Om jag ska berätta om mig så måste jag nästan först börja med min bakgrund, lite snabbt. Det blir ganska långt, även när jag ska dra den allra allra kortaste versionen. det finns såååå mycket mer, massa jobbiga händelser som jag skulle kunna ta upp men då kan jag ju lika gärna fortsätta skriva på min bok :-) Men ja, det här är det mest sammanfattande jag kan få till:

Jag föddes i september 1982 och blev yngst av 4 små flickor i huset. Mina föräldrar var gifta fortfarande då. Min mamma hade försökt skilja sig tidigare men pappa "såg till" att jag blev skapt så att mamma skulle stanna kvar hos honom trots allt drickande och misshandel osv.

När jag var ett år gammal försökte pappa döda mamma vilket ledde till att hon äntligen lämnade honom. Pappa krävde att få ett av barnen för annars skulle han döda alla (tro mig, han menade det). De kom fram till att det var lättast om han "fick" mig, men jag fick bo kvar med mamma ett år till eftersom hon ammade tills jag var två år. Sen fick jag flytta hem till pappa.

Jag bodde hos pappa tills jag var 8 år. Det var 8 ganska jobbiga år av psykisk och fysisk misshandel. Skola och dagis anmälde ett par gånger men inget hände. När jag var 8 år var det en mamma till en kompis till min syster som anmälde och då kom soc till skolan på luciadagen (precis 20 år sen) och hämtade mig med ett fint akut LVU - ett LVU som sen fanns med tills jag var 14 år gammal.

Den här luciadagen var jobbig och jag minns den i detalj, det återkommer varje Lucia även om det har lättat med åren (dagen finns beskriven väldigt detaljerat i kategorin "Boken" här i bloggen eftersom boken om mitt liv jag hoppas orkar skriva en dag börjar med den här händelsen).

Först bodde jag ett halvår på ett utredningshem i Östersund, därefter fick jag mitt första familjehem. En ganska bra familj men där det inte fanns någon kärlek mellan föräldrarna så när de stod inför en skilsmässa 2 år senare, när jag var 10 år gammal så fick jag flytta och sanningen är nog att jag var extremt jävla jobbig att ta hand om också. Ett SVÅRT barn, världigt svårt. Väldigt känslomässigt skadad och krävande.

Jag bodde en kort tid på det öppna hem BUP hade i Östersund och sen fick jag ett nytt familjehem. Där bodde jag i två år av psykisk misshandel - mamman där var den kallaste och elakaste tänkbara (jättebra med ett barn som redan är saknar varma vuxna) samtidigt blev det sämre i skolan, mobbing dök upp. Jag var inte som andra precis. Speciellt några killar var på hela tiden, kunde jaga och slå.

Jag hamnade på BUP. Den låsta avdelningen några veckor för familjehemmet gav upp efter 2 år. Jag var alltså 12 år. Efter dessa veckor fick jag flytta hem till min mamma och då hade jag fått en lillasyster som var 1 år. Jag bodde hos mamma och syster i 1 år innan jag själv gav upp eftersom det var för jobbigt att vara mamma åt min alkoholiserade mamma, mamma åt min lillasyster, ta hand om mammas alla djur och samtidigt också gå i skola där mobbingen nu hade blivit riktigt jobbig. Några i nian hittade på världens grej redan på höstterminen när jag gick sjuan vilket ledde till svår mobbing nästan resten av tiden jag gick där. Ett tag gick jag inte till skolan alls.

Jag flyttade från mamma till ett nytt familjehem men gick kvar i samma skola. Jag var 14 år och nu blev jag av med mitt LVU eftersom jag själv bett om ett nytt familjehem och placeringen blev frivillig från mig och mamma (SoL-placering). Jag var ett litet, stört och djupt känslomässigt skadat barn instängd i en 14-åring. Det hade den nya familjen lite svårt att ha förståelse för och gav upp efter bara ett halvår. Om någon som läser detta har hand om ett sådant barn och inte vet hur man ska laga barnet: KRAMA! krama krama, ge hen närhet och den kärlek en bebis behöver. Det är nyckeln.

Ja, de gav alltså upp och jag hamnade återigen på BUP med sin låsta avdelning som väcker ångest hos vem som helst. Nu väntade inget nytt familjehem. Alla hade gett upp hoppet om att jag skulle fungera i en vanlig familj så jag fick flytta ett halvt Sverige bort ifrån alla jag kände, till ett behandlingshem för ungdomar 13-18 år. Jag bodde där i ett år och fick för första gången bli behandlad på rätt sätt. Nej, där och då var jag verkligen inte alltid nöjd med att bo där ;-) det var massor av konflikter men jag trivdes i grunden oerhört bra och efteråt har jag insett att det året var det enda lyckliga i mitt liv.

