Amning
Alvin, 5 månader.
Amning är ett spännande område tycker jag. Något så vardagligt enkelt och naturligt men som samtidigt kan väcka så starka känslor och så heta diskussioner. Jag har skrivit en liten text med enkel basic amningshjälp enligt min syn på saken.
Kunskapen kring amning är läskigt låg! Felaktiga råd och myter sprids hej vilt medan den riktiga informationen, sanningen, hamnar i skymundan.
Jag har själv varit där. När jag fick Victor hade jag väldigt lite kunskap om amning. Då hade jag ändå läst alla böcker om graviditet, förlossning och spädbarnsvård jag kom över. Amning är inte alls lätt och självklart för alla. Det är ett arbete och ett samspel mellan mor och barn. Dessutom behövs det stöd från omgivningen.
I början är det superviktigt att man får lugn och ro, INGEN STRESS, att man äter och dricker ordentligt. Är man ensamstående och kanske har fler barn är detta skitsvårt att få till. Finns där en pappa är det inte heller säkert att han är det där stödet som behövs. Allra första tiden är det nästan så att man måste få ägna sig helt åt bebis och amning och så får pappan göra resten - ta hand om storasyskon, matlagning, städning. Få kvinnor har den här lyxstarten dock. Tyvärr.
Men det går såklart att få till en amningsstart ändå med lite vilja. Vet man bara vad man vill och är beredd att jobba för det så övergår snart amningen till något lättsamt, smidigt och naturligt.
Du sinar inte. Det är extremt ovanligt. Jag har sinat en gång. Eller ja, jag trodde att jag gjorde det iallafall tills många år senare när jag fick nästa barn, skaffade mig mer kunskap om amning och förstod hur det hela funkar. Hade jag vetat då vad jag vet idag hade jag kunnat fortsätta amma Victor. Längre än bara de 6 veckorna som det blev. Det var en sorg för mig att inte "kunna" amma och jag var jätterädd för att det skulle hända igen när jag fick Alvin. Just därför tycker jag det är viktigt att dela med sig av fakta och erfarenheter om en fungerande amning.
Vi kvinnor måste bli bättre på att sprida sanningen istället för alla myter. Det gör ingen glad att myter och osanningar får härja fritt. Tvärt om går både kvinnor och barn miste om sin amning på grund av detta.
Alvin, 2 år.
***
Här kommer min standardtext:
Hur ökar man mjölkproduktionen?
1. Amma ofta! OM man har så lite mjölk att man MÅSTE ge ersättning, ge EFTER amningen och ge bara lite ...precis så bebisen inte är hungrig. Ge INTE så bebisen är mätt ...meningen är att hen ska vilja bli ammad så fort som möjligt igen. Mata INTE med flaska! Det kan göra att bebisen vägrar bröstet! Ge med sked eller kopp.
Helst ska man inte ge ersättning alls såklart eftersom varje slurk ersättning är en slurk mindre mjölk som brösten producerar.
Man måste amma tokofta för att öka produktionen. Mjölken är konstruerad så att de små känsliga magarna ska kunna smälta den på ca 20 minuter.
2. Amma så mycket det går på natten, för på natten ökar produktionen som bäst pga hormoner.
3. Ha bebisen nära! Massor av hudkontakt. Sov tillsammans, bada tillsammans, bär bebisen i sjal eller (ergonomisk) sele eller vad man nu gillar. På detta sätt kan man få annat gjort medan bebisen får sin närhet. Närhet stimulerar produktionen.
4. Vila massor! Strunta i alla måsten! Ta det lugnt och sov mycket.
5. Ät och drick! Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med mat och regelbundet. Drick massor av vatten också.
Följer man detta tar man sig igenom amningssvackorna. Bebisar har det så här då och då för att öka produktionen. Det är alltså helt normalt och betyder inte att mjölken håller på att ta slut.
Ju oftare man ammar, desto mer mjölk producerar man. Ju mer ersättning man ger desto mindre suger bebisen på bröstet och desto mindre mjölk produceras. För de flesta innebär detta en ond spiral av mer och mer ersättning och mindre och mindre amning tills det inte går att amma alls längre. Det kan gå fort...på en dag tex, om man ger flaska riskerar man nämligen att barnet vägrar bröstet sen.
OBS! Tänk på, att om du pumpar och tycker att du får ut en väldigt liten mängd eller inget alls så säger det ingenting om den verkliga mängden mjölk i dina bröst. Vissa får inte ut en droppe och vissa får ut deciliter efter deciliter. Det betyder som sagt inget. En pump är ingen bebis, bara bebisen kan tömma ordentligt. Även om du bara får ut 20 milliliter så kanske bebisen lyckas suga i sig 200 ml.
Rekomenderar varmt boken "Amningsboken". Finns billigt på http://www.adlibris.se/
Här är lite text ur Amningsboken:
"Man brukar säga att mamman producerar den mjölk som hennes eget barn behöver. Man har sett att kvinnor med stor dygnsvolym har "tunnare" mjölk medan de med mindre mängder har fetare mjölk. Fetthalten varierar både mellan olika kvinnor och mellan amningstillfällena.
Man behöver inte oroa sig för mängder och sammansättning för sin egen del. Barnet reglerar det genom att suga mer ofta eller mer sällan.
Normalt behöver man inte bry sig om hur länge barnet suger, om man ammar när, och så länge som, barnet vill. I sällsynta fall kan dock mammans produktion vara så stor att barnet får svårt att hinna få i sig av den feta eftermjölken men det är ovanligt.
Precis som man trodde förr att vissa mammor inte hade tillräckligt med mjölk så trodde man också att vissa kvinnors mjölk hade för lågt näringsvärde. En del mammor fick sluta amma för att läkaren ansåg att hennes mjölk såg för tunn ut. Idag vet man att näringsvärdet är konstant i flera år, men fetthalten kan variera och barnet måste få suga efter sitt eget behov så att mamman producerar så mycket mjölk som barnet behöver. Det är aldrig fel på kvaliteten men kvantiteten kan alltså behöva ökas.
Förr fick mammor lära sig att väga barnen före och efter "måltiderna" för att se om barnet fått tillräckligt. Sådana vägningar är helt missvisande, dels för att barn äter olika mycket varje gång och dels för att mjölkens fetthalt varierar över dygnet och skiljer sig hos olika kvinnor. Hur stor mängd mjölk barnet behöver är högst individuellt. I en studie med 1000 helammande kvinnor visade det sig att redan vid 2 månaders ålder kunde det skilja sig med en halvliter mellan olika barn på ett dygn. Naturen anpassar mjölken efter barnet och barnet anpassar sig efter mammans mjölk och suger så ofta och så mycket det behöver baserat på fetthalten."
Alvin, knappt 1,5 år.
Rökning
Om man väljer att röka så är det bättre att amma än att låta bli. Det låter bakvänt men faktum är att amningens skyddande egenskaper mot mammans (eller pappans) rökning överväger den negativa biten att barnet får i sig gifter i mjölken. Så om du röker är det bra om du försöker amma. Att du röker ökar risken för en mängd saker. Bland annat plötslig spädbarnsdöd (även pappans rökning som sagt!) så försök amma om du/han/ni är rökare för att skydda barnet lite. Kom också ihåg att inte samsova om du röker. Rökare andas och svettas ut gifter så samsovning blir en potentiell dödsfälla om man är rökare.
Alkohol
Mjölken får samma alkoholhalt som mammas blod. Dvs om du är packad och har typ 2 promille i blodet så innehåller mjölken 2 promille alkohol, med andra ord så gott som ingenting. Jämför med en folköl som innehåller 3,5 PROCENT. Att ta ett glas vin är alltså ingen fara alls. Däremot är det olämpligt att ta hand om barn om man är berusad men det är en annan diskussion.
Om man inte vill amma då?
Ja vad ska man säga? För mig är det väldigt svårt att sätta mig in i hur man på något sätt kan VILJA välja bort det bästa för sitt barn om man nu KAN göra det bästa för sitt barn, men valet är ju fritt. I Sverige har vi världens bästa kranvatten och vi har jättebra ersättning. Bra flaskor, god hygien osv. Barn mår inte på något sätt dåligt av att få ersättning istället men ersättning är ju just ersättning och inget annat.
Ersättningen ger inte automatisk trygghet, närhet, kroppskontakt, stärkt anknytning och allt sånt som amningen ger automatiskt. Dessa saker kan man naturligtvis ge sitt barn ändå, men det är tyvärr inte alla som gör det. Det finns många som ger ersättning utan att ersätta amningens andra delar utöver själva maten och det är sorgligt.
Ska man välja bort amningen är det viktigt att man ser till att inte bara ersätta mjölken utan även hud-mot-hud-kontakten, närheten, värmen osv. Allt sånt som det ammade barnet får. Detta gäller naturligtvis även de som inte kan amma. Det mesta med amningen går ganska bra att ersätta om man vill det.
Men antikroppar, smidigheten med mera är svårt att ersätta. Samma sak de positiva fördelarna som det är för mamman att amma. Tex minskad risk för cancer. Jättetrist såklart men kan man inte så kan man inte.
VILL man inte så är det svårt för mig att förstå varför man inte kan kompromissa lite... amma första veckan åtminstone för att ge barnet råmjölken. Ingen ersättning i världen kan motsvara råmjölken. Så det är väl min vädjan till alla som väljer bort amningen - ge åtminstone barnet råmjölken!
Hur länge ska man amma?
Så länge mamman och barnet vill är väl det rätta svaret egentligen. Personligen har jag lite svårt för väldigt stora barn som ammas. Men min gräns flyttas hela tiden ju mer kunskap jag skaffar mig i ämnet och det är nog mest det som det handlar om. Vi är rädda för det okända. Det som vi inte vet något om eller kan något om.
Människans naturliga/biologiska amningsålder slutar någonstans mellan 2,5 och 5 år (7 år enligt vissa forskare). Någonstans däremellan kommer barnet i normalfallet själv välja bort amningen och dessutom tappa förmågan (tekniken) att amma.
Här i Sverige är det rätt vanligt att även små ettåringar väljer bort amningen själva. Men förutsättningen för att de ska hinna bli 2,5 år innan de funderar på att sluta är då såklart att man inte stör med napp eller nappflaska. Om amningen får konkurrens av dessa saker kan barnet mycket väl välja bort amningen redan som bebis.
I Sverige är rekommendationen idag att helamma i 6 månader och sedan delamma minst tills barnet är 1 år gammalt. WHO:s rekommendation är helamning i 6 månader och sedan delamma tills barnet är minst 2 år gammalt och nej, WHO:s rekommendationer gäller inte alls bara barn i U-länder utan alla barn i hela världen.
Folk som har väldigt svårt för storbarnsamning har ofta en lite sned bild. Det är ju inte alls så att man sitter dygnet runt och ammar så som med en bebis. Det kan vara allt från någon snutt i veckan till några snuttar om dagen. Alvin är 2 år gammal om några dagar och just nu ammar vi 1-2 gånger om dagen. Det handlar om 5 minuter per amningstillfälle kanske. Vi hade en månads uppehåll för ett halvår sedan och vi har varit nere på kanske 5 amningar i veckan, så det där varierar ju också.
Vad är helamning?
Helamning per definition är när man inte ger NÅGOT annat än bröstmjölk och eventuella mediciner. Jag helammade Alvin i 5 dagar bara, sen fick han lite ersättning eftersom jag fick medicin som drog ner mjölkproduktionen. Det var bara ett par tillfällen med ersättning men det räcker för att han inte ska räknas som helammad per definition längre.
Men däremot säger ju de flesta att de helammar ändå ända tills barnet börjar äta annat på riktigt. De flesta tycker nog att de helammar även när barnet får ett par teskedar puré om dagen.
Efter 6 månader måste barnet ha annan mat säger BVC. Det är inte alls sant. För många barn stämmer det men långt ifrån alla barn är redo och villiga. Många barn vill fortsätta med sin amning och är inte ett dugg intresserade av att smaka på något annat. Då behöver man inte få panik. Skulle barnet vara helt ointresserat går det utmärkt i de flesta fall att fortsätta "helamma" hela första året. Så länge barnet mår bra och växer, åtminstone bra på längden. BVC:s kurvor ska man ta med en nypa salt. Kolla på barnet istället, hur hen mår och utvecklas.
När barnet uppnår 6 månaders ålder
...blir mjölken plötsligt förvandlad till näringsfattigt blask, bara vatten. Nej självklart inte! Men det är en rätt så välspridd myt. Tvärt om så är det i verkligheten så att mjölken blir fetare och förändras för att passa den lite större bebisen.
Amning som preventivmedel
...är en ganska dålig idé om man inte vet vad man pysslar med. Om det över huvudtaget skall fungera krävs det att barnet är max 6 månader, är helammat (enligt definition ovan - INGET annat in i lilla munnen), ammas minst var fjärde timme dagtid och var 6:e timme nattetid (har hört en del källor som säger 4 timmar även på natten). Dessutom skall mamman såklart inte ha fått tillbaka sin mens.
Svårt att uppfylla och väldigt riskabelt. Använd kondom eller annat preventivmedel om ni vill slippa överraskningssyskon på tok för tidigt. En viktig sak som är värd att nämna när man skriver eller pratar om preventivmedel är att just kondomer faktiskt även skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar, till skillnad från tex tabletter och sprutor.
Att amma under graviditeten
...går alldeles utmärkt så länge man har en normal graviditet. Det är nog bra att ta upp det med sin barnmorska men var beredd på att det tyvärr inte är alla barnmorskor som har kunskap och/eller förståelse för amning under graviditeten. Men det går jättebra att amma! Din kropp kommer automatiskt att i första hand se till att bebisen i magen får allt den behöver så det behöver man inte oroa sig för. Vissa har en välfungerande mjölkproduktion hela graviditeten, andra (som jag tex) sinar eftersom kroppen prioriterar bort mjölkproduktionen. Amma kan man dock göra ändå om blivande storasyskonet vill.
