Fick frågan för en vecka sen om skinnet på magen drar ihop sig efter man fått barn om man har en sån gigantisk och rakt utåtputande mage som jag hade. Hahahaha. Nej. Det gör det verkligen inte. Ni ska få se, sen. På tisdag åker jag till Stockholm för studiofotografering för en tidning med anledning av detta.


Ni kan ju gissa själva hur magen ser ut efter att ha haft en sån här gravidmage och sen går ner typ 33 kilo! Här är mina favoritgravidbilder med Elmer i magen:





V 11+0




V. 19+4


v. 19+4


v. 19+4


v. 19+4


v. 19+4


v. 19+4




v. 29+1


v. 29+1


v. 29+1


v. 29+1 Det här var egentligen en "miss" jag råkade börja skratta precis när han tog bilden men jag älskar den :-)


v. 29+1






8/8 -09 exakt en månad till BF


8/8 -09 exakt en månad till BF






v. 38+2 (Elmer föddes i 39+2)


v. 38+2 (Elmer föddes i 39+2)


v. 38+2 (Elmer föddes i 39+2)



Knappt 1,5 år och -33 kilo senare:







Som sagt... gissa själva hur skinnet på magen blir ;-)


...och JA tuttarna försvinner HELT  ;-)

Jo som de flesta läst eller åtminstone förstått vid detta laget så var "tillväxt-UL:et" jag gjorde   den 5 juni inget tillväxt-ul utan ett helt vanligt köns-UL som jag köpte hos Mama Mia i Göteborg.

Jag fick hela ultraljudet inspelat på DVD och här är en stillbild av könet från filmen. Tror ni förstår varför jag vågade beställa Elmer-bodyn osv ;-)




Märkligt att könsbilden från RUL var så himla lik en tjej :-) men så kan det vara :-) Om man ska gå enligt senaste mens så var jag ju inte lika långt gången som RUL sa. Nej enligt senaste mens skulle ju Elmer fötts idag, den 13 september. kanske könet bara inte var så utvecklat på RUL:

fast å andra sidan så var ju min uppfattning medans UL:et gjordes att det var en kille. När vi skulle försöka få till en bild på könet så sa jag "Det där skulle jag ha till en pojke ...eller en tjej med snopp" :-D och det hade jag ju rätt i faktiskt :-)

Jag har inte tid och ork just nu att gå igenom alla gissningar för att se vem som är närmst. Känn er fria att göra det åt mig om ni vill hehe och skriv här vad ni kommer fram till. Eftersom det gick ut på att vara närmst med så mycket som möjligt så är det ju lite tolkningsfråga också :-)

Men utan att kolla på de andras gissningar så skulle jag vilja presentera den jag tror har en chans till vinst:

Pappa Mathias :-D

Ett par dagar innan sa han följande gissning som jag skrev ner i mitt kollegieblock:

En kille klockan ett den fjärde september. 4780 gram och 54 cm.

Facit: en kille 12:40 den 4 september. 4720 gram och 54 cm.

Alla andra har ju gissat hattmått också men Mathias gissade aldrig på det och jag har heller inte fått något sådant mått ännu eftersom det blev som det blev och han så snabbt hamnade på Neo.

Ett dygn kvar (ganska exakt) tills vi ska vara på förlossningen i Borås. Den här gången blir det ingen hemskickning för den här gången kan jag mer än väl motivera varför just jag ska bli igångsatt och just imorgon och inte kan vänta en minut till. Jag önskar jag hade vetat i måndags hur jag skulle må igår...

Kvällen och natten har varit mycket bättre än dagen igår. Mathias kom hem vid 20-tiden och hade med sig Thaimat mmm och sen blev det film, dusch och lägga sig lite tidigare än vanligt.

HAHAHA Så jäkla roligt! Jag släpade fram vågen och tvingade Mathias att väga sig för jag misstänkte att vi nog väger ungefär samma nu. Jorå *LOL* vågen stannade på 88,4. Nollställde den och klev själv upp: 88,4! Klockrent :-D

Ett sista försök till färdknäpp fick det bli bara-för-att lixom. Det har uppenbarligen inte funkat dock och jag fattar inte ens hur det gick att genomföra rent praktiskt men det gickfast det är roligt och krångligt :-D

Var vaken 2 timmar inatt mellan 2-4 och kunde verkligen inte somna om! Fattar inte vad felet var heller. Kunde inte sluta tänka på en vän som är inne och föder barn (fast jag hoppas hon är klar nu). Det sista jag läste på Facebook innan jag stängde datorn igårkväll var att vattnet gått så jag antar att det var därför hon fastnade i tankarna.