Men ja, där bodde också en kille med alldeles för sexiga armar och vackra ögon bland annat hahaha :-D i oktober när jag precis fyllt 15 och börjat 9:an så blev jag gravid. Jag stannade nästan hela graviditeten ut men i juni kunde jag inte vara kvar och fick flytta hela vägen tillbaka till Östersund, till utredningshemmet där jag bodde från början, från Luciadagen 1990, innan första familjehemmet.

I augusti kom min lille Victor, 18 dagar över tiden och jag var så förälskad i knytet och trivdes så med att vara mamma. Jag började längta efter att bli mamma när jag var ca 12 år så att jag skulle få barn tidigt kom kanske inte som en chock för någon. Däremot trivdes jag mindre bra med hur man blir behandlad som mamma när man är 15-16 år. det är inte bebisen som är jobbig. Det är samhället.

Jag och Victor bodde på utredningshemmet i 1,5 år och den här tiden var så sjukt jävla hemsk så det skulle kunna bli en egen bok. Jag tänker inte ens ta upp det här och nu, jag har berättat en hel del innan och det finns mycket i kategorin "Mitt liv då". Det slutade iallafall med att soc ville ta mitt barn utan anledning vilket Länsrätten inte alls gick med på och överklagan till Kammarrätten togs inte ens upp för att det var så solklart att pojken skulle vara kvar hos mig.

Vi bodde ett halvår hos Victors farmor och farfar och sen flyttade vi hit till Marks kommun hösten 2000. Jag i september och Victor i december, 10 år efter mitt omhändertagande på Luciadagen var jag fri från allt vad soc heter. Det är således alltså 10 år sen (Herregud vad tiden går fort :-o snabbare och snabbare för varje år).

Dessa 10 år har jag försökt bli en hel människa, försökt leva som en vanlig vuxen, en vanlig föräldrer. Jag var 18 år när jag flyttade hit. Jag hade 18 år av nedbrytning med mig i ryggsäcken och nu 10 år senare känns säcken ganska precis lika tung. Tyvärr är det inte så lätt att laga ett trasigt barn.

Jag är störd. På riktigt alltså, jag har minst 3, troligen 4, personlighetsstörningar, jag är diagnostiserad med kronisk depression men är nog snarare bipolär, ganska solklart bipolär. Äter inga mediciner för jag går bara och får hjälp när jag är i en depp-period och sen när jag hamnar i mina maniska perioder så tycker jag mig inte behöva någon hjälp och bryter kontakten. Jag har inte tid, det behövs inte osv.

Jag har extremt bra självinsikt, på gott och ont...

Jag är fruktasvärt känslig, jag överanalyserar ALLT, läser in saker och tolkar allt så negativt det bara är möjligt. Även fast jag nästan alltid vet att det är jag som tolkat fel, tolkat negativt, så hjälper inte det, faktan kan inte styra mina känslor så jag går ständigt omkring med en känsla av att vara jobbig, i vägen, illa omtyckt osv. Hela världen önskar att jag bara skulle försvinna.

Jag litar inte på folk och släpper inte in folk. Har väldigt svårt för närhet och kroppskontakt. VÄLDIGT svårt. Tills jag själv släpper in en person. Så slår det över åt andra hållet och jag öppnar hela hjärtat, blir jätteskör och sårbar och behöver en massa närhet. En person som jag släpper in på djupet har alltså makten att kunna smula sönder mig helt, resten av världen kommer inte ens innanför skalet.

Förklaringen till det mesta finns om man läser på om mina personlighetsstörningar,  Emotionell instabil personlighetsstörning (Borderline), Passiv-agressiv personlighetsstörning, Depressiv personlighetsstörning och Fobisk personlighetsstörning.  HÄR har jag skrivit om dem.

Jaaa nu låter det här som värsta psychot men ärligt så fungerar jag som en ganska normal människa i vardagen. Det är ju inte så att mina kompisar märker av det här när vi umgås eller att jag inte är som alla andra i skolan osv (däremot gör mina syrror ofta det hahaha). Idag alltså, under tex högstadiet och neråt så märktes det väldigt tydligt däremot. Även fast man bär på alla dessa problem så kan man ändå lära sig sociala regler och fungera som alla andra. Däremot finns det tillfällen då det här kommer fram. Att jag tog det så hård att bli illa bemött i telefon häromdagen tex är ju ett exempel, jag använder bloggen för att skriva av mig alla jobbiga känslor som uppstår och då ska ni veta att jag ändå skärpte till mig när jag skrev här...

Finns det bara negativa saker med mig? Ja nästan ;-)

Mer om mig då:

Jag är väldigt estetiskt lagd och det har jag fått från min mamma :-) jag är bra på det mesta vad gäller skapande och tycker om det. Rita, måla, sy osv.

