Förra inlägget
Pauline: Du är en fantastisk vän, du vet det va? <3
*
Tack till alla. Elmer lugnade sin mamma lite med att vara vaken 3 timmar i sträck nu ikväll. Men jag har en dålig känsla inombords som jag inte riktigt kan beskriva. Vet inte om det är något jag har på känn eller om det helt enkelt bara är ren oro helt ogrundat.
Jag har haft honom i min famn nästan hela dagen. Både när han sov och nu ikväll när han äntligen var vaken. Något säger mig att jag inte får missa någon tid med honom. Tittar på honom då och då och gråter över alla hemska tankar som dyker upp om sorg och död. Jag skulle inte klara av att förlora honom, det går verkligen inte, det GÅR inte.
Jag har haft stora problem med de här känslorna redan under de andra två barnens bebistid. Jag har haft jättesvårt att leva med risken för psd med Victor och Alvin så det är här helt fruktansvärt. Att stå inför en verklig risk att förlora sitt barn, även om den inte är jättestor så handlar det om en riktig och verklig risk. Inte alls så som med psd och vanlig mammanoja.
Jag hatar verkligen detta. Sånt här händer andra. Sånt här läser man om, man upplever det inte.
Ville bara säga det att jag läser och lider med dig, så du inte tror något annat, jag tänker då på att jag inte kommenterarat så ofta sen Elmer kom, fast jag vill.
Att jag inte vill kommentera är för att jag är rädd att skriva något som låter helt fel än vad jag menar eller skriva något som gör dig mer nedstämd och ledsen. Svårt att förklara..
Men jag kan nämna att innan du ens skrev på Facebook första gången efter att Elmer hade kommit så kände jag på mig att det var något galet. (låter kanske töntigt men ja ibland kan jag få vissa "känningar", jag låter oftast bli att nämna de (ifallatt jag har fel) för att sen ofta få veta att jag hade rätt, det var likadant när min syster dog och jag sa till min vän att vi hörs efter lovet om inte jag eller någon när och kär blir påkörd av en buss eller nåt, det var samma vecka som min syster dog.
jaja nu ska jag sluta ta upp massa plats.. kram på er
Åh usch, jag blir så ledsen att se att det är så här nu, att det känns så hemskt. Jag förstår det självklart inte som ni,men förstår ändå den hemska känslan, för inget skulle vara värre än det onämnbara. Jag hoppas så innerligt på att det fortfarande är och ALLTID kommer vara okay. Att det ALLTID kommer vara under kontroll och att ni får ha varandra -alltid!
Nej,ärligt talat så visste jag ej detta...att du tyckte så menar jag...men jag tackar så hjärtligt för denna fina kommentar...men ärligt så var det ju inte mig jag ville påpeka...Jag vill hjälpa dig..eller ja...hjälpa???...vad kan hjälpa??? men jag kan ju finnas där om du behöver ventillera...jag vill hjälpa eller ja försöka...det är alltid lättare om man "bollar" saker..och jag kan komma till er på mån om du männer för det..vad tror du om deta...??? kram...Känn dig nu inte stressad eller så..Men tänk på saken...Många varma kramar...
Nej,ärligt talat så visste jag ej detta...att du tyckte så menar jag...men jag tackar så hjärtligt för denna fina kommentar...men ärligt så var det ju inte mig jag ville påpeka...Jag vill hjälpa dig..eller ja...hjälpa???...vad kan hjälpa??? men jag kan ju finnas där om du behöver ventillera...jag vill hjälpa eller ja försöka...det är alltid lättare om man "bollar" saker..och jag kan komma till er på mån om du männer för det..vad tror du om deta...??? kram...Känn dig nu inte stressad eller så..Men tänk på saken...Många varma kramar...
Becca; nej det låter inte töntigt. Jag vet vad du menar.
Den 2 september skrev jag här i bloggen att jag legat vaken mellan 2-4 den natten och inte kunnat somna, bara legat och tänkt på en bekant som var inne och födde tvillingar.
Senare fick jag reda på att förlossningen var lite jobbig i slutet och att tvillingarna föddes 02:58 och 03:41
Jag har svårt att förklara bort det med att det skulle vara ett sammanträffande. Jag ligger ALDRIg vaken på nätterna. Visst vaknade jag ofta och sprang på toa under graviditeten men jag somnade om direkt. Alltid, utom just den natten då jag var vaken precis den tiden.