Det går också jättebra att amma nya syskonet och storasyskonet efter förlossningen. Men bebisen kommer i första hand. Annars är det möjligtvis det lättaste sättet att underhålla ett svartsjukt storasyskon när man måste amma lilla bebisen - att amma båda. Då minskas svartsjukan ofta också.
Victor, nästan nyfödd.
Teknik
Tekniken är grunden i amningen. Fel teknik kan skapa all sorts besvär. Mjölkstockning, såriga bröstvårtor, ofullständig tömning är några exempel. Dessa besvär kan i sin tur leda till ytterligare trassel - bebis som krånglar vid bröstet, bröstinflammation, sämre mjölkproduktion osv.
Ta hjälp tidigt! Utnyttja personalen på förlossningen och BB, de finns där för att hjälpa dig. Be dem se på när du lägger till barnet för att se så att det blir rätt. Om du har besvär med taget när du kommit hem ska du inte tveka att ringa din amningsmottagning eller BB-avdelningen eller be distriktssköterskan på BVC om hjälp. Det går även bra att ringa en hjälpmamma hos amningshjälpen.
Rätt tag är svårt att visa i text men jag gör ett försök.
Barnet skall vara helt vänt mot dig, mage-mot-mage. Det är alltså inte bara huvudet som skall vara vridet mot dig. Bröstvårtan ska vara i höjd med barnets näsa. Det betyder att vårtan ska nudda näsan oavsett om barnet ligger vågrät i famnen eller hålls upprätt i en lodrät position.
När barnet får bröstvårtan i näshöjd kommer det automatiskt att luta huvudet bakåt och gapa så stort det kan och börja söka. När barnet får tag med munnen hamnar vårtan långt in, bak i gommen och mycket av vårtgården följer också med. Barnet ska alltså ha ett väldigt stort tag. Det är inte bara vårtan som ska in i munnen.
Barnet suger inte på bröstet så som på en napp eller nappflaska. Därför är det viktigt att det är "mycket bröst" i munnen så barnet kan arbeta fram mjölken med tungan ända långt bak vid tungroten nästan.
En viktig sak att tänka på är att se till att barnet inte suger in underläppen. Min andre son, Alvin, har alltid haft det problemet och har det fortfarande efter 2 års amning, så för mig har det blivit rutin att peta ut underläppen varje gång vi ammar. I början förstod jag inte vad som var fel och fick väldiga besvär med såriga bröstvårtor som blev varblåsor och slutade med en bröstinflammation när Alvin var 5 dagar gammal. Anledningen till att Alvin har problem med läppen är att han har så väldigt liten mun.
Då det var som värst, efter en knapp vecka, var jag nära att ge upp. Detta trots min otroligt starka vilja att amma. Som tur var så gav jag inte upp utan började läsa på istället. Ju mer jag läste desto mer förstod jag hur lite man som vanlig nybliven mamma vet och hur viktig amningskunskapen är.
På bilden här ovan ammar jag min förstfödde son, Victor. Ignorera saxgreppet jag gör med fingrarna. Saxgreppet är egentligen något man ska undvika eftersom man kan råka täppa till mjölkgångar som hamnar i kläm. Av samma anledning är det bra om man ser till att ha en vettig BH som inte klämmer åt och att man sitter på ett sätt som är bekvämt för bröstet. Ta inte bröstet och ge till barnet - lägg barnet till bröstet istället. Däremot kan man hjälpa barnet att få ett bra tag genom att klämma ihop bröstet lite så som man håller en hamburgare innan barnet sugit sig fast.
Jag la ändå upp bilden eftersom den tydligt visar hur stort Victor gapar. Han hade ett jättebra tag till skillnad från sin lillebror Alvin som fortfarande inte kan ta ett så där fint tag. Men att gapa stort är allra viktigast i början när brösten är svullna och överfulla med mjölk eftersom det är svårare för barnet att få tag då. Efter någon månad lägger det sig så brösten ofta ser ganska platta och tomma ut trots att de är knökfulla med mjölk.
Samspel och hormoner
Amning är ett samspel mellan mamma och barn. Det är mycket känslor och hormoner runt amningen och det är viktigt för att den ska kunna fungera. Mjölken "sitter fast" i brösten. Det är ju ganska självklart, annars hade den runnit fritt dygnet runt och så är det ju inte. Visst kan man läcka en hel del och mängden är individuell, men brösten är inte två öppna kranar.
Det som händer är att det skickas ut signaler i mammans kropp när barnet suger på bröstet så att spärren släpper och mjölken kan börja rinna. Därför tar det en liten stund från det att barnet börjar suga tills man märket att det klunkar i sig mjölk. Stress och oro kan skapa problem eftersom det kan göra så mamman spänner sig och då fungerar inte tömningen. Barnet blir lätt irriterat och släpper bröstet och skriker om mjölken inte kommer tillräckligt fort, mamman blir då ännu mer stressad och spärren låser sig. Här är anledningen till varför det är så viktigt att mamma och barn får lugn och ro.
Ibland fungerar tömningsreflexen alldeles för bra också. Då släpper spärren mitt i kassakön på Konsum bara för att barnet börjar gny. Det kan bli en hel del roliga situationer, speciellt första månaderna. Använd amningsinlägg i BH:n. Samtidigt kan man ju se det positiva i det hela, nämligen att man då faktiskt har ett fungerande samspel. Ditt barn gnyr och din kropp reagerar med att vilja ge barnet mjölk, även fast det kanske inte är jättelämpligt för sekunden.
Får man stora problem med tömningsreflexen, att det känns som om spärren aldrig vill släppa och barnet skriker och det blir jobbigt för mamma och barn så kan man få nässpray som hjälper till. Fråga sköterskan på BVC om du behöver hjälp.
Ammar barnet?
Det är ganska nytt för mig att använda bereppet "amma" åt båda håll. Jag tyckte det lät urfånigt från början. Det är ju mamman som ammar! Barnet suger, eller diar möjligtvis. Men under tiden jag ammat så har jag ändrat mig. Det är ju inte jag som utför en aktiv handling bara, det är ju jag och Alvin tillsammans som gör något. Samspelet återigen. Vi ammar, jag och Alvin.
Språket förändras hela tiden och det här är en förändring som nu landat även hos mig. Det kändes helt naturligt när Alvin blev lite större att säga att även han ammar - det hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle tycka.
Lycka till alla med er amning :-)
Ställ gärna frågor om du har några. Som kommentar här i inlägget eller genom att maila mig privat. Mailen finns i bloggens kant. Jag kanske skriver om amning fler gånger.
Besök gärna amningshjälpens hemsida
______
Läs gärna övriga inlägg i kategorin "Råd, hjälp & information" också.
7 dagar gammal bebis lämnad i bil
Appropå lämna barn i bilen...
Ett par idioter till föräldrar tog och lämnade sin nyfödde son i bilen medan de traskade in på Media Markt i Göteborg för att shoppa häromdagen:
http://www.gt.se/nyheter/1.1621154/skulle-shoppa-lamnade-nyfodd-i-stekheta-bilen
Det var 25 grader i skuggan så ni kan ju sjävla lista ut vilken temperatur det var i bilen i solen ungefär...
Sicka rikspuckon! Bara att lämna en nyfödd ensam i bilen lixom...oavsett temperatur! Men det är klart...vissa skulle ju behöva lite obligatorisk föräldrautbildning! Jag tycker det borde vara det. Obligatoriskt alltså. För som det är idag skaffar ju vilka blåsta idioter som helst barn så det skulle ju inte skada om de tvingades ta till sig lite nyttig information!
Som tur var gick det bra i det här fallet. Polis och ambulans var snabbt på plats och kunde rädda barnet ur dödsfällan och vänta på att föräldrarna skulle dyka upp.
Ett par idioter till föräldrar tog och lämnade sin nyfödde son i bilen medan de traskade in på Media Markt i Göteborg för att shoppa häromdagen:
http://www.gt.se/nyheter/1.1621154/skulle-shoppa-lamnade-nyfodd-i-stekheta-bilen
Det var 25 grader i skuggan så ni kan ju sjävla lista ut vilken temperatur det var i bilen i solen ungefär...
Sicka rikspuckon! Bara att lämna en nyfödd ensam i bilen lixom...oavsett temperatur! Men det är klart...vissa skulle ju behöva lite obligatorisk föräldrautbildning! Jag tycker det borde vara det. Obligatoriskt alltså. För som det är idag skaffar ju vilka blåsta idioter som helst barn så det skulle ju inte skada om de tvingades ta till sig lite nyttig information!
Som tur var gick det bra i det här fallet. Polis och ambulans var snabbt på plats och kunde rädda barnet ur dödsfällan och vänta på att föräldrarna skulle dyka upp.
Barnmorskebesök vecka 29+5
Har varit till min BM på kontroll. Egentligen skulle det vara föräldragrupp också idag men det var bara jag och en annan mamma (+pappa) som ville komma idag. Förra veckan var det samma visa. Vi kom dit och så var det bara vi! Jävligt dålig stil av dem som skulle tagit med sig fika!
Vi som är de enda som dykt upp tog med fika för 3 veckor sedan och så skulle några andra ta med på de återstående träffarna meeen då passade det tydligen bra att inte komma alls. Praktiskt ...och billigt. Dålig stil.
Men men BM-kontroll blev det iallafall idag och här kommer siffrorna:
Blodtryck: 111/71
Hb: 125
Blodsocker: 6,6
Vikt: 78 + 16 kg hittills (har varit uppe i 17 men gått ner när jag var sjuk).
SF-mått: 29
Hjärtljud: 120-150
Läge: huvudet neråt och rörlig
SF-kurvan ser kul ut :-) Hoppsan har nu traskat in på Alvins kurva och verkar trivas där :-)
Vi som är de enda som dykt upp tog med fika för 3 veckor sedan och så skulle några andra ta med på de återstående träffarna meeen då passade det tydligen bra att inte komma alls. Praktiskt ...och billigt. Dålig stil.
Men men BM-kontroll blev det iallafall idag och här kommer siffrorna:
Blodtryck: 111/71
Hb: 125
Blodsocker: 6,6
Vikt: 78 + 16 kg hittills (har varit uppe i 17 men gått ner när jag var sjuk).
SF-mått: 29
Hjärtljud: 120-150
Läge: huvudet neråt och rörlig
SF-kurvan ser kul ut :-) Hoppsan har nu traskat in på Alvins kurva och verkar trivas där :-)
Lämna ALDRIG i varm bil!
Fortfarande har folk inte lärt sig att aldrig lämna sina barn i bilen (eller hundar för den delen) under varma sommardagar. Hela tiden kommer nya berättelser om stackars små barn som dött i värmen.
Har du suttit i en varm bil? När den är så där varm så du blir röd i ansiktet, svetten lackar, det är jobbigt att andas och det kryper i kroppen för du vill komma bort från plågan.
Tänk dig att du är i det läget.
Du är 1 år gammal, vaknar upp sjöblöt i en skållhet bil. Du blir rädd och börjar gråta efter mamma och pappa men bilen är tom och ingen lyssnar. Halsen svider av torka och tårarna blandas med svett som rinner likt en flod nerför kroppen. Du får panik och försöker ta dig loss men sitter stenhårt fast med bältet. Hjärtat bultar snabbare än någonsin av stress, överhettning och uttorkning.
Du blir tyst en stund, tittar ut genom alla fönster sina ögon kan nå. Ingen finns där. Ditt ansikte bränner och är rött och svullet. Skrika orkar du inte längre trots att du skulle vilja. Du börjar bli yr och illamående och hela kroppen tycks pulsera. Munnen åker upp och du flåsar häftigt och försöker få syre trots paniken. Ögonen rullar och ögonlocken blinkar. Du ser bilder av mamma, pappa, den roliga plaskpoolen hemma på tomten. Vatten! kallt vatten ...drömmer du och sluter ögonen. Det är för jobbigt att hålla dem öppna och du känner knappt kroppen längre. Du bara hänger där med slutna ögon och öppen mun och din lilla uttorkade kropp slutar fungera. Hjärnan är helt snurrig och skickar ut konstiga bilder och budskap. Sen orkar inte hjärtat slå mer. Kroppen är för varm och vätskan är förbrukad. Du är död. En liten bebis.
Huvudet hänger tungt mot bilbarnstolens kant och det illröda svullna ansiktet är helt avslappnat. Munnen är fortfarande vidöppen men helt torr.
**
Visst är det otäckt att tänka på?
Detta händer hela tiden med små barn runt om i världen. Idioter till föräldrar som lämnar för att barnet kanske somnat och de ska bara handla lite ...eller som de som helt bara GLÖMMER att de har barn i bilen, lämnar ungen där och går in på jobbet och jobbar 8 timmar...
Min pappa var sådan som lämnade i bilen. Ett under att man lever. Så otroligt många gånger som jag vaknat helt sjöblöt i en het bil. "Lyckligtvis" använde han inte bälte på sina barn så det var inte så svårt att ta sig ut ur bilen när man var ett par år gammal och uppåt. Men känslan kommer jag ihåg och mår dåligt av än idag. Det är VIDRIGT att sitta i sådan värme och utan något att dricka.
Det blir VAAAAARMT i bilen! Som faen!
Den här bilden hittade jag inne hos Geshia, den är riktad till hundägare egentligen men temperaturen är ju den samma även om det är barn som lämnas såklart. Spara bilden och lägg upp i din blogg så att så många som möjligt får ta del av detta:
Har du suttit i en varm bil? När den är så där varm så du blir röd i ansiktet, svetten lackar, det är jobbigt att andas och det kryper i kroppen för du vill komma bort från plågan.
Tänk dig att du är i det läget.
Du är 1 år gammal, vaknar upp sjöblöt i en skållhet bil. Du blir rädd och börjar gråta efter mamma och pappa men bilen är tom och ingen lyssnar. Halsen svider av torka och tårarna blandas med svett som rinner likt en flod nerför kroppen. Du får panik och försöker ta dig loss men sitter stenhårt fast med bältet. Hjärtat bultar snabbare än någonsin av stress, överhettning och uttorkning.