Jag bryr mig om andra, jag uppskattar de flesta former av humor från riktigt låg nivå till avancerad nördhumor och är nog ganska rolig att umgås med.

Jag är latast i Sverige men världigt pedantisk - skitjobbig kombination när det gäller städning hemma haha :-)

Jag är bra på att laga mat men dålig på att använda mig av det för det är så mycket lättare att bara fixa makaroner och korv. Jag kan inte baka, alls.

Jag är internetberoende (No shit?! Va, äre sant?) och måste kolla typ mail och sånt i mobilen hela tiden när jag är iväg.


Men nu orkar jag inte göra det här inlägget längre så nu avslutar jag :-)


Dag 01 - Om mig
Dag 02 – En länk
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – En länk
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Min tro
Dag 09 – Mina bloggfavoriter
Dag 10 – Mina syskon
Dag 11 – I min handväska
Dag 12 – En länk
Dag 13 – Mina drömmar
Dag 14 – Min första kyss
Dag 15 – En länk
Dag 16 – Detta ångrar jag
Dag 17 – En länk
Dag 18 – Det här upprör mig
Dag 19 – Det här får mig att må bättre
Dag 20 – En länk
Dag 21 – Min första kärlek
Dag 22 – Min favoritplats
Dag 23 – Det här hade jag på mig idag
Dag 24 – En länk

Tänkte ge mig på den här adventslistan ...lite sent men äh :-) får ta de första grejerna idag under dagen lite utspritt :-) Hoppas jag orkar köra listan hela vägen :-)

Listan har jag tagit inne hos Spiderchick.

Dag 01 - Om mig
Dag 02 – En länk
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – En länk
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Min tro
Dag 09 – Mina bloggfavoriter
Dag 10 – Mina syskon
Dag 11 – I min handväska
Dag 12 – En länk
Dag 13 – Mina drömmar
Dag 14 – Min första kyss
Dag 15 – En länk
Dag 16 – Detta ångrar jag
Dag 17 – En länk
Dag 18 – Det här upprör mig
Dag 19 – Det här får mig att må bättre
Dag 20 – En länk
Dag 21 – Min första kärlek
Dag 22 – Min favoritplats
Dag 23 – Det här hade jag på mig idag
Dag 24 – En länk

Fortfarande friska barn än sålänge...

Inga spyor, diarréer eller feber så långt ögat kan nå vare sig hos Alvin eller Elmer och i morse kunde jag lämna dem på dagis som vanligt. TUR det för jag har haft nationellt prov i engelska B (reading/listening-delen) nu på morgonen (hade dock en back-up i form av syster Suss OM barnen hade blivit sjuka <3). Jag har till och med varit så duktig att jag ringt dagis och frågat nu när jag satte igång telefonen igen och nej, de är inte sjuka. Risken att de blir sjuka är stor för flera andra barn är hemma magsjuka.

Mitt prov gick helt okej. Reading-delen var lätt men listening...? Oh my God! Hahaha ska bli kul att se hur många rätt det blev där.

Nu är det helg igen, min barnlediga helg, eller ja, det blir barnledigt ikväll iaf efter M hämtat gossarna. Victor ska nog också iväg i helgen. Själv ska jag PLUGGA! vanligt prov i engelska B och även i spanska på tisdag. Samma dag skall veckans uppgift i Svenska C vara klart också.

Det är en hel del med skolan nu sista veckorna, pust!

Det går inte helt åt h****** med skolan iallafall. Konstigt nog, för jag tycker aldrig att jag har tid för skolarbete eller ens att jag har utrymme rent mentalt att ta mig tid för det. Tiden går och jag bara lallar med och går på de lektioner jag hinner och sen är det inte så mycket mer.

I Engelska B hade jag världens tur den här veckan för det blev inte någon redovisning i måndags utan den tog vi i tisdags istället och då var jag ju med :-) däremot missade jag genomgången av förhandmaterialet till nationella provet. Vi har dock fått ha det hemma men jag har inte hunnit/orkat ta ut det ur väskan ens. Som tur var gjorde det inte så mycket för det gick riktigt bra på nationella provet (writing-delen alltså) idag iallafall. Men nu är väl engelska inte direkt något jag har svårt för...

I Svenska C går det också bra :-) Som sagt. Min insändare kom förresten med i Markbladet, skoj :-) hoppas man får någon respons också nu bara. Jag bytte några ord med läraren igår angående betyg och jag behöver nog inte oroa mig för att inte få MVG :-) får bara se till att jag fixar de sista grejerna i kursen med.

Förra veckan hade jag ju Naturkunskapsprov som jag trodde jag skulle få IG på men nejdå jag fick Godkänt med en liten fin marginal till och med :-D yey! Så jag ligger på ett VG i betyg där och bör helt klart ska kunna få det.

