Älska sin katt mer än sitt barn?
Satt uppe lite för länge i natt (ovanligt? nej) och hamnade i en tråd på FL. Ett kärt gammalt ämne som jag tyvärr diskuterat (för) hetskt om förrut på FL. Nu tar jag det lugnare för säkerhets skull.
Trådstartaren i tråden jag hittade i natt är gravid men tror inte att hon kommer att älska sitt kommande barn mer än sitt husdjur. Flera stycken i tråden säger samma sak - de älskar sina djur som barn. naturligtvis har ingen av dem barn ;-)
Jag skrev detta till trådstartaren:
Nej det är inte okej eller normalt i mina ögon att älska ett djur lika mycket som sitt barn.
Jag tror att de som påstår att de älskar djur lika mycket som barn antagligen inte har barn. Iallafall 99% av dem. Sen finns det väl 1 procent av dem som påstår det som faktiskt gör det också men det är inte normalt, då har något blivit fel i anknytningen till sitt barn.
Jag VET att du kommer upptäcka samma sak när du väl får ditt barn. Kanske inte direkt. Alla reagerar ju inte med den blixtförälskelse som jag gjort varje gång jag fött barn, det vet jag, men åtminstone inom första året kommer du upptäcka att ditt barn plötsligt blir viktigare än ALLT annat på jorden och går före ALLT och att du älskar hen över ALLT och ALLA andra :-)
Så är det bara.
Men för dem som inte har barn kan säkert ett husdjur vara den allra största kärleken och de tror säkert att det är så vi föräldrar känner men om de skulle få barn så skulle de upptäcka att de hade fel - vi föräldrar känner ännu starkare.
För så är det. Den här extremt intensivt starka kärleken går över huvudtaget inte föreställa sig ens när man går där gravid och väntar. Det kommer som en överraskning. Man tror inte det är möjligt att älska någon så djupt. man tror säkert att den där extremt starka kärleken man har till hunden är det starkaste som finns - tills man får barn.
För mig har de känslorna slagit till direkt efter förlossningen och det gör fysiskt ONT när de starka känslorna slår till som en fet käftsmäll och bara sköljer över en så man blir helt yr, skakis, och börjar gråta för att känslorna är för stora och starka för att hålla kvar inuti. Nej, alla har inte den upplevelsen men alla (med få undantag) blir till slut så här kära i sina barn även om det inte sker första veckan ;-)
**
Men så har vi undantagen. De som har både barn och djur men ändå bestämt hävdar att de älskar dem lika mycket. Men då tänker man sig lite extrema situationer då. Det börjar brinna, vem räddar man? Sitt barn eller sin hamster? LÄTT! Så där försvann några till som påstår att de älskar båda lika mycket.
Men några kommer ändå i slutändan finnas kvar. DÅ ÄR DET NÅGOT FEL! det är INTE friskt, inte normalt och INTE okej. Då HAR man något fel i anknytningen till sitt barn. något har gått snett, något är galet.
Barnet blir superextremt allergisk, inga mediciner alls hjälper. Barnet håller på att dö av att vara i samma rum som hunden. Vad gör man? Säljer man hunden eller adopterar man bort barnet?
Men jag har FULL förståelse för att alla djurälskare utan barn TROR att de älskar sina katter lika mycket som de skulle älska ett barn. Självklart tror ni det - ni har ju inte testat ännu, men om/när ni får barn så upptäcker ni att ni hade fel :-) även fast ni aldrig skulle gå med på att det är så nu innan ni testat.
Trådstartaren i tråden jag hittade i natt är gravid men tror inte att hon kommer att älska sitt kommande barn mer än sitt husdjur. Flera stycken i tråden säger samma sak - de älskar sina djur som barn. naturligtvis har ingen av dem barn ;-)
Jag skrev detta till trådstartaren:
Nej det är inte okej eller normalt i mina ögon att älska ett djur lika mycket som sitt barn.
Jag tror att de som påstår att de älskar djur lika mycket som barn antagligen inte har barn. Iallafall 99% av dem. Sen finns det väl 1 procent av dem som påstår det som faktiskt gör det också men det är inte normalt, då har något blivit fel i anknytningen till sitt barn.
Jag VET att du kommer upptäcka samma sak när du väl får ditt barn. Kanske inte direkt. Alla reagerar ju inte med den blixtförälskelse som jag gjort varje gång jag fött barn, det vet jag, men åtminstone inom första året kommer du upptäcka att ditt barn plötsligt blir viktigare än ALLT annat på jorden och går före ALLT och att du älskar hen över ALLT och ALLA andra :-)
Så är det bara.
Men för dem som inte har barn kan säkert ett husdjur vara den allra största kärleken och de tror säkert att det är så vi föräldrar känner men om de skulle få barn så skulle de upptäcka att de hade fel - vi föräldrar känner ännu starkare.
För så är det. Den här extremt intensivt starka kärleken går över huvudtaget inte föreställa sig ens när man går där gravid och väntar. Det kommer som en överraskning. Man tror inte det är möjligt att älska någon så djupt. man tror säkert att den där extremt starka kärleken man har till hunden är det starkaste som finns - tills man får barn.
För mig har de känslorna slagit till direkt efter förlossningen och det gör fysiskt ONT när de starka känslorna slår till som en fet käftsmäll och bara sköljer över en så man blir helt yr, skakis, och börjar gråta för att känslorna är för stora och starka för att hålla kvar inuti. Nej, alla har inte den upplevelsen men alla (med få undantag) blir till slut så här kära i sina barn även om det inte sker första veckan ;-)
**
Men så har vi undantagen. De som har både barn och djur men ändå bestämt hävdar att de älskar dem lika mycket. Men då tänker man sig lite extrema situationer då. Det börjar brinna, vem räddar man? Sitt barn eller sin hamster? LÄTT! Så där försvann några till som påstår att de älskar båda lika mycket.
Men några kommer ändå i slutändan finnas kvar. DÅ ÄR DET NÅGOT FEL! det är INTE friskt, inte normalt och INTE okej. Då HAR man något fel i anknytningen till sitt barn. något har gått snett, något är galet.
Barnet blir superextremt allergisk, inga mediciner alls hjälper. Barnet håller på att dö av att vara i samma rum som hunden. Vad gör man? Säljer man hunden eller adopterar man bort barnet?
Men jag har FULL förståelse för att alla djurälskare utan barn TROR att de älskar sina katter lika mycket som de skulle älska ett barn. Självklart tror ni det - ni har ju inte testat ännu, men om/när ni får barn så upptäcker ni att ni hade fel :-) även fast ni aldrig skulle gå med på att det är så nu innan ni testat.
Grön av avund! Eller trött och full i skratt av den...
Ständigt denna avundsjuka. Ja, alltså inte den äkta avundsjukan utan den påstådda.
Man får inte tycka något eller påstå något som eventuellt kanske uppfattas som negativt av någon annan för då är man avundsjuk minsann. Japp! Det kan absolut inte finnas någon annan tanke eller grund bakom det hela. Neeej o nej - man är avundsjuk! Punkt slut.
Det verkar vara det lättaste att ta till om man inte har något bra att säga "du är bara avundsjuk". Den meningen vräker folk ur sig vare sig den passar in eller inte. Det är som om orden var helt tomma, utan mening. Det blir helt stört ibland. Plötsligt påstås man vara avundsjuk på helt banala saker.
Avundsjukan används även som tröst. När folk inte kommer på något bättre att säga så dyker avundsjukan upp: "Äh, var inte ledsen, lyssna inte på de där idioterna, de är bara avundsjuka". Extremt vanligt förekommande. Oavsett det faktiskt finns något att vara avundsjuk på eller inte.
Är det detta som avses när man pratar om den svenska avundsjukan? :-) Eller är det den äkta avundsjukan, den som faktiskt innebär att någon har/får något som någon annan vill ha.
Jag blir lite trött, och full i skratt av denna ständiga påstådda avundsjuka. För mig är det bara ett bevis på att vederbörande uppenbarligen inte har intelligens nog att formulera ihop något bättre och därför är tvingad att ta till sådana här tomma, korkade anklagelser.
Man får inte tycka något eller påstå något som eventuellt kanske uppfattas som negativt av någon annan för då är man avundsjuk minsann. Japp! Det kan absolut inte finnas någon annan tanke eller grund bakom det hela. Neeej o nej - man är avundsjuk! Punkt slut.
Det verkar vara det lättaste att ta till om man inte har något bra att säga "du är bara avundsjuk". Den meningen vräker folk ur sig vare sig den passar in eller inte. Det är som om orden var helt tomma, utan mening. Det blir helt stört ibland. Plötsligt påstås man vara avundsjuk på helt banala saker.
Avundsjukan används även som tröst. När folk inte kommer på något bättre att säga så dyker avundsjukan upp: "Äh, var inte ledsen, lyssna inte på de där idioterna, de är bara avundsjuka". Extremt vanligt förekommande. Oavsett det faktiskt finns något att vara avundsjuk på eller inte.
Är det detta som avses när man pratar om den svenska avundsjukan? :-) Eller är det den äkta avundsjukan, den som faktiskt innebär att någon har/får något som någon annan vill ha.
Jag blir lite trött, och full i skratt av denna ständiga påstådda avundsjuka. För mig är det bara ett bevis på att vederbörande uppenbarligen inte har intelligens nog att formulera ihop något bättre och därför är tvingad att ta till sådana här tomma, korkade anklagelser.