Du blir tyst en stund, tittar ut genom alla fönster sina ögon kan nå. Ingen finns där. Ditt ansikte bränner och är rött och svullet. Skrika orkar du inte längre trots att du skulle vilja. Du börjar bli yr och illamående och hela kroppen tycks pulsera. Munnen åker upp och du flåsar häftigt och försöker få syre trots paniken. Ögonen rullar och ögonlocken blinkar. Du ser bilder av mamma, pappa, den roliga plaskpoolen hemma på tomten. Vatten! kallt vatten ...drömmer du och sluter ögonen. Det är för jobbigt att hålla dem öppna och du känner knappt kroppen längre. Du bara hänger där med slutna ögon och öppen mun och din lilla uttorkade kropp slutar fungera. Hjärnan är helt snurrig och skickar ut konstiga bilder och budskap. Sen orkar inte hjärtat slå mer. Kroppen är för varm och vätskan är förbrukad. Du är död. En liten bebis.
Huvudet hänger tungt mot bilbarnstolens kant och det illröda svullna ansiktet är helt avslappnat. Munnen är fortfarande vidöppen men helt torr.
**
Visst är det otäckt att tänka på?
Detta händer hela tiden med små barn runt om i världen. Idioter till föräldrar som lämnar för att barnet kanske somnat och de ska bara handla lite ...eller som de som helt bara GLÖMMER att de har barn i bilen, lämnar ungen där och går in på jobbet och jobbar 8 timmar...
Min pappa var sådan som lämnade i bilen. Ett under att man lever. Så otroligt många gånger som jag vaknat helt sjöblöt i en het bil. "Lyckligtvis" använde han inte bälte på sina barn så det var inte så svårt att ta sig ut ur bilen när man var ett par år gammal och uppåt. Men känslan kommer jag ihåg och mår dåligt av än idag. Det är VIDRIGT att sitta i sådan värme och utan något att dricka.
Det blir VAAAAARMT i bilen! Som faen!
Den här bilden hittade jag inne hos Geshia, den är riktad till hundägare egentligen men temperaturen är ju den samma även om det är barn som lämnas såklart. Spara bilden och lägg upp i din blogg så att så många som möjligt får ta del av detta:
Nytt utseende
Äntligen har bloggen fått ett nytt utseende. Det var lixom aldrig ens meningen att jag skulle ha förra, det var något jag slängde ihop snabbt för att ha något men det har hängt med sen november ;-)
Men nu är jag nöjd en stund iallafall.
Välkommen till min nya blogg :-)
Men nu är jag nöjd en stund iallafall.
Välkommen till min nya blogg :-)
Alvins kalas och tidningsannons
Har pillat med Alvins kalasinbjudan nu ikväll :-)
Äntligen klar. Klickbar bild:
Har fotat en massa också för att försöka få till en bra bild till tidningsannonsen. Fick till några bra bilder så nu är annonsen beställd :-) här är några av dagens foton:
Kalaset för Alvin kommer att bli pyttelitet. Släkten från pappas sida är inte så jättestor och från min sida är det ju mest en massa mostrar och kusiner men en moster kan inte komma och de andra två (som bor här och är inbjudna) har sina barn hos deras pappor så det blir inga kusiner.
Dessutom är ju inte ens Victor hemma så det blir inte många men det räcker nog åt en som fyller 2 år. Tror inte han har så höga krav och förväntningar ;-)
Om någon är nyfiken på förra årets kalas för Alvin så finns det att kika på här i bilddagboken.
Äntligen klar. Klickbar bild:
Har fotat en massa också för att försöka få till en bra bild till tidningsannonsen. Fick till några bra bilder så nu är annonsen beställd :-) här är några av dagens foton:
Kalaset för Alvin kommer att bli pyttelitet. Släkten från pappas sida är inte så jättestor och från min sida är det ju mest en massa mostrar och kusiner men en moster kan inte komma och de andra två (som bor här och är inbjudna) har sina barn hos deras pappor så det blir inga kusiner.
Dessutom är ju inte ens Victor hemma så det blir inte många men det räcker nog åt en som fyller 2 år. Tror inte han har så höga krav och förväntningar ;-)
Om någon är nyfiken på förra årets kalas för Alvin så finns det att kika på här i bilddagboken.
Hos oss idag
Det är vaaarmt idag. Har grillats i bilen en hel del också eftersom vi åkte till Göteborg och köpte en liten studsmatta till Alvin som fyller år nästa helg. Vi nöjde oss med en liten modell, lagom till Alvin men håller även till Victor. Den är bara 187 cm.
Fast Mathias håller på att montera upp den nu redan ;-) lite tjuvstart så Alvin hinner ha någon glädje av den för nästa söndag åker vi bort en vecka på semester en bit uppåt i landet.
Har hyrt stuga i Säfsen :-) någon som varit där? Verkar trevligt.
Nu är studsmattan klar så nu ska Alleballe testa - hej hej :-)
***
Uppdatering:
Det första han gjorde var att pussa mattan och sen vägrade han gå ur den på en halvtimme ;-)
Fast Mathias håller på att montera upp den nu redan ;-) lite tjuvstart så Alvin hinner ha någon glädje av den för nästa söndag åker vi bort en vecka på semester en bit uppåt i landet.
Har hyrt stuga i Säfsen :-) någon som varit där? Verkar trevligt.
Nu är studsmattan klar så nu ska Alleballe testa - hej hej :-)
***
Uppdatering:
Det första han gjorde var att pussa mattan och sen vägrade han gå ur den på en halvtimme ;-)
Fotografbilder i vecka 30
Var till en fotograf igår med magen. Då var jag i vecka 29+1. Här kommer en länk till fotografen: http://www.percka.se/
Nu finns det 25 bilder i bilddagboken. Kika in på dem :-)
Här är en smygtitt. Vill ni se ordentligt får ni kolla bilddagboken som sagt:
I vecka 20 hade jag "hemmastudio" med syrran. Finns att beskåda här i bilddagboken. Ska fota något liknande även i vecka 40 är det tänkt :-) Kul med 10 veckor emellan hela tiden så man ser hur mycket som förändras.
Nu finns det 25 bilder i bilddagboken. Kika in på dem :-)
Här är en smygtitt. Vill ni se ordentligt får ni kolla bilddagboken som sagt:
I vecka 20 hade jag "hemmastudio" med syrran. Finns att beskåda här i bilddagboken. Ska fota något liknande även i vecka 40 är det tänkt :-) Kul med 10 veckor emellan hela tiden så man ser hur mycket som förändras.
The King of Pop är död
Igår, den 25 juni 2009 avled i sitt hem, Michael Jackson, 50 år gammal. Kvar lämnar han efter sig sina tre barn; sonen Prince Michael den förste, dottern Paris samt yngste sonen Prince Michael den andre, även kallad "Blanket".
Michael Jackson föddes den 29 augusti 1958 i Gary i Indiana. Inledde sin musikaliska karriär mycket mycket tidigt och stod på scen med sina bröder i The Jackson Five. Hela hans liv har följts av media och det har varit väldigt många skandaler och anklagelser.
Samtidigt har denna stjärna lyst som få med sin musik. Michael Jackson har en så ofantligt stor del av musikhistorien så det är svårt att greppa. Om det någonsin dyker upp någon i hans slag igen lär det dröja men förmodligen kommer han för alltid vara ihågkommen som The King of Pop.
Pedofilianklagelserna då? Ja jag kan ju bara tala för mig själv men jag tror inte ett smack på dem och har aldrig gjort.
Jag tror Michael var ett stort barn. Jag tror inte att han över huvudtaget tänkte på sex. Han fick aldrig vara barn när han var liten och kunde därför aldrig bli vuxen på riktigt. Han ville ha vänner, sova över, busa och leka. Hoppa i sängen, berätta hemlisar under täcket med bästa kompisen. Som ett barn. Han ville så gärna få det han missade.
Så tror jag. Jag tror aldrig han haft i tanken att begå något övergrepp. Någonsin.
För mig kommer Michael Jackson alltid ha en speciell plats i minnet. Jag har aldrig haft några speciella idoler eller varit helt såld på någon speciell artists musik ...utom Michaels. När jag var 9 år gammal kom MJ's musik in i mitt liv och jag dyrkade min idol. Affischer på väggen, tidningsurklipp, skivor och hela kitet. Den perioden höll bara i sig i ett par år men musiken har alltid varit speciell för mig.
Fortfarande finns det för mig ingen motsvarande artist där ute. Det kommer det aldrig att finnas.
Vila i frid Michael Jackson
Hoppas din själ fått ro nu och du fått komma till en stor lekplats där den lille ledsne pojken inom dig får komma ut och äntligen få vara där han hör hemma. I glädje, bland andra barn.
Magen vecka 29+0
Här kommer en liten bild på Hoppsanmagen i vecka 29+0. Vecka 30 börjar nu :-)
Årets första bad
Då var det dags för årets första bad för mamman också ;-) i sjön. Fast något riktigt dopp blev det inte. Dels för att det är så långgrunt där och dels för att jag är så kinkig med badtemperaturen ;-)
Men blötte ner hela mig några gånger iaf :-) och har fått massa färg. Åkte med två systrar och syster K's granne. trevligt att komma iväg.
Gick förresten in i vecka 30 idag med, 29+0 alltså :-)
Men blötte ner hela mig några gånger iaf :-) och har fått massa färg. Åkte med två systrar och syster K's granne. trevligt att komma iväg.
Gick förresten in i vecka 30 idag med, 29+0 alltså :-)
Victor med bröder - BILDER!
Massvis av bilder i bilddagboken från Victors midsommarafton tillsammans med brorsorna och pappa, ja och lillasyster förstås :-)
Kolla BILDDAGBOKEN för att se bilderna :-)
Bilderna har jag fått av Geshia, Robins mamma som också var där.
Kolla BILDDAGBOKEN för att se bilderna :-)
Bilderna har jag fått av Geshia, Robins mamma som också var där.
Förlossningsberättelse - Alvin
Det närmar sig...
Dels Alvins tvåårsdag och en tid efter det är det dags att föda barn igen. Här kommer en liten nostalgitripp. Alvins förlossningsberättelse <3 <3 <3
****
De sista nio dagarna...
Nio dagar innan beräknat datum görs en viktskattning med ultraljud efter att jag tjatat om detta ett bra tag. Jag misstänker att bebisen är aningens stor. Det visar sig stämma bra det. Läkaren mäter upp lilleman till 4618 gram. Jädrar! Hur ska den komma ut? Jag tjatar och gnäller till mig en tid på förlossningen två dagar senare, alltså precis en vecka innan BF för bedömning om igångsättning.
Alvin mäts återigen med ultraljud men nu är budet lite bättre. 3940 gram väger han bara. Läkaren kollar tappen. Den är bakåtriktad, medelmjuk, 3 cm lång och öppen för fingret. Det blir ingen igångsättning.
Dagen efter är jag på botten. Bara gråter och ringer förlossningen och KRÄVER igångsättning. Blir uppringd med budet att nej minsann, det går inte. Men försök få igång det själv med sex och skogspromenader. Hallå? Jag är höggravid, inte en pensionär med tråkigt liv! Jag hotar med att ta livet av mig och slänger luren i örat på kvinnan som ringt. Ingen respons.
Helgen går och jag vill bara dö eller åtminstone gå och gömma mig någonstans. Är såå trött på att vara gravid efter 9 månader med alla tänkbara graviditetskrämpor. På måndagen den 2 juli träffar jag min barnmorska som kollar tappen. Exakt samma status som på förlossningen torsdagen innan. Dessutom ligger bebisen högt och rörligt som vanligt.
På onsdagen den 4 juli har jag en tid på specialistmödravården för bedömning om igångsättning igen. Jag ser såklart till att packa ihop BB-väskan ordentligt osv ...för nu tänker jag helt enkelt inte åka hem igen. Vill de skicka hem mig så lägger jag mig ner och skriker bestämmer jag mig för och ser bilden framför mig hur de suckar och tillslut ger mig ett rum och ett armband.
Onsdagen den 4 juli
Äntligen blev det onsdag! Pallrar mig bort till syrran, Angi, i sista minut, släpandes på BB-väskan och CD-spelaren och hela baletten. Så kommer vi iväg och anländer på Specialistmödravården kl 10:45, fem minuter försenade. Typiskt mig. Barnmorskan är måttligt road och sätter på mig CTG-apparaten för hon vill ha en kurva. Alvin sover gott så kurvan är lugn på hans del av papperet. På min sida syns ett par sammandragningar men små och helt smärtfria. Sådana har jag haft sedan vecka 22 så det var inget nytt.
Efteråt får jag träffa läkaren, en finskbrytande kvinna i vit rock. En elev hade hon med sig också. Dessa två är samma som jag träffade på torsdagen innan. Då fick eleven använda mig som testdocka för att göra viktskattning. Dagen efter var det också hon som fick ringa upp mig och meddela att jag inte fick bli igångsatt. Läkaren känner och klämmer på magen och uppmanar eleven att göra det samma. Nej, det ville hon inte. Tror hon var lite rädd att få en smäll eller något med tanke på vårat senaste samtal i telefon.
Sedan kontrollerar hon tappen igen, men icke ett dyft har hänt. Bakåt, medelmjuk, 3 cm, öppen för fingret. Alvin kollas med ultraljud igen. Läkaren förundras över hur mycket han rör på sig och skruvar på sig och hur högt han ligger.
"Jag tror inte vi ska göra något alls i detta läge faktiskt, inte när han är så himla rörlig och dessutom så är inte tappen i speciellt gynnsamt läge heller"
Om blickar kunde döda...
Men så tar hon och mäter Alvin lite. Hon säger inget men jag ser ju själv på skärmen att det är en rejäl klump som bresar ut sig. "Han är fortfarande stor?" frågar jag. "Hm ...ja ...han är ...välväxt" säger hon och stänger av maskinen. Hon säger att hon ska gå och höra med överläkaren också så jag och syrran får sätta oss i väntrummet.
