Svaret har kommit
Åh lilla bubben varför gör du så här?
Det var bara Elmer som ville skoja lite som vanligt. Hans ALP har visserligen stigit till 103 µkat/l (wow!) men när de tittat närmre på det hela kunde de konstatera att det är ett ganska solklart fall av en sån där "knashöjning" som ibland bara händer utan att det betyder något. Nu har jag nog ett namn på tillståndet också: Benign övergående hyperfosfatasemi/Benign transient hyperphosphatasemia. Det fick jag veta idag, för att jag pratade med RÄTT läkare. Appropå rätt vs fel läkare som jag skrev om häromdagen. BETYDLIGT lättare att Googla med ett namn...
FÖRSTÅR NI VILKEN LÄTTNAD ELLER?! Jag är helt skakis och gråtig.
Någon vill verkligen testa mina gränser, se hur mycket jag pallar, det måste vara så. Jag är rätt seg, ett hårt liv ger en inre styrka av sällan skådat slag. Det är som en förbannelse, för inte fasen väljer man att vara stark - det är något man tvingas till. Gång på gång kommer det där knytnävsslaget och lappar till en rakt i ansiktet och gång på gång reser man sig. Inte för att man har ett val utan för att man måste.
Jag säger aldrig till folk "Åh du är så stark" och jag ogillar att höra det själv. Som om det var en personlig egenskap lixom. Man gör det man måste. Alla kan plocka fram det där inom sig, skillnaden är bara att de flesta slipper göra det. Men vi som tvingas vara de där starka människorna - vi behöver också få tillåtas vara små och svaga! Att ständigt få höra hur stark man är gör att man inte vågar släppa efter för känslorna. Man stänger det inom sig för att bekräfta för alla hur stark man är. För att inte göra folk besvikna.
Jag är inte stark, jag är jävligt liten, klen och instabil! Jag fick alltid höra hur stark jag var under senare delen av uppväxten, i tonåren - DU ÄR SÅ STARK! Så jag vågade inte vara något annat. När jag pratade om mitt liv och min barndom så gjorde jag det med ett skratt. Ett leende, oberörd. När jag var 19 år blev jag tillsammans med en kille som äntligen lyckades ta sig innanför mitt skal. Han lyfte på locket innan jag kvävdes <3.
Han fick mig att släppa fram mina känslor, ta av den där skrattande masken. Han visade mig att jag, precis som alla andra får lov att vara liten och svag. Jag måste inte alls palla vad som helst. Jag måste inte vara stark. Utan honom hade jag inte överlevt. Sen dess är jag ganska noga med att påpeka för andra så kallade "starka" människor att de också får lov att vara svaga. I 99% av fallen så är det enda man gjort att överlevt - för att man måste.
Jag har varit stark och tagit mig igenom all skit för att jag var tvungen. Jag blev tilldelad detta liv och jag har bara hängt med. Det hade du också klarat. Skillnaden är bara att du inte behövde testa din styrka.
Nu blev det babbligt och off topic, jag vet det, men det blev så mycket nu. Allt bara brast av lättnaden.
Nu är det "bara" allt annat kvar då. Men snälla Elmer, sluta skrämmas med låtsasgrejer nu, det räcker med en hel hög riktiga grejer <3
Ta nu och släpp på spänningarna efter det här. Du har byggt upp massor med extra oro de senaste veckorna. Nu måste du släppa på ventilen. Se till att gråta loss det. Eller vad nu du behöver för att få ur dig det.
<3<3<3
Låt de känslor som vill komma fram få göra det!!!
Kram!!
har hååålit tummarna hela dagen, såååå skönt attd et inte var "värre"! massa kramar!
Jösses vad skönt för er alla som är nära Elmer ♥
Jag blir jätteglad när jag läser ditt inlägg, för är det någon som inte behöver eller förtjänar mer just nu så är det du. Ni.
Angående det du skriver om att vara stark.. Du har alldeles rätt. Styrka kommer när man måste ha det, inte för att man "är" sån. Tuffa tider ger inget val om man vill klara sig, då måste man vara stark, om så bara för stunden. Och det följer många negativa saker med den där styrkan. Känslokall kan man bli, man kan få svårt att låta någon komma en inpå livet, och man kan få svårt att "landa" i ett vanligt liv efter en period där man tvingats vara stark. Det är inte en bra sak, det är ett måste och banne mig inget nöje. Det är i alla fall mina erfarenheter efter två år under konstant hot och i skyddade boenden etc. Jag ogillade att vara "stark" så mycket att jag faktiskt lät det vara, jag släppte allt och tänkte att jag skiter i om jag dör eller inte, jag pallar inte mer. Jag slutade älta och valde att förlåta för att gå vidare själv. Och när saker känns jobbiga så försöker jag mildra dem med lite humor. Det funkar inte alltid, men ibland. Och åtminstone blir jag en liten aning trevligare att ha runt sig, säger folk.