Av den här anledningen gillar jag inte att jag har en dålig känsla angående Elmer och hans sjukdom men jag hoppas på att det bara är oro som skapar känslan och inget som ligger på det undermedvetna planet.
Vill inte störa dig....bara försöka hälpa"bolla" saker...alltid lättare när man har någon att bolla med...Me jag vill tala om att jag finns där för dig om du vil prata och är ledig på mån om du så gärna bara vill ha avlastning mm..eller om du vill städa eller så bara prata.../kram pauline..inget illa menat..
All styrka till er
Kram
Jag förstår all ångest och oro du har! Jag hoppas att allt blir bra snart så att du kan slappna av och må bra igen!!!!
Varm kram till dig Beckah<3<3
Jag läser din blogg varje dag och tänker på dig mycket fast att vi inte känner varandra. Kanske är jag knäpp, men nä jag önskar bara innerligt att allting ordnar sig för er. Jag vet att det måste kännas som en mardröm ibland...
Håll hoppet uppe och precis som du sade tror jag också på att värdesätta varje sekund tillsammans! Ibland glömmer man det.
Stor kram till dig!
Kom in på din blogg av en slump.Tårarna rinner när jag läser.Vi alla som läser din blogg håller tummarna att denna lilla kille kommer att bli bra.Stor Kram
Sitter här och tittar på min tre månader gamla son, och tårarna rinner. Jag kan förstå tanken på att förlora mitt barn men inte verkligheten runt det. Nu är det bara en liten risk för Elmer men den finns där, så jag förstår att du är orolig!
Och nu när jag läser vad jag skrivit så låter det inte alls så tröstande och hoppfullt som jag ville (är dålig på att uttrycka mig).
Försök hålla hoppet uppe och det viktigaste, ta inte ut något i förskott!
Håller tummarna för er!
Kram.
kämpa kämpa kämpa! Håller alla tummar och tår för eran familj!
Alle mine varmeste tanker og stykeklemmer <3
Att en nybliven mamma har oroliga tankar kring sin baby är inte konstigt.När han nu dessutom har denna sjukdom vore det för mycket begärt att tankarna inte fanns.
En sak skulle jag önska dig nu, utan att det minsta vilja förringa dina känslor: tillit. Kan du hitta en liten trygg plats inom dig där tilliten bor, Elmer får vård, Elmer blir frisk, Elmer är inte i fara, vore det bra.
Det är mycket begärt, mera än man kan begära av någon mamma.
Men kanske en dag?
Åh, ja, jeg holder tomlene for lille Elmer og hans familie. Tenker på dere. Styrkeklemmer <3
Styrke kramar till er!
usch, känns så ledsamt o läsa detta inlägg...följt din blogg strax efter elmer föddes...o jag förstår att ni sitter i en hemsk sits...ingen som varit där kan nog förstå. Kan bara hoppas att er lilla kille fixar detta o blir frisk o stark!!! kram
FÖrstår dig precis. Detta är sånt som händer ANDRA! Detta händer inte dig eller nån annan som man känner, detta händer okända människor. Bara så känner jag, att det är hemskt att det hänt DIG. Sen kan jag inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara för dig. Det är ju omöjligt.
Men känner med dig gör jag verkligen. jag har aldrig förr kommenterat i din blogg så mkt som jag gör nu, det säger väl säkert en del =)
kramar
Hej! har läst din blogg ett tag nu..men är riktigt dålig på att komentera..vill bara säga att jag verkligen, verkligen hoppas att allt går bra för er och lille Elmer. massa kramar
Hej...kom in på din blogg av en slump när jag googlade på Langerhans
Jag kan förstå din oro till 100%. Vi har också utrett vår son (2år) för misstanke om Langerhans i sommar. Jag var dessutom höggravid och känslig. Vi läste såklart massor på nätet om Langerhans och det gjorde oss väldigt oroliga.
Sen fick vi en broschyr av läkaren på Astrid Lindgren som tog udden av rädslan lite....har den tyvärr inte här och minns inte vad läkaren hette som skrivit den men han är någon sorts forskare på barncancer och väldigt kunnig på området. Väldigt bra och sakligt skriven. .vi upplevde att många läkare inte ens visste vad sjukdomen var för något eftersom den är så ovanlig. Kan ta reda på namnet om du vill! Stor kram till er!
PS vi har ej fått diagnosen ännu då proverna inte visar nåt....
