The botten is nådd - igen
Osv. Ja nu blev det utelämnande och privat - jag vet. Men det är det jag har min blogg till. Usch. Årets depression är verkligen BAJS! Hela tiden frågar folk -Men, hur mår DU?. Svaret blir hela tiden det samma: "Jag vet inte. Det vågar jag inte känna efter".
Jag skjuter ju undan alla jobbiga tankar och känslor och gör minsta möjliga, bara precis vad som krävs för att hålla allt något så när rullande. Barnen får mat och rena kläder. Punkt. Eller näst intill. Jag är så JÄVLA SÄMST som inte förmår mer. VARFÖR kan inte jag det alla andra kan? Jag VILL ju och jag VET hur alla bra mammor beter sig men varför klarar jag inte av att vara sån? Jag orkar inte. Jag bara sitter och väntar på att klockan ska gå. Tiden ska gå. Inget är kul. Jag orkar inte ta disken trots att det är superenkelt, jag mår bra efter den är gjord och jag mår skit om jag INTE gör den.
Uselt klent. Lat. Jag blir alltid världens lataste när jag är i en depressionsperiod men ja, alla som kan något om psykologi vet ju att det egentligen inte handlar om lathet det bara ser ut som att man är lat eftersom resultatet blir det samma; inget händer. Jag vet också att jag inte är lat på riktigt men det hjälper föga. Jag känner mig ändå otroligt jävla kass och lat ändå.
Måndag lunchtid: Pratade med BVC-sköterskan som undrade om hon inte skulle kolla upp möjligheterna att få tag i en samtalskontakt som kan komma HEM och prata (jag har inte tid, ortk, lust, kraft att ta mkig iväg själv). Visst, det blir väl bra sa jag och tackade ja till att hon skulle kolla upp.
Måndag eftermiddag: Efterkontroll på barnmorskemottagningen. Prata om förlossning, första tiden med Elmer, allt som hänt, hur allt känns, hur det går med barnen och framförallt hur det går med förhållandet med Mathias.
Tisdag förmiddag: Telefonsamtal med min kontakt på BUP ang Victor. Jag orkade inte ens gå dit så hon fick ringa hem istället. Jag öppnade kranen och allt bara rann ur; hur jag mår, hur lite jag klarar av, osv. Vi skulle ha ett möte med skola, soc och BUP idag men efter vad jag berättade igår bestämde BUP att ett sådant möte inte är aktuellt. Vi behöver något annat. Vi är verkligen på krisnivå och behöver hjälp här och nu på allra lägsta basnivå. Skolan ska inte blandas in det får komma senare. Stöd behöver komma in NU innan jag går under. No shit...
Vi bestämde att mötet blir av men bara med BUP och soc. Ska dit om ett par timmar.
Efter allt detta var jag som sagt helt tom, slut, rakt nere på botten. Botten är kall, hård och smärtsam. Botten är verkligen fruktansvärd att hamna på.
...men botten har EN fördel. Det finns bara en riktning att gå när man är på botten och det är uppåt.
Idag vaknade jag och fick ett skitmärkligt ryck. Känner mig mycket bättre än igår utan att det beror på att jag gömmer mig i en låtsasvärld på internet så jag slipper känna efter (som jag gjort hela hösten). Nej jag känner i allra högsta grad, att det här kommer bli bra till en dag. Jag behöver tid att läka, återhämta mig och jobba framåt men framåt kommer jag att gå. Det känns så. Idag. Jag allt kan kännas svart igen imorgon ignoreras för stunden för idag kan jag andas.
Jag letade efter något att laga till middag. Kollade frysen i morse och hittade falukorv att förvandra till korvstroganoff. Perfekt. Räknas ju till och med som riktig mat :-)
Sen fick jag något tokligt infall och ställde mig och rensade ur frysen och FROSTADE AV DEN :-o det har jag aldrig gjort (jo, när jag flyttat såklart) hahaha fan vad jag känner mig DUKTIG!
Min frys är ren och fin och frostfri *wiiiie* drog igenom kylskåpet också när jag ändå var igång. Tänk så glad man kan bli av så små vardagssaker :-) (det säger en del om hur illa det står till). Men nu är både kyl och frys hungriga.