Skönt att jag kunde sova sen ända till halv 8 i morse istället för att springa upp klockan halv 7 och jaga Alvin i drygt 2 timmar innan det äntligen blev dagisdags.

Idag känns allt helt okej. Händer och fötter värker av svullnad men det gör inget. Det är bara ett dygn! Visserligen vet jag att jag kommer få leva flera månader med karpaltunnelsyndromet i händerna för så blev det sist men det är lugnt. Fötterna blir iaf normala.

Förkylningen är kvar men kroppen känns inte lika "trött" idag. jag skulle orka att föda barn om det satte igång idag, det hade jag inte gjort igår.

Tack för allt visat stöd <3

På torsdag morgon kl 08:00

Bara gråter här lyckades knappt få fram ett ord i telefon heller pga allt gråtande så det blev ett långt samtal. Bm jag pratade med sa att jag ska lägga mig med fötterna högt och bara vila. klokt att jag lämnat bort Alvin tyckte hon och sa att jag ska vila tills "min man" kommer hem ikväll och så ska jag ringa tillbaka då om jag vill.

Imorgon bitti har de tyvärr redan två igångsättningar men på torsdag är det ledigt. Ingen garanterad igångsättning för det kan bara läkare bestämma men med tanke på hur mycket sämre jag mår, jag har varit på en bedömning redan och det finns nya siffror från MVC som inte är allt för skoj (vikt och SF
-mått rakt upp i taket) så är det ju inga bekymmer.

Som jag känner just nu har jag lust att klippa upp magen med kökssaxen och ta ut Hoppsan på egen hand. Ska försöka sova lite till istället.

Mår bara sämre och sämre för varje passerad timme...

På torsdag är det 3 september och är alltså också 2-årsdagen sen min pappa dog. Men det kanske blir bra det med. Han kanske vill ha det så <3

Måste le lite åt att jag på allvar trodde att jag skulle kunna gå till apoteket idag och dessutom tvätta en tvätt...

Det var det mest korkade jag sett. Här blir det inga turer alls. Efter jag vilat tog det en kvart att ta mig ur sängen. Jag klarar inte att ta mig till dagis och hämta idag. Syster Angi får hämta Alvin och komma hit och lämna och sen får hans farmor komma och hämta honom och ha honom tills imorgon kväll (ist för att Angi har honom tills tidigt i morgon bitti bara).

Hade jag bara vetat att jag skulle må så här idag hade jag ju vägrat åka hem igår från förlossningen. Hur faaan kan man bli straffad på det här viset? Vad har jag GJORT?! Det här är den plågsammaste dagen i mitt liv. Jag skulle inte ens klara av att föda barn om det satte igång nu ju.

Måste försöka få i mig lite mat nu iallafall...

Mathias kommer hem sent ikväll eftersom han jobbar över idag.

Tog och stoppade trollfötterna i ett fotbad nu här efter jag lämnat Alvin på dagis:




Att jämföras med min fot i normalskick samt som höggravid med Alvin sommaren -07:

Skickade mass-sms till systrar och Alvins farmor att nu måste jag ha hjälp med Alleballe. Problemet är ju att alla jobbar förstås men nu börjar svaren trilla in så det ser ganska ljust ut.

Inatt tills imorgon bitti ska Alvin sova hos min syster Angi, sen får han sova hemma en natt, sen sover han hos min syster Kicki från torsdag em. till fredag morgon. Under helgen får Mathias ha honom. Eventuellt går jag iväg och sover borta på fredag natt hos någon syster.

Lördag natt får vi sova hemma alla i familjen för sista gången utan Hoppsan på utsidan och sen på söndag natt får Alvin sova borta eftersom vi ska åka tidigt på morgonen på igångsättning och jag vill vara utsövd så gott det går. Antagligen blir det att sova hos farmor.


Men om Hoppsan har någon slags inprogrammerad empati för andra människor så kommer hen ut tidigare... ;-)


Det var min BM som igår föreslog att Alvin skulle sova borta varannan dag. jag tänkte att det inte ska behövas men det gör det. Jag är död nu redan efter att ha haft honom igår eftermiddag & kväll, inatt och på morgonen. Längtar tills klockan blir 9 och det är dags för dagis.

