Tomt i huset
Alvin åkte till farmor och farfar i eftermiddags och har fått 100% uppmärksamhet, lek och bus och somnat lycklig och trött i farfars famn ikväll.
Victor har varit hos sin kompis Hampus hela dagen och sover även över där inatt.
Vi föräldrar har fått vara ensamma med vår Elmer tillsammans båda två för första gången sen de två första jobbiga timmarna efter att han föddes. Jag tror vi behövde det väldigt mycket.
Vi har ieftermiddag/kväll hunnit åka och handla (skönt för mig att komma ut lite för första gången även om det bara var till affären) ha pizza/film-mys, jag har vilat en stund med Elmer och så har vi hunnit dammsuga, diska och tvätta en tvätt.
Diagnosen dyker hela tiden upp i samtalen, lite i taget, någon detalj här och var. Varför har vi inte fått någon information? Vart vänder man sig med frågor? Går Elmer att försäkra? Hur vet man när det bara är vanliga barngrejer eller något som skulle kunna handla om sjukdomen? Hur gör vi med tex vattkoppor som tydligen är skitfarligt för LCH-barn? Eller gäller det bara de som har en aktiv pågående sjukdom av den allvarligare sorten? osv osv.
Det var jobbigt att lämna bort Alvin idag. Han var så mysig och lugn sista stunden. Pussade både oss och Elmer och sa hejdå så sött. Ville bara gråta samma sekund som han gick ut genom dörren för jag vill ju inte vara utan honom - jag vill bara få orken och kraften att kunna vara med honom. Mathias har velat åka och hämta honom hela kvällen men jag har varit bestämd med att vi inte ska det bara för att jag vet hur desperat jag behövde detta trots att det känns jobbigt och tomt.
Hade tänkt mig att jag skulle skriva ner förlossningsberättelsen. Jag är verkligen i behov av att göra det. En viktig del i bearbetningen eftersom jag är en sån som skriver av mig. Det är det enklaste sättet för mig att få ur mig saker så jag inte exploderar. men Elmer har inte riktigt haft samma idé för kvällen :-) det har varit vakentid och amning i flera timmar nu. Han har bara slumrat till vid bröstet för att sedan vakna om jag lagt ner honom eller stoppat honom i sjal.
Nu sover han dock så jag tänkte passa på att ta en dusch sen är det väl bäst att utnyttja tiden till att sova. Skrivandet får nog vänta till imorgon eller en annan dag tyvärr.
**
En grej jag tänkte på när jag läser kommentarerna till mitt förra inlägg är att vissa verkar tro på allvar att jag inte förstår hur det här är för Alvin. Rätt jäkla korkat lixom. Självklart är detta helt galet jobbigt för en liten tvååring att gå igenom. Det är inget som ens behöver skrivas ner. Jag skrev ner hur det är för MIG just nu - det betyder ju inte att jag inte vet, inte bryr mig, inte förstår eller inte prioriterar hur Alvin mår och känner.
Jag vet MYCKET väl VARFÖR Alvin är som han är! Man får vara bra efterbliven för att inte fatta det och jag har ju redan skrivit detta flera gånger tidigare att det är jobbigt som fan FÖR ALVIN. Vilken idiot som helst borde kunna se att jag naturligtvis vet VARFÖR han söker uppmärksamhet! Det förändrar dock inte det faktum att det är jobbigt för mig/oss att han gör det. Det förändrar inte heller det faktum att jag mår fruktansvärt dåligt själv.
Tänk LITE på vad ni skriver ibland. Det är kanske det roligaste som finns att trycka ner och sparka lite på någon som blottar sig och skriver ut hur fruktansvärt dåligt man mår? annars förstår jag inte hur man kan skriva något elakt till en person som så uppenbart redan mår så dåligt man kan må. Men tack så jättemycket för de otrevligheter som jag inte ens kunnat godkänna.
TUR att det finns normalt funtade människor iallafall som förstår vad jag menar och försöker stötta istället för att sparka på den som ligger ner. Kärlek till er <3
**
Alvinhjärtat igårkväll:
<3 <3 <3
Han har helt gått tillbaka till att sova med mig/oss nu och blir ammad till sömns precis som när han var bebis. Han får all Mathias uppmärksamhet och så mycket av mig som jag bara kan ge och orkar ge. Jag har långt ifrån samma ork som Mathias - något jag avundas honom. Jag vill ju så gärna men förmår inte vara så perfekt och stabil som jag önskar.