Två anledningar
Två av anledningarna till varför jag inte förstår hur man kan samla ihop 10.000 kronor till en enskild person för att hon ska kunna köpa lite extra julgodis, istället för att skänka pengarna till barncancerfonden så de kan forska vidare och kunna rädda fler barn till livet.
Elton och Victor. Två barn som inte sitter med tindrande ögon vid julgranen i år och öppnar julklappar.
Elton föddes den 24 juli 2007, bara någon vecka efter min Alvin. I februari i år fick familjen beskedet att deras fina lille kille hade cancer. Medan vi andra med juli -07-barn spenderat sommaren med att leka med våra barn, njuta av sol, bad och värme, har den här grabben kämpat för sitt liv. En kamp han slutligen förlorade när han var 2 år och 3 månader gammal. Den 24 oktober avled Elton.
http://jenni80.bloggsida.se/2009/10 - Eltons mammas sida
http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Egen-insamling/Insamlingar/Prinsar-och-prinsessor/ - Eltons insamling hos barncancerfonden
Victor föddes den 4 september 2007 (samma födelsedag som Elmer, 2 år tidigare). Den 15 augusti 2008 (min Victors födelsedag) fick familjen det hemska beskedet att Victor hade cancer. 14 april i år avled deras fina lilla kille. 1,5 år gammal.
http://feie.tkphotography.se/VictorsSida.html - Victors minnessida
http://denstarkastestjarnan.blogg.se/ - mammans blogg
http://www.barncancerfonden.se/1707 - Victors fond hos barncancerfonden
Både Victor och Elton drabbades av cancerformen Neuroblastom, stadie 4. En mycket elak cancer.
Elton och Victor. Två barn som inte sitter med tindrande ögon vid julgranen i år och öppnar julklappar.
Elton föddes den 24 juli 2007, bara någon vecka efter min Alvin. I februari i år fick familjen beskedet att deras fina lille kille hade cancer. Medan vi andra med juli -07-barn spenderat sommaren med att leka med våra barn, njuta av sol, bad och värme, har den här grabben kämpat för sitt liv. En kamp han slutligen förlorade när han var 2 år och 3 månader gammal. Den 24 oktober avled Elton.
http://jenni80.bloggsida.se/2009/10 - Eltons mammas sida
http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Egen-insamling/Insamlingar/Prinsar-och-prinsessor/ - Eltons insamling hos barncancerfonden
Victor föddes den 4 september 2007 (samma födelsedag som Elmer, 2 år tidigare). Den 15 augusti 2008 (min Victors födelsedag) fick familjen det hemska beskedet att Victor hade cancer. 14 april i år avled deras fina lilla kille. 1,5 år gammal.
http://feie.tkphotography.se/VictorsSida.html - Victors minnessida
http://denstarkastestjarnan.blogg.se/ - mammans blogg
http://www.barncancerfonden.se/1707 - Victors fond hos barncancerfonden
Både Victor och Elton drabbades av cancerformen Neuroblastom, stadie 4. En mycket elak cancer.
Smarta människor är kul
Är det bara korkade människor som sitter hemma på dagarna? Okej mammalediga, alla vet ju att bebismammor har mosiga hjärnor som inte funkar helt felfritt, men resten? :-)
När jag satt hemma med Alvin hade jag ofta TVn på medan det var sådana där ring-in-och-gissa-program.
Jag samlade några idiot-favoriter som jag måste dela med mig av:
När jag satt hemma med Alvin hade jag ofta TVn på medan det var sådana där ring-in-och-gissa-program.
Jag samlade några idiot-favoriter som jag måste dela med mig av:
Programledaren: "Hur många år går det på ett millenium"
Inringande man: "Ja, det är väl hundra, va?"
*
Programledaren: "Vilken färg får man om man blandar blått och gult?"
Inringande kvinna: ".....eh....nä, det kan jag inte"
*
Programledaren: "Vaaad kan det vara? Något i skogen...något man kan gå på. Ja. Ring in och gissa"
Kategori: "utan"
ST_GLÖS
*
Programledaren: "Ja ring in nu det här är ett program utan dess like"
(Eh...ja eller så finns det 10 till exakt likadana i femman, trean, sexan osv...)
*
Programledaren: "Passa på nu! Det är bara en och en halv vecka kvar till jul" (den 17 december)
(Va?)
*
Programledaren: "Hur många vokaler är det i ordet "äta"?"
(lååång tystnad)
Programledaren: "Är du kvar? Du svimmade väl inte?"
Damen som ringt in: "Jag vet inte om jag kan det där"
Programledaren: "En två eller tre kan vi ju säga iallafall"
Damen som ringt in: "En"
*
Programledaren: "Hur många HALVlekar är det i en fotbollsmatch"
Inringande dam: "Hm....tre."
*
Programledaren: "Vad hette de första människorna på jorden"
Tjejen som ringt in: "Jesus och Maria
Ja ä inte bitter! Skänk mer!
Någon har startat en insamling till bloggaren "mamma Becka" läste jag inne hos Bloggkommentatorerna. Fin tanke, att bry sig om andra är alltid fint, självklart! men ändå - missriktat.
Eller...visst, insamlingen är ju kalasbra förstås och behovet finns. Hon skriver i bloggen att hon bara har 400 kr över den här månaden så hon behöver ju pengar, men var är barnens pappa? Var är mormor och morfar? För i hennes fall FINNS det ju en pappa till barnen och föräldrar till henne osv. Var är de?
Men det har ju ingen att göra med förstås. Det jag INTE förstår är hur folk kan skänka så mycket? Herregud! Det är redan uppe i över 6000 spänn i skrivandets stund! Finns det verkligen inget vettigare? Barncancerfonden, Rädda barnen, Childhood, WWF, BRIS osv osv osv. OM man nu vill skänka.
Sen är det såklart trevligare att skänka till en viss person, någon man känner eller "känner" och sätta pengar direkt på en enskild persons konto men ändå! När man kommer till insamlingssidan och ser att det redan finns 6000 kr, varför sätter man då in pengar där istället för till Barncancerfonden?
Sen är hon ju såklart helt fantastiskt duktig som studerar på heltid och är ensamstående med tre små töser, det säger jag inget om men alla andra i samma sits då? Tusentals andra ensamstående mammor där ute. Vem samlar in pengar till dem?
Nu sitter jag inte i hennes sits ekonomiskt för jag har inga problem med att pilla ihop månaden eftersom jag med åren lärt mig prioritera. Dock har jag alltid levt på gränsen. Alltid. Jag VET att jag har en lägre inkomst totalt än vad hon har nu, men jag har mycket mer än 400 kr kvar den här månaden, det var så jag menade. Jag HAR dock varit i hennes sits förr, så jag vet mycket väl hur det är. För många gånger har jag suttit i samma sits, men utan pappa till barnet eller föräldrar. Det är inte alls en ovanlig sits. Jag kan räkna upp hur många som helst som har det så, speciellt i jultider.
...och då finns det ändå de som har det mycket sämre. De som inte ens har ett hem, mat och kläder, de som inte har några 400 kr över ens. De som lever på gatan.
Men så här som jag tycker får man såklart inte tycka eller skriva för då är man en elak människa som bara är missunnsam och avundsjuk. Jag låter de som vill tro det, tro det. Folk med hjärna kan läsa det här och förstå vad jag egentligen försöker få fram. Det är inget emot henne eller att hon får en slant extra. Jag missunnar inte henne det men hoppas att hon skänker "överskottet" vidare till "riktig" välgörenhet.
Nej jag vet inte. Jag tycker det är lite obehagligt att bloggkommentatorerna länkar till den här insamlingen och uppmanar folk att skänka pengar dit istället för att länka till tex barncancerfonden.
Det tänker jag göra: http://www.barncancerfonden.se PG: 90 20 90-0 BG: 902-0900
Eller...visst, insamlingen är ju kalasbra förstås och behovet finns. Hon skriver i bloggen att hon bara har 400 kr över den här månaden så hon behöver ju pengar, men var är barnens pappa? Var är mormor och morfar? För i hennes fall FINNS det ju en pappa till barnen och föräldrar till henne osv. Var är de?
Men det har ju ingen att göra med förstås. Det jag INTE förstår är hur folk kan skänka så mycket? Herregud! Det är redan uppe i över 6000 spänn i skrivandets stund! Finns det verkligen inget vettigare? Barncancerfonden, Rädda barnen, Childhood, WWF, BRIS osv osv osv. OM man nu vill skänka.
Sen är det såklart trevligare att skänka till en viss person, någon man känner eller "känner" och sätta pengar direkt på en enskild persons konto men ändå! När man kommer till insamlingssidan och ser att det redan finns 6000 kr, varför sätter man då in pengar där istället för till Barncancerfonden?
Sen är hon ju såklart helt fantastiskt duktig som studerar på heltid och är ensamstående med tre små töser, det säger jag inget om men alla andra i samma sits då? Tusentals andra ensamstående mammor där ute. Vem samlar in pengar till dem?
Nu sitter jag inte i hennes sits ekonomiskt för jag har inga problem med att pilla ihop månaden eftersom jag med åren lärt mig prioritera. Dock har jag alltid levt på gränsen. Alltid. Jag VET att jag har en lägre inkomst totalt än vad hon har nu, men jag har mycket mer än 400 kr kvar den här månaden, det var så jag menade. Jag HAR dock varit i hennes sits förr, så jag vet mycket väl hur det är. För många gånger har jag suttit i samma sits, men utan pappa till barnet eller föräldrar. Det är inte alls en ovanlig sits. Jag kan räkna upp hur många som helst som har det så, speciellt i jultider.