Kände mig krasslig igår kväll och vaknade med en dunderförkylning nu på morgonen. Blev väckt av att Alvin försökte sätta igång Teletubbiesfilmen med hela ljudanläggningen på högsta volym. Antar att grannarna vaknade lika mysigt som mig kl 06:30. Alvin själv blev så rädd att han nästan sket ner sig tror jag.

Jag flög upp (nåja ...det var väl att ta i med min kroppshydda) och stängde av. Trodde fötterna skulle gå sönder för tydligen har de under natten förvandlats till små simbassänger. Det är nästan så det plaskar när jag går ;-)

Halsen värker, likaså huvudet och kroppen känns mosig. Snoret rinner och det känns som feber fast inte fan har jag någon feber inte! Nej nej självklart inte för OM jag hade haft feber hade jag ju kunnat åka in och bli kontrollerad pga risk för influensan!

Vaknade dessutom inatt vid 3-tiden med värkar och trodde det var dags. Tog två Alvedon och värmde vetekudden och la mig. Inga värkar när jag vaknade till Teletubbies, eller så skrämde det höga ljudet bort dem ;-)

Nej de här dagarna ska jag minnas för resten av mitt liv som det absolut värsta jag gjort! Fy fan vilken prövning!

En stor prövning för Alvin också. En jättetjock och stor och sur och trött mamma som babblar en massa om den där "bebisen" som  har en massa saker här hemma. Sen en massa sova borta också. tror faktiskt att inatt är första gången han sover borta ocvh det inte är hos farmor och farfar? Kan inte minnas att han sovit hos någon annan någonsin faktiskt.


6 dagar kvar!

Dagens projekt; gå till apoteket och handla en massa Alvedon, tvätta ocvh hänga en tvätt.

Det är såklart helt okej att fortsätta att gissa om Hoppsan. Även ni som redan gissat får lägga nya gissningar om ni vill. Ända fram tills Hoppsan är ute :-)

Här är gissningsinlägget: http://beckahbitch.blogg.se/2009/august/gissa-pa-hoppsan.html

Den nya infon jag kan lägga till är att sedan viktskattnings-UL och BM-besöket för 11 dagar sedan så har jag gått upp 4 kilo och ökat 3 cm på SF-kurvan. Jag tror inte Hoppsan kommer att följa sina 32,4 % för stor om jag ska vara ärlig ;-)

OBS! Våra valda namn är ADA och ELMER inte Helmer ;-) såg att några skrivit det.

Jahapps. Då har jag varit på sista besöket hos min BM då :-) frågade inte om någon hinnsvepning för det kändes jobbigt. Pratade massor om helgen och kommande veckan - hur jag ska orka med.

Jag har gått upp FYRA KILO och SF-måttet har ökat TRE CM på 11 dagar... well well Hoppsan blir nog stor om hen ligger kvar och jäser en vecka till men det var ju väntat så det är lugnt. Bara tungt att släpa omkring på.

Busungen hade vridit sig och lagt sig med ryggen åt andra hållet nu efter att i evigheter så snällt legat stilla i samma position. Undrar varför? Hen låg ju åt det bästa hållet redan.

Här kommer lite siffror som vanligt:

Vecka 38+5

Blodtryck: 136/77
Hb: -
Blodsocker:  -
Vikt: 88 + 26 kg hittills
SF-mått: 39
Hjärtljud:  ca 130
Läge: huvudet ner och rörlig

Ett mått jag kollar hemma:

Magens omkrets: 124 cm

Kom  in på min bedömning vid 09-tiden. Fick göra en CTG-kurva först och främst. Hoppsan spelade pajas och flyttade sig heeela tiden så hjärtljuden försvann och jag fick jaga med dopplern :-D kurvan såg lite rolig ut.

Hen har vridit på sig också så jag vette sjutton hur hen låg. Fötter överallt och hjärtljud på "fel" sida av magen. men huvudet neråt iaf som tur är.

Magen ville inte bjuda på några sammandragningar på min del av kurvan idag dock :-(

Efter kurvan kom BM in igen och skulle kontrollera tappen. Men va FAN?! Den har gått tillbaka och är bara öppen "drygt 2 cm" nu fast den i helgen var 3-4 cm. Två dar sen lixom?! Vilken besvikelse. Förstod då vad beskedet skulle bli och BM gick iväg för att prata med läkaren.

Sen kom läkaren in och började prata om risker med igångsättning och blablabla som om det var några nyheter. Jag VET allt det där. Jag har blivit igångsatt en gång tidigare. Hon tyckte man skulle vänta. Men om jag absolut inte ville vänta så kunde hon iaf prata med överläkaren. Jag sa att jag ville att hon skulle ta ett snack.