Jag är också mycket mer påverkad av förändringar och jobbiga händelser. jag behöver mycket tid till bearbetning medan M tar sånt här mycket bättre. Därtill kan vi ju kasta in hormonrusningen jag genomgår, sömnbristen och att jag måste ha hand om Elmer. De bitarna som Mathias skulle kunna ta när det gäller Elmer frå jag också ta eftersom Alvin inte accepterar att M ens tittar på Elmer knappt. Mamma går bra men pappa är förbjuden frukt - han vill INTE dela med sig av pappa så han slipper nästan helt för stunden och jag sköter Elmer för Alvins skull. M och E har bara haft småstunder varje dag med pappa/barn-tid tyvärr men just nu känns Alvins sorg viktigare än M och E's relationsuppbyggnad. Alvin är för trasig helt enkelt.
Det blir nog bättre, ni kommer att fixa det här hur bra som helst, kram!
Det är inte lätt, dessutom med 15miljoner hormoner som ställer till det ännu mer, kramar till dig. Försök sova ikapp lite så du får fylla på med ny energi. kramisar
men gumman! vill bara ta dig i min famn och ge dig en stoooor kram!!!!!! sitter här och bara gråter för jag känner att lite ord genom en dator inte hjälper dig så mkt igenom det här. Du är såklart den bästa mamma för Alvin, självklart är det här jobbigt för honom! Men nu är ju DU oxå viktig. Ta vara på all den hjälp du får av de som bryr sig om dig o din familj. Även om det känns skit just nu så vet du innerst inne att det KOMMER BLI BÄTTRE!!!! massor av styrkekramar!
Förstår hur du känner dig! Ungefär i alla fall!! Och ha inte dåligt samvete för att ni lämnar Alvin till farmor..Man måste be släkt/vänner om hjälp när man inte själv mår bra annars är risken stor att man tar till hjälpen försent när man redan är på botten och bearbetningen blir svårare med andra psykiska problem som följd!Har vart i nästan samma sits fast det var en helt annan diagnos med operation mm...Kram
Hjälp vilken jobbig start ni haft med all oro som varit och som såklart finns kvar iom att lillprinsen är sjuk.
När Hannes föddes så var Clara precis 2 år och direkt då vi kom hem så ägnade sambon ALL tid hon var vaken med henne. När hon sov tog han Hannes. Jag hade inte samma tid med henne som tidigare men vi visade tydligt att när mamma inte kan så finns pappa där. Det stärkte banden mellan dom jättemycket och dessutom så tyckte Clara att Hannes var typ nån rymdvarelse som landat hemma hos oss och var jätte skeptisk..S Det tog ett par veckor sen så blev det bättre och hon tyckte för det mesta att lillebror var ok;-) Ni har haft en tuff start med mycket oro och det är ok att vara trött och inte orka och det kommer att ge sig med tiden. Du är en fantastisk mamma glöm inte det!!
Massa kramar
Folk är sjuka som ifrågasätter dig.
Hört att man kan vaccinera sig mot vattkoppor. Vet dock inte om du är sådan som ställer dig kritisk i mot pencilin men om du inte gör det (är kritisk mot pencilin dvs) + det är okej trots sjukdommen han har kanske du skulle prova de.
Vad än beslut ni tar och hur ni kommer att lösa det, så blir det det bästa för din familj Becka. Alvin har många runt om sig som kan älska och stötta, så att du får vara själv ett tag, tror jag är en mycket bra lösning. Snart, säkert tidigare än du tror, så kommer ni enas som en stor och lycklig familj, precis som vi all vill att det ska vara :)
Kram på dig så läng !
Vad skönt att komma ut o handla. minns de stunderna som underbara speciellt när man varit "instängd" i nån vecka. Jag ber om ursäkt om mitt förra inlägg kan ha misstolkats. Klart jag vet att du vet att alvin har det jobbit. Ibland skriver man utan att tänka. Jag börjar oroa mig inför när min tredje kommer ut.
Förstår att du har det jobbigt nu! Men detta kanske kan ge dig mer medkänsla till att vissa mår sämre än beräknat, du kanske kan sätta dig in i att för vissa är EDA nödvändigt för att ORKA, blev väldigt störd på att du inte tyckte det var nödvändigt kanske inte för dig men ALLA är individer endel har en jobbigare förlossning än dig MEN anses ändå som normal, acceptera att alla är inte starka när du är det! Men jag förstår att du har det riktigt tufft nu, det har varit som en "mardröm" för mig att tänka mig ett barn till nu när min ena son är 1½ år, jag har stresshjärta vilket jag fick pga av för mkt stress hemma, fick ta hand om allt hemma och psykiskt mådde jag skit hade ingen bra fader då som tog ngt ansvar utan man mådde sämre pga honom. Så det är "farligt" att stressa, psykisk stress, så jag få alltid tänka på att vila ordentligt än idag för det verkar som när man väl har utvecklad stresshjärta så är det svårt att få ner det normalt igen.