Idag fick jag veta resultatet på Excelprovet och det var alla rätt och MVG även på detta dataprov. Mitt MVG i betyg i Datakunskap känns ganska säkert. Bara lite simpel Powerpoint och så kvar att göra.

Matte B då? jaa du... där är väl det jag skulle kunna få IG i. Allt hänger på nationella provet och om jag lyckas skrapa ihop precis så det räcker till ett godkänt. Förrutom nationella så måste man göra en "mattelab" vilket avklarades igår :-) och en hemuppgift som jag snart ska ta tag i.

Spanska? Usch, jag har missat skitmycket och öppnat boken NOLL gånger hemma :-/ men jag har tid på mig att skärpa till mig eftersom vi inte får betyg förrän i vårterminens slut (100 p kurs utdragen över två terminer).

Biologin gick okej fram till det här senaste kapitlet som bara innehöll en massa svåra ord och där jag missade typ hälften av lektionerna. SKIT gick det på provet igår men jag skrev iaf provet och svarade på en del frågor :-P Men ett godkänt kan det knappast räcka till det vet jag.

Jahapps så här ser det ut med skolan, för den som var intresserad ;-)

SNÖSTORM ordentligt ute kan jag lova!

Nääästan så jag har lust att ta bilen bort till skolan nu när jag ska dit snart hahaha. Jag har Engelska och Svenska på schemat här idag. Jag missade ju TYVÄRR Engelskan igår eftersom sjukhusbesöket tog betydligt längre tid än väntat. Så jäkla surt! Vår grupp var så jäkla bra på grupparbetet och så får man inte ens vara med och glänsa sen ;-) mouahahaha men men, vår lärare vet ju att jag hade ett väldigt aktivt deltagande i själva arbetet även om jag nu inte var med och läste upp (hoppas L, som fick mina papper om jag inte skulle hinna vara med på lektionen, klarade av att läsa mina kråkfötter nu bara *s*). Jobbigt att ha missat förberedelsen inför nationella provet också. Hoppas det löser sig ändå. Ska prata med engelskaläraren idag om vad som hände igår och varför jag inte var med.

Svenskan går det desto bättre med måste jag säga. Toppbetyg på alla arbeten hittills och nu hade vi i uppgift att skriva en insändare och få med i lokala tidningen Markbladet. Jag tror faktiskt min kommer med imorgon, inte säker men tror verkligen det.

Ikväll är det spanska igen och i vanlig ordning har Beckah inte pluggat något alls. Går åt skogen med den där spanskan känner jag. Snart har vi prov med :-/ det jobbiga är att jag egentligen borde sitta hemma och plugga biologi istället, jag kommer få IG på biologiprovet bara för att jag missat så många lektioner. SKITTRÅKIGT för egentligen är det ett jätteintressant kapitel (Genetik och genteknik) men svårt när man inte har tid att plugga och missar en massa lektioner. Nåja, det beror ju till stor del att allt kring Elmer tar så mycket tid och ork så det får det vara värt. Bebisen går  först <3

Bakissöndag med tillhörande ångestkänslor :-/ känner för att slå en viss blond liten subba men det ska vi inte gå in på. Jag var vuxen och ignorerade helt den fula bruden, jag sa inte ett ord. Duktiga jag :-)

Tänk om känslor och hjärna kunde samarbeta någon jävla gång! Så lättsamt det hade blivit att leva då.

Anyway... idag är en ny dag och nu skiter vi i det här.

Haha hade förresten världens röta igår! Jag söp bort min telefon :-o eller ja, den ramlade alltså ur fickan men någon vänlig själ hade lämnat in den som tur var. UTAN att ens facerape:a eller något :-) det är fint det :-)

Jag borde plugga nu, jag vet det. Typ läsa den engelska boken som jag måste skriva en recension på eller plugga till biologiprovet som jag inte fattar ett jota av. Provet är nu på onsdag tror jag. Missar ännu en hel måndag imorgon :-/ måndagar är verkligen inte bra att missa men inget att göra åt. Nu eftersom Nena kör så vi slipper bussen kommer jag iallafall hinna hem i tid för att gå på engelskalektionen där vi ska läsa upp det vi skrivit i grupparbetet och så ska vi få något material inför nationella provet som också är i veckan...? Tror jag? Hej, jag heter Beckah och har noll koll...

Nej, sätta på lite kaffe kanske, tänkte snika åt mig hos syrran men när jag kom dit var hon för bakis för att dricka kaffe och hade dessutom slut :-P otur. Så bakis är inte jag iallafall, tack och lov.

Victor sov där i natt, hos syrran. Asså hennes sambo var ju hemma med sin son och så passade han min Victor och andra syrrans Tiger. Om någon undrade var jag gömt undan Victor nu när jag var ute igår ;-)

Alleballen åkte till pappa i fredags och igår eftermiddag åkte bajsungen aka Ellebelle också till pappa. Han lär väl komma hem nu här snart.

