Vilken deppig dag
Lämnade Alvin på dagis (20 min för senad) strax före 9 i morse. Elmer sov i sjalen. Ammade när jag kom hem och sen somnade han och sov ...och sov. Vid 11:30 knölade jag ner honom i sjalen igen och gick för att hämta Alvin.
Men innan vi kunde gå hem var det dagisfotografering (förräldrarna får ta hand om den biten själva numera). Han blev inte superbra men söt ändå :-) han har ju ett grönt blåmärke i pannan från han trillade in i elementet och så har han sår vid näsan pga sin snuva.
Sen gick vi hem och jag fixade lunch; köpta köttbullar och pulvermos ;-) Elmer flortsatte att sova. Sen la jag Alvin att sova (oc h idag somnade han faktiskt - YES!) och Elmer knorrade lite så jag tog upp honom och ammade. Väckte honom efteråt med ett blöjbyte och sen låg jag och pratade med honom och myste i en kvart på sängen. Lite mer amning och så somnade han igen ...och sover ännu!
Elmer har i princip sovit hela dan med andra ord. Jag gillar inte detta - alls. Men han äter iallafall och verkar inte ha ont. Kanske. Han var ju väldigt gnällig och skrikig i går kväll.
Jag har pratat med Elmers läkare i Gbg. Vi ska höra av oss om det blir mer i munnen eller om han mår dåligt/får ont/inte kan äta. De har alla varit överens om att fläcken i gommen som han haft tidigare antagligen hör till hans hud-variant av sjukdomen men ett sår på det här nya stället som uppkommit idag är en annan femma. Hon verkade inte vilja uttala sig om det men vad jag förstått så räknas tandköttet som en egen grej och inte till huden.
Frågan är så om han fortfarande kan räknas som en "skin-only LCH"?
Röntgen och blodproverna som tog igår kan kanske ge svar på den frågan också, men vi får vänta till nästa vecka på de svaren.
Usch, vilken nedstämd dag! Ja man ska tänka positivt och allt sånt men det är så förbannat jäkla svårt bara. Känner mig bara ledsen och deppig över allt det här. Det räcker nu. Jag vill inte ha en sjuk och annorlunda bebis. Jag vill inte oroa mig mer och analysera minsta lilla grej som uppstår.
Jag vill kunna vara så där skönt trebarnsmamma-avslappnad...
Nu får Mathias ta och komma hem från jobbet tycker jag. Lätta upp stämningen och få mig på bra humör. Han är bäst på det - när han vill.
sovdagar har de väl ibland, men det är ju inte konstigt heller om han är trött efter gårdagens bravader :-(
hoppas du får några vettiga svar nu av dessa prover.
kram till dig och hoppas ni får en fin helg!!
Styrke kramar till dig
Det blir fint når dere får svar på prøvene neste uke.
Jeg forstår du er litt deppig, det er så mange tanker som surrer rundt i hodet.
Men du, det er ikke så rart han har sovet mye idag, rutinene ble snudd opp ned i går, vet du. Det 'går til seg' igjen.
Ha det så bra, du er en flott mamma :o)
Tenker mye på dere!!
Alla har vi våra trötta dagar! Även elmisen! Hoppas ni får svar snabbt på röntgen o prover!!
alla mina fyra har haft "sovdagar" första gången som Thor hade det så började vi undra om det va nåt fel (vi hade glömt bort att de små kan sova en hel dag ;-))
Alla vill väll ha en frisk bebis,men när nu en liten blir/är sjuk så är det tur om bebisen har föräldrar som kan "tackla" sjukdomen.
Elmer har tur,Jag är övertygad om att du är rätt sorts förälder.
Kram Åsa
Men lilla gumman...tycker så synd om er...eller ja synd...men lider med er...uppe i all oro...kan inte ställa mig in i hur ni har det men jag kan i mina tankar placera mig i eran situation...Kan jag göra något för dig...kan koma till dig på måndag om du känner för det...du har min mail...vi kan prata om du vill...ha det nu gott och se det där du är nu...ta det som händer sen...njut av en vacker bebis ni fått..../Pauline
kramar till dig
Som alla andra har skrivit har alla trötta dagar och det blev nog mycket igår på sjukhuset.Jag vet hur jobbigt det är att rönta skelettet på en bebis. Min kille har de också gjort det på. Han var helt färdig i ett par dagar efter det. Men om du känner att det inte står rätt till så lita på din mammakänsla och stå på dig. Du verkar fått bra läkare. Kram kram
Pauline: Du är en fantastisk vän, du vet det va? <3
*
Tack till alla. Elmer lugnade sin mamma lite med att vara vaken 3 timmar i sträck nu ikväll. Men jag har en dålig känsla inombords som jag inte riktigt kan beskriva. Vet inte om det är något jag har på känn eller om det helt enkelt bara är ren oro helt ogrundat.
Jag har haft honom i min famn nästan hela dagen. Både när han sov och nu ikväll när han äntligen var vaken. Något säger mig att jag inte får missa någon tid med honom. Tittar på honom då och då och gråter över alla hemska tankar som dyker upp om sorg och död. Jag skulle inte klara av att förlora honom, det går verkligen inte, det GÅR inte.
Jag har haft stora problem med de här känslorna redan under de andra två barnens bebistid. Jag har haft jättesvårt att leva med risken för psd med Victor och Alvin så det är här helt fruktansvärt. Att stå inför en verklig risk att förlora sitt barn, även om den inte är jättestor så handlar det om en riktig och verklig risk. Inte alls så som med psd och vanlig mammanoja.
Jag hatar verkligen detta. Sånt här händer andra. Sånt här läser man om, man upplever det inte.
Åh, förstår verkligen hur tärande det är. Konstigt nog klarar man så mycket elände och man blir stark, urstark även om man vissa dagar bara vill dra täcket över huvudet. Njut, hitta stunder varje dag som du kan njua av, skriv och bearbeta som du gör här på bloggen. Det är så otroligt värdefullt.
Ha en skön lördag. KRAM
