Bli RIKTIGA föräldrar!
Den här frågan dyker upp femitoelva gånger om dagen på familjeliv.se och jag blir lika mörkrädd varje gång av att se hur vissa resonerar. De verkar anse att bebisar inte är fullvärdiga människor eftersom de tydligen inte ska behandlas med samma respekt som man visar tex vuxna.
Idag blir vi småbarnsföräldrar fullproppade av en massa olika råd hit och dit. Mormor tycker och farmor tycker och grannens tycker och BVC tycker och en massa folk på nätet tycker och olika föräldraboksförfattare tycker...
...och föräldrarna försöker desperat ta till sig allt och inget och står där helt förvirrade. Noll tillit till sin egen förmåga att veta vad som är bäst för sin egen lilla unge.
STÄNG ÖRONEN, SKIT I VAD ALLA SÄGER, blunda och KÄNN EFTER, lyssna på DITT BARN! Hen kan inte prata med ord men hen kan förmedla vad hen vill om du bara lyssnar. Rätt eller fel får du veta om du känner efter.
Hur känns det i magen? i hjärtat? Känns det bra, känns det rätt när du låter din bebis ligga och skrika ensam i sin säng? Nej, det känns inte bra och rätt. Det känns förjävligt. Man blir ledsen och stressad, det gör ont i magen och i hjärtat när ens lilla bebis skriker. Gissa varför? Dra till med en vild gissning...
Kan det kanske vara så att naturen planterat den här känslan i oss just för att se till att vi INTE ska lämna våra barn att ligga och skrika i sin ensamhet? Kan det vara så att vi fått den här föräldrainstikten för att se till att vi skyddar våra barn, håller dem nära, har dem i famnen, sover tillsammans med dem, plockar upp dem när de är ledsna, svarar på deras ENDA sätt att förmedla jobbiga känslor - skriket?
Varför har folk slutat lyssna på den inre rösten som säger "STOPP! Vad håller du på med?! Plocka upp bebisen!"? Är vi för stressade? Har vi inte tid? Vågar vi inte? Lyssnar vi på andra för mycket?
VARFÖR är det både vanligt och "okej" att behandla bebisar på ett sätt som vi aldrig skulle behandla någon annan?
Om ens partner är ledsen och gråter, ska man ignorera hen eller trösta?
Om bästa kompisen ringer och gråter, ska man prata eller lägga på luren?
Svaret är självklart och då är det ändå vuxna människor som kan finna tröst på annat håll, tänka själva, ringa någon annan osv osv. medan ditt barn bara har sitt skrik, inte kan berätta om sina känslor, inte kan vända sig till någon annan. Hen har bara DIG som förälder och om DU sviker och inte svarar på barnets signaler ..vad lär du då ditt barn? Att hens åsikter och känslor inte är värda ett skit.
"Men femminutersmetoden funkar ju"
Javisst! Efter några dagar så slutar barnet skrika sig till sömns för självklart ger ju barnet till slut upp! Ingen mening att ropa på någon som ändå inte kommer, ingen mening att gråta efter tröst när den trygga famnen inte vill ta emot en. Då ger man upp, tystnar, slutar berätta vad man känner och stänger inne sin sorg.
"Men man kan ju inte hålla på och plocka upp barnet hela tiden då lär hen ju sig att den får som hen vill bara hen skriker"
Javisst! det är ju så barn lär sig kommunicera! Barnet skriker - föräldrarna svarar. Det allra första steget för att lära sig kommunicera. En bebis går inte uppfostra eller skämma bort med kärlek. En bebis kan inte skrika för att jävlas. När en bebis skriker så är det för att hen BEHÖVER något.
Törstig?
Hungrig?
Tvättrådet i tröjan skaver?
Blöjan sitter snett?
Blöjan är smutsig?
Fryser?
Är varm?
Är övertrött och behöver få hjälp att komma till ro?
Vill få närhet?
Osv. Listan kan göras lång men jag lovar att "vill jävlas med mamma så mamma inte ska få sova" INTE finns med som en punkt på listan över anledningar till att en bebis skriker.
Sluta plåga era barn! Börja lyssna på dem istället! KÄNN EFTER! Känns det fel så är det antagligen fel. Känns det bra och rätt så är det antagligen rätt! Även fast mormor säger att barn blir bortskämda av att sova i föräldrasängen. Hon har fel - din magkänsla har rätt!
Alleballe...
