Otroligt jobbigt är det
Känner för att gråta hela tiden men det finns lixom inte tid eller utrymme för mina känslor alls. Jag som har svårt att landa efter att ha fått ett vanligt barn efter en normal förlossning till och med och så nu detta! Jag har helt fått trycka undan allt som har med mina känslor och min bearbetning att göra.
Jag måste få lov att känna efter snart, släppa ut allt, ta till mig och acceptera Elmers diagnos och vad vi upplevt den här senaste veckan. Jag är inte gjord av stål. Tvärt om är jag nog mer känslig än folk är i allmänhet. Jag är så trött nu och uttömd och ledsen och tom - samtidigt som jag plågas av en klänsla av bara "ingenting" för det är den enda känsla som får plats nu. Allt annat står i vägen så jag får inte lov att känna något annat än "ingenting".
Får se hur länge det håller. Vilket som kommer först - att jag bara exploderar/kraschar eller att något förändras här så jag får andrum och möjlighet att bearbeta.
Styrkekramar till dig.
Vet att du har det jobbigt, jag har vart med om liknande saker.
Men det kommer bli bättre. Du kommer ha svakor, du kommer falla ner i gråt men du kommer även bli starkare!
Tänk om någon kunde ha Alvin ett tag, så du hinner landa lite...Hoppas det löser sig till det bästa!
Stackare. hoppas det känns bättre snart. Hoppas att du och Alvin och alla andra i familjen snart finner balans i tillvaron o mår bra. Det är nog lika jobbigt för Alvin som för dig. Kram
skickar en massa styrkekramar till dig! hade jag bott i din närhet hade jag kommit på en gång och hjälp dig med vad du vill. massor av kramar
Jag har ofta läst din blogg, men aldrig skrivit till dig.
Du verkar vara en otroligt stark tjej som står för dina åsikter och som älskar dina barn otroligt mycket.
Du kommer att klara detta också,.
Hade det kanske varit bra för dej om din kille kunde ta Alvin och vara hos farmor i ett par dagar(om dom inte bor för långt bort) du skall inte få dåligt samvete för att du måste vara själv i ett par dagar)
Nu blev det kanske lite långt.
Kramar från Ulrica
Förstår att det ÄR jobbigt. När vi fick beskedet så fick vi första veta det tillsammans sen fick min man veta mer exakt ensam o jag satt i Lovas rum. Det var så kaos i vår värld i somras att det finns inte.
Åhh vad jobbigt... Kan ingen i er närhet ta Alvin en dag på något skoj då? Så han får 'glömma' lillebror en stund och vara bara Alvin och ni får landa lite själva också?
En ny liten familjemedlem är alltid en stor omställning och jag hoppas att ni snart finner era 'roller'... styrkekramar.
Usch, jag förstår hur du menar. Jag är också sån som behöver lite tid för att landa i saker och bearbeta. Tar det alltid hårt när jag flyttar, får barn osv. Försök få korta pauser när pappa är ute med Alvin. Och du, det är absolut inte farligt att gråta framför sitt barn. Jag tror tvärtom att det ger signaler om att det är ok att visa känslor.
Styrkekramar här me..... =) bDu/ ni kommer klara det, även om det är jobbigt! Man klarar det.
Jag läser din blogg regelbundet och kom på att jag inte skrivit någon graulation. Så nu gör jag det Grattis!
Jag har också en 2 åring som kan vara sjukt jobbig och jag känner mig smågalen på henne titt som tätt kan jag säga och då har jag ingen spädis dessutom. Så jag förstår säkert inte hur det känns, men lite i alla fall. Hoppas att lilleman har den lindriga formen av sjukdomen och att allt går bra för er! Väldigt söt är han i alla fall.
Förstår att det är jättetufft just nu, speciellt med tanke på att Elmers första vecka måste ha varit kantat med massa funderingar och massa oro. Stå ut, det ger med sig! MEN, om det inte går över så sök hjälp i tid!
Angående Alvin. Jag vet att det är svårt, men försök att tänka på att det är en enorm omställning för ett litet barn att få ett syskon. Hela hans värld har förändrats, och han är för liten för att förstå varför.
Då jag själv har barn med 16 månaders mellanrum så förstår jag precis hur du känner och menar.Vägen till ett liv i synk och harmoni är inte så långt bort även om det känns så.
Kram på dej lilla hjärtat
Kan tro att det är asjobbigt! Jag önskar att du hittar tiden till att finna dig själv i allt detta, innan du börjar må för dåligt. Kram på dig!