Just ja, kaffe var det... hej hej :-)

Jaja jag låter mig väl falla för detta löjliga försök att provocera eller vad det nu skulle föreställa...

(Någon gnällde bland kommentarerna till inlägget om Högskoleprovet)





Snart dags att betala in ny årsavgift. I år blir det dubbel peng och två medlemskort som kommer hem ;-) och sen kommer det väl komma två nummer av medlemstidningen "Legatus Mensae" varje gång. Hm... måste nog höra av mig och säga till att det är onödigt, att det räcker med en tidning.

Vad dillar jag om? Jo jag dillar om att min fina pojk Victor också är medlem nu (eller ja, blir medlem när jag betalar in hans årsavgift). Äpplet faller inte så långt från päronträdet. Dock har han en ganska mycket högre IQ än sin kära mamma :-P

Freeeedag! :-) sitter och väntar på att klockan ska bli 10 så det blir dags för dagislämning. De börjar ju sent på fredagar (och slutar tidigare, 15:30). Sen ska de till sin pappa ikväll och vara där hela helgen.

Idag ska jag försöka hinna med att städa lite och sen i eftermiddag kommer mest troligt min gulliga vän Johanna hit med sötisen Alex, Elmers kompis :-) Alex har blivit sååå stooor :-( vi har inte träffats på evigheter och nu ser han ut som en storkille! (Johanna la ut bilder igår). Sen pratar han ju så himla bra med så han kommer kännas som ett år äldre än Elmer haha fast Elmer är större i längd och vikt.

Alex blev 15 månader i förrgår och snackar som sjutton. För ett tag sen träffades vi ju i en minut på parkeringen när jag skulle iväg och då pekade Alex på Elmer och sa "MIN bebis" tex... Elmer fortsätter med sin lampa ;-) nä men i veckan tycker jag eller inbillar mig iaf att han börjat försöka säga fler ord även om det låter fel när han säger det.

Mer i helgen då? Ja först kommer Tiger hit i eftermiddag för syrran ska på konsert ikväll och sen imorgon blir det väl utgång med syrrorna som sagt. Tror jag iaf men vi har inte pratat så mycket om det än.

Nu ska jag hänga en tvätt och underhålla rastlösa barn som längtar till dagis...

Mouahaha jag har kört till affären idag MINSANN ;-)

Nu ska jag ta tag i disken, bland det tråkigaste som finns tillsammans med städning då. GUD vad jag är TRÖTT *gäsp* varför måste barnen vakna så jäkla tidigt? Jag går ändå och lägger mig vid 23-24 vilket är TIDIGT för att vara jag men jag blir ändå trött nuförtiden.

Imorgon ska jag tydligen vara barnvakt berättade syster S idag. Jag ska passa syster A's Tiger, fast hon har inte meddelat mig detta ännu. På lördag ser det ut som att vi ska gå ut iallafall :-) Jag, syster A och syster S. Kan bli kul!

Söndag vet jag inte och sen på måndag är det dags för sjukhusbesöket. Det är nära nu och jag är lite nervös fast ändå lugn. Blodproverna ska se bra ut, värdena ska ha vänt och gått åt rätt håll! Måste! UL kommer inte visa något och röntgen kommer se toppen ut. Så får det bli.

Nej disken ropar...

Hade jag fått en poäng mer så hade det blivit 1,4 :-) Men men strunt samma. Så går det när det är första gången man gör provet och är ute och super natten innan provet och knappt sover något. Till våren gör jag provet igen med förhoppningsvis lite bättre resultat. Det är framförallt läsförståelsen jag borde kunna höja för jag orkade helt enkelt inte koncentrera mig och läsa, jag fastnade inte i texten, jag läste men uppfattade inte vad jag läste för jag var för trött och borta. Jag fick visserligen bäst på engelsk läsförståelse men det var kortare och enklare texter. Diagram, tabeller och kartor hann  jag inte göra klart så den är också en jag borde kunna höja. Matten däremot är jag helnöjd med. Ord... ja, det är ju lite tur med vilka ord man får om man kan dem eller inte tycker jag.





Nu menar jag inte att det här är dåligt, men det är lägre än vad jag är nöjd med personligen.


***

Uppdaterar:

Lotta skrev en bra fråga:
"Nu har jag aldrig gjort högskoleprovet och har ingen aning om hur svårt det är, men känns inte medelvärdet lite.. lågt?"

Så jag svarar:
"Tror du tycker det känns lågt för att du aldrig gjort det :-)
Man kan ha allt från 0,0 till 2,0 och då är det rimligt att medel ligger runt 0,9 - 1,1"


***

En fråga från Caroline:
"Men borde man inte få bättre resultat på ett högskoleprov när man är med i mensa? Eller allt beror på att du söp dagen innan?"