Sen kom hon tillbaka. Överläkaren hade gett två alternativ: Antingen så kommer jag tillbaka för en ny BEDÖMNING i slutet av veckan med risk att bli hemskickad en gång till ELLER så får jag en inbokad, garanterad IGÅNGSÄTTNING klockan 08:00 på måndag morgon. Jag funderade ett slag, bestämde mig för att jag inte pallar fler besvkikelser och valde måndagsalternativet. Såp får Hoppsan en chans att hitta ut själv och bli helt fullgången.

Så jag kommer bli igångsatt på BF-1 precis som med Alleballe. Eftersom det är en säker igångsättning så följer ju Mathias med då också direkt och det känns mycket bättre det med.

Så nu har jag 7 dagar att fylla med vad som helst som får tiden att gå och så jag står ut.

Jag hade blivit igångsatt idag om jag verkligen krävt det. Om jag lagt mig ner och gråtit och vägrat åka hem. Läkaren sa till och med det men det kändes svårt att motivera. Jag KAN gå, jag KAN sova lite grann, jag KAN stå ut en vecka, en dag i taget, så det känns som det finns andra som kanske behöver sättas igång lite mer akut än mig.

Om jag slår näven i bordet och ställer krav på min omgivning så skulle jag kunna gå 7 dagar och göra absolut ingenting om jag vill. Jag är inte ensam, jag har en blivande pappa till barnet och jag har 3 systrar som bor i samma område, farmor & farfar till Hoppsan och Alvin och en faster med i närheten. Jag kan få hjälp och stöd bara jag kräver det.

7 dagar ska det funka. Det finns de som har det värre så jag vägrade inte åka hem. Jag kunde bara inte med...

Nu ska jag strax åka till min vanliga BM för min vanliga kontroll som jag redan hade inbokad idag. Tänkte fråga om en hinnsvepning.

Tack för alla gissningar. Jätteroligt att så många vill lägga tid och energi, det värmer jättemycket att ni orkar läsa och fökja mig den sista tiden till Hoppsan kommer <3 <3 <3

Jag vet ju inte om det kanske blir igångsättning eller så imorgon så jag skriver min gissning nu då det antagligen är sista chansen. Haka mer än gärna på med era gissningar om ni vill och lämna som kommentar :-) Ni som redan VET könet ska alltså hoppa över den delen :-) Jag vet vilka som vet så försök inte ;-)

Kön: Jag vet - så jag hoppar över
Vikt: 4350 gram
Längd: 53 cm
Huvud: 36 cm
Datum: 31/8
Tid: 22:29


Som synes är min gissning en blandning mellan gissning och önskedröm hehe ;-)

Viktskattning med Hoppsan i vecka 37+1 visade på 4003 gram då. Imorgon är jag i vecka 38+5. Alvin vägde 4680 gram/ var 54 cm i 39+6 (BF-dagen), Victor var 3685 gram/52 cm i v. 42+3 (annan pappa än Hoppsan).

Hoppsans och Alvins pappa Mathias var 4,8 kg / 55 cm och är född på beräknat. Jag tror jag är född kring beräknat och vägde 3140 gram och var 47 cm kort men min mamma rökte.

***

KAN hända att den som gissar mest rätt på flest grejer får en överaskning ;-)


***************************************************************


OBS! Våra valda namn är ADA och ELMER inte Helmer ;-) såg att några skrivit det.


***************************************************************

På begäran kommer lite länkar för att friska upp minnet...

Bilder och film från rutinultraljudet:

Filmen: http://beckahbitch.blogg.se/2009/april/vecka-20-ul-filmen.html

Jämförelse med andra könsbilder: http://beckahbitch.blogg.se/2009/april/konsanalys-.html

RUL-bilderna: http://beckahbitch.blogg.se/2009/april/rutinultraljud.html


*************************************************************************

Det är såklart fritt fram att gissa (flera gånger) ända fram till Hoppsan är född :-) ju längre innan man gissar desto större stilpoäng såklart hehe men alla gissningar räknas ända fram till ploppet :-)

Nu i skrivandes stund är klockan 11:54 den 2 september och jag tänkte lägga en ny gissning själv:

Kön: Jag vet - så jag hoppar över
Vikt: 4860 gram
Längd: 54 cm
Huvud: 36,5 cm
Datum: 3/9
Tid: 22:29

Dagen har varit riktigt pestig!