Syrran ser läkaren, överläkaren och eleven diskutera genom en glasdörr. Eleven ser väldigt entusiastisk ut och viftar vilt med armarna. Så öppnas dörren och vi blir inkallade på undersökningsrummet igen.
"Ja, nu ar jag pratat med överläkaren och vi gör så att vi gör ett försök. Vi gel:ar dig två gånger, men bara TVÅ. Överläkaren sa att det är ju inte så troligt att du sätter igång av dig själv snart eftersom ni verkar ha det genetiskt att gå över och med tanke på att du fick en på 3,7 förra gången och den här är ...något större, så tyckte hon att det kunde vara medicinsk anledning till att göra ett försök."
Jag bara glor storögt och känner hur underläppen börjar darra och händerna blir helt svettiga och hjärtat ökar fjorton steg. Hörde jag rätt? Herregud, jag ska få föda barn nu!
"Men det är viktigt att du förstår att vi sätter bara gel två gånger och sedan får du åka hem imorgon bitti om inget hänt och jag vill att du förstår riskerna med att det kan uppstå komplikationer, det kan sluta med snitt, det kan även gå väldigt fort och göra väldigt ont, så helst vill vi inte utsätta dig och barnet för det men med tanke på storleken på barnet och hur du mår så gör vi detta enda försöket".
Jag nickar och försöker fatta vad som sker. Två minuter senare är jag inne i dagrummet på förlossningen och väntar på ett rum. Jag ringer till Mathias och piper fram informationen med luddiga ord. Han fattar knappt vad jag säger så jag kortar ner det hela till "Ja, alltså, du får ta och komma hit nu direkt". Händerna darrar. Nu börjar jag bli nervös. Jösses. Föda barn, det gör ju ont!
Vi kommer in på ett rum, jag och syrran och så får jag armband. Inlagd! Eleven blir den som får sätta gelén men först misshandlar hon tappen en smula. Första gången jag känner av det alls. När jag väntade Victor tyckte jag att det gjorde grymt ont när tappen kollades men hittills har jag inget känt ...förrän nu när hon drar och sliter. Sen trycker hon upp gelén och jag blir kopplad till CTG.
Effekten syns genast. Täta fina sammandragningar, men rätt mesiga och totalt smärtfria. Klockan är straxt efter 12. Jag och syrran tycker det är skitspännande att glo på kurvan och det känns riktigt nervöst. Jag inbillar mig att när som helst kommer det börja göra ont men det gör det inte.
12:55 anländer den blivande pappan. Angelica drar en snabbresumé av morgonen och är lite uppe i varv. Hon måste snart åka för att hämta på dagis men hade egentligen velat stanna kvar för att se vad som sker. Jag och Mathias blir ensamma och nu börjar den långa väntan. Efter en timme CTG kopplas den bort och jag får vara uppe och röra på mig. Mathias sticker iväg och köper med sig pizza till rummet åt oss.
Efter ett par timmar börjar det bli riktigt tråkigt. Varför händer inget? Sammandragningarna är regelbundna och hyfsat täta men gör inte ont alls. Klockan 18 ska jag bli kollad igen men timmarna dit är sega. Ett par varv i korridoren, ett par svängar ut till dagrummet, massor av tid på rummet. CD-skivan jag haft med går om och om igen så man blir helt trött. Stänger av den då och då. Vi försöker lösa ett korsord ur en medhavd tidning men det är inte speciellt underhållande.
Besvikelsen är total. Bara mesig molvärk, men så har jag ju haft massvis med gånger innan så det betyder ju inget. Däremot får jag springa på dass hela tiden och tömma. Gelén är tydligen laxerande med alla sina sammandragningar. Inte mig emot. Hellre springa på toa än att lassa ur på förlossningsbordet (det skulle sedan visa sig ha noll betydelse, lassa ur kan man göra ändå, trots att man tror att man är helt tom).
Äntligen blir klockan 18 men ingen läkare dyker upp. Ännu mera väntan men så äntligen, strax efter 19 så kommer en läkare och kollar tappen.
"Helt uppmjukad, en cm lång, öppen 2 cm, ganska bakåtriktad, så här har det hänt grejer. Vi lägger en ny omgång gel tycker jag". Säger läkaren och jag blir överlycklig! Jag får ligga en timme med CTG igen. Värkarna är löjligt kraftiga och går över kurvan på varje värk. Täta, men inte speciellt onda.
Mot slutet av timmen går de ner i kraft på kurvan men börjar istället kännas lite mer. Fortfarande bara som mensvärk men det gör lite småont i alla fall. Jag gläds åt att det börjar hända saker. Så fort jag blir bortkopplad går jag ut på balkongen för att ringa och SMS:a och meddela att det börjat hända grejer.
Naturligtvis så händer sedan inte ett skit mer... timmarna går och molvärken fortsätter lika mesig och svag. Vid 22-tiden kommer en barnmorska, Lena in och frågar om jag vill ha värktabletter nu under natten så jag kan sova. Va?! Vaddå sova tänker jag missbelåtet. Jag ska ju föda barn! Barnmorskan ser på mig vad jag tänker och säger att det finns ingen anledning att gå omkring eller sitta uppe. Vill de riktiga värkarna inte börja så går det tyvärr inte att göra något åt saken. Bättre att försöka sova och hoppas att det säter igång under natten.
"Men det kanske hänt något med tappen nu, det har ju gått flera timmar" envisas jag. Lena kollar tappen ...eller rättare sagt försöker men når den knappt för att den är så bakåtriktad. Jag är såå besviken. Mathias också, men han säger inget och det känns bra. Jag tar en dusch och så försöker vi titta lite på TV i dagrummet men vi ger snart upp och går in på rummet och bäddar upp Mathias säng. Jag tar mina Citodontabletter och så gör vi oss i ordning för natten och somnar.
Torsdagen den 5 juli
Vid ettiden vaknar jag och går upp på toaletten. Det kommer lite rosa, pyttelite, men det har det gjort även tidigare på kvällen och det kunde vara för att man rört livmodertappen så mycket hade Lena förklarat. Mina sammandragningar är lika kännbara som innan jag la mig så jag bedömer att det inte hänt något. Det molar men är inte tillräckligt ont för att hålla mig vaken. Jag somnar lätt igen, så några riktiga värkar är det inte.
Två timmar senare vaknar jag. Klockan är kvart över tre och någon nyper mig i magen. Alvin ligger inställd i rätt läge och har sjunkit ner. Jag kan tydligt känna hur han skruvat ner sig. Jag går upp på toaletten. Mer rosa och lite rött kommer och varannan minut ungefär är det någon som nyper mig i magen och det drar från ryggen, magen och ljumskarna. Mathias vaknar upp och frågar hur det är. "Det gör lite ont" säger jag. "Är det dax??!" Frågar han hoppfullt, men jag som inte vågar tro annat än att jag ska bli hemskickad om några timmar svarar att nä ...det tror jag inte.
Sedan tar jag en sväng i korridorerna. Vid varje värk måste jag stanna och andas. Hoppsan. Kan det vara så att det är dax ändå? En kvart senare ligger jag inne i sängen på rummet och har rejält ont. Värkarna kommer tätt, tätt, tätt. Precis så jag hinner andas lite och prata några ord med Mathias. "Det börjar göra riktigt ont" berättar jag som om det inte redan var uppenbart med mina flåsningar och att jag fick slita tag i räcket vid huvudändan på sängen vid varje värk.
"Men du ...ska du inte ta och ringa på dem då? Säga till..." försöker Mathias. "Nä ...jag törs inte" piper jag. "Om jag säger till kommer värkarna försvinna". Det resonemanget orkar jag hålla i ungefär två värkar till sen kastar jag mig desperat på larmknappen. En undersköterska kikar in och kollar läget. Jag förklarar att det börjat göra riktigt ont så hon går och hämtar barnmorskan, Lena.
Lena kopplar CTG och kollar tappen. "Oj, du är öppen 3 cm, barnet ligger jättelångt ner och jag når tappen utan problem. Vilken skillnad från igårkväll!" Utbrister hon. Vid detta laget har jag så ont att jag kvider ljudligt för varje värk och måste sparka med benen och slita tag hårt i sängkanten. Att ligga stilla är en plåga. Klockan är straxt innan 4 på morgonen och Mathias får gå iväg för att fylla på parkeringspengar. När han kommer tillbaka har jag syndigt ont och Lena kommer och flyttar oss till ett förlossningsrum.
Mellan två värkar hinner jag ta mig från rum 8, vilorummet till rum 6, förlossningsrummet, men det är med nöd och näppe att jag hinner och jag får kasta mig över första bästa bärande möbel för att ta emot nästa värk. Att stå upprätt är otänkbart. Efter värken tar jag mig in helt i rummet och häver mig över gåstolen och får nästa värk direkt. Jag ylar av smärta och frustar med munnen så det flyger spott. Men än klarar jag i alla fall att prata mellan värkarna. Lena trycker Lustgasmasken i handen på mig och jag testar. OJ! man blir ju full av den här prylen deklarerar jag till Mathias som provar ett par andetag.
Vi gissar en varsin tid då Alvin ska vara ute. Jag tror vid 9-tiden och Mathias vid 7-tiden. Jag kollar klockan som närmar sig halv 5. Det är 1 timme lite drygt sedan jag vaknade med nyp i magen och nu står jag här och gallskriker av smärta vid varje värk.
Klockan 7 känns lite väl snabbt säger jag och tycker att min gissning på 9-tiden är mycket mer realistisk.
Jag kastar mig mellan sängen och gåstolen mellan värkarna och skriker och tjuter och sparkar med benen. Mathias försöker påminna mig om att andas så jag andas. Djupa andetag och så ett gallskrik vid varje utandning istället. "AJ AJJJJ AJJJJJ" och så lite gråt mellan värkarna. Nu är jag helt borta och kan inte prata tider och gissningar och skoja alls längre. Värkarna är på varandra hela tiden. Jag larmar efter Lena och tjuter att det gååår inte längre, det gör alldeles för ont! Lena höjer dosen på lustgasen. Det känns mer snurrigt och jag blir illamående men det gör fortfarande ondare och ondare för varje värk. Dessutom pressar det på neråt utan hejd.
Det har gått en timme sedan Lena kollade tappen ungefär och klockan är ca 5 på morgonen. Jag har inte ens varit vaken i 2 timmar. Hon vill kolla tappen igen och se hur mycket som hänt och om hon kan ta hål på hinnorna.
Jag har så ont så det inte går att beskriva med vanlig text. Lena förklarar att jag gärna hade fått ryggbedövning men i den här takten som jag far fram kommer jag inte ha det minsta nytta av den tyvärr. Hon stoppar in fingrarna för att kolla tappen mellan två värkar. "Oj, redan 5 cm" säger hon och ska precis ta hinnorna men då kommer en ny värk så hon tar ut fingrarna. Jag skriker som en stucken gris och sparkar och kvider. Ondaste värken hittills. Lena stoppar in fingrarna igen och blir smått chockad "vad sa jag nyss? Sa jag fem centimeter? Ja för nu är du öppen sju ...på EN värk". Hon låter uppriktigt imponerad och jag tjuter att jag vet ...det kändes att det gick åt två centimeter. Hinnorna tas och mitt i en ny värk forsar det ut mängder med vatten. Jag ser ut som tjejen ur exorcisten, spottar och fräser och skriker och viftar och sparkar med hela kroppen och spjärnar med benen så ryggen böjer sig i brygga nästan. Det gör fruktansvärt ont.
"Är jag öppen tio nu?" skriker jag och känner samtidigt att jag börjar närma mig krystvärk. "jag får krystvärk...krystvärkar nuuuu" ylar jag till Lena. Jag blir uppfläkt på sidan med det övre benet i ett gyn-stöd. Mathias blir placerad på en stol framför mitt ansikte. Han ser tagen ut. Visserligen hade jag förvarnat att jag är sådan som skriker och lever om när jag föder barn men detta var nog mer än han hade väntat sig. Dessutom var det ju så snabbt allt hände. Från hot om att bli hemskickad till att nu vara inne i krystläge. "Får jag krysta?" frågar jag. Lena säger att det finns en liten kant kvar men jag får krysta så tar hon kanten samtidigt med fingret.
Klockan är 05:18 när krystvärkarna börjar. Jag skriker som förut men blir tyst emellanåt då det blir effektivare krystning om man stänger inne allt. Jag tar i så jag förmodligen blir helt blå och mellan värkarna så lipar jag av smärta och skriker åt barnmorskan och undersköterskan att ta ut honom. "Dra ut honom det gör sååååå ooooooooooooooooooont" och den klassiska "Det gåååååååår inte". Lustgasen tycks inte hjälpa alls men jag andas i den ändå för säkerhets skull.
"Här kommer det ett huvud, det är en långhårig en, mörk" säger sköterskan. "VA?! Utropar jag chockad. "Var kom den ifrån??!" Jag hade ju väntat mig en ljus och hårlös bebis! "Kolla efter om det är sant" säger jag storögt och chockad till Mathias och sen kommer nästa värk. Då kommer huvudet ut och någon börjar skrika. Till min förvåning är det inte jag ...det är Alvin. "Vad säger du?" frågar Barnmorskan det utstickande huvudet som piper och skriker. "Han ...han skriker" Säger jag till Mathias. Mathias ser tagen ut. Det är något groteskt över en kropp som har ett skrikande huvud i var ände...
"Ja, gubben mamma ska få ut dig, jag måste bara få en värk först" ropar jag till min son och då kommer nästa värk. Jag tar i så jag tror att hela jag ska explodera. Har aldrig känt sådan smärta förr. Så kommer axlarna ut och jag drar sedan en suck av lättnad medan resten av kroppen bokstavligen glider ut helt smärtfritt.