Skönt at ni fick lite egentid med Elmer! Vi har oxå haft våra storebrorsor "uthyrda" till far- o morföräldrar för att vi skulle få vila. Dessutom tror jag det är bra att de större barnen får "glömma" allt vad nykomling heter och få odelad uppmärksamhet en stund. Och det är TOPPEN att Mathias har ork att ta hand om Alvin, se det som nånting positivt och känn inte dig som en dålig förälder!
Allt har sin tid och underbara stunder kommer ännu!!!
Hej! (jag råkade komma åt skicka knappen innan jag hann skriva i förra inlägget SORRY!)
Usch vad jag tycker synd om er allihop!!! Herregud att folk är så korkade och skriver elaka komentarer, ni har väl det nog jobbigt med allt ändå just nu.
Massor av kramar till er!
Åh vad jobbigt att folk inte kan förstå att du ska få lov att skriva av dig. Men du vet, det finns ju folk till allting tyvärr. Jag tycker ni gjort helt rätt som lämnat Alvin till farmor och farfar! Det går ju ingen nöd på honom och ni får vara själva med eran nyfödda.
Klart det är MASSOR med frågor som dyker upp när man får ett barn som inte är som andra barn. Det har vi mkt erfarenhet av här med våra barn, även om våra barn inte har nån sjukdom på det sättet.
Huh, lider med er, kan inte tänka mig in hur det är att få en sådan diagnos!
Njut så mkt du kan och försök hitta nån läkare eller sida där du kan bolla med dina tankar!
Mina stora pojkar är täta, och där var det också pappan som fick ta "hela" storebror när lillebror kom. Jag hade inte ork eller tid..
När lillebror väl fick något som liknade rutiner gick pappan ut med honom i vagnen när han sov så att jag fick lite lugn tid ensam med storebror. För var vi båda i närheten var det bara pappa som gällde för storebrorn..Jag var "svikaren".
Men, det ordnar sig! Och vad skönt att ni kan låna ut Alvin lite!
´Åh vad tråkigt att folk sk kicka otrevligheter när det nte är de smsitter där. Jag förstår dig precis. Jag höll på att kvävas av min abdra son och då menade jag ju inte att jag int älskade eller förstod honom utan som du, pratade bara om MIG. Hoppas du får krafterna tillbaka snart! Kram
Härligt att du står på dig!
Boråsbloggarna
http://www.borasbloggarna.se
jag fick ett barn med downs syndrom förra året och vet hur det är att bearbeta att det inte blev som man tänkt sig. det tar kraft och ork. självklart är det en omställning för hela familjen att ha fått en ny medlem, och jag är säker på att ni tänker på alvin och viktors bästa hela tiden.men ni föräldrar ska absolut inte glömma bort er själva heller! tråkigt att du ens ska behöva få sådana kommentarer... lycka till!
Kram! Vet hur det är med en ny bebis och en trotsig tvååring på det. Och jag tycker bara det är jobbigt, och utan några sjukdomar på det. All styrka till dig nu i den svåra period ni har nu. Jag vet att allt faller på plats till slut. Hoppas ni får svar på alla era frågor om Elmers sjukdom!
Stora kramar till er alla!
Massor med kramar till dig!!!!!! Skönt att ni fick lite tid att hämta lite anda på! Det är verkligen guld värt!!!
Massor med kramar till dig!!!!!! Skönt att ni fick lite tid att hämta lite anda på! Det är verkligen guld värt!!!
Vilken underbar bild. Så låg Samuel när han var liten. En kroppsdel på mig. Det var viktigt, så han kände att jag var kvar. Så sött. Blir alldeles varm när jag tänker på det i dag. Snyft, han blir 8 år i februari. Tur jag har fler barn. Får ångest av att tänka på att de blir stora så snabbt.
Finns alltid människor som ska hacka och klaga på andra. Känner jag igen inne hos mig oxå. Stå på dig vännen. Stooor kraam.
styrkekramar
Det borde vara självklart att du vet hur Alvin har det - det gör ju inte det dåliga samvetet mindre! Av just den orsaken försöker man bara ge och ge så mycket av sig själv som bara är möjligt! När bebisen väl vilar och man själv skulle behöva hämta sig lite är man ju genast där för det större barnet och försöker ge det all uppmärksamhet.
Den som bli helt tömd är man själv, man känner sig otillräcklig och slutkörd. Det är viktigt att få ur sig dessa känslor på något sätt och jag tror de allra flesta förstår och kan sätta sig in i hur du känner! Strunta i illvilliga, lågbegåvade och folk med dålig empatisk förmåga, de är som tur är i minoritet.