Alvin vaknade vansinnigt tidigt och var vansinnigt sprallig redan från början. Sen fick jag sopa upp chips och grejer som han smulat ner på golvet (NÅGON glömt på vardagsrumsbordet).

Jag vaknade med världens huvudvärk, illamående och sjukdomskänsla. Fick springa och spy till slut och försökte sen piggna till med ett bad men det var föga avslappnade eftersom Alvin krävde att få vara med och bada.

Sen stack Mathias och Victor till Liseberg som bestämt och Alvin Ris (som ska byta namn till Plågo Ris) började göra alla hyss han kunde komma på. Riva ut ALLT från sitt rum in till vardagsrummet, kissade på golvet. Slet ut en kruka full av blomjord över min säng och hela golvet och sen drog han sin leksaksgräsklippare i det också så det verkligen spred ut sig. Egentligen skulle han varit hos sin faster men hon fick 40 grader feber. Visst, hade kunnat ringa mina systrar men jag orkade inte ens be om hjälp.

Bara att dammsuga, riva ut sängarna och skaka lakan och dammsuga mellan och överallt och sen skura golv.

Fiskpinnar och pulvermos till lunch åt ungen och sen somnade han äntligen och jag med. Vi vaknade vid 17-tiden och jag mådde ännu värre och hade dessutom plågsamma sammandragningar uppå allt tidigare nämnt.

Sen kom M och V hem och under kvällen har jag bara blivit sämre. Känner mig dödssjuk och med världens huvudvärk och för varje sammandragning så pressas något ihop så huvudvärken blir värre. Halsbränna till max som inte går att mota bort.

ALLA känns i vägen och jag vill bara kasta ut dem. Vi försökt få A att sova i 2 timmar snart men inte så lätt när han sov middag så länge. Victor sover nu iallafall och jag bara läääääängtar tills Alvin och Mathias gör det med för jag vill vara I FREEED!!!!!!

Senaste toalettbesöket bjöd på röda strimmor i slemmet så nu börjar det närma sig i vilket fall, med eller utan hjälp från förlossningspersonalen imorgon.

Jag åker imorgon bitti med min syster Kicki efter jag lämnat på dagis. Mathias måste till jobbet och lämna nycklar kl 05:30 så vi bestämde att det är lika bra att han åker till jobbet som vanligt och jobbar och så ringer jag om det blir en igångsättning (de KAN ju skicka hem mig).

Nu ska jag ta en dusch och två nya Alvedon och sen försöka sova om det ens går. Hänger ju lite på om Mathias lyckas söva Alvin också.

Godnatt <3

Kom till förlossningen igår strax före 21 på kvällen.

Barnmorskan jag fick träffa satte en CTG-kurva som visade fina hjärtljud och massor av sammandragningar. Tyvärr smärtfria men det syns ju inte på kurvan så hon ville kolla tappen innan hon vågade ge mig några mediciner.

Tappen var bara öppen 2 cm och var 2 cm lång, ganska bakåtriktad "så det är lugnt". Fick ett rum inne på avdelningen och mina tabletter. Två Citodon, en Bricanyl och någon till, antagligen något morfinaktigt.

Sov som en STOCK - mellan uppvaken alltså. Fick springa på toaletten 6-7 gånger under natten men sov jättebra däremellan. Ingen störande tvååring och dessutom riktigt mörkt och tyst.

Vid 07:30 ungefär bestämde jag mig för att jag inte behövde sova mer. Efter ett tag kom en BM-student in och satte en kurva som återigen visade samma sammandragningar. Hon sa att jag antagligen skulle få gå hem men jag bad om att få träffa läkaren.

Ett tag senare kom läkaren och han förstod mig och var rak, enkel och trevlig "jag märker att du är kunnig" sa han (=jag inser att jag inte skulle kunna svamla bort det här och är ärlig istället). Han ville känna på tappen och sa sedan att "Ja alltså, det ser ju väldigt bra ut". Han skulle kolla med bakjouren och återkomma om jag kunde få en tidigare tid "eller kanske idag, om du vill".

Wiiiiiiiiiiiiiiiie!!!

Efter en stund kom eleven tillbaka med en barnmorska, samma som kvällen innan. De berättade att de skulle försöka misshandla tappen lite (hinnsvepning) och om det började hända grejer så skulle de ta hål på hinnorna senare under dagen. Jag ställde upp som försökskanin för eleven såklart eftersom jag själv ämnar gå samma utbildning sen :-) det kändes nada. Barnmorskan däremot visste var hon gjorde! ONT men jag är rätt tålig när det gäller hinnsvapning. Annat var det när jag skulle få Victor och var förstföderska. Då JÄVLAR gjorde det ooooont.