Jag svarar:
"haha vad har mensa med saken att göra? :-) Högskoleprovet handlar om hur ALLMÄNBILDAD man är, tror du man föds med kunskap eller? ;-) visst, en hög IQ underlättar för att skaffa sig kunskap men kunskapen kommer ju inte automatiskt med en hög IQ om du trodde det :-) *s* söt fråga :-)"

Lite skakis fortfarande hehehe (återkommer till det längre ner)

Usch hade prov på morgonen. Naturkunskap om energi och det gick la SÅDÄR! Jag har missat flera lektioner och har inte läst i boken själv heller. Igår kväll som söta kompisen Nena hit så vi åtminstone kunde gå igenom papperet med frågor vi fått. Utan den hjälpen hade det gått åt helvete men nu kanske kanske jag med lite tur hamnar på godkänt på provet men det är fortfarande risk för IG känner jag. Inte för att det gör jättemycket, jag har ett VG och ett MVG sen innan och jag har sänkt mina betygskrav till G eftersom det helt enkelt är orimligt med något annat när det är så mycket med Elmer vid sidan av skolan.

Idag fick jag hjälp igen av Nena :-P hon körde hit mig efter våran lektion och så fick jag starta min bil och köra ett varv på parkeringen ...men hon fick parkera sen hahaha.

Men SEN SÅ! Nu nyss fick jag för mig att jag måste hålla liv i detta nu så jag gick ut och satte mig och körde iväg till syrrornas gård och sen tillbaka igen och parkerade :-) lagom teststräcka för att känna på att växla lite och blinka och svänga och så där för att bara lära känna bilen. Backa ut, högerregel, korsning, möte, bil bakom, vändplan, farthinder, parkera. Man får med några grejer på en sån liten pyttetur. Men som sagt, fortfarande lite skakis ;-) Mouahahaha jag är en sån NÖRD :-P

Jag kommer INTE kunna köra till Borås på måndag iallafall! det är ett som är säkert! Men som tur är ska Nena köra mig och Elmer :-) vissa vänner är bara helt underbara. Känns bra att ha med en extra person också när Elmer ska på röntgen och UL. Jag ska ha med kameran och dokumentera och då är det svårt när man är själv. Elmer känner ju Nena med eftersom hon är vikarie på dagis.

Appropå dagis - nu ska jag strax hämta mina små pojkar  <3

Många har svårt att förstå det här med ångesten över att köra bil. Jag ska försöka förklara.

Först kan jag ju berätta lite bakgrund. Jag hade aldrig ens startat en bil i mars 2008 när jag började på körskolan. Jag var jättenervös inför att köra och tyckte det var obehagligt, trots att det gick ganska bra och jag lärde mig fort. Jag skrev teoriprovet i maj tror jag och det gick helt okej, hade 2 fel. Det började kännas lättare att köra också - roligt, till och med. Den 3 juli körde jag upp och fick körkortet. Någon bil hade jag dock inte råd med såklart och jag vågade inte låna bil eftersom jag var rädd att något skulle gå sönder osv.

Jag körde några gånger med M's bil men tyckte det var jättejobbigt, dels att köra någon annans bil och dels för att han har en DUM hatt-bil :-P alltså en Volvo. Jag vill att bilen ska sluta där rutorna är så man vet var man har alla hörn. På hans bil sticker det ut både fram och bak (bilen ser ut som en hatt o profil alltså). Sen sitter man nere på golvet och kör och det hatar jag, jag vill sitta som på en stol så jag ser ordentligt!

I september var det marknad här i byn, jag skulle köra till affären och M bad mig svänga förbi och lämna in hans hyrda filmer inne i centrum. Väl i byn vågade jag inte åka igenom där för det var för mycket folk och bilar pga att det var marknad. Så när jag kom hem blev M lite sur och tyckte att jag inte borde ha körkort när jag ändå inte törs köra. Så jag körde inte.

Efter det har jag kört EN gång och det var den 7:e april 2009. Vi hade varit på rutin-UL med Elmer, M fick hastigt lämna mitt i UL och ta sig till akuten här i Skene där han blev inlagd med blodförgiftning (ni som följt bloggen länge kanske minns denna händelse). På kvällen var jag tvungen att gå ner till akuten och hämta hans bil som stod där för den fick inte stå kvar där. Då körde jag den korta biten hem. Det är enda gången på över 2 år som jag kört och med tiden har ångesten blivit större och större.

Jag vet att jag kan alla regler och jag vet att jag kör bra. Det handlar inte om det, det handlar om att jag är rädd för trafiken. Det är jag även när jag åker med andra men framförallt när jag tänker på att köra själv.