Så himla bra skrivet! Hoppas fler människor tar åt sig och slutar med att psykiskt misshandla sina barn. Småbarn behöver trygghet och trygghet är föräldrarna!
Åh vad bra! Du har naturligtvis helt rätt. Sorgligt bara att det behövs.
Sjukt bra skrivet!! Jag har också många gånger undrat HUR fasen vissa föräldrar faktiskt låter sina barn skrika för att de hört att det ska vara bra. Känner de inte i magen att det är fel? Eller ignorerar de känslan? Jag fattar inte...
Det er så bra og intelligent skrevet:) Du har mye erfaring med barn.
Magefølelsen er bra den !!!
Ha en fin helg, flotte mamma til tre <3
Sant, så sant!
Och vilken gosig bild på Alvin! :)
vilken trevlig blogg :) trevlig fredag
Jag håller med!
Jag vet inte hur många gånger jag fått kommentarer om att jag måste "vänja" min dotter att vara själv på golvet och att hon är så otrygg att vara själv eftersom jag alltid tar upp henne..
Hell yeah, jag tänker inte köra några hårdhandskar med henne, hon är ju bara en baby! Jag vill att hon alltid ska känna sig trygg och behöver hon vara nära mig mycket så ska hon självklart vara det!
Det kommer ju tider då de verkligen inte har tid att gosa med mamma, som sonen som är 5 år, han vill inte alls kramas, han vill ju leka! ;)
Ja, sådant borde vara en självklarhet, men vissa har väl inte moders instinkter!
Är redan med i tävlingen som du har =)
Det där är bara sunt förnuft.
du satte mina tankar och åsikter i ord! helt otroligt bra skrivet. massa cred till dig!!!
Jag måste säga att en stor eloge til er som kan balansera allt i hemmat och livet och samtidigt bära kring på en barn på höften. Jag klarar inte det därför får faktiskt min son sitta på golvet och skrika ibland. Men när det finns fler barn som är hungrig och vill ha matså är det omöjligt att vara nanna och köksa samtidigt jämt. Skulle mer än gärna vilja det men det går inte.
När min yngsta var aldeles ny skrek han dygnet runt i 5 veckor, jag varken åt eller sov för för att liten skrek konstant oavsätt vad jag gjorde. matlagade sällan och min äldre son fick leva på kall korv, gröt och mackor :-( I dag vet vi varför han skrek som han gjorde och förstår men då när vi var mitt uppe i det så var det skit jobbigt och ibland hände det att han fick ligga i vagnen och skrika för mamma måste på toa duscha osv... och med maken som jobbar 12 timmar om dagen så var hjälp inte alltid att räkan med, självklart hjälptes vi åt när han var hemma med det är bara 24 timmar på ett dygn och jobbar mans å behövs ett antal till att sova.
Jag förstår att många lämnar sina barn skrikandes i spjälsängen trotts att barnen bara vill ha närhet, ny blöja osv.. MEN så finns det faktiskt dom som i 5 minuter vill ta en dusch gå på toa osv..
Det blir så lätt att dra alla med panik barn över en kam och jag hoppas verkligen att ni förstår det.
Innan jag fick min minsta var jag av den inställningen att skriker barnet ta upp det. För mig fanns inte att "överge" mitt barn. Idag förstår jag dom som kan lämna barnen skrikandes en stund för vad vet vi igentligen, barnen kanske är väldigt krävande och då kan man behöva 5 minuter för att orka vara en underbar och tålamods fylld mamma resterande av dygnet.
OJ blev en lång "kommentar" det här :-)
Jag följer din blogg och gillar det du skriver, men jag blir lite rädd när det generaliseras..
Jag är självklart hel emot att låta "normala" barn ligga och skrika, dessa barn ha självklart något dom vill.
Det hade min med men inget som vi visste vad och inget som vi heller kunde hjälpa just då..
Idag är han en go glad och sovandes bebis.
Jag vet inte vad som gjort att du mår som du gör för jag har förstått att du inte mår så jätte bra. jag själv måste väldigt dåligt under 5 månaders tid och har dom resterande 5 menaderna som gått kämpat mig upp ur den jobbiga perioden.. Försök att vara lite öppen för dom med skrikiga barn, kasnke dom behöver den stunden för att inte gå ner sig helt utan snarare orka vara en bra mamma resterande av dygnet.
Hoppas jag inte blev allt för rörig och att du förstår det jag vill ha fram.