Hon kände först efter och då var det 2-3 cm öppet precis som läkaren sagt. När hon slitit och dragit färdig så var jag öppen 3 ...nä 4 sa hon "jag skriver 4".

Sen fick jag vara uppe och traska. Samma töntiga sammandragningar utan något vidare ont. kollades igen på eftermiddagen av en ny BM som bedömde att det snarare bara var 3,5 cm. Fasen också. Tappen 1,5 cm lång, 3,5 cm öppen mjuk och medianriktad. de hade möjligtvis kunnat ta hinnorna men vågade inte eftersom Hoppsan stod för högt (risk för klämd navelsträng). En kul grej var att nya BM var min gamla :-) alltså hon som var med när jag födde Alvin!

Jag fick stanna några timmar till men inget mer hände. Dags att åka hem. Det var omöjligt att få en tidigare tid hos specialistmödravården än den jag har den 8/9 men däremot fick jag en tid direkt till förlossningen :-D

NU PÅ MÅNDAG MORGON klockan 09:00 skall jag vara på förlossningen för ett ställningstagande. Det ser ju rätt bra ut och de kommer få mycket svårt att motivera varför de inte skulle hjälpa till med lite prostaglandin med tanke på att jag fick det med Alvin med omogen, bakåtriktad tapp ;-)

Så på måndag blir det nog av :-) åtminstone tar jag med mig alla saker och säger att jag inte tänker åka hem.

Men visst... det kan ju för all del komma igång av sig själv också innan dess. Jag är ju ändå öppen en bra bit, har ganska regelbundna sammandragningar och har fått tappen misshandlad flera gånger idag.

Vilken otrolig lättnadskänsla, jag vet knappt var jag ska ta vägen!

Jag ska in och soooova inatt!

Ringde nu och fick prata med en jättetrevlig Bm som hette Lena. Jag har pratat med henne innan för jag kände igen rösten. Möjligtvis kan det till och med vara samma Lena som var med när jag födde Alvin.

Hon var så rak, enkel, och okomplicerad och skrev upp att jag kommer till natten för att sova över. Inga krångligheter, inget gnäll eller ifrågasättande. <3 <3 <3

Idag är jag verkligen DÖD! Natten har varit lika underbar som alltid (helvetisk) och nu om en liten stund ska jag ha möte här hemma angående Victor så här på förmiddagen/morgonen har jag plockat i ordning, sopat, dammsugit. Disken pallade jag bara inte för ryggen kändes som den gick av utan städningen.

Men nu skiiter jag i det för jag ska få SOVA! I FRED inatt! faaan så jävla gött! Bara vara ifred och sova på smärtstillande.

Hade svårt att hålla tårarna tillbaka när jag la på luren kan jag säga.

*Gäääsp*

Jodå tabletterna funkade ganska bra mot smärtan. Förvärkarna höll i sig ända till tidigt på morgonen så det var nog himla tur att jag hade tabletterna för de blev näst intill helt smärtfria.

Fogarna däremot blev inte helt smärtfria men det blev iaf lättare att vända sig och inte alls lika många små onödiga uppvak.

Däremot blev det några stora uppvak istället, orsakade av Alvin. Han vaknade och skrek och bråkade en massa. Krävde amning som han inte fick osv. I 1,5 timme var jag vaken mitt i natten och höll på med Alvins krånglande. Fick ta honom till sin säng, göra välling, byta blöja osv.

Om Mathias försökte göra något blev Alvin bara ännu mer förbannad och bråkig.  Förrutom den där långa stunden vaknade han ett par gånger till och bråkade men bara småstunder då.

Så jag förstår verkligen varför de på förlossningen föreslår att man ska läggas in och sova i första hand istället för att ta med sovdosen hem. Den möjligheten fanns även för mig men det hade blivit jättekrångligt för då hade Alvin fått sova hos min syster A så hon kunde lämna på dagis och hon lämnar 06:30 - dagis hade blivit sura eftersom jag inte kunde säga till innan osv osv.

Känns ju som att man är till nog besvär ändå.

Jag kanske kan åka in och sova fredag-lördag. Får se hur jag känner mig och mår om det är nödvändigt.