Ett litet misstag i trafiken kan få så sanslöst orimliga konsekvenser! Om jag är ute och går och sätter foten fel kanske jag kan snubbla, kanske slå i knät. Det händer lixom inget. Sätter man foten fel, bromsar för hårt, gasar för mycket osv när man kör så kan konsekvensen bli att man DÖDAR någon. Helt orimligt! SKITLÄSKIGT!

Well, kanske fortfarande svårt för en del att förstå men så här är det iallafall.

Sjuk dröm men glasklar, lätt att minnas osv. Det är inte så ofta, jag brukar bara ha svaga minnen om jag ens minns vad jag drömmer men nu i natt drömde jag en film typ.

Först var jag på fest i Skene med syrrorna och det var något jippogrejs så hela byn var mer som ett tivoli/marknad. Nu snackar vi inte Skene Marten här ;-) utan lite större än så :-P Det var Skene men såg inte ut som Skene, ska tilläggas.

Det var fest i vanlig ordning med lite tjafs, intriger och mycket alkohol *s* när vi sen står ute och röker så ser vi något ljust på himlen, whut??! Vad är det där?! Säger jag till syrran. Vi bor ju så pass nära Landvetter så vi ibland ser flygplan så jag sa sen att det säkert var ett plan. "Men ska det verkligen bete sig så där???" la jag förskräckt till när planet kommer närmre och närmre och vobblar fram och tillbaka på himlen. Alla människor stannar upp och stirrar på planet (för ja, det var ett flygplan, STORT dessutom) och planet vänder plötsligt nosen neråt och störtar och landar med en explosion bara några hundra meter bakom oss, men vi kan inte se var det landade eftersom det är så mycket kullar och träd mm. ALLA gallskriker och irrar runt i panik.

Det ser ut som det kan ha landat på Assberg (där jag bor) och jag hade barnen hemma. Snart kommer en massa räddningspersonal osv, alla springer mot Assberg och på vägen hittar man planets stjärtparti. Jag tar en bild med mobilen och skickar till Aftonbladet (mouahaha så typiskt mig, konstigt att jag inte bloggade om det :-P) men sen så hamnar jag på något vänster ensam med en kille, en förbannat snygg sådan dessutom, och vi går mot Assberg och konstaterar att planet inte landat där så vi skiter i det och går hem till honom istället. Stort fint hus, perfekta killen och så har han en dotter i Elmers ålder som heter Elma (haha). Allt perfekt.

Vi tar med Elmer och Elma ner till marknaden (okej det är mitt i natten typ och mörkt, massa blinkande lampor överallt, massa foilk, tivoliaktigt, sommar och varken Skene i sig eller Assberg ser ut som i verkligheten men Assberg ligger på rätt ställe i förhållande till Skene centrum, det är det enda som stämmer, kanske jag ska lägga till för att få fram en bättre bild).

Sen är vi där nere i byn, alla pratar om planet och det är en big deal men vi bryr oss inte så mycket och är mest bara kära (öh..?) sen slarvar jag bort Elmer. Går ifrån honom någonstans och de andra också. Vad jag hittar på minns jag inte men jag vet att jag hade någon blandning av panik över att ha tappat bort Elmer samtidigt som jag inte gjorde speciellt mycket för att hitta honom heller för jag hade lixom roligare saker för mig tyckte jag. Tänkte att snygga killen säkert hade Elmer.

Asså det var så sjukt. Jag var orolig över hur Elmer hade det men valde ändå att strunta i det och göra roliga saker??? Struntadeju även i nya snygga killen, struntade i Elma (var mina andra två barn var vet jag inte).

Inte förrän på typ eftermiddagen dagen efter gick jag hem till snygga killen och frågade om han hade Elmer, det hade han och killens mamma var där och tog hand om både småttingarna. Killen var sur och inte alls speciellt intresserad länge (I wonder why?) helt galet...

Ja det här är ju bara i stora drag, jag kan inte berätta allt i detalj, svårt att beskriva en dröm i detalj och dessutom skulle den här texten inte vara barntillåten längre då hahaha. Ojdå :-)


Sen vaknade jag och undrade om det här betyder att jag är en ganska egoistisk och hemsk person egentligen? Hur kan man lämna sin bebis så där? Strunta i alla...? Jag lämnade först syrrorna, sen sket jag i vilka som drabbats av plan-kraschen, sen övergav jag världens bästa kille, en urgullig bonustös och min egen bebis...

Hahaha lyckad frågestund :-P mitt internet krånglade lite efter jag nattat Elmer så jag gick tillbaka till TV:n och somnade där ;-) men det hade kommit in några frågor som jag svarat på nu. Dock blev det ju inte speciellt live. Tänkte ju mig mer chat-aktigt.