...och då finns det ändå de som har det mycket sämre. De som inte ens har ett hem, mat och kläder, de som inte har några 400 kr över ens. De som lever på gatan.
Men så här som jag tycker får man såklart inte tycka eller skriva för då är man en elak människa som bara är missunnsam och avundsjuk. Jag låter de som vill tro det, tro det. Folk med hjärna kan läsa det här och förstå vad jag egentligen försöker få fram. Det är inget emot henne eller att hon får en slant extra. Jag missunnar inte henne det men hoppas att hon skänker "överskottet" vidare till "riktig" välgörenhet.
Nej jag vet inte. Jag tycker det är lite obehagligt att bloggkommentatorerna länkar till den här insamlingen och uppmanar folk att skänka pengar dit istället för att länka till tex barncancerfonden.
Det tänker jag göra: http://www.barncancerfonden.se PG: 90 20 90-0 BG: 902-0900
När klär ni granen?
När klär ni granen?
Första advent? Dan före dopparedan? På själva julafton? Eller när? :-)
Vår mamma brukade klä granen när vi sov, natten mot julafton, hur pappa gjorde minns jag inte. Själv har jag ingen gran tyvärr :-/ men om jag hade en skulle jag göra som mamma tror jag.
Hur gör ni?
Hur mycket på julklappar?
Hur mycket pengar ska man lägga på julklappar? Till vilka ska man handla?
Svar: det finns lika många svar som det finns familjer typ ;-)
Men så här gör vi:
Vi handlar till våra barn, våra syskonbarn, Mathias brorsa som inte har några barn, Mathias föräldrar och så får hans farmor och farfar inramade bilder på Alvin och Elmer i år. I år ska jag även skicka ett paket med foton och sånt till mamma, men annars brukar hon inte få mer än ett julkort och ett par bilder utan ram.
Förra året så gav jag mina systrar en liten grej var också eftersom jag kom hem från Gran Canaria den 20 december och hade med mig presenter. Annars gillar egentligen inte syrrorna att man ger dem något för de tror att de måste ge något tillbaka. Löjligt enligt mig, jag ger för att jag vill ge - intte för att få något tillbaka. det är mitt fel att vi köper till varandras barn. Hade de fått bestämma skulle vi sluta köpa julklappar till syskonbarnen.
Jag har sagt att de kan sluta köpa till mina barn om de vill men jag vägrar sluta köpa julklappar till mina syskonbarn, och då fortsätter de också :-) jag är GLAD över detta. Jag tycker man kan prioritera bort annat än julklappar till syskonbarnen. De ska få vara kvar.
Hur mycket pengar då? Ja... till syskonbarnen blir det mellan 50-200 kr/barn, beroende på vad man hittar för bra grejer. Som exempel så kommer tex min systerdotter få en normalt sett dyr grej som bara kostade 50 kr i en utförsäljningsbutik medan tex yngsta systersonen får en grej som är värd typ samma men som jag får betala typ 180 kr för. Skit samma, inte så noga tycker jag :-) vissa år när det varit riktigt ont om pengar har de kunnat få för 30-50 kr allihopa också.
Våra barn ligger på en dryg tusenlapp var. Jag gick igenom och snabbräknade ihop allt i lördags och Alvin ligger på 1300 nu, Victor på 1200 och Elmer på 900. På väg hem från ett par webshopar är kläder till Victor och Elmer. mest Elmer. Så det tillkommer lite på deras. Detta är vad jag köpt till barnen. Sen har Mathias också köpt, jag har ingen koll på hans grejer. Men i slutänden landar det väl på 1200-1600 kanske per barn.
Det är egentligen för mycket. Jag tycker så men ändå gör jag det ändå. Varje år, även om det är mindre i år än det brukar vara. För förrutom det här så blir det ju julklappar från Alvins och Elmers farmor och farfar också och de lägger ÄNNU mer! :-o
Hur gör ni hos er?
Förra årets julklappsskörd
Svar: det finns lika många svar som det finns familjer typ ;-)
Men så här gör vi:
Vi handlar till våra barn, våra syskonbarn, Mathias brorsa som inte har några barn, Mathias föräldrar och så får hans farmor och farfar inramade bilder på Alvin och Elmer i år. I år ska jag även skicka ett paket med foton och sånt till mamma, men annars brukar hon inte få mer än ett julkort och ett par bilder utan ram.
Förra året så gav jag mina systrar en liten grej var också eftersom jag kom hem från Gran Canaria den 20 december och hade med mig presenter. Annars gillar egentligen inte syrrorna att man ger dem något för de tror att de måste ge något tillbaka. Löjligt enligt mig, jag ger för att jag vill ge - intte för att få något tillbaka. det är mitt fel att vi köper till varandras barn. Hade de fått bestämma skulle vi sluta köpa julklappar till syskonbarnen.
Jag har sagt att de kan sluta köpa till mina barn om de vill men jag vägrar sluta köpa julklappar till mina syskonbarn, och då fortsätter de också :-) jag är GLAD över detta. Jag tycker man kan prioritera bort annat än julklappar till syskonbarnen. De ska få vara kvar.
Hur mycket pengar då? Ja... till syskonbarnen blir det mellan 50-200 kr/barn, beroende på vad man hittar för bra grejer. Som exempel så kommer tex min systerdotter få en normalt sett dyr grej som bara kostade 50 kr i en utförsäljningsbutik medan tex yngsta systersonen får en grej som är värd typ samma men som jag får betala typ 180 kr för. Skit samma, inte så noga tycker jag :-) vissa år när det varit riktigt ont om pengar har de kunnat få för 30-50 kr allihopa också.
Våra barn ligger på en dryg tusenlapp var. Jag gick igenom och snabbräknade ihop allt i lördags och Alvin ligger på 1300 nu, Victor på 1200 och Elmer på 900. På väg hem från ett par webshopar är kläder till Victor och Elmer. mest Elmer. Så det tillkommer lite på deras. Detta är vad jag köpt till barnen. Sen har Mathias också köpt, jag har ingen koll på hans grejer. Men i slutänden landar det väl på 1200-1600 kanske per barn.
Det är egentligen för mycket. Jag tycker så men ändå gör jag det ändå. Varje år, även om det är mindre i år än det brukar vara. För förrutom det här så blir det ju julklappar från Alvins och Elmers farmor och farfar också och de lägger ÄNNU mer! :-o
Hur gör ni hos er?
Förra årets julklappsskörd
Bli RIKTIGA föräldrar!
"Ska man ta upp en bebis som ligger och skriker i spjälsängen"
Den här frågan dyker upp femitoelva gånger om dagen på familjeliv.se och jag blir lika mörkrädd varje gång av att se hur vissa resonerar. De verkar anse att bebisar inte är fullvärdiga människor eftersom de tydligen inte ska behandlas med samma respekt som man visar tex vuxna.
Idag blir vi småbarnsföräldrar fullproppade av en massa olika råd hit och dit. Mormor tycker och farmor tycker och grannens tycker och BVC tycker och en massa folk på nätet tycker och olika föräldraboksförfattare tycker...
...och föräldrarna försöker desperat ta till sig allt och inget och står där helt förvirrade. Noll tillit till sin egen förmåga att veta vad som är bäst för sin egen lilla unge.
STÄNG ÖRONEN, SKIT I VAD ALLA SÄGER, blunda och KÄNN EFTER, lyssna på DITT BARN! Hen kan inte prata med ord men hen kan förmedla vad hen vill om du bara lyssnar. Rätt eller fel får du veta om du känner efter.
Hur känns det i magen? i hjärtat? Känns det bra, känns det rätt när du låter din bebis ligga och skrika ensam i sin säng? Nej, det känns inte bra och rätt. Det känns förjävligt. Man blir ledsen och stressad, det gör ont i magen och i hjärtat när ens lilla bebis skriker. Gissa varför? Dra till med en vild gissning...
Kan det kanske vara så att naturen planterat den här känslan i oss just för att se till att vi INTE ska lämna våra barn att ligga och skrika i sin ensamhet? Kan det vara så att vi fått den här föräldrainstikten för att se till att vi skyddar våra barn, håller dem nära, har dem i famnen, sover tillsammans med dem, plockar upp dem när de är ledsna, svarar på deras ENDA sätt att förmedla jobbiga känslor - skriket?
Varför har folk slutat lyssna på den inre rösten som säger "STOPP! Vad håller du på med?! Plocka upp bebisen!"? Är vi för stressade? Har vi inte tid? Vågar vi inte? Lyssnar vi på andra för mycket?
VARFÖR är det både vanligt och "okej" att behandla bebisar på ett sätt som vi aldrig skulle behandla någon annan?
Om ens partner är ledsen och gråter, ska man ignorera hen eller trösta?
Om bästa kompisen ringer och gråter, ska man prata eller lägga på luren?
Svaret är självklart och då är det ändå vuxna människor som kan finna tröst på annat håll, tänka själva, ringa någon annan osv osv. medan ditt barn bara har sitt skrik, inte kan berätta om sina känslor, inte kan vända sig till någon annan. Hen har bara DIG som förälder och om DU sviker och inte svarar på barnets signaler ..vad lär du då ditt barn? Att hens åsikter och känslor inte är värda ett skit.