Jag är så himla besviken på förvärkarna igår :-( visserligen känner jag en stor skillnad på tappen men jag trodde verkligen att det kanske kanske kunde vara dags på riktigt :-( speciellt när de var kvar och kraftfulla när jag var vaken där på natten! Men så försvann de igen innan morgonen :-(

Nu på morgonen har jag bara haft lite vanliga SD!

12 dagar kvar - 38+1 - Nedräkning pågår!

Min sista tid som TVÅ-barnsmamma:

Tor - 27/8 - Dammsuga om Victor hjälper mig plocka i ordning. Fixa Victors dator.
Fre - 28/8 - Möte angående Victor, här hemma - tvätta & hänga en tvätt
Lör - 29/8 - Victor ska iväg på kalas - Vilodag
Sön - 30/8 - Victor och Mathias ska ha heldag på Liseberg & Alvin ska till sin faster - fixa lite hemma

Mån - 31/8 - Tid hos BM för kontroll kl 13:30
Tis - 1/9 - Tvätta & hänga en tvätt
Ons - 2/9 - 39+0 - Dammsuga
Tor - 3/9 - Städa badrummet
Fre - 4/9 - Victor tandläkaren - Tvätta och hänga en tvätt
Lör - 5/9 - Städa i ordning för kalas
Sön - 6/9 - Min födelsedag. Fyller 27 år - Hålla kalas!

Mån - 7/9 - Möte ang Victor med skola osv
Tis - 8/9 - BF-DAGEN. Bedömning i Borås kl 09:00 - igångsättning

Ringde tillbaka till förlossningen sent på eftermiddagen och fick prata med en äckligt käck BM.

 "har du provat Alvedon? *fniss*"
"eh...ja självklart"
"kan du inte vila på dagarna *fniss*"
"Ja, alltså det gör lika ont att ligga ner oavsett om det är dag eller natt"
"Har du ingen baden-baden-stol? de är ju jättebra så kan du halvligga och sova"
"Va?...nä, det har jag inte..."
"Du kanske kan låna av någon, annars finns det nog på rea nu på Jysk och så. Hihihi nämen oj, det var ju inte därför du ringde *fniss* varför ringde du?"
"eh...ja...sovdos...."
"Ja just det. Ja det går ju att komma hit och få sova eller få med sig tabletter hem"

För att göra en lång historia kort så blev det sedan bestämt att jag skulle komma in och hämta mina tabletter...

Någon timme senare fick jag skjuts av syster K och på vägen dit satte magen igång med en massa SD. Från början helt smärtfritt men när vi väl var framme började de kännas.

Till min stora besvikelse gjorde de ingenting där. Tog inte ens en CTG-kurva så jag fick se mina sammandragningar. Ingenting. Jag bara fick tabletterna och så hejdå. Jaja lika så bra att komma hem i tid för att sova.

På hemvägen fick jag verkligen ta användning av avslappning under sammandragningarna och samma sak nu när jag sitter här. Det trycker på som fasen och börjar göra ONT nu. Naturligtvis bara förvärkar och inget på G på riktigt men de gör nytta! Kände på tappen när jag kom hem och hittade nästan  inga kanter längre :-O den är nästan helt utplånad och öppen för ca 2-2,5 fingrar men det är svårt att nå.

Nåja vi får väl se vad som sker. Tror inte förlossningen sätter igång men gött att det händer grejer där nere. Nu ska jag lägga mig och sen ta mina tabletter och SOVA! :-D Så skönt!


Godnatt! <3

En av de senaste "trenderna" ;-) på familjeliv.se bland de ploppfärdiga blivande mammorna är att dansa ut bebisen :-) Tydligen har det fungerat för några, så det är bara att skaka loss! Vicka på rumpan & höfterna och lura ut bebisen.

Jag testade. Det såg ut så här:




Nejdå ;-)


Men här kommer en länk till hur det ungefär såg ut. fast det här är en annan mamma på FL som är mycket snyggare, smalare och bättre på att dansa ;-) men underbar film:
http://www.familjeliv.se/hem/litenblomma/video.php?v=rwzqu0jg

samma härliga mamma ett par veckor senare: http://www.familjeliv.se/hem/litenblomma/video.php?v=j8ctxfz5  :-)

Är så nere och grinig och gnällig idag. Allt känns pest och jag orkar verkligen inte längre. Natten from hell och sen bara krångel hit och dit. Är ju inte världsbäst på att hantera allt jobbigt heller efter nätter som denna.

Vaknar en gång i halvtimmen/en gång i timmen för att vända mig från sida till sida för annars får jag blodstopp och känner mig förlamad på den klämda sidan plus att fogarna skriker av ont.