Åh vad kul att få veta..! Lycka till med resten nu. Kramar
Vilken lättnad att det inte var någon fara med Elmer!
Förstår nog ganska så bra vad du menar med att man inte alls är stark. Känner precis likadant. Sen Isabelle dog så får jag höra det titt som tätt; Du är så stark, jag hade aldrig klarat det osv... Nähe, men hade jag något val då? Nä, just det!
Så du har så rätt... man är inte stark - man har inget val!
Kram på dig
Jessica, jag tänker på detta speciellt när det gäller änglaföräldrar - det är nog det värsta tillfället. Skulle ADRIG falla mig in att säga att en änglaförälder är stark. Jag påpekar alltid noga att ni inte behöver vara starka istället, det tycker jag är vänligare att säga. kram!
Åh, vad skönt :-)
Har du varit inne på:
http://www.doktorsguiden.se/ ?
KRAM!
Vennen min, åh, så herlige nyheter=) Så glad for din skyld, hva du har gått igjennom. Jeg er så enig med deg, ikke alltid rett ord og skrive 'du er så sterk'.
Godt du traff en fin kille da du var 19 år =)
Masse varme tanker til deg og dine kids =) Klem
Jag håller med dig ang det där.. "du är så stark ! Själv skulle jag AAALDRIG klara av....." osv. Precis som att man har ett val ? Vad ska man göra då, gå & dö ? Folk förstår inte att ibland måste man hålla ut, ha näsan precis över vattenytan. Alla kan vara "starka".. men som sagt, alla behöver inte vara det..
Åh vilka härliga nyheter!
Jag har haft en riktig skitdag idag, detta piggade upp!
Goa Elmer, så skönt att det var falsk alarm.
Weeeehooo! bra, bra, bra. Pussegurkan lurefix Elmer :P
HÄRLIGT ATT HÖRA! Hoppas att det fortsätter med bra svar nu.
Jag är också stark, för att inte tala om DUKTIG... eller inte. Och jag hatar det.
Kram!
Åh vad skönt! :-)
Härligt! Grattis!
Angående det där med att vara stark håller jag helt med dig. Dessa ord tycker jag stämmer ganska bra in på bland annat mig själv och min depression:'
"Depression är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att du har försökt att vara stark för länge."
Kram och ta hand om er!
Skönt, skönt, skönt att höra att det bara var falsklarm!
Roligt att höra att det i alla fall kom ett positivt resultat! =) Jag har haft er i mina tankar och oroat mig för den lille söte Elmer. Pga min egna sjukdom så förstår jag att det är sjukt jobbigt att vänta på de däringa j-la provsvaren hela tiden.
Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det blir en positiv spiral av härliga glädjande besked för er nu och i framtiden! :)
Vad kul att höra att allt är bra med Elmer.
Jag hatar också att höra "vad stark du är". När min minsta var två veckor blev hennes pappa jättesjuk i kraftig lunginflammation. Han låg på sjukhuset i två veckor och vi visste inte om han skulle klara sig, sen fick han komma hem och var fortfarande som ett lik. Några dagar senare var det bara att åka in akut igen då han nu även fått blodproooar i lungorna, då fick han ligga 1½ vecka till.
Det var allt annat än roligt när man var nyförlöst med två äldre barn, plus att vi hade valpar och en gräsandsfarm som skulle skötas också.
Jag var riktigt nära att bryta ihop, men man var tvungen att fixa allt som skulle fixas. Hatade när man gick ut för alla skulle fråga om Niklas hela tiden.
De stora barnen undrade och frågade hela tiden om pappa skulle dö, och jag ville bara bryta ihop och gråta. Men det gick inte förrns han var friskförklarad ett halvår senare då han fick sluta äta waran. Då brast det för mig. Då fick jag gråta och vara liten och svag.
Åh fy vilket tufft halvår du hade där :-( Jobbigt att ta smällen efteråt :-/
Ja, det var tufft, men det var såå skönt att bara få gråta sen, att slippa vara stark och orolig.
Ibland känns det ju bättre när man har gråtit och då är det jobbigt att inte kunna göra det. Men nu är han som tur är lika frisk som han var innan men mer försiktig och lyssnar mer på kroppens signaler. Han hade jobbat 1 vecka med 39-40 graders feber innan han åkte på lunginflammationen, men nu ligger han still när han är sjuk. Det går att lära gamla hundar sitta :-)
Gud så skönt för dig och Elmer! Det känns jättekul att läsa att det bara var "på skoj". =) KRAMAR
Hej. Min son har antsgligen de du skrev om, benign hyperfosfatasemi. Vad hade din lilla för symtom o när gick de över? du får jätte gärna mejla mig, hittar ingen info nånstans. Mvh mikaela