"Men femminutersmetoden funkar ju"
Javisst! Efter några dagar så slutar barnet skrika sig till sömns för självklart ger ju barnet till slut upp! Ingen mening att ropa på någon som ändå inte kommer, ingen mening att gråta efter tröst när den trygga famnen inte vill ta emot en. Då ger man upp, tystnar, slutar berätta vad man känner och stänger inne sin sorg.
"Men man kan ju inte hålla på och plocka upp barnet hela tiden då lär hen ju sig att den får som hen vill bara hen skriker"
Javisst! det är ju så barn lär sig kommunicera! Barnet skriker - föräldrarna svarar. Det allra första steget för att lära sig kommunicera. En bebis går inte uppfostra eller skämma bort med kärlek. En bebis kan inte skrika för att jävlas. När en bebis skriker så är det för att hen BEHÖVER något.
Törstig?
Hungrig?
Tvättrådet i tröjan skaver?
Blöjan sitter snett?
Blöjan är smutsig?
Fryser?
Är varm?
Är övertrött och behöver få hjälp att komma till ro?
Vill få närhet?
Osv. Listan kan göras lång men jag lovar att "vill jävlas med mamma så mamma inte ska få sova" INTE finns med som en punkt på listan över anledningar till att en bebis skriker.
Sluta plåga era barn! Börja lyssna på dem istället! KÄNN EFTER! Känns det fel så är det antagligen fel. Känns det bra och rätt så är det antagligen rätt! Även fast mormor säger att barn blir bortskämda av att sova i föräldrasängen. Hon har fel - din magkänsla har rätt!
Alleballe...
Den här frågan dyker upp femitoelva gånger om dagen på familjeliv.se och jag blir lika mörkrädd varje gång av att se hur vissa resonerar. De verkar anse att bebisar inte är fullvärdiga människor eftersom de tydligen inte ska behandlas med samma respekt som man visar tex vuxna.
Idag blir vi småbarnsföräldrar fullproppade av en massa olika råd hit och dit. Mormor tycker och farmor tycker och grannens tycker och BVC tycker och en massa folk på nätet tycker och olika föräldraboksförfattare tycker...
...och föräldrarna försöker desperat ta till sig allt och inget och står där helt förvirrade. Noll tillit till sin egen förmåga att veta vad som är bäst för sin egen lilla unge.
STÄNG ÖRONEN, SKIT I VAD ALLA SÄGER, blunda och KÄNN EFTER, lyssna på DITT BARN! Hen kan inte prata med ord men hen kan förmedla vad hen vill om du bara lyssnar. Rätt eller fel får du veta om du känner efter.
Hur känns det i magen? i hjärtat? Känns det bra, känns det rätt när du låter din bebis ligga och skrika ensam i sin säng? Nej, det känns inte bra och rätt. Det känns förjävligt. Man blir ledsen och stressad, det gör ont i magen och i hjärtat när ens lilla bebis skriker. Gissa varför? Dra till med en vild gissning...
Kan det kanske vara så att naturen planterat den här känslan i oss just för att se till att vi INTE ska lämna våra barn att ligga och skrika i sin ensamhet? Kan det vara så att vi fått den här föräldrainstikten för att se till att vi skyddar våra barn, håller dem nära, har dem i famnen, sover tillsammans med dem, plockar upp dem när de är ledsna, svarar på deras ENDA sätt att förmedla jobbiga känslor - skriket?
Varför har folk slutat lyssna på den inre rösten som säger "STOPP! Vad håller du på med?! Plocka upp bebisen!"? Är vi för stressade? Har vi inte tid? Vågar vi inte? Lyssnar vi på andra för mycket?
VARFÖR är det både vanligt och "okej" att behandla bebisar på ett sätt som vi aldrig skulle behandla någon annan?
Om ens partner är ledsen och gråter, ska man ignorera hen eller trösta?
Om bästa kompisen ringer och gråter, ska man prata eller lägga på luren?
Svaret är självklart och då är det ändå vuxna människor som kan finna tröst på annat håll, tänka själva, ringa någon annan osv osv. medan ditt barn bara har sitt skrik, inte kan berätta om sina känslor, inte kan vända sig till någon annan. Hen har bara DIG som förälder och om DU sviker och inte svarar på barnets signaler ..vad lär du då ditt barn? Att hens åsikter och känslor inte är värda ett skit.
"Men femminutersmetoden funkar ju"
Javisst! Efter några dagar så slutar barnet skrika sig till sömns för självklart ger ju barnet till slut upp! Ingen mening att ropa på någon som ändå inte kommer, ingen mening att gråta efter tröst när den trygga famnen inte vill ta emot en. Då ger man upp, tystnar, slutar berätta vad man känner och stänger inne sin sorg.
"Men man kan ju inte hålla på och plocka upp barnet hela tiden då lär hen ju sig att den får som hen vill bara hen skriker"
Javisst! det är ju så barn lär sig kommunicera! Barnet skriker - föräldrarna svarar. Det allra första steget för att lära sig kommunicera. En bebis går inte uppfostra eller skämma bort med kärlek. En bebis kan inte skrika för att jävlas. När en bebis skriker så är det för att hen BEHÖVER något.
Törstig?
Hungrig?
Tvättrådet i tröjan skaver?
Blöjan sitter snett?
Blöjan är smutsig?
Fryser?
Är varm?
Är övertrött och behöver få hjälp att komma till ro?
Vill få närhet?
Osv. Listan kan göras lång men jag lovar att "vill jävlas med mamma så mamma inte ska få sova" INTE finns med som en punkt på listan över anledningar till att en bebis skriker.
Sluta plåga era barn! Börja lyssna på dem istället! KÄNN EFTER! Känns det fel så är det antagligen fel. Känns det bra och rätt så är det antagligen rätt! Även fast mormor säger att barn blir bortskämda av att sova i föräldrasängen. Hon har fel - din magkänsla har rätt!
Alleballe...
Vackert gravid
Bloggkommentatorerna tror att anledningen till att vissa känner sig fina som gravida beror på att det som ligger i magen är fint men att det "förändrar inte det faktumet att man ser ut som en stor fet kossa".
Jag såg INTE ut som någon stor fet kossa! Jag var supervacker! Jag tycker gravida kroppar är enormt fina och jag var skitsnygg med min mage! Alla håller inte med, kanske inte ens många men det spelar ingen roll för jag tycker så ändå. Det finns ingen vackrare kvinnokropp än en gravid kvinnokropp.
I vilket fall såg jag INTE ut som en stor fet kossa!
Hemmastudio vecka 20: http://beckahbitch.blogg.se/2009/april/hemmastudio.html
Studio vecka 30: http://beckahbitch.blogg.se/2009/june/fotografbilder-i-vecka-30.html
Hemmastudio vecka 39: http://beckahbitch.blogg.se/2009/august/hemmastudio-vecka-382.html
Jag ÄLSKAR mina gravidbilder. Jag har en av mina magbilder som canvastavla i vardagsrummet (samma bild som jag hade i headern förrut).
Jag såg INTE ut som någon stor fet kossa! Jag var supervacker! Jag tycker gravida kroppar är enormt fina och jag var skitsnygg med min mage! Alla håller inte med, kanske inte ens många men det spelar ingen roll för jag tycker så ändå. Det finns ingen vackrare kvinnokropp än en gravid kvinnokropp.
I vilket fall såg jag INTE ut som en stor fet kossa!
Hemmastudio vecka 20: http://beckahbitch.blogg.se/2009/april/hemmastudio.html
Studio vecka 30: http://beckahbitch.blogg.se/2009/june/fotografbilder-i-vecka-30.html
Hemmastudio vecka 39: http://beckahbitch.blogg.se/2009/august/hemmastudio-vecka-382.html
Jag ÄLSKAR mina gravidbilder. Jag har en av mina magbilder som canvastavla i vardagsrummet (samma bild som jag hade i headern förrut).
Va? Jonas Gardell? vem är det?
Amy Diamond sitter med sin mamma i postkodmiljonären:
Fråga: Vem är Jonas Gardell tillsammans med? *rabblar 4 förslag*
Amy + moder: Oj, det vet jag inte, vi får fråga publiken.
:-o Say WHAT?! Är inte det typ något som varje svensk över 5 år kan utantill? Hur lyckas man missa att Jonas Gardell och Mark Levengood är ett par? Jag är mållös.
Förresten; hade varit spännande att höra namndiskussionen hemma hos Amys mormor och morfar när de väntade Amys mamma. Hur lyckas man komma fram till namnet CHRISBETH?! var namnförslagen Christer och Elisabeth (eller heter mormor och morfar så)? Eller lyckade de inte bestämma sig för om tösen skulle heta Christina eller Elisabeth? Eller betyder det helt enkelt "krispet" det där frasiga lilla flickebarnet de fått.
Bara undrar.
Fråga: Vem är Jonas Gardell tillsammans med? *rabblar 4 förslag*
Amy + moder: Oj, det vet jag inte, vi får fråga publiken.
:-o Say WHAT?! Är inte det typ något som varje svensk över 5 år kan utantill? Hur lyckas man missa att Jonas Gardell och Mark Levengood är ett par? Jag är mållös.
Förresten; hade varit spännande att höra namndiskussionen hemma hos Amys mormor och morfar när de väntade Amys mamma. Hur lyckas man komma fram till namnet CHRISBETH?! var namnförslagen Christer och Elisabeth (eller heter mormor och morfar så)? Eller lyckade de inte bestämma sig för om tösen skulle heta Christina eller Elisabeth? Eller betyder det helt enkelt "krispet" det där frasiga lilla flickebarnet de fått.