Jag blev extremt SHOPPINGSUGEN ...ja på att shoppa mat alltså ;-) *tråk*
Frosta av frysen +10 vuxenpoäng
Äta godis till frukost -10 vuxenpoäng
Nåja... en vacker dag blir även jag vuxen ...eller inte ;-)
The only way is up baby! För att citera en 90 tals dänga.
Små små steg gör ibland stora förändringar. Kram
det är dom små stegen som gör att man känner sej uppskattad som människa :) vet när jag var i depression för några år sen, jag kunde må mycket bättre av att bara någon hejjade på mej jag inte var van vid.. det är så lite som behövs för o känna sej lite bättre :)
du klarar att ta dej upp! men stressa inte
Ja du. Så där har jag det varje dag jag med. Huset ser ut som en soptipp, barnen får "mat". Tur att de äter på skolan/dagis. Visst har de allt de behöver men jag orkar oftast inte göra mer.
Jag bryr mig inte att det hänger TRE torkställ med torra kläder på övervåningen. Att det ligger kläder på golvet i duschrummet fastän det är så enkelt att ta med sig det ner till tvättstugan när man ändå ska ner.
Vissa dagar lägger jag mig och sover bort hela dagen bara för att slippa ta tag i saker.
Så jag förstör hur du känner dig. Men som du sa... när man är där nere finns det bara en väg att ta.
Grejen är nog den att man måste få känna att man mår dåligt. Man måste få visa och berätta för andra att man mår piss. Man vill inte höra "det ordnar sig" eller "ryck upp dig".Man vill ha förståelse och någon som finns där när man behöver det.
Positiva hurtbullar kan dra åt helvetet när man mår som sämst.
Så är det i alla fall för mig.
Du å ja Tania. kram <3
men se där.. vilken duktig en du var då.. sälv har jag nog inte gjort ett vettigt handtag hemma på gud vet när.. iof gjorde stor kok med mat till Jaocb i går men det var ett MÅSTE frysen var nästan tom på mat åt honom (mjölk och ägg allergi) Efter skolan och dagis hämtning så sitter jag på rumpan och degar, upp mat i säng med barnen och så tillbaka i soffan och dega.. orkar inte äns skriva på nätet längre... men som du sa, det kan bara gå upp efter man har nått botten :-)
kramar i massor
Shit! Man skulle kunna tro att det var jag som skrivit detta!!? ja dvs om jag varit lika duktig på att skriva som du så hade mitt inlägg sett exakt likadant ut. (den övre delen av ditt inlägg)
Du är så jäkla duktig på att få ut det på "papper", jag önskar att jag var lika duktig som du på att få ut allt jag vill säga, allt jag känner.
tråkigt att du dragit in soc..
i värsta fall kommer det bara bli värre nu för er :/
Haft en skitdag själv, varför är det alltid så att vissa har hinder nästan hela tiden spelar ingen roll hur man gör, hur mycket man än försöker så funkar det inte. Allt går emot än men man fortsätter hela tiden men man blir stoppad hela tiden.....man blir ledsen när man råkar illa ut pga av andra tyvärr har jag blivit några gånger....är så trött på allt nu.
varför, varför varför frågar jag mig? har läst din blogg ganska länge och känner igen mig ganska mycket i det du skriver eller jag känner igen mig i din livsituation, kommer från liknade hemförhållanden, var på behandlingshem mellan 14-15år, fick min första son när jag var 17år, soc tjaffsade först på mig med men det slutade bra. Jag har liksom dig läst på komvux då jag inte var färdig varken med grund eller gymnasieskola, hade mycket att jobba på och med mig själv, kändes som om jag aldrig skulle bli klar med komvux, jag kämpade i mot vind hela tiden sen när jag har hälften kvar typ blir jag gravid igen och får en son till men först igår blev jag färdig med komvux och nu är jag 25år:) Wow vilken känsla. Men jag som trodde att det tunga skulle vara slut men nu kommer det nya problem....ville bara säga att det finns fler som inte glider igenom livet och tappa aldrig ditt mål om att bli barnmorska för det är det som håller en vid liv. Lycka till!