Klockan är 05:22 när Alvin kommer ut och läggs på min mage, fyra minuters krystvärkar blev det totalt. Jag lipar över chocken. Herreguuuud vad han är FIN säger jag till Mathias och menar det med hela hjärtat. Aldrig förr har jag sett en så söt bebis! Mathias hälsar på sin son. Det är över. Han är ute!
Stolt mamma
Två minuter efter Alvin kommer hans lilla hus. Moderkaka och hinnor. Det är ingen liten historia. Barnmorskan frågar om jag vill se, det vill jag. "Ja, om jag orkar lyfta den, det var ett rejält paket".
Bebis med föräldrar och barnmorska.
Sen blir jag kollad om jag spruckit något. Det enda var lite skrapsår på blygdläpparna vilket behövde några stygn. Mitt eget förslag var att de kunde plocka bort dem istället men barnmorskan skrattade bara och sa att det nog fick bli några stygn. Fick andas lustgas och blev sprayad med bedövningsspray innan. Lustgasen kändes mycket mer nu än tidigare. Nästan lite småtrevligt.
Va liten han är säger jag om bebisen på mitt bröst. Han kan ju knappt vara 4 kg och jättekort måste han vara för han är fet ju. Mathias hade innan gissat på 4700 och jag på 4315 så han säger "ja ...du vann" till mig. Vi är överens om att min gissning måste ligga närmst.
Vi blir lämnade ensamma och jag provar att amma lite. Alvin fattar grejen direkt, precis som storebror gjorde. Fint tag. Jag börjar känna mig svag och yr och ringer efter personal. Är väldigt nyfiken på vikten på Alvin också.
Det blir mycket väntan och ensamtid. Vi verkar vara mitt i skiftbyte så det kommer olika personal. "Min" barnmorska och undersköterska kommer in och säger hejdå och ger beröm och allt sådant. Sen kommer det in nya tjejer som hjälper mig att kissa, kollar blodtrycket och mäter Alvin.
Alvin på vågen.
4680 gram och 54 cm meddelar Mathias stolt eftersom han är med vid vågen. Bara 20 gram från hans gissning på 4700 gram. Så det visade sig vara så att Mathias, och inte jag, vann gissningen. Själv ligger jag helt utslagen i sängen. Mathias klär på Alvin och gosar med honom medan jag får hjälp med mitt. Blir klämd på magen och sådant. Jag har rejält ont i underlivet. Känns som om jag blivit våldtagen i röven av en långtradare med dubbdäck. Har lite svårt att fatta att det är över. Allt gick så jäkla fort ju!
Vi får fika och äter detta medan vi beundrar vårt vackra barn. Herregud vilken upplevelse! Äntligen är han här! Välkommen underbara efterlängtade lilla unge, vi älskar dig hejdlöst!
Mamma 070708
****
Nyfödd Alvin:
Storebror hälsar på hos lillebror på BB
Far och son
Goaste kinderna i världen!
Puss!
Dels Alvins tvåårsdag och en tid efter det är det dags att föda barn igen. Här kommer en liten nostalgitripp. Alvins förlossningsberättelse <3 <3 <3
****
De sista nio dagarna...
Nio dagar innan beräknat datum görs en viktskattning med ultraljud efter att jag tjatat om detta ett bra tag. Jag misstänker att bebisen är aningens stor. Det visar sig stämma bra det. Läkaren mäter upp lilleman till 4618 gram. Jädrar! Hur ska den komma ut? Jag tjatar och gnäller till mig en tid på förlossningen två dagar senare, alltså precis en vecka innan BF för bedömning om igångsättning.
Alvin mäts återigen med ultraljud men nu är budet lite bättre. 3940 gram väger han bara. Läkaren kollar tappen. Den är bakåtriktad, medelmjuk, 3 cm lång och öppen för fingret. Det blir ingen igångsättning.
Dagen efter är jag på botten. Bara gråter och ringer förlossningen och KRÄVER igångsättning. Blir uppringd med budet att nej minsann, det går inte. Men försök få igång det själv med sex och skogspromenader. Hallå? Jag är höggravid, inte en pensionär med tråkigt liv! Jag hotar med att ta livet av mig och slänger luren i örat på kvinnan som ringt. Ingen respons.
Helgen går och jag vill bara dö eller åtminstone gå och gömma mig någonstans. Är såå trött på att vara gravid efter 9 månader med alla tänkbara graviditetskrämpor. På måndagen den 2 juli träffar jag min barnmorska som kollar tappen. Exakt samma status som på förlossningen torsdagen innan. Dessutom ligger bebisen högt och rörligt som vanligt.
På onsdagen den 4 juli har jag en tid på specialistmödravården för bedömning om igångsättning igen. Jag ser såklart till att packa ihop BB-väskan ordentligt osv ...för nu tänker jag helt enkelt inte åka hem igen. Vill de skicka hem mig så lägger jag mig ner och skriker bestämmer jag mig för och ser bilden framför mig hur de suckar och tillslut ger mig ett rum och ett armband.
Onsdagen den 4 juli
Äntligen blev det onsdag! Pallrar mig bort till syrran, Angi, i sista minut, släpandes på BB-väskan och CD-spelaren och hela baletten. Så kommer vi iväg och anländer på Specialistmödravården kl 10:45, fem minuter försenade. Typiskt mig. Barnmorskan är måttligt road och sätter på mig CTG-apparaten för hon vill ha en kurva. Alvin sover gott så kurvan är lugn på hans del av papperet. På min sida syns ett par sammandragningar men små och helt smärtfria. Sådana har jag haft sedan vecka 22 så det var inget nytt.
Efteråt får jag träffa läkaren, en finskbrytande kvinna i vit rock. En elev hade hon med sig också. Dessa två är samma som jag träffade på torsdagen innan. Då fick eleven använda mig som testdocka för att göra viktskattning. Dagen efter var det också hon som fick ringa upp mig och meddela att jag inte fick bli igångsatt. Läkaren känner och klämmer på magen och uppmanar eleven att göra det samma. Nej, det ville hon inte. Tror hon var lite rädd att få en smäll eller något med tanke på vårat senaste samtal i telefon.
Sedan kontrollerar hon tappen igen, men icke ett dyft har hänt. Bakåt, medelmjuk, 3 cm, öppen för fingret. Alvin kollas med ultraljud igen. Läkaren förundras över hur mycket han rör på sig och skruvar på sig och hur högt han ligger.
"Jag tror inte vi ska göra något alls i detta läge faktiskt, inte när han är så himla rörlig och dessutom så är inte tappen i speciellt gynnsamt läge heller"
Om blickar kunde döda...
Men så tar hon och mäter Alvin lite. Hon säger inget men jag ser ju själv på skärmen att det är en rejäl klump som bresar ut sig. "Han är fortfarande stor?" frågar jag. "Hm ...ja ...han är ...välväxt" säger hon och stänger av maskinen. Hon säger att hon ska gå och höra med överläkaren också så jag och syrran får sätta oss i väntrummet.
Syrran ser läkaren, överläkaren och eleven diskutera genom en glasdörr. Eleven ser väldigt entusiastisk ut och viftar vilt med armarna. Så öppnas dörren och vi blir inkallade på undersökningsrummet igen.
"Ja, nu ar jag pratat med överläkaren och vi gör så att vi gör ett försök. Vi gel:ar dig två gånger, men bara TVÅ. Överläkaren sa att det är ju inte så troligt att du sätter igång av dig själv snart eftersom ni verkar ha det genetiskt att gå över och med tanke på att du fick en på 3,7 förra gången och den här är ...något större, så tyckte hon att det kunde vara medicinsk anledning till att göra ett försök."
Jag bara glor storögt och känner hur underläppen börjar darra och händerna blir helt svettiga och hjärtat ökar fjorton steg. Hörde jag rätt? Herregud, jag ska få föda barn nu!
"Men det är viktigt att du förstår att vi sätter bara gel två gånger och sedan får du åka hem imorgon bitti om inget hänt och jag vill att du förstår riskerna med att det kan uppstå komplikationer, det kan sluta med snitt, det kan även gå väldigt fort och göra väldigt ont, så helst vill vi inte utsätta dig och barnet för det men med tanke på storleken på barnet och hur du mår så gör vi detta enda försöket".
Jag nickar och försöker fatta vad som sker. Två minuter senare är jag inne i dagrummet på förlossningen och väntar på ett rum. Jag ringer till Mathias och piper fram informationen med luddiga ord. Han fattar knappt vad jag säger så jag kortar ner det hela till "Ja, alltså, du får ta och komma hit nu direkt". Händerna darrar. Nu börjar jag bli nervös. Jösses. Föda barn, det gör ju ont!
Vi kommer in på ett rum, jag och syrran och så får jag armband. Inlagd! Eleven blir den som får sätta gelén men först misshandlar hon tappen en smula. Första gången jag känner av det alls. När jag väntade Victor tyckte jag att det gjorde grymt ont när tappen kollades men hittills har jag inget känt ...förrän nu när hon drar och sliter. Sen trycker hon upp gelén och jag blir kopplad till CTG.
Effekten syns genast. Täta fina sammandragningar, men rätt mesiga och totalt smärtfria. Klockan är straxt efter 12. Jag och syrran tycker det är skitspännande att glo på kurvan och det känns riktigt nervöst. Jag inbillar mig att när som helst kommer det börja göra ont men det gör det inte.
12:55 anländer den blivande pappan. Angelica drar en snabbresumé av morgonen och är lite uppe i varv. Hon måste snart åka för att hämta på dagis men hade egentligen velat stanna kvar för att se vad som sker. Jag och Mathias blir ensamma och nu börjar den långa väntan. Efter en timme CTG kopplas den bort och jag får vara uppe och röra på mig. Mathias sticker iväg och köper med sig pizza till rummet åt oss.
Efter ett par timmar börjar det bli riktigt tråkigt. Varför händer inget? Sammandragningarna är regelbundna och hyfsat täta men gör inte ont alls. Klockan 18 ska jag bli kollad igen men timmarna dit är sega. Ett par varv i korridoren, ett par svängar ut till dagrummet, massor av tid på rummet. CD-skivan jag haft med går om och om igen så man blir helt trött. Stänger av den då och då. Vi försöker lösa ett korsord ur en medhavd tidning men det är inte speciellt underhållande.
Besvikelsen är total. Bara mesig molvärk, men så har jag ju haft massvis med gånger innan så det betyder ju inget. Däremot får jag springa på dass hela tiden och tömma. Gelén är tydligen laxerande med alla sina sammandragningar. Inte mig emot. Hellre springa på toa än att lassa ur på förlossningsbordet (det skulle sedan visa sig ha noll betydelse, lassa ur kan man göra ändå, trots att man tror att man är helt tom).
Äntligen blir klockan 18 men ingen läkare dyker upp. Ännu mera väntan men så äntligen, strax efter 19 så kommer en läkare och kollar tappen.
"Helt uppmjukad, en cm lång, öppen 2 cm, ganska bakåtriktad, så här har det hänt grejer. Vi lägger en ny omgång gel tycker jag". Säger läkaren och jag blir överlycklig! Jag får ligga en timme med CTG igen. Värkarna är löjligt kraftiga och går över kurvan på varje värk. Täta, men inte speciellt onda.
Mot slutet av timmen går de ner i kraft på kurvan men börjar istället kännas lite mer. Fortfarande bara som mensvärk men det gör lite småont i alla fall. Jag gläds åt att det börjar hända saker. Så fort jag blir bortkopplad går jag ut på balkongen för att ringa och SMS:a och meddela att det börjat hända grejer.
Naturligtvis så händer sedan inte ett skit mer... timmarna går och molvärken fortsätter lika mesig och svag. Vid 22-tiden kommer en barnmorska, Lena in och frågar om jag vill ha värktabletter nu under natten så jag kan sova. Va?! Vaddå sova tänker jag missbelåtet. Jag ska ju föda barn! Barnmorskan ser på mig vad jag tänker och säger att det finns ingen anledning att gå omkring eller sitta uppe. Vill de riktiga värkarna inte börja så går det tyvärr inte att göra något åt saken. Bättre att försöka sova och hoppas att det säter igång under natten.
"Men det kanske hänt något med tappen nu, det har ju gått flera timmar" envisas jag. Lena kollar tappen ...eller rättare sagt försöker men når den knappt för att den är så bakåtriktad. Jag är såå besviken. Mathias också, men han säger inget och det känns bra. Jag tar en dusch och så försöker vi titta lite på TV i dagrummet men vi ger snart upp och går in på rummet och bäddar upp Mathias säng. Jag tar mina Citodontabletter och så gör vi oss i ordning för natten och somnar.
Torsdagen den 5 juli
Vid ettiden vaknar jag och går upp på toaletten. Det kommer lite rosa, pyttelite, men det har det gjort även tidigare på kvällen och det kunde vara för att man rört livmodertappen så mycket hade Lena förklarat. Mina sammandragningar är lika kännbara som innan jag la mig så jag bedömer att det inte hänt något. Det molar men är inte tillräckligt ont för att hålla mig vaken. Jag somnar lätt igen, så några riktiga värkar är det inte.
Två timmar senare vaknar jag. Klockan är kvart över tre och någon nyper mig i magen. Alvin ligger inställd i rätt läge och har sjunkit ner. Jag kan tydligt känna hur han skruvat ner sig. Jag går upp på toaletten. Mer rosa och lite rött kommer och varannan minut ungefär är det någon som nyper mig i magen och det drar från ryggen, magen och ljumskarna. Mathias vaknar upp och frågar hur det är. "Det gör lite ont" säger jag. "Är det dax??!" Frågar han hoppfullt, men jag som inte vågar tro annat än att jag ska bli hemskickad om några timmar svarar att nä ...det tror jag inte.
Sedan tar jag en sväng i korridorerna. Vid varje värk måste jag stanna och andas. Hoppsan. Kan det vara så att det är dax ändå? En kvart senare ligger jag inne i sängen på rummet och har rejält ont. Värkarna kommer tätt, tätt, tätt. Precis så jag hinner andas lite och prata några ord med Mathias. "Det börjar göra riktigt ont" berättar jag som om det inte redan var uppenbart med mina flåsningar och att jag fick slita tag i räcket vid huvudändan på sängen vid varje värk.