Bara undrar.
Släpp lös argumenten
Svara enbart utifrån DIG själv (och dina barn osv) inte allmänt eller vad du tycker att andra ska göra och inte göra. Jag vill veta om DIG nu och ingen annan.
VARFÖR har du/ska du vaccinera dig mot den nya influensan?
VARFÖR ska du INTE vaccinera dig mot nya influensan?
Dvs, vilka argument har gjort att du vill/inte vill? Vad var avgörande för dig?
***
Jag var skeptisk från början och det var inte förränm Victor fick erbjudande från skolan som jag ens orkade börja sätta mig in i frågan. jag hade undvikit hela karusellen ända fram tills dess.
Sen började jag fundera och började läsa på det viktigaste är ju att vara källkritisk och kalla var informationen kommer ifrån. Tex så finns det filmer på youtube med läkare och allt möjligt som sitter och säger att det är farligt att vaccinera sig osv. Kollar man upp vilka dessa personer är hittar man allt möjligt spännande. Tex kan det handla om riktiga original som till vardags spenderar tiden med att observera flygande tefat och dylikt. Inte speciellt tillförlitliga källor alltid med andra ord.
Det var viktigt för mig var informationen kom ifrån med andra ord.
Jag bestämde mig för att Victor skulle få vaccineras eftersom han är så liten och klen så han skulle inte klara en kraftig influensa speciellt bra. I samma veva bestämde jag mig för att jag själv också skulle vaccineras eventuellt - om tillfälle gas men jag var inte så himla noga.
Men jag fortsatte läsa på och fundera och med tiden blev det mer och mer självklart. Speciellt med tanke på Elmer. När som helst kan hans LCH blossa upp i en agressiv form och då vill jag gärna att vi andra i familjen är vaccinerade för på så vis bör vi kunna skydda Elmer om vi bara håller bra handhygien osv.
Så kom beslutet om att låta barn under 3 år få vaccineras även utanför riskgrupperna och då var det ju redan självklart för mig att Alvin skulle vaccineras så han blev först ut i familjen i måndags. Victor kom efter i onsdags och idag har både jag och Mathias vaccinerat oss.
För mig har alltså det allra mest avgörande handlat om Elmer, vidare har jag absolut inte kunnat hitta något argument MOT vaccinering men många FÖR (för och emot för MIG och mina barn alltså - som sagt). Jag tror absolut inte att det är farligt. Samtliga seriösa källor visar gång på gång att det inte är farligt medan samtliga som påstår motsatsen är diverse kvacksalvare, knasbollar och folk som tror på konspirationsteorier.
TYVÄRR sprids ju dessa låtsas-sanningar värre än influensan. Det finns ju asmånga som faktiskt tror på alla dessa historier om att folk dör av vaccinet, man börjar gå baklänges och att tillverkarna fått igenom att de kunde avsäga sig ansvaret för biverkningar osv.
Så här är det för MIG. Hur är det för DIG?
VARFÖR har du/ska du vaccinera dig mot den nya influensan?
VARFÖR ska du INTE vaccinera dig mot nya influensan?
Dvs, vilka argument har gjort att du vill/inte vill? Vad var avgörande för dig?
***
Jag var skeptisk från början och det var inte förränm Victor fick erbjudande från skolan som jag ens orkade börja sätta mig in i frågan. jag hade undvikit hela karusellen ända fram tills dess.
Sen började jag fundera och började läsa på det viktigaste är ju att vara källkritisk och kalla var informationen kommer ifrån. Tex så finns det filmer på youtube med läkare och allt möjligt som sitter och säger att det är farligt att vaccinera sig osv. Kollar man upp vilka dessa personer är hittar man allt möjligt spännande. Tex kan det handla om riktiga original som till vardags spenderar tiden med att observera flygande tefat och dylikt. Inte speciellt tillförlitliga källor alltid med andra ord.
Det var viktigt för mig var informationen kom ifrån med andra ord.
Jag bestämde mig för att Victor skulle få vaccineras eftersom han är så liten och klen så han skulle inte klara en kraftig influensa speciellt bra. I samma veva bestämde jag mig för att jag själv också skulle vaccineras eventuellt - om tillfälle gas men jag var inte så himla noga.
Men jag fortsatte läsa på och fundera och med tiden blev det mer och mer självklart. Speciellt med tanke på Elmer. När som helst kan hans LCH blossa upp i en agressiv form och då vill jag gärna att vi andra i familjen är vaccinerade för på så vis bör vi kunna skydda Elmer om vi bara håller bra handhygien osv.
Så kom beslutet om att låta barn under 3 år få vaccineras även utanför riskgrupperna och då var det ju redan självklart för mig att Alvin skulle vaccineras så han blev först ut i familjen i måndags. Victor kom efter i onsdags och idag har både jag och Mathias vaccinerat oss.
För mig har alltså det allra mest avgörande handlat om Elmer, vidare har jag absolut inte kunnat hitta något argument MOT vaccinering men många FÖR (för och emot för MIG och mina barn alltså - som sagt). Jag tror absolut inte att det är farligt. Samtliga seriösa källor visar gång på gång att det inte är farligt medan samtliga som påstår motsatsen är diverse kvacksalvare, knasbollar och folk som tror på konspirationsteorier.
TYVÄRR sprids ju dessa låtsas-sanningar värre än influensan. Det finns ju asmånga som faktiskt tror på alla dessa historier om att folk dör av vaccinet, man börjar gå baklänges och att tillverkarna fått igenom att de kunde avsäga sig ansvaret för biverkningar osv.
Så här är det för MIG. Hur är det för DIG?
Gravida blir inte våldtagna
När jag är gravid blir jag otroligt svag och känner mig sårbar och utelämnad. Jag kan inte röra mig, inte försvara mig och känner mig som ett lätt offer. Jag hatar den känslan!
Så känner jag absolut inte annars. Då har jag lixom inga hämningar eller spärrar. Känner mig orädd och säker. Känner att jag kan försvara mig själv och bara tanken på att någon skulle ge sig på mig får mig att vilja skratta samtidigt som jag blir arg bara av att tänka på det. "Mig RÖR ingen". Naturligtvis hjälper det säkert inte speciellt långt om man blir överfallen en mörk natt när man är ute och går men att KÄNNA så är iallafall rätt skönt.
Men som sagt, undantaget är när jag är gravid och blir den mest sårbara varelsen man kan tänka sig. Helt försvarslös som ett litet barn. Jag vågar inte käfta emot och sådant som jag absolut inte har några hämningar för annars. Men under graviditeten törs jag inte för jag kan inte försvara mig om det skulle bli några konsekvenser.
Min tröst har varit att det ändå är lugnt - HALLÅ! Med en stor gravidmage som putar ut är det ju ingen som ger sig på en. Det är medfött i människan att ömt och aktsamt skydda den gravida kvinnan och inte ens galningar ger sig på en gravid. Den gravida kvinnan är fredad.
När jag var ute i mörkret tänkte jag alltid det när jag blev rädd att OM en våldtäktsman skulle komma och kasta sig över mig så är det bara att skrika "jag är gravid, snälla akta min bebis" eller något så skulle han sluta och springa därifrån för självklart är inte ens galna våldtäktsmän SÅ galna att de våldtar gravida kvinnor.
WRONG!
Tyvärr är det inte så. Tyvärr knackade en våldtäktsman på hos en höggravid ung tjej som var ensam hemma, trängde sig in i lägenheten när hon öppnade dörren, brottade ner henne på hallgolvet och våldtog henne.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6154294.ab
Vad säger man? Förrutom fy fan och jävla gris? Så fruktansvärt! Jag hoppas verkligen barnet mår bra, att mamman fysiskt sätt klarade sig bra, att hon vågar föda barn (om hon har samma inställning till vaginal förlossning vs snitt som jag och faktiskt ville föda barn) och att hon får enormt mycket stöd och hjälp nu.
*
Innan du skriver att jag är blåst; JA jag visste sen innan att detta förekommer och ja, mina tankar om att jag var fredad under graviditeten var bara något jag intalade mig själv för att känna mig mindre rädd. Jag vet att såväl barn som gravida kvinnor och bebisar våldtas i vår sjuka värld men att läsa om det så här blir ändå obehagligt. När man får sin trygghetsfantasi sönderslagen.
Så känner jag absolut inte annars. Då har jag lixom inga hämningar eller spärrar. Känner mig orädd och säker. Känner att jag kan försvara mig själv och bara tanken på att någon skulle ge sig på mig får mig att vilja skratta samtidigt som jag blir arg bara av att tänka på det. "Mig RÖR ingen". Naturligtvis hjälper det säkert inte speciellt långt om man blir överfallen en mörk natt när man är ute och går men att KÄNNA så är iallafall rätt skönt.
Men som sagt, undantaget är när jag är gravid och blir den mest sårbara varelsen man kan tänka sig. Helt försvarslös som ett litet barn. Jag vågar inte käfta emot och sådant som jag absolut inte har några hämningar för annars. Men under graviditeten törs jag inte för jag kan inte försvara mig om det skulle bli några konsekvenser.