Tack för en underbar blogg.
Kramar Anna
Anna jag förstår vad du menar men du har missförstått det jag skrivit.
Jag har en tvååring och en bebis - JA det händer att Elmer får skrika några minuter till fördel för Alvin för Alvin behöver också ha sitt! Hjälp med påklädning, toabesök osv.
Det är inget konstigt att det blir så och inget farligt.
Samma sak om man har ett äkta kolikbarn som bara skriker och skriker. SJÄLVKLART blir man tokig tillslut och då SKA man lägga ner barnet och gå därifrån för att lugna ner sig och inte explodera.
jag har en kompis som hade ett RIKTIGt kolikbarn, dvs inte så som typ alla säger nu för tiden "åh han har lite kolik" utan riktig kolik! Jag vet mycket väl hur jobbigt det var för dem och hur slut man blir.
Men som sagt, nu var det inte dessa situationer jag pratade om utan folk som låter sina barn skrika sig till sömns för att träna dem (antingen träna dem att sova själv eller träna dem i att inte bli bortskämda som föräldrarna tror att de annars blir).
Dvs de som med mening låter barnen skrika utan att ta upp dem trots att de har tiden, möjligheten och borde plocka upp dem.
beckah får jag kopiera ditt inlägg och länka till dej? Jag gillade de.
Självklart! Har länkat till de nu iaf:) Desamma!
så himla bra skrivet.
jag håller med dig helt och till fullo.
man ska ta upp barnet när man känner att det behöver det, och man kan lägga ner det igen när man känner att det är lugnt.
för det finns ju de som propagerar åt andra hållet också. att man ska bära, samsova och vara intill barnet JÄMT även om det visar alla tecken på att va okej med att ligga själv.
jag tror dom flesta föräldrar funkar bäst om dom få va lite instinktiva och coola :)
Mke bra skrivet. Känner samma sak!
Jättebra inlägg. Jag håller med dig till 100 %. Har alltid gått på min egen magkänsla och tar alltid upp min bebis när han skriker i spjälsängen (han sover med mig på nätterna dock, precis som sin syster gjorde och fortfarande gör) Vi sover alla jättebra på det viset.
Hej Igen :-)
Ok då är jag med..
Nä så ska man inte göra men många använder sig av den metoden för ofta, lära barn att somna själv kan man göra ändå.
Tack för förtydligandet
kramar
Familjeliv är ett idiotställe det har jag lärt mig. Många undrar jag allvarligt om de skriver som de gör för att provocera, eller om folk rent allmänt är så korkade som man kan se exempel på där ibland.
Själv har jag en femåring och en månadsgammal liten kille, och även om jag inte slängt mig iväg för att plocka upp någon av dem inom 30 sekunder, så har de aldrig blivit liggande i mer än några få minuter.
Lite lagom för att jag ska få avsluta det jag gör och ändå inte försumma mitt barn.
Sunt förnuft och magkänsla vinner alltid över alla råd. Här är ett inlägg jag skrev om saken.
http://tremoten.blogg.se/2009/november/hur-ar-en-bra-mamma-egentligen.html
Hej hittade hit via Jannikes blogg och ville bara säga att jag håller helt med dig! Det är så många saker som hänger ihop med det här, som man slogs av när man fått barn. Nån slags jantelags-mentalitet...o den som låter barnet skrika längst eller ligga mest själv e coolast, liksom, vilket skitsnack!
Jag har även tänkt på detta väldigt mycket när det gäller inskolning av barn på dagis. Min dotter e 2 nu så vi skolade in henne i höstas. Det e lite samma grej här. Alla bara tjatade o försökt hjärntvätta en med att "det e jobbigast för föräldern, om HON gråter e det ingen fara...det e bara du som har svårt för det bla bla bla". Men kanske finns det en anledning till att jag har svårt för det? Som du säger det e inte för inte man fått en instinkt att känna sig berörd. Jag kunde tycka att om hon hade hunnit lära känna de jag lämnar till hade hon inte gråtit, för då hade hon vart trygg, lätt som en plätt! Istället ska det stressas fram på 3 dagar o sen ska man bara ignorera gråten. Suck. Oj det blev långt men jag skulle ju egenligen bara skriva att jag känner hopp för världen över att det finns såna som du. Kram
Så sant som det är sagt. Det är väl KLART ATT BABYN VILL HA NÅGOT SAGT!!!!