Om det hjälper att skriva om det, så skriv! Du har många som lyssnar och som mer eller mindre vet hur det är. Och faktiskt, utan att vilja vara elak, är det skönt att veta att man inte är ensam, att inte alla andra är perfekta. Just nu mår jag oförskämt bra, men hela förra hösten var vidrig. Brukar du ha depressioner, eller har det med förlossningen att göra? Så var det för mig, och det tog slut efter ungefär ett år, fast det var ju aldrig så illa som du verkar ha det, stackare. Och jag förstår precis vilken seger det är att ha en avfrostad frys! Jg hoppas at det var det första steget mot något bättre.
"...men botten har EN fördel. Det finns bara en riktning att gå när man är på botten och det är uppåt. "
Dina ord =) Du är på gång, frosta av frysen liksom, det säger allt??! OGM! Gör man det annars än när man flyttar? Godis till frukost....well well.... du kunde ju skippat frukosten helt.... ännu värre =)
Kram på dig, syster <3<3<3
Är där på botten jag med, och inte blir det bättre av att skiljas, och flytta till nytt boende. De enda jag ser som positivt är väl att jag får börja om utan röra. Och utan destruktivt äktenskap som tar kål på varje uns av energi.
B: Japps ;-)
Massor med kramar till dig!!!!!
Synd att du bor så långt borta. Jag hade så gärna hjälpt dig, även om det bara hade varit nåt så litet som att va barnvakt en timme...
Hoppas du är på väg upp, upp =) Det känns som jag precis befunnit mig i en stor svacka i flera veckor. Bara skött barnen, gått till jobb typ. hemmet har jag ej brytt mig om och gått och lagt mig så fort det bara gått bara för att dagen ska ta slut. NU är jag typ tillbaka, orkar mer och har både städat, bakat en kaka och lagat mat OCH varit ledig från jobb = hemma med en krävande 2 åring hela dan + hämtat på skola, läst läxa och sånt. Jo nog e man tillbaka och det kommer du oxå vara snart =)) Kramar
så KANONBRA att du ändå orkar be om hjälp! Det finns många som faktiskt vill hjälpa men det är svårt att hjälpa någon som inte vill. och du kan omöjligt fixa den här hemska situationen själv... kram!
"De dåliga dagarna är priset vi betalar för att få ha en bra morgondag", har jag läst någonstans och det stämmer för det mesta! :)
Tack för att du är så öppen och delar med dig av det som de flesta håller tyst om.
Kramar
Tack för alla värmande svar <3 "skönt" att slippa vara ensam även om det är tråkigt att inse att många känner så här :-(
Alla hamnar på botten någon gång under livet. Att säga annat vore lögn. Nu känner inte jag dig personligen, men har följt din blogg sedan den startades.
Trots att du just nu är nere i en svacka (förståligt efter all turbulens kring Elmers födelse och beskedet om sjukdomen) är du en sådan person jag tycker om att kika in hos. Du förmedlar dina tankar på ett mycket bra sätt och är oerhört stark som vågar blotta så mycket av dig själv i bloggen. Beundransvärt, verkligen :-)
Alla mammor tvivlar på sin föräldrarroll då och då. Även om du upplever dig själv som en dålig förälder för tillfället, beundrar jag dig. Du engagerar dig i dina barn och mellan alla raderna flödar kärleken du känner för dina underverk. Du tar dig ur detta. Du är bra!
Mörkret tar kraft. Nu menar jag det yttre mörkret; årstiden.
En fundering jag fick när jag läste ditt inlägg: det är inte bra att jämföra sig med andra. Du är duktig i jämförelse med dig själv, ingen annan. Andra har sina starka sidor och sina svackor - men bara du är du. Och du tar ju dig upp på fötter varje dag!
Varje dag ammas Elmer och varje dag får Vicktor och Alvin mat. Varje dag har de kläder på sig när de går ut.
Orka bara det du orkar och inget mera. Dagar kommer då det blir mer och mer - och glädjen sipprar in i själen igen.
Jag tycker om dig! Kraaaam!
Åh vad skönt att läsa att jag inte var ensam i vääärlden om att känna mig såhär! och DU är inte ensam. Det märker man av att bara läsa kommentarerna du fått... Halkade in på din sida idag och blev fast några timmar :P Lycka till med allt! /Emelie Varberg