Min tröst har varit att det ändå är lugnt - HALLÅ! Med en stor gravidmage som putar ut är det ju ingen som ger sig på en. Det är medfött i människan att ömt och aktsamt skydda den gravida kvinnan och inte ens galningar ger sig på en gravid. Den gravida kvinnan är fredad.
När jag var ute i mörkret tänkte jag alltid det när jag blev rädd att OM en våldtäktsman skulle komma och kasta sig över mig så är det bara att skrika "jag är gravid, snälla akta min bebis" eller något så skulle han sluta och springa därifrån för självklart är inte ens galna våldtäktsmän SÅ galna att de våldtar gravida kvinnor.
WRONG!
Tyvärr är det inte så. Tyvärr knackade en våldtäktsman på hos en höggravid ung tjej som var ensam hemma, trängde sig in i lägenheten när hon öppnade dörren, brottade ner henne på hallgolvet och våldtog henne.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6154294.ab
Vad säger man? Förrutom fy fan och jävla gris? Så fruktansvärt! Jag hoppas verkligen barnet mår bra, att mamman fysiskt sätt klarade sig bra, att hon vågar föda barn (om hon har samma inställning till vaginal förlossning vs snitt som jag och faktiskt ville föda barn) och att hon får enormt mycket stöd och hjälp nu.
*
Innan du skriver att jag är blåst; JA jag visste sen innan att detta förekommer och ja, mina tankar om att jag var fredad under graviditeten var bara något jag intalade mig själv för att känna mig mindre rädd. Jag vet att såväl barn som gravida kvinnor och bebisar våldtas i vår sjuka värld men att läsa om det så här blir ändå obehagligt. När man får sin trygghetsfantasi sönderslagen.
OLWs pepparchips
Minns du OLWs pepparchips?
de där lövtunna underbart peppriga chipsen i blå påse! Fanns redan på den tiden det var en varg på framsidan av chipspåsen och hängde med till någon gånbg på nittiotalet då det var en skål chips i bilden på påsen. Påsen i övrigt var mörkblå med stjärnor.
OBS! INTE att förväxlas med andra töntiga kopior eller Estrellas räfflade pepparchips!
Jag är lite galen när det gäller de här chipsen måste jag erkänna. Jag har skrivit om dem ett antal gånger inne på familjeliv under senaste åren och jag har dessutom mailat OLW typ 5 gånger och TJATAT om att få tillbaka mina chips men icke att de lyssnat.
VARFÖR kan de inte bara testa en stund?! ett halvår eller så för att se om folk vill ha dem igen?! Eller hade de någon hemlig, numera förbjuden, ingrediens som omöjliggör en nylansering eftersom det ändå inte skulle gå att få till rätta smaken?
GE MIG MINA CHIPS!!! :-D
OLW på den gamla goda tiden
***
Här kommer några andra saker jag saknar:
NICKEL - De där små rullarna med fyrkantiga hårda karameller. Förpackningen var vit och godisarna i glada färger. Fanns även gammeldags Nickel men det var inte alls lika gott.
FANTA CITRON - men inte nu längre WIIIIIIIE! Vissa företag fattar iaf att de ska ta tillbaka gamla älskade produkter!
HALSTABLETTER - vet inte vad de hette men det var små runda gröna Eukalyptushalstabletter med en massa socker på typ :-) Min farfar hade ALLTID sådana i ett skåp i köket när jag var liten :-)
SALMIAK - tablettask med små platta romber av saltlakrits.
ROSA PANTERN - rooosa läsk
PANDA - krusbärsläsk
Vad saknar du?
de där lövtunna underbart peppriga chipsen i blå påse! Fanns redan på den tiden det var en varg på framsidan av chipspåsen och hängde med till någon gånbg på nittiotalet då det var en skål chips i bilden på påsen. Påsen i övrigt var mörkblå med stjärnor.
OBS! INTE att förväxlas med andra töntiga kopior eller Estrellas räfflade pepparchips!
Jag är lite galen när det gäller de här chipsen måste jag erkänna. Jag har skrivit om dem ett antal gånger inne på familjeliv under senaste åren och jag har dessutom mailat OLW typ 5 gånger och TJATAT om att få tillbaka mina chips men icke att de lyssnat.
VARFÖR kan de inte bara testa en stund?! ett halvår eller så för att se om folk vill ha dem igen?! Eller hade de någon hemlig, numera förbjuden, ingrediens som omöjliggör en nylansering eftersom det ändå inte skulle gå att få till rätta smaken?
GE MIG MINA CHIPS!!! :-D
OLW på den gamla goda tiden
***
Här kommer några andra saker jag saknar:
NICKEL - De där små rullarna med fyrkantiga hårda karameller. Förpackningen var vit och godisarna i glada färger. Fanns även gammeldags Nickel men det var inte alls lika gott.
FANTA CITRON - men inte nu längre WIIIIIIIE! Vissa företag fattar iaf att de ska ta tillbaka gamla älskade produkter!
HALSTABLETTER - vet inte vad de hette men det var små runda gröna Eukalyptushalstabletter med en massa socker på typ :-) Min farfar hade ALLTID sådana i ett skåp i köket när jag var liten :-)
SALMIAK - tablettask med små platta romber av saltlakrits.
ROSA PANTERN - rooosa läsk
PANDA - krusbärsläsk
Vad saknar du?
Svininfluensans spridning
Fick en länk på FL till denna sajt: http://www.nejtillsvininfluensan.se/ så jag satt och klickade mig vidare och hamnade på smittskyddsinstitutets hemsida och fann denna:
SHIT vad smittspridningen ökar, och framförallt: Kolla VILKA som smittas! Jag själv känner 3 små barn som behövt sjukhusvård. Min systers gamla klasskompis barn ligger i respirator. Vi har haft flera stycken dödsfall i Sverige redan. Ingen har dött av vaccinet - någonstans i världen. Det är svårt att låta bli att bli nojig med en liten bebis och en tvåårig och en liten och klen 11-åring.
Jag har läst på rätt mycket nu. Då menar jag inte alla dessa skrattretande och pinsamma nätartiklar med konspirationsteorier och lustiga skrämselrapporter från diverse tyckare, kvacksalvare och psykiskt labila.
Nej, jag menar fakta från sansade källor. Krisinformation, smittskyddsinstitutet osv.
Det finns en hel del osanningar som sprids hej vilt bland alla skeptiska. Tex att man får fylla i ett papper om eget ansvar när man tar sprutan, att tillverkaren av vaccinet fått beviljat att de slipper svara för biverkningarna, att börjar gå baklänges (ett youtubeklipp om en tjej som fått ett helt annat vaccin) och mycket annat spännande :-)
Om man är frisk och stark och brukar ta en influensa bra ser jag ingen anledning till att vaccinera sig iofs men om man är klen, sjuk eller för all del; har bebisar eller riskpersoner i familjen så kanske man ska börja fundera på om man inte ska vaccinera sig.
Att vaccinera sig av solidaritet är inget jag köper, det har jag sagt förrut, men inom den egna familjen får man ju tänka på varandra iallafall :-)
Sen är det ju bra om personer som vistas omkring gravida kvinnor (barnafadern, äldre syskon osv) vaccinerar sig så den gravida kvinnan slipper vaccinera sig. Jag har tagit upp förrut vad jag tycker om vaccinet i kombination med graviditet, om någon undrar varför jag skriver så.
Jag blir mer och mer FÖR vaccinering ju mer jag läser på. Kunskap is tha shit ;-)
Jag funderade MYCKET fram och tillbaka när Victor fick erbjudandet genom skolan och beslöt mig för att tacka JA. Med tiden har jag skaffat mig mer kunskap och är nu mycket nöjd med det beslutet och har även beslutat mig för att vaccinera mig själv och Alvin (Ja, givetvis vill även Mathias det) nästa vecka. Vi ska gå dit på måndag så Alvin blir med i den första klungan tvååringar som vaccineras efter att vaccinet "släppts" för barn under 3 år utanför riskgrupperna.
Jag hoppas att Mathias vaccinerar sig också så att vi alla skyddar Elmer som ju, exakt när som helst, kan bli mycket allvarligt sjuk av sin Langerhans cell Histiocytos. OM det (Gud förbjude) skulle ske och hans lungor blir påverkade och/eller han behöver cellgifter och får nedsatt immunförsvar så kommer vi alla ha hunnit vaccinera oss och fått verkan och Victor och Alvin som ska ha 2 doser har hunnit få det så att vi skyddar lille palten.
Sen är jag väl inte jättesugen på att få influensan själv heller då jag gärna vill orka vara mamma, orka amma och överhuvudtaget orka producera mjölk (jag blir DÅLIG som fan när jag är sjuk).
Så ser det ut för vår familj iallafall.
SHIT vad smittspridningen ökar, och framförallt: Kolla VILKA som smittas! Jag själv känner 3 små barn som behövt sjukhusvård. Min systers gamla klasskompis barn ligger i respirator. Vi har haft flera stycken dödsfall i Sverige redan. Ingen har dött av vaccinet - någonstans i världen. Det är svårt att låta bli att bli nojig med en liten bebis och en tvåårig och en liten och klen 11-åring.
Jag har läst på rätt mycket nu. Då menar jag inte alla dessa skrattretande och pinsamma nätartiklar med konspirationsteorier och lustiga skrämselrapporter från diverse tyckare, kvacksalvare och psykiskt labila.
Nej, jag menar fakta från sansade källor. Krisinformation, smittskyddsinstitutet osv.