Alvedon? ja självklart tar jag det innan jag lägger mig!

Typ 4 gånger av alla dessa vändningar så räcker det inte heller med att bara vända mig utan då måste jag upp på toaletten också. Vilket i sig låter som en rutingrej man kan göra i sömnen typ men så är det verkligen inte. Bara att sätta sig upp är ett projekt och det gör extra ont när man är kissnödig och då kommer det alltid en kraftig sammandragning som gör att man tappar andan.

När man suttit några sekunder för att hämta andan så ska man ta sig ur sängen, få benen på utsidan. KRÅNGEL. sätta ner benen och lyckas resa sig till stående är ett nytt, smärtsamt projekt (min säng saknar sängben så jag sover alltså på golvet).

Sen iväg till toa och så tillbaka och ner i sängen under värk i kroppen och sammandragningar.

Detta är minst 3-4 gånger per natt och därtill de vanliga vändningarna som "bara" gör förbannat ont och framkallar sammandragningar och svettningar men man slipper iaf ta sig ur sängen.

Jag skriver ner det här detaljerat för jag ska fan inte glömma bort det här efteråt som jag gjorde sist. I 2 år har jag undrat över varför jag var så gnällig i slutet med Alvin, nu minns jag varför och jag ska aldrig glömma igen!

Jahapp och så lägger vi till en tvååring på detta som haft vaknatt i natt! Han vaknade och skrek och grejade och kom till slut ut till oss. Kunde inte bestämma sig om han skulle sova med mig eller pappa och hattade hit och dit och gnällde och fnös och RASSLADE med sina nycklar (egentligen mina nycklar som han kommit på att han älskar mest av allt på jorden och ska släpa på dygnet runt när han är hemma).

Ungen går inte att få lugn för han ska ha tutte har han bestämt. För att få tyst ger jag med mig till slut och ammar.  Sen ska Alvin på toaletten och ha hjälp med det och så ny nattblöja efteråt.

Äntligen sova! Nä då vill han inte sova alls och går omkring i lägenheten och surar i mörkret. Till slut gick han in till sitt eget rum och slocknade i sin egen säng. Fast det märkte jag knappt för jag var död vid det laget. Mathias med som försökt prata honom lugn några gånger och varit upp och hämtat nycklarna som han låg och skrek efter för att han glömt dem i sin säng.

Då är man såklart rätt mör på morgonen både i kroppen och humöret. Försökte stå ut bäst jag kunde med hjälp av Pettson och Findus på film till Alle och sedan äntligen lämna på dagis. Jag skulle kunna gå och lägga mig nu och sova hela dagen men det hjälper inte. Jag sover ju ändå inte, det är bara en massa extra smärta. Minst ont har jag om jag sitter här på min stol i köket med min kilkudde. Det är bästa stället. Men inte blir jag piggare av det direkt.

Jahapp och så krånglet med att utöka dagistiderna på det. Har verkligen försökt allt nu. Barnmorskemottagningen kan inget göra innan tisdag tidigast och Vårdcentralen kan inget göra innan onsdag tidigast. Min BM har iaf skickat lite journalantecknbingar som jag ska testa med om de hjälper för att "bevisa" för rektorn.

Ringde förlossningen och hörde hur det funkar med sovdos, om man kan få med sig hem så man kan få sova om nätterna. Först var hon rätt stel och otrevlig men efter att ha öppnat min journal lät hon jättegullig och uppmanade mig att ringa och komma in ikväll så hjälper de mig att sova (...så gör vi ju en bedömning också) la hon till.

Ja visst. Jättegärna. HUR DÅ?! Om jag ska åka dit och sova en natt finns det ingen hemma att lämna Alvin på dagis imorgon och det finns ingen som kan åka in med mig heller. Jo möjligtvis min ena syster som slutar jobbet kl 14 idag och sen är ledig från jobbet imorgon. Hon kanske kan följa med mig in ikväll medan Mathias är hemma med barnen men det hjälper ju inte imorgon när M måste sticka klockan 05:30.

Okej om jag skulle åka in för att föda barn då hade ju alla bara fått så lov att ställa upp men bara för att åka in och få sova? Vem bryr sig lixom? Sova kan man ju göra hemma ...eller? nej inte jag men skitsamma, lite sömn blir det ju sammanlagt.

Fan vad gnällig jag är idag. Tänk vad lite (utebliven) sömn kan göra...