Kom  in på min bedömning vid 09-tiden. Fick göra en CTG-kurva först och främst. Hoppsan spelade pajas och flyttade sig heeela tiden så hjärtljuden försvann och jag fick jaga med dopplern :-D kurvan såg lite rolig ut.

Hen har vridit på sig också så jag vette sjutton hur hen låg. Fötter överallt och hjärtljud på "fel" sida av magen. men huvudet neråt iaf som tur är.

Magen ville inte bjuda på några sammandragningar på min del av kurvan idag dock :-(

Efter kurvan kom BM in igen och skulle kontrollera tappen. Men va FAN?! Den har gått tillbaka och är bara öppen "drygt 2 cm" nu fast den i helgen var 3-4 cm. Två dar sen lixom?! Vilken besvikelse. Förstod då vad beskedet skulle bli och BM gick iväg för att prata med läkaren.

Sen kom läkaren in och började prata om risker med igångsättning och blablabla som om det var några nyheter. Jag VET allt det där. Jag har blivit igångsatt en gång tidigare. Hon tyckte man skulle vänta. Men om jag absolut inte ville vänta så kunde hon iaf prata med överläkaren. Jag sa att jag ville att hon skulle ta ett snack.

Sen kom hon tillbaka. Överläkaren hade gett två alternativ: Antingen så kommer jag tillbaka för en ny BEDÖMNING i slutet av veckan med risk att bli hemskickad en gång till ELLER så får jag en inbokad, garanterad IGÅNGSÄTTNING klockan 08:00 på måndag morgon. Jag funderade ett slag, bestämde mig för att jag inte pallar fler besvkikelser och valde måndagsalternativet. Såp får Hoppsan en chans att hitta ut själv och bli helt fullgången.

Så jag kommer bli igångsatt på BF-1 precis som med Alleballe. Eftersom det är en säker igångsättning så följer ju Mathias med då också direkt och det känns mycket bättre det med.

Så nu har jag 7 dagar att fylla med vad som helst som får tiden att gå och så jag står ut.

Jag hade blivit igångsatt idag om jag verkligen krävt det. Om jag lagt mig ner och gråtit och vägrat åka hem. Läkaren sa till och med det men det kändes svårt att motivera. Jag KAN gå, jag KAN sova lite grann, jag KAN stå ut en vecka, en dag i taget, så det känns som det finns andra som kanske behöver sättas igång lite mer akut än mig.

Om jag slår näven i bordet och ställer krav på min omgivning så skulle jag kunna gå 7 dagar och göra absolut ingenting om jag vill. Jag är inte ensam, jag har en blivande pappa till barnet och jag har 3 systrar som bor i samma område, farmor & farfar till Hoppsan och Alvin och en faster med i närheten. Jag kan få hjälp och stöd bara jag kräver det.

7 dagar ska det funka. Det finns de som har det värre så jag vägrade inte åka hem. Jag kunde bara inte med...

Nu ska jag strax åka till min vanliga BM för min vanliga kontroll som jag redan hade inbokad idag. Tänkte fråga om en hinnsvepning.

Tack för alla gissningar. Jätteroligt att så många vill lägga tid och energi, det värmer jättemycket att ni orkar läsa och fökja mig den sista tiden till Hoppsan kommer <3 <3 <3