Efter att ha samsovit de senaste 4,5 åren och haft en omgång samsovning på 2,5 år när Victor var liten så har jag nyss fått min säng för mig själv! :-) Nu har de två små precis börjat sova i egen säng och jag får sova ensam igen för första gången på 4,5 år. Jag tycker om att ha mina små i sängen och ge dem en trygg start i livet. Alla tre har sovit gott som små grisar i hela sina liv :-) aldrig något gråt och skrik och när de väl börjat sova själva har de varit så trygga i sin sömn att det varit godnatt, släcka lampan, stänga dörren, redan första dagen och så somnar de lugnt och tryggt i ett kolsvart rum, nöjda och trygga. Ingen nattlampa, ingen musik eller annat trams, bara trygga barn som fått en bra start.

Samsovning är dock inte för alla, såklart. Vissa bebisar vill inte ens och en del föräldrar kan inte sova alls med barn i sängen och då gör det ingen lycklig att samsova naturligtvis, men bebis/barn i egen säng bredvid föräldrarnas säng kan ju ge samma effekt, om man låter barnet stanna kvar i föräldrarummet tills hen är mogen och sova lugnt och tryggt själv i ett eget rum. Ganska lätt att kolla eftersom barnet då förmodligen är så gammalt att det sover i vanlig säng och inte i ett fängelse (spjälsäng) och springer barnet upp kanske hen inte är redo att sova själv än.

Victor och Elmer var redo vid 2,5 års ålder och Alvin vid 4,5 års ålder, men Alvin och Elmer samsover iofs fortfarande - med varandra. Åldern när barnet är redo att sova själv är individuell. Alvin tex. är en känslig liten människa som är väldigt mammig och pappig och har behövt mer tid på sig än de vilda och självständiga bröderna.

Till skillnad från alla andra metoder att få barnet att sova ensamt så är den här metoden helt utan gråt för barnet och helt utan kämpande och arbete för föräldrarna. Det listade jag ut redan när jag var 15-16 år och Victor var bebis ;-) det förvånar mig fortfarande att så extremt många vuxna föräldrar inte lyckas lista ut det utan kör på en massa metoder med JOBB och gråt. Gör det enkelt och behagligt; samsov!

Efter att ha samsovit de senaste 4,5 åren och haft en omgång samsovning på 2,5 år när Victor var liten så har jag nyss fått min säng för mig själv! :-) Nu har de två små precis börjat sova i egen säng och jag får sova ensam igen för första gången på 4,5 år. Jag tycker om att ha mina små i sängen och ge dem en trygg start i livet. Alla tre har sovit gott som små grisar i hela sina liv :-) aldrig något gråt och skrik och när de väl börjat sova själva har de varit så trygga i sin sömn att det varit godnatt, släcka lampan, stänga dörren, redan första dagen och så somnar de lugnt och tryggt i ett kolsvart rum, nöjda och trygga. Ingen nattlampa, ingen musik eller annat trams, bara trygga barn som fått en bra start.

Samsovning är dock inte för alla, såklart. Vissa bebisar vill inte ens och en del föräldrar kan inte sova alls med barn i sängen och då gör det ingen lycklig att samsova naturligtvis, men bebis/barn i egen säng bredvid föräldrarnas säng kan ju ge samma effekt, om man låter barnet stanna kvar i föräldrarummet tills hen är mogen och sova lugnt och tryggt själv i ett eget rum. Ganska lätt att kolla eftersom barnet då förmodligen är så gammalt att det sover i vanlig säng och inte i ett fängelse (spjälsäng) och springer barnet upp kanske hen inte är redo att sova själv än.

Victor och Elmer var redo vid 2,5 års ålder och Alvin vid 4,5 års ålder, men Alvin och Elmer samsover iofs fortfarande - med varandra. Åldern när barnet är redo att sova själv är individuell. Alvin tex. är en känslig liten människa som är väldigt mammig och pappig och har behövt mer tid på sig än de vilda och självständiga bröderna.

Till skillnad från alla andra metoder att få barnet att sova ensamt så är den här metoden helt utan gråt för barnet och helt utan kämpande och arbete för föräldrarna. Det listade jag ut redan när jag var 15-16 år och Victor var bebis ;-) det förvånar mig fortfarande att så extremt många vuxna föräldrar inte lyckas lista ut det utan kör på en massa metoder med JOBB och gråt. Gör det enkelt och behagligt; samsov!