Det finns en hel del osanningar som sprids hej vilt bland alla skeptiska. Tex att man får fylla i ett papper om eget ansvar när man tar sprutan, att tillverkaren av vaccinet fått beviljat att de slipper svara för biverkningarna, att börjar gå baklänges (ett youtubeklipp om en tjej som fått ett helt annat vaccin) och mycket annat spännande :-)
Om man är frisk och stark och brukar ta en influensa bra ser jag ingen anledning till att vaccinera sig iofs men om man är klen, sjuk eller för all del; har bebisar eller riskpersoner i familjen så kanske man ska börja fundera på om man inte ska vaccinera sig.
Att vaccinera sig av solidaritet är inget jag köper, det har jag sagt förrut, men inom den egna familjen får man ju tänka på varandra iallafall :-)
Sen är det ju bra om personer som vistas omkring gravida kvinnor (barnafadern, äldre syskon osv) vaccinerar sig så den gravida kvinnan slipper vaccinera sig. Jag har tagit upp förrut vad jag tycker om vaccinet i kombination med graviditet, om någon undrar varför jag skriver så.
Jag blir mer och mer FÖR vaccinering ju mer jag läser på. Kunskap is tha shit ;-)
Jag funderade MYCKET fram och tillbaka när Victor fick erbjudandet genom skolan och beslöt mig för att tacka JA. Med tiden har jag skaffat mig mer kunskap och är nu mycket nöjd med det beslutet och har även beslutat mig för att vaccinera mig själv och Alvin (Ja, givetvis vill även Mathias det) nästa vecka. Vi ska gå dit på måndag så Alvin blir med i den första klungan tvååringar som vaccineras efter att vaccinet "släppts" för barn under 3 år utanför riskgrupperna.
Jag hoppas att Mathias vaccinerar sig också så att vi alla skyddar Elmer som ju, exakt när som helst, kan bli mycket allvarligt sjuk av sin Langerhans cell Histiocytos. OM det (Gud förbjude) skulle ske och hans lungor blir påverkade och/eller han behöver cellgifter och får nedsatt immunförsvar så kommer vi alla ha hunnit vaccinera oss och fått verkan och Victor och Alvin som ska ha 2 doser har hunnit få det så att vi skyddar lille palten.
Sen är jag väl inte jättesugen på att få influensan själv heller då jag gärna vill orka vara mamma, orka amma och överhuvudtaget orka producera mjölk (jag blir DÅLIG som fan när jag är sjuk).
Så ser det ut för vår familj iallafall.
Lågutbildade väljer bort vaccinet
Jag har väl egentligen inga belägg för detta men jag tycker verkligen det verkar som att de som är mest anti Influensa A-vaccinet är lågutbildade, opålästa och de som väljer att att vaccinera sig är högutbildade och pålästa.
Väldigt generellt talat nu alltså.
Lite som att det statistiskt sett faktiskt ÄR så att den största gruppen rökare är lågutbildade kvinnor, medan högutbildade röker i väldigt mycket mindre utsträckning (detta är dock bevisat, till skillnad från min teori om vaccinet).
Jag hör själv till den lågutbildade white-trash-kategorin ;-) och SKA vaccinera mig, så självklart finns det undantag men jag får ändå känslan att det är så här uppdelningen ser ut.
Kan det vara så?
Väldigt generellt talat nu alltså.
Lite som att det statistiskt sett faktiskt ÄR så att den största gruppen rökare är lågutbildade kvinnor, medan högutbildade röker i väldigt mycket mindre utsträckning (detta är dock bevisat, till skillnad från min teori om vaccinet).
Jag hör själv till den lågutbildade white-trash-kategorin ;-) och SKA vaccinera mig, så självklart finns det undantag men jag får ändå känslan att det är så här uppdelningen ser ut.
Kan det vara så?
Bebis kvävd av katt? Eller?
Hörde det på Nyheterna nu ikväll och har även läst om den tragiska händelsen på Aftonbladet.se: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6094778.ab
En tremånadersbebis har dött i Sundsvall. Barnet sov ute i vagn och en katt ska ha hoppat upp och lagt sig på barnet så att hen kvävts till döds.
Jag får lite funderingar dock...
Är obduktionen är klar osv? för det kan väl likaväl ha varit så att barnet dött i plötslig spädbarnsdöd och att katten efter barnet dött gått dit och lagt sig för att skydda barnet då hen kände att något var fel med barnet? Djur brukar fungera så (speciellt om det var familjens egna katt).
Spånar lite bara, bebisen borde viftat och skrikit ju om hen inte låg för tätt inlindad förstås, men något ljud borde ju bebisen lyckats få fram? Hade föräldrarna ingen koll på ljud?
Varför kollade de först "efter ett par timmar" :-o Victor sov alltid ute i vagn när han var bebis och jag hade ständig koll. En katt skulle på sin höjd hinna hoppa upp i vagnen innan jag var där och jagade ner den (detta hände dock aldrig). Jag har mycket svårt att förstå varför en tremånadersbebis inte kollas förrän efter flera timmar. OM nu detta stämmer, det vet man ju aldrig med media heller.
I vilket fall oerhört tragiskt. Så fruktansvärt hemskt och onödigt.
Håll reda på era ungar!
1. Det är INTE Halloween idag. Det är Halloween imorgon! Hur svårt på en skala kan det vara att hålla reda på?! Med tanke på att halloween ALLTID är den 31 oktober.
2. Man ska klä ut sig om man ska springa runt och hota med "Bus eller godis".
Det knackade nyss på dörren. 4-5 grabbar i Victors ålder stod där och höll fram en Ica-kasse "BUS eller GODIS!". En ICA-KASSE?!
"Eh...? Va? hahahaha nääää killar. Halloween är imorgon, och hallå, ni är ju inte ens utklädda! Hahahaha".
Sååå pinsamt! ...För deras föräldrar. Victor kikade också ut i trappuppgången. "Hej Filip" sa Victor som kände igen en av grabbarna från skolan:-)
Jag och Victor pratade om just detta för några dagar sen. Att jag inte vill att han går runt och tigger godis. Dessutom tycker jag att han är för gammal. "Förresten, vad ska du klä ut dig till?" frågade jag Victor då. "Klä ut mig?!" svarade han och då fick han serverat vad jag tycker om att det springer runt ungar och tigger godis utan att ens klä ut sig.
Jag hade skämts ihjäl om Victor gjorde så. Tydligen känner inte andra föräldrar likadant :-/
Frågan är om de tycker att det är okej att barnen beter sig så vilka dagar som helst på året? Knackar på hos folk och tigger godis och hotar med att göra bus som att kasta ägg på huset och liknande?
Håll reda på era ungar! ...och datumen!
2. Man ska klä ut sig om man ska springa runt och hota med "Bus eller godis".
Det knackade nyss på dörren. 4-5 grabbar i Victors ålder stod där och höll fram en Ica-kasse "BUS eller GODIS!". En ICA-KASSE?!
"Eh...? Va? hahahaha nääää killar. Halloween är imorgon, och hallå, ni är ju inte ens utklädda! Hahahaha".
Sååå pinsamt! ...För deras föräldrar. Victor kikade också ut i trappuppgången. "Hej Filip" sa Victor som kände igen en av grabbarna från skolan:-)
Jag och Victor pratade om just detta för några dagar sen. Att jag inte vill att han går runt och tigger godis. Dessutom tycker jag att han är för gammal. "Förresten, vad ska du klä ut dig till?" frågade jag Victor då. "Klä ut mig?!" svarade han och då fick han serverat vad jag tycker om att det springer runt ungar och tigger godis utan att ens klä ut sig.
Jag hade skämts ihjäl om Victor gjorde så. Tydligen känner inte andra föräldrar likadant :-/
Frågan är om de tycker att det är okej att barnen beter sig så vilka dagar som helst på året? Knackar på hos folk och tigger godis och hotar med att göra bus som att kasta ägg på huset och liknande?
Håll reda på era ungar! ...och datumen!
Vaccination av gravida och andra...
Ärligt talat. Hur vågar gravida springa iväg och vaccinera sig mot svininfluensan? Då tänker jag främst på gravida med barn i embryo och fosterstadiet. Jag ryser när jag tänker på vilka effekter detta skulle få OM det skulle visa sig att "hoppsan, det var visst inte ofarligt för växande foster".
Från början består bebisen av ett gäng celler som ska delas och därefter börjar en liten människa växa, en OTROLIGT skör varelse där minsta störning kan påverka på alla möjliga sätt. Vem vet vad som händer om man får vaccinet i vissa kritiska punkter i graviditeten. Samma dag som hjärtat börjar slå, samma dag som moderkakan ska ta över hela jobbet att ta hand om bebisen, då könet utvecklas, hörseln, hjärnan osv. Tänk om det finns kritiska punkter i graviditeten då vaccinet faktiskt kommer in och påverkar barnet...
Det är ju redan bevisat att andra saker kan påverka om barnet utsätts för dem under dessa kritiska punkter.
Jag hade ALDRIG vågat! Aldrig!
Jag skulle inte våga knarka heller. Det händer "antagligen" inget om man tex röker på vid ett tillfälle. Eller häller i sig en flaska sprit. Antagligen går det bra att göra det en gång. ANTAGLIGEN. Men! Har man otur så gör man det vid precis fel tillfälle. Barnet kanske precis håller på att gro fingrar och så kommer denna störning utifrån och förstör. TÄNK om det är samma sak med vaccinet mot svininfluensa? Det är det INGEN som vet!
