Alvin åkte till farmor och farfar i eftermiddags och har fått 100% uppmärksamhet, lek och bus och somnat lycklig och trött i farfars famn ikväll.

Victor har varit hos sin kompis Hampus hela dagen och sover även över där inatt.

Vi föräldrar har fått vara ensamma med vår Elmer tillsammans båda två för första gången sen de två första jobbiga timmarna efter att han föddes. Jag tror vi behövde det väldigt mycket.

Vi har ieftermiddag/kväll hunnit åka och handla (skönt för mig att komma ut lite för första gången även om det bara var till affären) ha pizza/film-mys, jag har vilat en stund med Elmer och så har vi hunnit dammsuga, diska och tvätta en tvätt.

Diagnosen dyker hela tiden upp i samtalen, lite i taget, någon detalj här och var. Varför har vi inte fått någon information? Vart vänder man sig med frågor? Går Elmer att försäkra? Hur vet man när det bara är vanliga barngrejer eller något som skulle kunna handla om sjukdomen? Hur gör vi med tex vattkoppor som tydligen är skitfarligt för LCH-barn? Eller gäller det bara de som har en aktiv pågående sjukdom av den allvarligare sorten? osv osv.

Det var jobbigt att lämna bort Alvin idag. Han var så mysig och lugn  sista stunden. Pussade både oss och Elmer och sa hejdå så sött. Ville bara gråta samma sekund som han gick ut genom dörren för jag vill ju inte vara utan honom - jag vill bara få orken och kraften att kunna vara med honom. Mathias har velat åka och hämta honom hela kvällen men jag har varit bestämd med att vi inte ska det bara för att jag vet hur desperat jag behövde detta trots att det känns jobbigt och tomt.

Hade tänkt mig att jag skulle skriva ner förlossningsberättelsen. Jag är verkligen i behov av att göra det. En viktig del i bearbetningen eftersom jag är en sån som skriver av mig. Det är det enklaste sättet för mig att få ur mig saker så jag inte exploderar. men Elmer har inte riktigt haft samma idé för kvällen :-) det har varit vakentid och amning i flera timmar nu. Han har bara slumrat till vid bröstet för att sedan vakna om jag lagt ner honom eller stoppat honom i sjal.

Nu sover han dock så jag tänkte passa på att ta en dusch sen är det väl bäst att utnyttja tiden till att sova. Skrivandet får nog vänta till imorgon eller en annan dag tyvärr.

**

En grej jag tänkte på när jag läser kommentarerna till mitt förra inlägg är att vissa verkar tro på allvar att jag inte förstår hur det här är för Alvin. Rätt jäkla korkat lixom. Självklart är detta helt galet jobbigt för en liten tvååring att gå igenom. Det är inget som ens behöver skrivas ner. Jag skrev ner hur det är för MIG just nu - det betyder ju inte att jag inte vet, inte bryr mig, inte förstår eller inte prioriterar hur Alvin mår och känner.

Jag vet MYCKET väl VARFÖR Alvin är som han är! Man får vara bra efterbliven för att inte fatta det och jag har ju redan skrivit detta flera gånger tidigare att det är jobbigt som fan FÖR ALVIN. Vilken idiot som helst borde kunna se att jag naturligtvis vet VARFÖR han söker uppmärksamhet! Det förändrar dock inte det faktum att det är jobbigt för mig/oss att han gör det. Det förändrar inte heller det faktum att jag mår fruktansvärt dåligt själv.

Tänk LITE på vad ni skriver ibland. Det är kanske det roligaste som finns att trycka ner och sparka lite på någon som blottar sig och skriver ut hur fruktansvärt dåligt man mår? annars förstår jag inte hur man kan skriva något elakt till en person som så uppenbart redan mår så dåligt man kan må. Men tack så jättemycket för de otrevligheter som jag inte ens kunnat godkänna.

TUR att det finns normalt funtade människor iallafall som förstår vad jag menar och försöker stötta istället för att sparka på den som ligger ner. Kärlek till er <3

 **

Alvinhjärtat igårkväll:


<3 <3 <3

Han har helt gått tillbaka till att sova med mig/oss nu och blir ammad till sömns precis som när han var bebis. Han får all Mathias uppmärksamhet och så mycket av mig som jag bara kan ge och orkar ge. Jag har långt ifrån samma ork som Mathias - något jag avundas honom. Jag vill ju så gärna men förmår inte vara så perfekt och stabil som jag önskar.

Jag är också mycket mer påverkad av förändringar och jobbiga händelser. jag behöver mycket tid till bearbetning medan M tar sånt här mycket bättre. Därtill kan vi ju kasta in hormonrusningen jag genomgår, sömnbristen och att jag måste ha hand om Elmer. De bitarna som Mathias skulle kunna ta när det gäller Elmer frå jag också ta eftersom Alvin inte accepterar att M ens tittar på Elmer knappt. Mamma går bra men pappa är förbjuden frukt - han vill INTE dela med sig av pappa så han slipper nästan helt för stunden och jag sköter Elmer för Alvins skull. M och E har bara haft småstunder varje dag med pappa/barn-tid tyvärr men just nu känns Alvins sorg viktigare än M och E's relationsuppbyggnad. Alvin är för trasig helt enkelt.

Det är så underbart med krångel alltså.

13 dagar kvar idag. Tänkte göra tillvaron lite lättare för mig och Alvin genom att utöka hans dagistider nu de sista dagarna. Sen ska han ju vara hemma första två veckorna när Mathias också är hemma.

Men nu sista tiden som alltså är MAX 13 dagar (helgdagar medräknade) så ville jag ändra från 09:00-15:00 till 08:30-16:00. Javisst det går utmärkt OM jag inkommer med ett läkarintyg på det. Försökte förklara att jag då antagligen måste träffa en läkare, dvs få en läkartid, vilket var just vad jag försökte med igår och jag fick första tillgängliga tiden som alltsäå är om 13 dagar.

Om jag får en läkartid innan så kan jag ju lika gärna använda DEN som bedömningstid!

Fast det kanske går att få en läkartid här på vår barnmorskemottagning men jag tvivlar på att det går. Inte före tisdag eller torsdag nästa vecka i vilket fall (de jobbar bara tis+tors) och då är det ju skitsamma!

Enda hoppet är att det går att få ett läkarintyg blixtsnabbt utan att faktiskt träffa läkaren i fråga. Men då går det ändå inte att få till ändrade tider den här veckan utan först tidigast någon gång nästa vecka, när jag har ett intyg + att rektorn på Alvins dagis ska jobba också, hon är ju inte alltid där om man säger så.

Men jag måste ändra tiderna!

Som det är nu så är jag ett vrak klockan 09:00 då jag äntligen får lämna Alvin på dagis. jag är så slut att jag knappt orkar prata med honom fast jag så gärna vill vara glad och trevlig vid lämningarna.

Sen tar det flera timmar att vila upp sig och då är det dags att hämta igen!

Hoppsan kom uuuuuuuuuuut nu!

Jag får avlastning på söndag iallafall när Victor och Mathias ska vara på Liseberg. Alvins faster hörde av sig igår och frågade om de skulle låna hem Alvin några timmar under dagen så han kan leka med sin jämngamla kusin <3

***

Jag har ringt min barnmorskemottagning och berättat om problemet med intyget och hoppas att de kan hitta en lösning. Det finns inget värre i hela världen än att verkligen på riktigt inte orka med sina egna barn - alls!