"Men du ...ska du inte ta och ringa på dem då? Säga till..." försöker Mathias. "Nä ...jag törs inte" piper jag. "Om jag säger till kommer värkarna försvinna". Det resonemanget orkar jag hålla i ungefär två värkar till sen kastar jag mig desperat på larmknappen. En undersköterska kikar in och kollar läget. Jag förklarar att det börjat göra riktigt ont så hon går och hämtar barnmorskan, Lena.
Lena kopplar CTG och kollar tappen. "Oj, du är öppen 3 cm, barnet ligger jättelångt ner och jag når tappen utan problem. Vilken skillnad från igårkväll!" Utbrister hon. Vid detta laget har jag så ont att jag kvider ljudligt för varje värk och måste sparka med benen och slita tag hårt i sängkanten. Att ligga stilla är en plåga. Klockan är straxt innan 4 på morgonen och Mathias får gå iväg för att fylla på parkeringspengar. När han kommer tillbaka har jag syndigt ont och Lena kommer och flyttar oss till ett förlossningsrum.
Mellan två värkar hinner jag ta mig från rum 8, vilorummet till rum 6, förlossningsrummet, men det är med nöd och näppe att jag hinner och jag får kasta mig över första bästa bärande möbel för att ta emot nästa värk. Att stå upprätt är otänkbart. Efter värken tar jag mig in helt i rummet och häver mig över gåstolen och får nästa värk direkt. Jag ylar av smärta och frustar med munnen så det flyger spott. Men än klarar jag i alla fall att prata mellan värkarna. Lena trycker Lustgasmasken i handen på mig och jag testar. OJ! man blir ju full av den här prylen deklarerar jag till Mathias som provar ett par andetag.
Vi gissar en varsin tid då Alvin ska vara ute. Jag tror vid 9-tiden och Mathias vid 7-tiden. Jag kollar klockan som närmar sig halv 5. Det är 1 timme lite drygt sedan jag vaknade med nyp i magen och nu står jag här och gallskriker av smärta vid varje värk.
Klockan 7 känns lite väl snabbt säger jag och tycker att min gissning på 9-tiden är mycket mer realistisk.
Jag kastar mig mellan sängen och gåstolen mellan värkarna och skriker och tjuter och sparkar med benen. Mathias försöker påminna mig om att andas så jag andas. Djupa andetag och så ett gallskrik vid varje utandning istället. "AJ AJJJJ AJJJJJ" och så lite gråt mellan värkarna. Nu är jag helt borta och kan inte prata tider och gissningar och skoja alls längre. Värkarna är på varandra hela tiden. Jag larmar efter Lena och tjuter att det gååår inte längre, det gör alldeles för ont! Lena höjer dosen på lustgasen. Det känns mer snurrigt och jag blir illamående men det gör fortfarande ondare och ondare för varje värk. Dessutom pressar det på neråt utan hejd.
Det har gått en timme sedan Lena kollade tappen ungefär och klockan är ca 5 på morgonen. Jag har inte ens varit vaken i 2 timmar. Hon vill kolla tappen igen och se hur mycket som hänt och om hon kan ta hål på hinnorna.
Jag har så ont så det inte går att beskriva med vanlig text. Lena förklarar att jag gärna hade fått ryggbedövning men i den här takten som jag far fram kommer jag inte ha det minsta nytta av den tyvärr. Hon stoppar in fingrarna för att kolla tappen mellan två värkar. "Oj, redan 5 cm" säger hon och ska precis ta hinnorna men då kommer en ny värk så hon tar ut fingrarna. Jag skriker som en stucken gris och sparkar och kvider. Ondaste värken hittills. Lena stoppar in fingrarna igen och blir smått chockad "vad sa jag nyss? Sa jag fem centimeter? Ja för nu är du öppen sju ...på EN värk". Hon låter uppriktigt imponerad och jag tjuter att jag vet ...det kändes att det gick åt två centimeter. Hinnorna tas och mitt i en ny värk forsar det ut mängder med vatten. Jag ser ut som tjejen ur exorcisten, spottar och fräser och skriker och viftar och sparkar med hela kroppen och spjärnar med benen så ryggen böjer sig i brygga nästan. Det gör fruktansvärt ont.
"Är jag öppen tio nu?" skriker jag och känner samtidigt att jag börjar närma mig krystvärk. "jag får krystvärk...krystvärkar nuuuu" ylar jag till Lena. Jag blir uppfläkt på sidan med det övre benet i ett gyn-stöd. Mathias blir placerad på en stol framför mitt ansikte. Han ser tagen ut. Visserligen hade jag förvarnat att jag är sådan som skriker och lever om när jag föder barn men detta var nog mer än han hade väntat sig. Dessutom var det ju så snabbt allt hände. Från hot om att bli hemskickad till att nu vara inne i krystläge. "Får jag krysta?" frågar jag. Lena säger att det finns en liten kant kvar men jag får krysta så tar hon kanten samtidigt med fingret.
Klockan är 05:18 när krystvärkarna börjar. Jag skriker som förut men blir tyst emellanåt då det blir effektivare krystning om man stänger inne allt. Jag tar i så jag förmodligen blir helt blå och mellan värkarna så lipar jag av smärta och skriker åt barnmorskan och undersköterskan att ta ut honom. "Dra ut honom det gör sååååå ooooooooooooooooooont" och den klassiska "Det gåååååååår inte". Lustgasen tycks inte hjälpa alls men jag andas i den ändå för säkerhets skull.
"Här kommer det ett huvud, det är en långhårig en, mörk" säger sköterskan. "VA?! Utropar jag chockad. "Var kom den ifrån??!" Jag hade ju väntat mig en ljus och hårlös bebis! "Kolla efter om det är sant" säger jag storögt och chockad till Mathias och sen kommer nästa värk. Då kommer huvudet ut och någon börjar skrika. Till min förvåning är det inte jag ...det är Alvin. "Vad säger du?" frågar Barnmorskan det utstickande huvudet som piper och skriker. "Han ...han skriker" Säger jag till Mathias. Mathias ser tagen ut. Det är något groteskt över en kropp som har ett skrikande huvud i var ände...
"Ja, gubben mamma ska få ut dig, jag måste bara få en värk först" ropar jag till min son och då kommer nästa värk. Jag tar i så jag tror att hela jag ska explodera. Har aldrig känt sådan smärta förr. Så kommer axlarna ut och jag drar sedan en suck av lättnad medan resten av kroppen bokstavligen glider ut helt smärtfritt.
Klockan är 05:22 när Alvin kommer ut och läggs på min mage, fyra minuters krystvärkar blev det totalt. Jag lipar över chocken. Herreguuuud vad han är FIN säger jag till Mathias och menar det med hela hjärtat. Aldrig förr har jag sett en så söt bebis! Mathias hälsar på sin son. Det är över. Han är ute!
Stolt mamma
Två minuter efter Alvin kommer hans lilla hus. Moderkaka och hinnor. Det är ingen liten historia. Barnmorskan frågar om jag vill se, det vill jag. "Ja, om jag orkar lyfta den, det var ett rejält paket".
Bebis med föräldrar och barnmorska.
Sen blir jag kollad om jag spruckit något. Det enda var lite skrapsår på blygdläpparna vilket behövde några stygn. Mitt eget förslag var att de kunde plocka bort dem istället men barnmorskan skrattade bara och sa att det nog fick bli några stygn. Fick andas lustgas och blev sprayad med bedövningsspray innan. Lustgasen kändes mycket mer nu än tidigare. Nästan lite småtrevligt.
Va liten han är säger jag om bebisen på mitt bröst. Han kan ju knappt vara 4 kg och jättekort måste han vara för han är fet ju. Mathias hade innan gissat på 4700 och jag på 4315 så han säger "ja ...du vann" till mig. Vi är överens om att min gissning måste ligga närmst.
Vi blir lämnade ensamma och jag provar att amma lite. Alvin fattar grejen direkt, precis som storebror gjorde. Fint tag. Jag börjar känna mig svag och yr och ringer efter personal. Är väldigt nyfiken på vikten på Alvin också.
Det blir mycket väntan och ensamtid. Vi verkar vara mitt i skiftbyte så det kommer olika personal. "Min" barnmorska och undersköterska kommer in och säger hejdå och ger beröm och allt sådant. Sen kommer det in nya tjejer som hjälper mig att kissa, kollar blodtrycket och mäter Alvin.
Alvin på vågen.
4680 gram och 54 cm meddelar Mathias stolt eftersom han är med vid vågen. Bara 20 gram från hans gissning på 4700 gram. Så det visade sig vara så att Mathias, och inte jag, vann gissningen. Själv ligger jag helt utslagen i sängen. Mathias klär på Alvin och gosar med honom medan jag får hjälp med mitt. Blir klämd på magen och sådant. Jag har rejält ont i underlivet. Känns som om jag blivit våldtagen i röven av en långtradare med dubbdäck. Har lite svårt att fatta att det är över. Allt gick så jäkla fort ju!
Vi får fika och äter detta medan vi beundrar vårt vackra barn. Herregud vilken upplevelse! Äntligen är han här! Välkommen underbara efterlängtade lilla unge, vi älskar dig hejdlöst!
Mamma 070708
****
Nyfödd Alvin:
Storebror hälsar på hos lillebror på BB
Far och son
Goaste kinderna i världen!
Puss!
Får på en minimal body...blir nog bara använd 1 gång den här...synd.
Nattinatti hos pappa...medan mamman traskar iväg till datorn istället.
Sötisen nybadad...då blir han helt krullig hihihi
Sötgrisen i 70-tals pop-sparkis :-)
Trevlig traderare
Fick detta mail från en traderasäljare (som jag vunnit en flytväst av) i lördags kväll den 20 juni:
" Hej IGEN!
Väntar fortfarande på din betalning, Får jag inte den innan måndag eller mail om att den är på väg så blir det förstås NEGATIVT omdömme.
Tråkigt, men man vill ju inte någon annan ska råka ut för detta.
Ha de bra Hälsn ***"
" Hej IGEN!
Väntar fortfarande på din betalning, Får jag inte den innan måndag eller mail om att den är på väg så blir det förstås NEGATIVT omdömme.
Tråkigt, men man vill ju inte någon annan ska råka ut för detta.
Ha de bra Hälsn ***"
Jag svarade förvånat och irriterat morgonen efter, när jag läst mailet:
"Jag satt och funderade på att ge negativt omdöme jag också EFTERSOM JAG BETALADE DEN 10 JUNI!
Kolla bättre innan du skickar sådana här mail och ta och skicka MIN flytväst istället!!!"
På kvällen när jag inte fått svar så skrev jag igen:
"Svara gärna..."
Idag på eftermiddagen måndag den 22 juni fick jag svar:
"Självklart ska jag svara (hade även varit bra om du skickat mail om att pengarna är överförda , Vilket jag skriver i traderas vinnar mail).
Men nu har jag letat reda på insättningen och jag skickar DIN flytväst idag..."
Jag svarade på direkten:
"Allvarligt talat?
På vilket sätt tycker du att DU har anledning att vara otrevlig? vad fasen har JAG gjort för fel?
Jag betalade auktionen som jag vann. Visserligen något sent. Den gick ut på kvällen den 4:e och jag betalade den 10:onde. Inom en vecka kan jag tycka är rätt rimligt. Du ställer krav på mig att jag ska maila dig och berätta om det tydligen? Varför kan du inte bara öppna din internetbank och läsa 254 kr - Beckah82?
Jag väntar och väntar och väntar. Säger inget utan bara väntar snällt. Sen, 10 dagar efter jag gjort min betalning så skickar du ett hot om negativt omdöme?! Smart att kolla sitt konto FÖRST om det möjligtvis inte fanns en inbetalning märkt Beckah82?
Jag svarar tillbaka syrligt (SJÄLVKLART!) och får inget svar på nästan 2 dagar. Sedan äntligen får jag ett svar, som inte alls innehåller de 1000 ursäkterna man hade kunnat vänta sig utan bara ytterligare otrevligheter?! Där du skyller det hela på mig?! Du skriver att du ska skicka idag, så tidigast kommer jag få flytvästen imorgon, den 23 juni. En flytväst jag betalade den 10 juni...
TREVLIGT! GLAD sommar på sig"
Jisses lixom ...vad är det med folk?!
Midsommarhelgen
Victor verkar ha haft en väldigt trevlig midsommarafton med god mat :-)
har tjuvläst inne hos Rebecca, Victors lillebror Robins mamma, eftersom hon var där :-) Har fått några bilder också men det tar tid att skicka över foton via mail tyvärr.
Synd att MSNs DELA inte finns! Varför togs den bort? JAAA jag vet att det finns en online-funktion med dela album men den är verkligen crap. Jag försökte ge mig på den när jag skulle dela konfirmationsfoton med mina systrar efter vi varit hos jelina och jag gav upp. Helt värdelös.
PRISA GUD idag åker hunden hem!!!! Jag ska INTE ha hund. Aldrig någonsin, ever! USCH! hundar är äckliga, luktar illa, kräver en massa jobb. Just nu känner jag bara att jag hatar hundar. Det luktar hund i hela lägenheten :-( Vi passade en hund, mathias syster passade en hund och resten 8tre stycken) åkte de iväg med på tävling. Det hade gått bra över lag men bäst för den hunden som redan är nordisk champion eller vad han är. Internationell Champion kanske? Äh vette sjutton vad han är.
Extra jobbigt har det varit eftersom jag varit sjuk i helgen. fattar verkligen inte vad som hände! I lördags mitt på dagen fick jag plötsligt huvudvärk och illamående. Var tvungen att vila en stund med alvedon och då blev det lite bättre. Sen skulle vi äta middag och bara efter någon tugga kom det tillbaka - illamående, huvudvärk plus starka känningar av magkatarr.