Jag håller öppet ikväll också så kanske jag kan sköta min bit bättre den här gången :-)

Nu ska jag strax fixa i ordning ungarna och gå och lämna dem på dagis. Regnkläderna och sånt är tvättade nu men jag hängde upp dem nu på morgonen så de är ju rätt blöta. Speciellt de fleecefodrade. Men de luktade inget alls? Så speciellt giftiga kan de ju knappast vara. Det var dessutom dörrar stängda mellan branden och där kläderna hängde så det är nog lugnt. Jag har inte tvättat deras stövlar och de behöver använda dem idag så de kommer få använda dem. Känns svårt att låta bli när det är spöregn och det finns stövlar. De ser inte konstiga ut, luktar inte minsta lilla brand eller något så...

Nä *gäsp* nu får jag kasta i mig sista klunken kaffe och sen sätta fart...

Det är inte bara bloggens 2-årsdag utan även farsdag och dessutom är det kalas för min systerson Samuel som fyller 9 år om några dagar. Kalas jämt i den här familjen typ... nä men nästan, det är ju rätt många syskonbarn och så iallafall. Det var med anledning av detta som jag och syster K åkte till Borås i fredags.

Sen har jag haft barnhelg, min första barnhelg sen jag och M ändrade om lite hur vi ska ha barnen. Ikväll kommer han och hämtar Alleballe så får pojkarna säga grattis till pappa också. Imorgon bitti kommer Alvin tillbaka en liten sväng före dagis. De ska nog få gå på sin egen avdelning på dagis imorgon!

Som jag skrivit tidigare så har det ju brunnit på dagis och det var just mina barns avdelning som drabbades. Inte så mycket som brunnit upp mer än golvet - plastmattan, men massor av giftig rök och sot har tagit sig in överallt så de fått ägna veckan åt att sanera. Barnen har varit utplacerade på andra avdelningar och de har fått ha tillfälliga krokar uppsatta i korridoren med sina ytterkläder.

Alla extrakläder och ytterkläder vi hade på dagis har vi fått hem i påsar så de måste tvättas då de är fulla med gift (seriöst? Varför ska VI göra det? Har inte kommunen några försäkringar???) samma sak blöjorna - fulla med gift så de är kastade. Kul när jag ställde dit ett helt nytt paket veckan innan. Jag brukar ta ett halvt åt gången men nu ställde jag dit ett helt såklart... det tänker kommunen inte heller fixa utan jag får köpa nya själv.

JÄVLA IDIOTFITTJÄVEL som startade branden! Må du få din beskärda del av brand också när du brinner i helvetet! Jag fattar verkligen inte när folk gör sånt här??! Jag fattar inbrott och stöld, varför man gör det, men jag fattar verkligen inte hur man kan tutta eld på ett DAGIS när man inte ens får ut något av det. Då är man fan helt jävla sjuk i huvudet. Man vill ju lixom att det ska finnas någon slags gräns i alla människor men tyvärr gör det ju inte det! Vissa brott är bara så oerhört svåra att förstå. Typ stjäla blommor och dekoration från någons gravplats är ju en annan klassiker bland vansinnesgärningar. Förstår inte, kommer aldrig förstå.

Nog om det...

Seg dag igår. Såååå fruktansvärt seg, ni anar inte. Jag har ju varit väldigt bortskämd med mina helger nu innan jag och M ändrade så jag var lite ovan :-) men vi fick till dagen iallafall trots att det inte var speciellt mycket att göra. Hade velat gå till affären men spöregn lockar inte så speciellt mycket när barnens regnkläder som sagt ligger i en påse och är fulla med gift för att jag inte hunnit tvätta dem ännu. De har vattentäta vinteroveraller men det var lite väl varmt för att ha dem. De har haft dem hela veckan dock, när det varit lite kallare. Imorgon vet jag inte. Ska försöka tvätta något av deras dagiskläder idag.

Åka till affären är ju ett alternativ men bilbarnstolarna är fortfarande i Berghem hos barnens farmor och jag fick inte tag i henne på hela dagen igår, inte förrän på kvällen och även om jag hade gett mig på att köra igår så hade jag absolut inte gjort det i mörkret. Någon måtta får det vara. Dock är jag mer och mer sugen på att köra nu, ångesten börjar ätas upp av irritationen över att ha en bil som bara STÅR där ute! Jag blir mer och mer arg över det. Arg på situationen och arg på mig själv. "Sluta tönta dig för fan" tänker jag allt oftare.

Farmor är på GeKås en sväng idag men ska sen komma hit med bilbarnstolarna eftersom jag måste ha dem för att kunna åka på kalas idag. Syster A och Tiger åker med mig också eller ja... med min bil. Syster får köra. Jag tänker inte köra för första gången med tre barn i bilen. Men snart så. I veckan SKA jag köra, så är det bara. Min förhoppning och mitt mål för tillfället är att våga köra till Borås nästa måndag så Elmer slipper utsättas för en så där lång och jobbig bussdag. Vi får väl se.