande för andra också. Och att alla människor har fria val att stanna eller inte stanna om det tar mer energi än det ger."

Det här är mitt svar:

"Tack för att du berättar. Känner igen det där väldigt väl, men vet om att det är så. Det är extremt jobbigt för Borderlinepersonen i fråga också, om man som jag dessutom är Bipolär och går in riktiga depressioner och toppar (inte bara Borderline-svängighet som jag såklart också har) så är det SVÅRT svårt svårt, alla Borderlinepersoner förstår inte hur jobbigt det är att vara den andra, alltså i ert fall DU. Men jag vet och förstår. Men jag är tusen procent säker att du "övergav" (som hon tycker) henne mycket mer skonsamt än det jag fått uppleva nu med den här personen ...som INTE är en kärlekshistoria som många skrivit bland kommentarerna. Det är bara en person som valde att finnas i mitt liv och sedan plötsligt skrotade den kontakten helt brutalt, elakt och ja, allt det jag skrev igår, trots att hon vet om hur skör jag är (hon övergav mig alltså så elakt att det hade varit brutalt även utan mina diagnoser). Hon kunde och borde ha gjort det på en mycket bättre sätt.

Man vill inte vara så klängig men det är svårt när man älskar så mycket och så djupt att man vill krypa in i samma skinn och dela kropp för att vara tillräckligt nära, allt annat är egentligen aldrig nära nog. Det går inte att beskriva den känslan för andra, det måste upplevas. Det är fruktansvärt jobbigt.

Att då förlora en sådan person - ja, det är värre än att dö, värre än att låsas in i ett fängelse i något ociviliserat land och bli torterad varje dag. Man skulle lätt "ta" det, bara man fick vara nära den personen.

Om man överlever separationen så går det sakta över med tiden (lång tid oftast), går att lära sig hantera och leva med, gå vidare, men känslorna finns kvar i hjärtat resten av livet om än på ett lite mer "normalt" sätt. Hur man hanterar separationen påverkas naturligtvis hur den som lämnar gör när hen lämnar.

Det här är en STOR del av anledningen till att jag aldrig släpper in folk för då händer detta om hen försvinner så för bådas skulle släpper jag inte in folk (med vilja, det har hänt ett par gånger mot min vilja, nu tex.)

Kram"


Även om ni inte förstår känslan så kanske ni då lite bättre förstår ATT det är fruktansvärt, utan att förstå eller någonsin känt känslan själv? ...ja, utom ni som helt klart bestämt er för att det är roligt att sparka på mig, håna mina känslor och det jag skriver. Det här är min blogg, jag använder den för att överleva, andas. Jag fattar inte ens vad ni gör här? Varför ni ödslar tid på att läsa min blogg när det alldeles säkert finns bloggar ni istället skulle tycka om. ÄR det verkligen så roligt att plåga någon som redan mår dåligt. Det är lite som att håna en rullstolsburen, säga att hen borde kunna gå eller skratta åt någon med dyslexi, håna, skratta åt hens oförmåga att läsa och skriva som andra. Osv osv, orkar inte räkna upp 100 exempel.

Som sagt, jag är tålig men självklart känns det som att det är liiite för mycket på en gång nu. Fattar ni verkligen inte det? Fattar ni inte vad jag har i mitt liv utan att ni dessutom ska roa er med att försöka plåga mig?

Herreguuud värsta knarkmorsan!

Nu ska jag upplysa er om lite grejer som jag anser att ni behöver veta :-)

• Stilnoct funkar olika på olika människor. Bara för att några av er blir höga och sitter och målar golvet med nagellack och annat galet betyder det INTE att jag gör det. Jag har haft Stilnoct innan och det funkar skitbra. Vissa av er verkar ha missat att man ska göra sig i ordning för natten, sen ta tabletten och gå och lägga sig omedelbart. man ska liksom inte ta tabletten och sen sätta sig och måla naglarna, ställa sig och byta gardiner eller gå till tvättstugan.
  
  
• Nej, man behöver inte gå och få dagsdoser hos en sköterska. Jag har mina mediciner hemma, delar själv på eget ansvar. Äter dem på eget ansvar, följer läkarnas ordination. Ja tänka sig! LÄKARE har gjort bedömningen vad jag ska ha för mediciner, vad som passar bra med min sjukdomsbild och vilka läkemedel som går att kombinera i MITT specifika fall.
  
  
• GRATTIS till dem som gått i terapi istället för att knapra piller och att detta hjälpt. Åter igen så funkar olika människor olika. Det här är MIN behandling, det jag valt och det psykpersonalen anser är det jag ska ha. Ett par byxor i storlek XXL kanske sitter skitbra på din kropp, jag behöver storlek XS. Jag tappar dina byxor och du får inte ens mina byxor till vaderna. Jag behöver kaffe på morgonen för att funka, du får ont i magen av kaffe och kräks. Jag är frusen och behöver ett tjockt duntäcke, du svettas som en gris av ett  tomt påslakan OSV. Tänk om alla var lika, så enkelt det hade varit men det ÄR inte så enkelt. För MIG är medicin rätt väg att gå sen skiter jag i hur bra det var för DIG med terapi.
  
  
• Mina mediciner är inte på något sätt farliga - sålänge man tar dem efter ordination! För den som inte visste det är en näve Alvedon också dödligt - därför tar man efter rekommendation! Samma sak med en näve järntabletter. Ja, till och med VATTEN kan förgifta dig om du tar för mycket. En brödkniv i kökslådan är inte dödlig eller ens farlig sålänge du inte hugger folk eller dig själv med den - håller du dig till det den är till för: skära bröd så är brödkniven både bra och ofarlig.
  
  
• Du är NAIV som fan om du på allvar tror att det inte finns vårdpersonal med psykiska problem som kräver daglig medicinering. Otroligt naiv. Inte bara vårdpersonal. var och varannan människa har ett halvt Apotek hemma i skåpet. Grejen är att det är fult att prata om det. Jag skriver öppet om det. Så här kan det se ut för en person. Det här är vardag för många. Jag visar att de inte är ensamma! Ni fattar verkligen inte hur många som skriver privat till mig och tackar för att jag skriver öppet. Det har gett många hopp, viljan att orka. Ja, till och med har vissa valt att LEVA istället för självmord för att JAG, just JAG och mitt val att skriva öppet gett dem livsgnista.
  
  
• Det finns EXTREEEEMT många föräldrar som käkar mediciner VARJE dag både för psykiska sjukdomar och fysiska sjukdomar - men ändå tar hand om sina barn, eller oftast - PÅ GRUND av medicinerna KAN ta hand om sina barn. Ja, ring gärna soc:
  
  
  -Hej, en tjej skrev i en blogg att hon äter mediciner som är starka och hon har barn.
  
  -Ojdå, vad är det för mediciner?
  
  -Nä ett gäng piller hennes läkare skrivit ut för att hon har sjukdomar som kräver dessa mediciner.
  
  -Hm ...oookej? Vad tänkte du på, vad är problemet? Tar hon inte medicinen som hon ska?
  
  -Jo, hon sköter medicinerna men hon kan inte ta hand om sina barn ...tror jag, eller gissar jag. Jag har ju aldrig träffat henne eller sett henne med sina barn, men ja, jag gissar det.
  
  -Finns det någon pappa till barnen?
  
  -Ja och just nu har han barnen varje kväll och natt nu när mamman mår som sämst. Dessutom finns en farmor, en faster och tre mostrar i närheten. Det stora barnet som är snart 13 år var hos sin stödfamilj i helgen.
  
  -Ööööh, okej? Vad är problemet?!
  
  -Jaa men det är inte tillräckligt många som håller koll på barnen!
  
  -Vilka finns i barnens närhet då?
  
  -Ja som sagt, pappa, farmor & farmar, faster, tre mostrar, en MASSA vänner, täta läkarbesök med grundliga undersökningar, BVC, dagispersonal, en jäkla massa grannar, skolpersonal och så går den stora pojken och pratar med kuratorn när han vill och behöver. Mamman har också ett starkt socialt nätverk av familj och vänner som finns där och backar upp och daglig kontakt med Öppenpsyk med sin samtalskontakt där och åkte på eget initiativ till Psykakuten när hon kände att det behövdes.
  
  -Måste fråga; vem är du då förresten, hur kommer du med i bilden?
  
  -Nej det vill jag inte säga. Jag vill vara anonym och bor 50 mil ifrån henne.
  
  -Vad tycker du att vi från Socialtjänsten ska göra för jag förstår inte riktigt?
  
  -Jaaa men hon ska fan inte ha barn!
  
  -Hm ...återigen, vad är du orolig för?
  
  -Men för fan, jag bara tycker så! Åk dit och ta barnen! De mååååste slitas upp från sin trygga tillvaro och omhändertas fattar ni väl??!!
  
  
  

Hahahaha fatta vilken komedi :-)

Detta var vad jag ville ha sagt just nu för stunden. Återkommer säkerligen med fler svar på era underhållande dumheter. Ni hjälper mig verkligen att hålla humöret uppe så tack :-)  <3

En läsarfråga...

Fråga:
Har du berättat om din sexuella läggning för dina barn (läs: Victor, de andra förstår väl inte riktigt). Hur gick du då tillväga?

Svar:
Hm ...pratat om min sexuella läggning? Ser inte riktigt varför jag skulle göra det? Det gör man ju inte när man är hetero? Eller brukar man sätta sig ner och förklara för barnen att "jo ni förstår att mamma och pappa är heterosexuella och det innebär att..." :-) så nej jag ser absolut inget behov av att meddela mina barn, det märker de väl om de tycker det är intressant.

Jag lär mina barn att man får bli kär i VEM MAN VILL. Mina barn tillåts inte tycka att det är konstigt alls med hbt-personer, det får de inpräntat från födseln och så har jag alltid gjort, så min förhoppning är väl att det är ganska ointressant för dem vem mamma blir kär i, det intressanta är om mamma blir tillsammans med någon och att hen är trevlig och bra med barnen - oavsett kön.

Nej, det är verkligen inte jag som skrivit det där. Bra att du sa till och bra att du verkar ha känt på dig att det inte stämmer att jag skulle skriva en sådan sak.

Meddela mig gärna IP på den där kommentaren.

Jag försökte skriva det här hos dig men fick meddelandet "Bad Gateway" när jag klickade på skicka, det är anledningen till varför jag skriver det här istället (du lämnade ingen mailadress som jag kunde nå dig på).

För övriga som undrar så har någon efterbliven idiot skrivit en elak kommentar signerad med mitt namn i hennes blogg. Ni kan alla vara helt säkra på att jag aldrig skulle gå runt och skriva skit så om fler fått liknande kommentarer så är det inte jag.

Men jag tror att de flesta inser det ;-)

Till dig som går och skriver saker i mitt namn; dina mediciner är till för att ätas - ät dem, så du klarar att fungera som en normalfuntad människa. Ett tips i all välmening...