Jag ville helst inte ringa eftersom kombinationen huvudvärk+illamående alltid får dem att tänka på preeklampsi, men till slut ringde jag sjukvårdsrådgivningen iallafall för att höra om magkatarr kan vara så konstig. Blev såklart hänvisad till förlossningen och där ville de att jag skulle komma dit och köra en CTG-kurva och ett blodtryck. jag försökte envisas med att jag alltid har lågt blodtryck och att jag själv är rätt säker på att det handlar om magkatarr. "Jaha, du förstår vad det är jag fiskar efter" sa barnmorskan i telefon. men det var bara att åka in.
Min gulliga syster K lämnade hem sin son till hans pappa lite tidigare så åkte vi vid 21:30-tiden. Mathias var hemma med Alvin och hade druckit öl både till maten och en till efteråt så han hade jag ingen skjutsmöjlighet från (nej jag tänker inte köra själv).
Vi blev där rätt länge för de på förlossningen vågade inte lita på bra blodtryck utan ville ha en massa blodprover också. Till slut fick jag iallafall medicin mot magkatarr och fick åka hem. Alla prover bra.
Men dagen efter var jag ÄNNU sämre. Kände mig riktigt sjuk. Typ som influensa fast utan feber. Illamående, huvudvärk, sjukdomskänsla, matthet, trötthet osv. Jag ville helst bara dö. Sov och gnällde om vart annat hela dagen. mathias fick sköta det mesta annat. Typ Alvin och laga lunch och middag och så.
Idag mår jag nästan som vanligt igen :-) gött! Men har ett bombnedslag att städa bort här hemma. USCH!
Ett plus är iallafall att jag gått ner ett helt kilo i helgen :-) bara av att göra ingenting - må dåligt och äta mindre. Behövde inte ens röra på mig.
Vi hörs.
har tjuvläst inne hos Rebecca, Victors lillebror Robins mamma, eftersom hon var där :-) Har fått några bilder också men det tar tid att skicka över foton via mail tyvärr.
Synd att MSNs DELA inte finns! Varför togs den bort? JAAA jag vet att det finns en online-funktion med dela album men den är verkligen crap. Jag försökte ge mig på den när jag skulle dela konfirmationsfoton med mina systrar efter vi varit hos jelina och jag gav upp. Helt värdelös.
PRISA GUD idag åker hunden hem!!!! Jag ska INTE ha hund. Aldrig någonsin, ever! USCH! hundar är äckliga, luktar illa, kräver en massa jobb. Just nu känner jag bara att jag hatar hundar. Det luktar hund i hela lägenheten :-( Vi passade en hund, mathias syster passade en hund och resten 8tre stycken) åkte de iväg med på tävling. Det hade gått bra över lag men bäst för den hunden som redan är nordisk champion eller vad han är. Internationell Champion kanske? Äh vette sjutton vad han är.
Extra jobbigt har det varit eftersom jag varit sjuk i helgen. fattar verkligen inte vad som hände! I lördags mitt på dagen fick jag plötsligt huvudvärk och illamående. Var tvungen att vila en stund med alvedon och då blev det lite bättre. Sen skulle vi äta middag och bara efter någon tugga kom det tillbaka - illamående, huvudvärk plus starka känningar av magkatarr.
Jag ville helst inte ringa eftersom kombinationen huvudvärk+illamående alltid får dem att tänka på preeklampsi, men till slut ringde jag sjukvårdsrådgivningen iallafall för att höra om magkatarr kan vara så konstig. Blev såklart hänvisad till förlossningen och där ville de att jag skulle komma dit och köra en CTG-kurva och ett blodtryck. jag försökte envisas med att jag alltid har lågt blodtryck och att jag själv är rätt säker på att det handlar om magkatarr. "Jaha, du förstår vad det är jag fiskar efter" sa barnmorskan i telefon. men det var bara att åka in.
Min gulliga syster K lämnade hem sin son till hans pappa lite tidigare så åkte vi vid 21:30-tiden. Mathias var hemma med Alvin och hade druckit öl både till maten och en till efteråt så han hade jag ingen skjutsmöjlighet från (nej jag tänker inte köra själv).
Vi blev där rätt länge för de på förlossningen vågade inte lita på bra blodtryck utan ville ha en massa blodprover också. Till slut fick jag iallafall medicin mot magkatarr och fick åka hem. Alla prover bra.
Men dagen efter var jag ÄNNU sämre. Kände mig riktigt sjuk. Typ som influensa fast utan feber. Illamående, huvudvärk, sjukdomskänsla, matthet, trötthet osv. Jag ville helst bara dö. Sov och gnällde om vart annat hela dagen. mathias fick sköta det mesta annat. Typ Alvin och laga lunch och middag och så.
Idag mår jag nästan som vanligt igen :-) gött! Men har ett bombnedslag att städa bort här hemma. USCH!
Ett plus är iallafall att jag gått ner ett helt kilo i helgen :-) bara av att göra ingenting - må dåligt och äta mindre. Behövde inte ens röra på mig.
Vi hörs.
Midsommarafton
Victor ringde just :-) han har det trevligt i Vallentuna med två av sina bröder och en av sina systrar - Gabriel, Robin och Melina.
Här hemma har jag, Alvin och Mathias haft det gott också med mumsig middag och så :-) Vi har blivit med hund också ;-) iaf över helgen så ska vi passa lilla Sannie som är Alvins farmors hund.
Min vinbärsbuske börjar få lite röda bär, vilket jag trodde var bra jobbat så här års men näää jag kollade foton från exakt 1 år sedan och då var hela busken helt mogen och dessutom hade jag määängder av smultron.
Kolla i år:
Jämfört med för 1 år sen (21 juni förra året):
Det finns för övrigt massa nya bilder från vår midsommarafton i bilddagboken om någon är nyfiken :-)
Här är en:
Här hemma har jag, Alvin och Mathias haft det gott också med mumsig middag och så :-) Vi har blivit med hund också ;-) iaf över helgen så ska vi passa lilla Sannie som är Alvins farmors hund.
Min vinbärsbuske börjar få lite röda bär, vilket jag trodde var bra jobbat så här års men näää jag kollade foton från exakt 1 år sedan och då var hela busken helt mogen och dessutom hade jag määängder av smultron.
Kolla i år:
Jämfört med för 1 år sen (21 juni förra året):
Det finns för övrigt massa nya bilder från vår midsommarafton i bilddagboken om någon är nyfiken :-)
Här är en:
Skolan läggs ner
Lilla Assbergsskolan jag skrev om häromdagen läggs ner.
I tisdags hölls krismöte mellan skola och föräldrar. Föräldrarna kämpade in i det sista med att försöka behålla sin skola. Det största bekymret är gångvägen ner till den nya skolan dit barnen ska flyttas. Slutet av sträckan är idel bilvägar och hårt trafikerade sådana vid den tiden på morgonen.
Alla föräldrar har inte jobb i dessa hårda tider och har då heller inget fritids till barnen. Har man då två eller fler barn i förskoleklass och lågstadiet blir det ett väldigt spring fram och tillbaka mellan Assberg och Skene centrum för att hämta och lämna barn som slutar på olika tider för att man inte vågar låta barnen gå själva.
Skolchefen blev bara upprörd över att mötet tog den inriktningen och röt ifrån och sa att skolskjuts fanns inte på världskartan. "Vem tar smällen om något barn dör på väg till eller från skolan" frågade en orolig förälder, och ja det är väl det som är den stora frågan.
Rektor Linda Löhren å andra sidan tyckte den stora frågan var kvalitén i undervisningen. "Jag är övertygad om att när era barn slutar nian så är det viktigaste att de går ut med godkända betyg" menade Linda vilket för mig är helt obegripligt. Det viktigaste borde väl ändå vara att barnen över huvudtaget överlever?
Borås Tidning skrev igår om krismötet: http://www.bt.se/nyheter/mark/strider-for-assbergsskolan-in-i-det-sista(1382868).gm
Och idag kom beskedet om nedläggning: http://www.bt.se/nyheter/mark/assbergsskolan-laggs-ned-direkt(1384743).gm
Bloggningen jag skrev häromdagen blev till en insändare i lokala gratistidningen Markbladet:
http://www.markbladet.se
Om man klickar sig vidare på startsidan kan man läsa veckans Markblad och på sidan 32-33 finns insändarna. Läs gärna den bredvid min också angående 15-timmarsbarnen.
Assbergs skola och förskola.
I tisdags hölls krismöte mellan skola och föräldrar. Föräldrarna kämpade in i det sista med att försöka behålla sin skola. Det största bekymret är gångvägen ner till den nya skolan dit barnen ska flyttas. Slutet av sträckan är idel bilvägar och hårt trafikerade sådana vid den tiden på morgonen.
Alla föräldrar har inte jobb i dessa hårda tider och har då heller inget fritids till barnen. Har man då två eller fler barn i förskoleklass och lågstadiet blir det ett väldigt spring fram och tillbaka mellan Assberg och Skene centrum för att hämta och lämna barn som slutar på olika tider för att man inte vågar låta barnen gå själva.
Skolchefen blev bara upprörd över att mötet tog den inriktningen och röt ifrån och sa att skolskjuts fanns inte på världskartan. "Vem tar smällen om något barn dör på väg till eller från skolan" frågade en orolig förälder, och ja det är väl det som är den stora frågan.
Rektor Linda Löhren å andra sidan tyckte den stora frågan var kvalitén i undervisningen. "Jag är övertygad om att när era barn slutar nian så är det viktigaste att de går ut med godkända betyg" menade Linda vilket för mig är helt obegripligt. Det viktigaste borde väl ändå vara att barnen över huvudtaget överlever?
Borås Tidning skrev igår om krismötet: http://www.bt.se/nyheter/mark/strider-for-assbergsskolan-in-i-det-sista(1382868).gm
Och idag kom beskedet om nedläggning: http://www.bt.se/nyheter/mark/assbergsskolan-laggs-ned-direkt(1384743).gm
Bloggningen jag skrev häromdagen blev till en insändare i lokala gratistidningen Markbladet:
http://www.markbladet.se
Om man klickar sig vidare på startsidan kan man läsa veckans Markblad och på sidan 32-33 finns insändarna. Läs gärna den bredvid min också angående 15-timmarsbarnen.
Assbergs skola och förskola.
Spara in på barnen
Nu ska kommunen spara och barnen får betala. I lilla Assbergsskolans fönster sitter en skylt sedan länge: "låt inte barnen betala krisen". Tyvärr har man nu valt att göra det ändå. Man låter barnen betala krisen.
Besparingarna man valt att göra på barnens bekostnad kommer att drabba såväl skolbarn som förskolebarn i kommunen. Förskolebarnen kommer trängas ihop på färre förskolor och med färre personal. Personalstyrkan ska minskas med 5%.
Förskolor med få barn kommer få kortare öppettider eller kanske rent av stängas. Barn som behöver längre tider kommer att flyttas från sin trygga förskola till en ny, större med bättre öppettider.
15-timmarsbarnen blir av med de "flexibla" tiderna som man för inte så länge sen införde. Man kommer inte längre att kunna välja hur man vill ha sina timmar utan samtliga barn kommer att gå 3 timmar varje vardag istället. Dessa 3 timmar kommer fortsättningsvis inte att inkludera någon måltid.
Antagligen kommer tiderna bli 8-11 månd-fred. De får komma efter frukost och sedan gå när korridorerna börjar dofta av god mat och de andra barnen gör sig redo att äta med små kurrande magar.
Skolbarnen kommer att drabbas av liknande besparingar. Färre personal, fritids med sämre öppettider och mindre personalstyrka. Eventuellt stängs de små skolorna.
En skola som står inför hotet är just Assbergsskolan. Låt inte barnen betala krisen sa man, men kommunen körde över alla barn och hävde ur sig domen lagom till sommarlovet. Vissa barn vet alltså inte ens var de ska gå i skola till hösten.
Hoppas beslutsfattarna sover gott om natten och går en solig sommar till mötes att matcha sina varma hjärtan.
Besparingarna man valt att göra på barnens bekostnad kommer att drabba såväl skolbarn som förskolebarn i kommunen. Förskolebarnen kommer trängas ihop på färre förskolor och med färre personal. Personalstyrkan ska minskas med 5%.
Förskolor med få barn kommer få kortare öppettider eller kanske rent av stängas. Barn som behöver längre tider kommer att flyttas från sin trygga förskola till en ny, större med bättre öppettider.
15-timmarsbarnen blir av med de "flexibla" tiderna som man för inte så länge sen införde. Man kommer inte längre att kunna välja hur man vill ha sina timmar utan samtliga barn kommer att gå 3 timmar varje vardag istället. Dessa 3 timmar kommer fortsättningsvis inte att inkludera någon måltid.
Antagligen kommer tiderna bli 8-11 månd-fred. De får komma efter frukost och sedan gå när korridorerna börjar dofta av god mat och de andra barnen gör sig redo att äta med små kurrande magar.
Skolbarnen kommer att drabbas av liknande besparingar. Färre personal, fritids med sämre öppettider och mindre personalstyrka. Eventuellt stängs de små skolorna.
En skola som står inför hotet är just Assbergsskolan. Låt inte barnen betala krisen sa man, men kommunen körde över alla barn och hävde ur sig domen lagom till sommarlovet. Vissa barn vet alltså inte ens var de ska gå i skola till hösten.
Hoppas beslutsfattarna sover gott om natten och går en solig sommar till mötes att matcha sina varma hjärtan.
Räkna ut din bebis vikt!
Är du riktigt höggravid? (fullgången alltså) eller har du kvar måtten från typ sista mätningen innan du födde?
Detta behövs:
SF-mått och omkrets på magen.
Tex 36 cm SF och 105 cm omkrets. 36 x 105 = 3780 gram bebis
OBS! Funkar bara när man är fullgången ;-) annars skulle Hoppsan väga nästan 3 kilo redan nu och det gör hen ju inte.