Ja, nu hittar jag på löjliga exempel såklart - men poängen kanske når fram?
Vaccinet är NYTT och har således INTE testats på gravida eller följts upp i åratal för att se vad för effekter det kan ha haft på barnet i magen. INGEN VET!
Sen har vi dem som vaccinerar sig i slutet av graviditeten. Barnet är redan färdigt och ligger bara och växer. Armar, ben, hjärta, hörsel osv finns redan och bör rimligtvis inte påverkas men hallå?!
Vaccinerar man nyfödda? Nej. Man vaccinerar absolut inte tidigare än 6 månaders ålder och då enbart riskgrupper. Vanliga ungar får inte vaccineras om de är under TRE ÅR. Ändå låter man ofödda barn vaccineras i mammas mage. Hur vågar man? Varför får bebisen utsättas för vaccinet dagen före hen föds men inte dagen efter hen fötts? Det finns en anledning till varför man inte vågar vaccinera barn under tre års ålder.
Jag hade ALDRIG vågat! Aldrig!
Sen går folk och klumpar ihop gravidvaccineringen med vaccineringen av resten av befolkningen vilket för mig är obegripligt. Jag tycker att det är två helt skilda diskussioner. Jag skulle absolut kunna tänka mig att vaccinera mig själv, har inte bestämt mig ännu, och har redan tackat JA till att vaccinera Victor genom skolan.
Jag är inte rädd för vaccinet eller dess eventuella biverkningar. Jag tycker det hela är uppblåst till löjliga proportioner. Man pratar tex om det giftiga kvicksilvret trots att det inte ens motsvarar vad man får i sig ändå under en vanlig vecka genom kosten. Löjligt! Det är som att säga att Lakrits är giftigt fast sanningen egentligen är att Lakrits i normala mängder är ofarligt men visst, trycker man i sig kilovis varje dag så är det giftigt, ja. Vad är inte det?
Visserligen så är själva influensan också uppblåst till löjliga proportioner så där kan ju sjukdomen och vaccinet ta varandra i hand men så brukar det ju bli (med hjälp av media). Jag är inte rädd för att bli sjuk själv, men jag vill att Elmer och Victor slipper influensan. Nu önskar jag såklart inte att Alvin ska bli sjuk heller men han är väl rustad att klara av en influensa och om han skulle få den så skulle han vara immun sen, vilket är rätt trevligt. Victor och Elmer däremot är inte lika bra rustade. Elmer för att han är knappt 2 månader gammal och Victor för att han är så otroligt klen och har inget att ta av. Han skulle antagligen behöva läggas in. Victor är 11 år, 140 cm lång och väger 27 kg. Han blir tokdålig när han är sjuk (men blir istället inte sjuk speciellt ofta).
Sen har vi alla dessa fantastiska helgon som inte bara tänkt vaccinera sig, utan dessutom måste köra upp i ansiktet på alla andra om hur fina medmänniskor de är eftersom de vaccinerar sig , för ALLA ANDRAS SKULL! Fan, jag spyr på er! Inte ni som faktiskt gör det på riktigt. Tex jobbar inom vården eller umgås med riskgrupper osv, det är inte er jag pratar om.
Nej, jag pratar om alla skenheliga låtsashelgon som aldrig någonsin gör sådana här saker för andras skull annars. Jävligt lätt att spela ädel när vaccinet är gratis och sanningen är att de egentligen vaccinerar sig enbart för sin egen skull men är så jävla osäkra i sitt beslut och rädda att de fattat fel beslut att de måste trycka ner alla andra (som inte ska vaccinera sig) för själva att må lite bättre. Ta ert jävla vaccin, varsågod! Men sluta köra ner det i halsen på alla andra, ni är inte bättre och ni bryr er inte ett skit mer om era medmänniskor! Fatta hur pinsamt det är att skryta med att man vaccinerar sig för alla andras skull!
Ta och gör något vettigt för andras skull istället. Skicka pengar till barn i U-länder, bli vegetarianer, ta bussen istället för bilen och sluta konsumera så jävla överdrivet. Men nej just ja, det är ju riktiga uppoffringar så det går inte för sig ;-)
Till alla; gör som ni vill med vaccinet. Skit i vad alla andra säger/tycker/påstår och var nöjda och stå för ert beslut för ER familj. Det går så otroligt mycket rykten. Använd sunt förnuft och ta allt med en nypa salt. Speciellt alla skrämselartiklar på internet som är skrivna av diverse knasbollar med knäppa idéer.
Aftonbladet backar!
Aftonbladet, som var en av de tidningar som gick ut med en felaktig tolkning av en studie kring samsovning och PSD, backar nu!
De har lagt ut en helt omgjord artikel där de erkänner att de till en början skrivit fel! HURRA! Inte illa, Aftonbladet!
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5978782.ab
De har lagt ut en helt omgjord artikel där de erkänner att de till en början skrivit fel! HURRA! Inte illa, Aftonbladet!
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5978782.ab
Samsovning dödar!
Återigen en storm i ett vattenglas. Samsovning ökar risken för PSD (plötslig spädbarnsdöd) har man nu "kommit fram till" för femtioelfte gången menar en bunt tidningar idag. (t. ex. SVD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3671867.svd )
Man tar ett antal fall av PSD och kollar hur de barnen sov. 54% av dem samsov och 46% sov i egen säng. Så pga att 54% av barnen samsovit så kan man dra slutsatsen att risken för PSD ökar med samsovning? Dessa barn har dött pga samsovning, menar man alltså?!
De andra barnen då? Den andra halvan. De 46% av barnen som sov i egen säng. Vad dog de av? De måste ju i så fall ha dött pga att de INTE fick samsova, eller?!
Otroligt överdrivt och idiotiskt att gå ut med sån här skrämselpropaganda. Det är media som gjort en grav feltolkning av studien och går ut med fel budskap och vanliga svensson granskar inte utan köper bara det media förmedlar och vips så är det en massa bebisar som går miste om nyttig och mysig samsovning.
Studien är gravt feltolkad:
http://www.guardian.co.uk/society/2009/oct/16/cot-death-warning-misinterpreted
Sanningen om att samsova med barn:
http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2009/oct/16/sudden-infant-death-syndrome-children
Ett citat från en av författarna till studien:
"We did not find any increased risk from bedsharing. It is a very different message from the one the media picked up."
Av alla däggdjur är nog människan det enda djur som kämpar för att SLIPPA vara nära sitt barn. Helt sjukt shur den moderna människan är idag. Vi går emot vår egen föräldrainstinkt som finns djupt inom oss. Fast tyvärr är det ju många idag som inte har någon som helst kontakt med sin föräldrainstinkt.
Det går utmärkt att samsova - om man samsover säkert!
Om man tar bort riskfaktorerna (tex mycket kraftigt överviktiga föräldrar, rökande föräldrar, föräldrar som tagit mediciner eller droger och alkoholpåverkade föräldrar) så blir det helt andra siffror i statistiken...
Samsov MERA! Det är mysigt, ger trygga och lyckliga barn, underlättar amningen och stärker anknytningen! Mewn tänk på riskfaktorerna och samsov säkert.
Slutligen vill jag varmt rekommendera ALLA att läsa det här blogginlägget:
http://amningsbloggen.blogspot.com/2009/10/ar-foraldrar-for-dumma-for-information.html
Man tar ett antal fall av PSD och kollar hur de barnen sov. 54% av dem samsov och 46% sov i egen säng. Så pga att 54% av barnen samsovit så kan man dra slutsatsen att risken för PSD ökar med samsovning? Dessa barn har dött pga samsovning, menar man alltså?!
De andra barnen då? Den andra halvan. De 46% av barnen som sov i egen säng. Vad dog de av? De måste ju i så fall ha dött pga att de INTE fick samsova, eller?!
Otroligt överdrivt och idiotiskt att gå ut med sån här skrämselpropaganda. Det är media som gjort en grav feltolkning av studien och går ut med fel budskap och vanliga svensson granskar inte utan köper bara det media förmedlar och vips så är det en massa bebisar som går miste om nyttig och mysig samsovning.
Studien är gravt feltolkad:
http://www.guardian.co.uk/society/2009/oct/16/cot-death-warning-misinterpreted
Sanningen om att samsova med barn:
http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2009/oct/16/sudden-infant-death-syndrome-children
Ett citat från en av författarna till studien:
"We did not find any increased risk from bedsharing. It is a very different message from the one the media picked up."
Av alla däggdjur är nog människan det enda djur som kämpar för att SLIPPA vara nära sitt barn. Helt sjukt shur den moderna människan är idag. Vi går emot vår egen föräldrainstinkt som finns djupt inom oss. Fast tyvärr är det ju många idag som inte har någon som helst kontakt med sin föräldrainstinkt.
Det går utmärkt att samsova - om man samsover säkert!
Om man tar bort riskfaktorerna (tex mycket kraftigt överviktiga föräldrar, rökande föräldrar, föräldrar som tagit mediciner eller droger och alkoholpåverkade föräldrar) så blir det helt andra siffror i statistiken...
Samsov MERA! Det är mysigt, ger trygga och lyckliga barn, underlättar amningen och stärker anknytningen! Mewn tänk på riskfaktorerna och samsov säkert.
Slutligen vill jag varmt rekommendera ALLA att läsa det här blogginlägget:
http://amningsbloggen.blogspot.com/2009/10/ar-foraldrar-for-dumma-for-information.html