Snälla snälla kolla om detta stämmer/stämde på dig och skriv en kommentar om det :-)
Jag har inte några omkretsmått från jag var fullgången med Victor och Alvin men om jag räknar bakåt så ska jag ha haft en omkrets på 105 cm med Victor och 120 med Alvin och det låter väldigt rimligt faktiskt. Jag tror det stämde på mig.
Tack på förhand! Ska bli kul att se hur era svar blir :-)
OBS!
Tänk på att det självklart blir missvisande om man är väldigt överviktig. Då får man ju både ett för stort SF-mått och för stort omkretsmått jämfört med vad man hade haft om man tog bort en del fett.
Detta behövs:
SF-mått och omkrets på magen.
Tex 36 cm SF och 105 cm omkrets. 36 x 105 = 3780 gram bebis
OBS! Funkar bara när man är fullgången ;-) annars skulle Hoppsan väga nästan 3 kilo redan nu och det gör hen ju inte.
Snälla snälla kolla om detta stämmer/stämde på dig och skriv en kommentar om det :-)
Jag har inte några omkretsmått från jag var fullgången med Victor och Alvin men om jag räknar bakåt så ska jag ha haft en omkrets på 105 cm med Victor och 120 med Alvin och det låter väldigt rimligt faktiskt. Jag tror det stämde på mig.
Tack på förhand! Ska bli kul att se hur era svar blir :-)
OBS!
Tänk på att det självklart blir missvisande om man är väldigt överviktig. Då får man ju både ett för stort SF-mått och för stort omkretsmått jämfört med vad man hade haft om man tog bort en del fett.
Massa kläder...
:-D :-D Alvins farmor har varit på polarn o pyrets rea :-)
Blev en hög med tidiga födelsedagspresenter till Alvin och ett par byxor till Hoppsan. Det är precis i början av rean så det är ju inte speciellt billigt precis men å andra sidan finns allt kvar nästan nu, gäller å passa på.
Skaljacka, T-tröjor, byxor, stövlar, vantar, pyjamas :-) åsså Hoppsans små svatvitgröna byxor :-) Alvins kusin jonathan fick också nästan samma. Det är fördelen med början av rean att allt finns i olika storlekar.
***
kan även meddela att bilddagboken är uppdaterad massor i maj och juni :-)
Blev en hög med tidiga födelsedagspresenter till Alvin och ett par byxor till Hoppsan. Det är precis i början av rean så det är ju inte speciellt billigt precis men å andra sidan finns allt kvar nästan nu, gäller å passa på.
Skaljacka, T-tröjor, byxor, stövlar, vantar, pyjamas :-) åsså Hoppsans små svatvitgröna byxor :-) Alvins kusin jonathan fick också nästan samma. Det är fördelen med början av rean att allt finns i olika storlekar.
***
kan även meddela att bilddagboken är uppdaterad massor i maj och juni :-)
Mage i jämförelse
Jag känner mig pytteliten men kikar jag på gamla bilder så borde jag nog vara rätt stor nu med tanke på hur mycket större jag är än Alvinmagen.
Kanske känner jag mig mindre för att jag mår så himla mycket bättre fysiskt. Är mycket mer rörlig och har inte lika ont och har egentligen inga andra krämpor än foglossning. med Alvin hade jag ju "allt".
Så här ser jag ut idag och då:
Kanske känner jag mig mindre för att jag mår så himla mycket bättre fysiskt. Är mycket mer rörlig och har inte lika ont och har egentligen inga andra krämpor än foglossning. med Alvin hade jag ju "allt".
Så här ser jag ut idag och då:
Framtidstro och deppighet
Det har varit dåligt med uppdateringar det sista. Allt känns bara lite grått just nu och lusten att skriva är inte på topp. Det är väldigt mycket med barnen, eller kanske Victor snarare och det är SKITTUNGT verkligen, men inget jag vill skriva av mig om riktigt så här öppet.
Imorgon har jag gått 27 fulla veckor. inne i vecka 28. Oh My God var tog tiden vägen :-o jag tycker det är jätteläskigt att tiden går så fort den här gången. Snart är sommaren slut och så kommer Hoppsan och hösten så ska man sitta inlåst i ett ÅR till :-( jag är döööödligt trött på att vara hemma!
Javisst, mathias både kan och skulle vilja vara hemma istället men eftersom det är skola som gäller för mig så måste jag antingen börja i januari eller i augusti hösten efter. Däremellan är det ingen mening.
I januari är Hoppsan på tok för liten att vara utan mamma så mycket eftersom hen kommer helammas måste det finnas fri tillgång till titsen. Nej jag kan inte pumpa, mina bröst funkar inte till pumpning, får knappt ut något och kan inte hålla produktionen uppe av det heller så jag måste amma.
Nästa chans är altså augusti och det har vi redan bestämt att Mathias ska vara hemma då med Hoppsan ett tag. Det blir ungefär från Hoppsan är 11 månader gammal om vi räknar att Hoppsan föds i slutet av september (jag räknar fortfarande kallt med att gå över 2 veckor). Då ska jag läsa en termin 1,5 heltid (om man räknar poängen) och det är nära till skolan så jag kommer inte vara borta allt för långa stunder från Hoppsan och Alvin som fortfarande är ganska liten.
Från januari året efter däremot kan det bli långa dagar då jag måste åka till Gbg.
Allt känns bara så långt fram, men jag vet ju att det inte är det. Tiden går ju otroligt fort. Snabbare och snabbare för varje år dessutom. Senaste 5 åren vette sjutton var de tagit vägen?
Nej nu ska jag nog fortsätta med städningen här så den blir klar någon gång...
Alvin går på dagis varje dag nu från och med igår. Det är lite tungt att ha honom hemma. Under juli ska han vara hemma på heltid istället för då ska Mathias vara pappaledig. Då slipper Alvin dagissemestern också med vikarier.
Vi hörs!
Imorgon har jag gått 27 fulla veckor. inne i vecka 28. Oh My God var tog tiden vägen :-o jag tycker det är jätteläskigt att tiden går så fort den här gången. Snart är sommaren slut och så kommer Hoppsan och hösten så ska man sitta inlåst i ett ÅR till :-( jag är döööödligt trött på att vara hemma!
Javisst, mathias både kan och skulle vilja vara hemma istället men eftersom det är skola som gäller för mig så måste jag antingen börja i januari eller i augusti hösten efter. Däremellan är det ingen mening.
I januari är Hoppsan på tok för liten att vara utan mamma så mycket eftersom hen kommer helammas måste det finnas fri tillgång till titsen. Nej jag kan inte pumpa, mina bröst funkar inte till pumpning, får knappt ut något och kan inte hålla produktionen uppe av det heller så jag måste amma.
Nästa chans är altså augusti och det har vi redan bestämt att Mathias ska vara hemma då med Hoppsan ett tag. Det blir ungefär från Hoppsan är 11 månader gammal om vi räknar att Hoppsan föds i slutet av september (jag räknar fortfarande kallt med att gå över 2 veckor). Då ska jag läsa en termin 1,5 heltid (om man räknar poängen) och det är nära till skolan så jag kommer inte vara borta allt för långa stunder från Hoppsan och Alvin som fortfarande är ganska liten.
Från januari året efter däremot kan det bli långa dagar då jag måste åka till Gbg.
Allt känns bara så långt fram, men jag vet ju att det inte är det. Tiden går ju otroligt fort. Snabbare och snabbare för varje år dessutom. Senaste 5 åren vette sjutton var de tagit vägen?
Nej nu ska jag nog fortsätta med städningen här så den blir klar någon gång...
Alvin går på dagis varje dag nu från och med igår. Det är lite tungt att ha honom hemma. Under juli ska han vara hemma på heltid istället för då ska Mathias vara pappaledig. Då slipper Alvin dagissemestern också med vikarier.
Vi hörs!
Ultraljud!
Har varit iväg och mätt Hoppsan med UL :-)
Hen är +12% och väger 1104 gram så här idag i vecka 26+2.
Alvin mättes i vecka 20+ och var då motsvarade ca 5 dagar "större" än han skulle men han ökade på i slutet och blev väldigt mycket större än han skulle.
Vi får väl se hur det blir med Hoppsan om hen stannar på +12% eller blir lika stor som Alvin eller större. +12% är helt okej, inte speciellt stort alls. Ca 4 kg på beräknat datum ungefär får jag det till om Hoppsan fortsätter vara +12%.
Jag ska göra en ny viktskattning längre fram.
Här kommer 4 bilder på Hoppsans ansikte framifrån:
Hen är +12% och väger 1104 gram så här idag i vecka 26+2.
Alvin mättes i vecka 20+ och var då motsvarade ca 5 dagar "större" än han skulle men han ökade på i slutet och blev väldigt mycket större än han skulle.
Vi får väl se hur det blir med Hoppsan om hen stannar på +12% eller blir lika stor som Alvin eller större. +12% är helt okej, inte speciellt stort alls. Ca 4 kg på beräknat datum ungefär får jag det till om Hoppsan fortsätter vara +12%.
Jag ska göra en ny viktskattning längre fram.
Här kommer 4 bilder på Hoppsans ansikte framifrån:
Inte ens luften är fri
Aftonbladets bild som tillhör artikeln. Foto: Johan Wessel
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/fredrikvirtanen/article5287156.ab
Nej Virtanen. Du har rätt! Inte ens luften är fri! Man kan idag inte ens få välja om man vill röka eller inte. Bordsgrannen kan bestämma åt mig att jag ska sitta och dra ner gift i MINA lungor och till MITT barn i magen. Min bordsgranne får göra det valet åt mig. Jag är inte fri att välja.
Empati? Jag blir så förbannad att jag får svårt att skriva ihop det här blogginlägget. Virtanen har uppenbarligen rökt bort allt för många hjärnceller i sina dar.
Han tycks tro att det handlar om ett störande moment, något man inte vill titta på och något som kanske luktar lite illa. Hur blåst får man bli? Det handlar om att bli tvingad att dra ner livsfarlig rök i sina lungor och den enda anledningen är att bordsgrannen gjort ett val åt sig att förstöra sin kropp. Hur fan kan man tycka att det är okej att hen gör det valet åt MIG också?! Eller mitt barn i magen?
I går var jag med min syster och åt lunch. Vi valde att sitta inne av flera anledningar. detta var en av dem. Vi satt och grillades inomhus för att jag inte vill dra ner rök till min bebis och min syster är astmatiker och har extra ont av den anledningen.
Att jämföra med alkoholkonsumtion, fula kläder och skrikande barn är bortom all intelligens. Inget av dessa saker förstör mina lungor eller påverkar mitt barn om mina bordsgrannar gör dessa val. Fula kläder är totalt ofarligt och något högst individuellt. Vad som är fult för den ene är vackert för den andre.
Cigarettrök är dödligt farlig - för alla.
Avgaser nämndes. Javisst - här börjar vi komma någon vart. Avgaser är farligt, ja. Varför finns avgaser? Är det för att folk gör ett val att förstöra sin kropp och kunna njuta för egen del? Nej. Avgaser finns för att vi använder bilar, bussar osv. Till största delen nyttoprylar med andra ord - transport. Men visst skulle det gå att draner på REJÄLT och framförallt byta mot miljövänligare alternativ.
Men det är fortfarande helt befängt att jämföra med röken från en cigarett som inte har EN ENDA nyttig sida. Den är bara av ondo och den tillhör en enskild människas val om att förstöra sin kropp.
Idag är det ännu lagligt att dessutom göra valet att förstöra och kanske till och med döda andra med sin cigarettrök. Det är lagligt att döda sitt barn i magen med cigarettrök och det är lagligt att framkalla ett astmaanfall hos en okänd människa på stan med sin cigarettrök.
Var är empatin hos rökarna? När ska rökarna börja tänka på andra? Sin omgivning? Sina barn, andras barn? Sina medmänniskor? Sina lägenhetsgrannar som inte kan vistas på sina balkonger eller ha fönstren öppna pga cigarettrök?
Ja du Virtanen. Jag undrar också var empatin är...
Inte ens luften är fri - den ägs av rökarna.
Virtanen och alla likasinnade kan ju ta och läsa lite forskningsresultat om passiv rökning: http://tobaksfakta.org/Default.aspx?id=7707
Fixa och dona
Nu är det färdigstädat och diskat. bara att vika tvätt och sen hänga den tvätt som är i maskinen kvar.
Måste göra i ordning middagen också direkt efter lunch. Tar det när Alvin sover. Sen ska jag iväg på föräldragrupp och min syster A kommer hit.
Var med syster A igår medan Alvin var på dagis och var iväg till Kinna och lunchade och fixade ögonbrynen :-9 det var på tiden! Lite finare med noppade färgade bryn än stora vita buskar ;-) lite får man ju försöka hålla ordning på sig även under graviditeten även om jag har svårt för det. Släpper gärna hela den biten :-p
Nepp vika tvätt var det...
Måste göra i ordning middagen också direkt efter lunch. Tar det när Alvin sover. Sen ska jag iväg på föräldragrupp och min syster A kommer hit.
Var med syster A igår medan Alvin var på dagis och var iväg till Kinna och lunchade och fixade ögonbrynen :-9 det var på tiden! Lite finare med noppade färgade bryn än stora vita buskar ;-) lite får man ju försöka hålla ordning på sig även under graviditeten även om jag har svårt för det. Släpper gärna hela den biten :-p
Nepp vika tvätt var det...
GRATTIS
GRATTIS på födelsedagen Mathias :-)
Nu ska vi äta jordgubbstårtan jag gjorde i eftermiddag :-)
mmmmmmmmmmm
Nu ska vi äta jordgubbstårtan jag gjorde i eftermiddag :-)
mmmmmmmmmmm
Båttur
Vi tog sommarens premiärtur med båten igår.
Många bilder i bilddagboken: http://beckah82.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1243720801&id=374076025
Smakprov:
Många bilder i bilddagboken: http://beckah82.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1243720801&id=374076025
Smakprov:
