Min uppväxt och min familj

F: Kan du passa Celine och Oliver efter skolan på torsdag?
S: ja :-D

F: Hur kan du vara så säker på att ni systrars skador beror på er mammas rökning under graviditeten och inte under uppväxten i passiv rök?
S: det är jag inte, det är en kombination men jag räknar det som något som hände under graviditeten eftersom det började där.

F: Hur många av er systrar röker idag? Någon som rökt under graviditeten eller röker inomhus?
S: Av mammas 5 döttrar började 3 röka. Nu idag är det 2 som röker, min lillasyster är bara 15 så det finns ju inget facit men jag tror verkligen hon låter bli skiten. Ja, en av systrarna rökte som gravid. Ingen röker inne.

F: har du förlåtit dina föräldrar för att de inte gav dig den barndom du förtjänade?
S: ja, men jag mår fortfarande dåligt av de konsekvenser som blev av en sådan uppväxt.

F: Eftersom din uppväxt är kantad av problem så undrar jag om det gav utryck i att du har haft anorexia, självskadebeteende, druckit för mycket eller liknande, när du var yngre? Eller HUR hanterade du din ångest?
S: När jag var 13-14 år tog jag ut allt det där du nämner i princip, utom ätstörningar. Sen fick jag flytta till ett ungdomshem.

F: Varför fick bara DU bo hos dina pappa när dina föräldrar skilde sig, hade du det bra där?
S: Han krävde att få ett av barnen när de skiljde sig för annars skulle han ta ihjäl oss allihop och jag var yngst och kunde inte protestera.

F: Hade din pappa nya kvinnor och hade dina mamma nya män?
S: Pappa hade inte det förrän jag var 8 år gammal, då blev han ihop med en tant i Åkersberga. Mamma bytte karlar hit och dit hela tiden.

F: Fick du träffa din mamma/systrar ibland?
S: Mina systrar med samma pappa kom till oss var tredje helg, var tredje åkte jag till mamma och var tredje var jag själv med pappa medan syrrorna var hos stödfamilj. Stödfamiljen var ett tag vår faster och ett tag en HEMSK, barnmisshandlande familj ute på landet.

F: Hur gjorde ni vid födelsedagar/jul osv
Jag tror att jag var hemma med pappa själv varannan jul (som vi då firade hos farmor och farfar) och varannan jul var jag hos mamma och syrrorna. Jag tror inte syrrorna var hos pappa alls på julen. men jag minns inte exakt. Måste fråga syrrorna i så fall.

F: Hur har uppväxten präglat och format dig och dina systrar? Tänker ni olika eller är ni ense om att det har varit tufft och jävligt? Är det någon av er som försvarar era föräldrar?
S: Ingen försvarar våra föräldrar eftersom det är oförsvarbart, däremot försöker alla acceptera hur det varit, lägga det bakom sig och leva ett bra liv idag, även om alla mer eller mindre fortfarande har "men" av uppväxten. Vi har inte lika bra minne allihopa och det finns en viss grad av förnekelse hos en syster.

F: Vilket yrke har dina systrar?
S: En syster är utbildad undersköterska och jobbar även som detta sen typ 10-15 år tillbaka. En är utbildad barnskötare men jobbar som lagerarbetare, en har bara gått grundskolan och jobbar som vårdbiträde. En går i högstadiet och så den älsta som jag har på pappas sida som jag inte har en aning om vad hon jobbar med. Intressant fråga, det ska jag fråga henne. Vi talas vid typ en gång vart tredje år så svaret kan dröja.

F: Vilket yrke hade dina föräldrar?
S: pappa var slaktare och jobbade på slakteri under min uppväxt. Sista åren, efter han flyttat till Stockholm jobbade han med flera olika grejer - jobbade på en stenkross, körde ut mat till skolorna bland annat. Mamma har de sista 15 åren nästan bara jobbat som undersköterska som hon är utbildad till (utbildad som vuxen) innan dess har hon testat olika. Bland annat så jobbade hon väldigt många år på vad som på den tiden hette LM Ericsson ocvh satt och pillade ihop telefongrejsimoj med lödning blablabla (ja jag är väldigt oinsatt) typ kretskort eller något sånt.

F: vem av dina systrar är du närmast med?
S: det varierar. samma sak för syrrorna. Vi fyra vuxna syrror som bor här nära varandra umgås alla fyra. Jag har varit med lite mindre nu sista åren pga att jag haft bebis hela tiden dock men alla tre de andra skiftar med att stå mig närmst.

F: Eftersom jag är uppvuxen på godis, välling och färdig ärtsoppa, så är jag helt fixerad av nu att äta så nyttigt som möjligt och leva så sunt som det går. Har du oxå såna men från din uppväxt? Att du blir helt tvärtom av det som du har upplevt?
S: Mja, eller jo, vissa grejer har väl blivit det. Jag är extremt noga med bälte och har varit sen jag var typ 10 år eller så. När vi var små fick vi hoppa omkring som vi ville i bilen och hade aldrig bälte. Pappa tvingade oss med våld att äta upp maten så jag lämnar väldigt ofta en protestbit på tallriken än idag osv.

F: Hur är kontakten med din mamma idag? (Ni sågs ju för ett tag sedan...) Tänker på jul, födelsedagar osv. Pratar ni i telefon?
S: Vi pratar några gånger per år. jag skickade SMS när hon fyllde år den 20 november annars har vi inte hörts vid sen jag var där.

F:  Hur många fosterhem har du bott i?
S: Jag har bott i 3 familjehem + att jag och Victor var familjehemsplacerade hos hans farmor och farfar en tid.

F: Är det någon familj av dessa som du kan kalla "familj" och som är "mormor/morfar" till dina barn?
S: Nej

F: Har din särbo oxå brokig barndom och uppväxt?
S: nej, tvärt om.

F: Känner du hat eller kärlek till dina biologiska föräldrar?
S: Kärlek.

F: Har du kunnat prata med din mamma om din barndom och fått svar på alla frågor du har? Passa på annars, hon kanske inte lever så länge till...
S: I den mån hon kan svara; ja, jag tror det men månmga av hennes minnen är bortsupna.

F: Är det annat missbruk än alkohol som du har vuxit upp med?
S: Nej

F: Bodde ni i missär när du var liten?
S: vad innebär det?

F: Vilken slog larm till socialen?
S: Flera amnälningar kom från olika håll. dagis skola, kompisars föräldrar.

F: Har du och dina systrar fått koncentrationssvårigheter eller andra diagnoser pga din mammas osunda leverne under graviditeten?
S: Ja.

F: Är ni födda på sjukhus eller hemma?
S: sjukhus

F: Slog dem er när ni var små?
S: "Bara" pappa.

F: Vill fråga om alla dina systrar och även din mamma vet att du vill skriva en bok om ditt liv? Dem blir ju på ett sätt blottade och jag undrar om dem vill det?
S: Alla systrar vet och står bakom det. mamma minns jag inte om jag nämnt det för. Hon skulle absolut inte sätta sig emot. Pappa hade väl inte blivit överlycklig för han har gjort en hel del både dumt och brottsligt men han är ju död nu.

F: Har dina systrar barn och bor ni i närheten av varandra? Gillar du dem?
S: Ja, ja och ja :-)

F: Har din mamma ammat dig och dina syskon?
S: Mig ammade hon i drygt 2 år, syrrorna som längst 6-8 månader och som minst några veckor.

F: Fick ni bra och näringsriktig mat under uppväxten?
S: Ja, i skolan och på dagis ;-) jag hade det väl okej hos pappa för vi åt bra mat hos farmor och farfar varje söndag och fick matlåda till måndagen. resten av veckan fick jag typ pölsa, korv med potatis, korv med mos, korv med potatis, korv... :-) syrrorna hade det antagligen något sämre med middagsmat. Till frukost hos pappa fick jag alltid Hägges muffins på morgonen innan dagis och åt sen frukost på dagis. På helgerna fick man en stor tallrik full av filmjölk och ett berg strösocker i mitten. Det var allt. Hos mamma blev det ofta en limpskiva med random pålägg saft att dricka till.

F: Fick ni tidigt oxå smaka på alkohol?
S: Ja. När jag var 13 fick jag dricka alkohol hemma och även röka.

F: Har dina föräldrar någon diagnos eller lindrig utvecklingsstörning?
S: Nej. Min pappa var högst normabegåvad och mamma är (var?) tvärt om väldigt intelligent men alkohol kan förstöra vem som helst. Min uppväxt är dessutom en vacker dröm i jämförelse med min mammas uppväxt. hennes liv är ett av de mest tragiska jag vet om. Jag fattar inte att hon orkar vara nykter en enda minut med sitt bagage. Helt fantastiskt att hon nu varit nykter i flera månader.


Mitt föräldraskap och mina barn

F: Varför skaffa tre barn om du ändå inte orkar, Varför inte istället satsa på att få en gymnasieexamen?
S: Gissa varför Elmer hette "Hoppsan" i magen? varför inte både skaffa barn och utbildning? Spela roll vilken ordning.

F: Vill du ha fler barn nu? Om inte, varför?
S: Nej, inte nu, eftersom det är precis så att det knappt funkar med 3 barn.

F: vad var din första tanke när du fick reda på att Elmer var en pojke och inte en flicka?
S: jag blev helt tom, hade inga känslor alls. jag var väldigt inställd på en flicka och efter några timmar blev jag nedstämd och besviken och det tog flera dagar innan jag lanade i känslorna. Det hela blev jättekonstigt för jag ville verkligen ha en pojke innan. Jag har sagt ända sen Alvin kom att jag vill ha en hel hög med pojkar och att jag absolut ville ha en lillebror till Victor och Alvin men eftersom rutinultraljudet såg ut som en flicka och alla på nätet gissade på flicka, mina systrar hoppades på en flicka (finna så gott som bara pojkar sen innan) osv så blev det bara så himla dumt. Men som sagt, efter några dagar landade jag i känslorna och var väldigt lycklig över att få en grabb till och jag önskar mig fortfarande gärna fler pojkar i framtiden OM det blir fler barn.

Några frågor om Victor och ADHD:
F: Läkaren säger att det är en personlighetsstörning och en viss ärftlighet. Har DU eller Victors pappa ADHD eller någon i hans släkt?
S: Inte diagnosticerad men absolut skulle jag personligen sätta diagnosen både på mig själv och hans pappa utan tvekan. OBSERVERA också att Victor INTE har en diagnos utan är under utredning.

F: Får han medicin?
S: nej, han har ingen diagnos.

F: Vad tror du om framtiden för Victor?
S: Tror det kommer att gå bra för honom. Med en IQ på 139 och en mamma som kämpar för hans rättigheter i skolan har han bra förutsättningar att gå långt.

F: Är du orolig för att han ska bli en brottsling/kriminell eller liknande? Risken ökar ju tyvärr om man har denna diagnosen och inte får rätt hjälp
S: Tanken finns där. Det hände ju tyvärr med hans pappa trots en bra uppväxt.

F: Och vad är det bästa/tråkigaste med att vara mammaledig?
S: Bästa är att man får följa en bebis utveckling, det händer något hela tiden och det är spännande, mysigt och roligt. Sämsta är att man blir inlåst, instängd och extra deprimerad om man redan sen tidigare lider av depression som jag.

F: Dina bästa spartips som arbetslös/mammaledig?
S: tradera.se

F: Vilken är den ultimata ålderskillnaden syskon emellan tycker DU?
S: Det är 9 år mellan Victor och Alvin. De har kanske inte så stor glädje av varandra lekmässigt men det är väldigt praktiskt med ett stort bara som sköter sig själv när man har en bebis. Det är 8 år mellan mig och min syster Kicki och idag tycker jag inte att åldersskillnaden är några problem. Vi umgås på samma nivå som vänner.

Det är 2 år mellan Elmer och Alvin och det är helt klart mycket tuffare i början men jag känner redan nu efter 3 månader att det lättat och att de mer kommer ha glädje av varandra under hela uppväxten, även om det är mer jobb med två småbarn samtidigt. Det är 2 år mellan mig ocvh min syster Susanne och vi har alltid varit väldigt tighta upp till vuxen ålder. idag är vi inte lika tighta men det är för att vi lever väldigt olika liv då jag lämnat det livet bakom mig (ut och festa och sånt) till stor del sen jag fick småbarn igen.

F: Var Victor planerad?
S: Vi skyddade oss inte.

F: Varför ville dem omhändeta Victor? Var isåfafall
skulle han bo och skulle du få tillbaka honom?
S: se kategorin - mitt liv då :-)

F: När kommer bebis nr 4???
S: Antagligen aldrig men om hen kommer så blir det om många år.

F: Vad skulle Elmer hetat om han var en tjej?
S: Ada. Alvin skulle hetat Alva och Victor skulle hetat Frida.

F: Gosar/kramar du dina barn mycket?
S: VÄLDIGT mycket med de små och samma med Victor när han var liten. det är mycket närhet utöver kramar också. Jag bar Alvin i sjal massor när han var bebis och samma sak nu med Elmer. Jag badar med mina barn (inte Victor längre men upp tills han var 7-8 år) och jag samsover med dem de första åren.

F: Vad definierar en bra förälder?
S: En förälder som kan läsa av sitt barn, använda sin föräldrainstinkt och sunt förnuft istället för att lyssa så mycket på vad andra tycker, vänner, släkt, BVC. Är det naturligt att låta ett barn ligga och skrika sig till sömns? nej. Känns det bra i magen att höra barnet skrika? nej - ALLTSÅ är det FEL! känns det fel så är det antagligen fel! sen är det skit samma att mormor anser att barn ska sova själva eller att grannens unge sov hela nätter från födseln eller att BVC säger att femminutersmetodern är bra. Om man svarar ja på frågan om det känns bra i magen att höra sitt barn gråta sig till sömns så ska man söka hjälp.

Förrutom att använda hjärnan och hjärtat på det här viset så är det viktigt att tillåta sig göra fel, ingen är perfekt. Det är också viktigt hur man ser på barnen, att de är fullvärdiga människor, som ska behandlas med samma respekt som vuxna. barn är kloka, duktiga och förstår och klarar av mycket mer än många förutsätter.

Det här är en liten beskrivning.

F: Hur ofta träffa Victor sin pappa?
S: Typ 3-4 gånger de senaste 9 åren. Men i somras var han hos sin pappa i flera veckor.

F: Hur länge var du ihop med Victors pappa och varför tog det slut?
S: ett halvår ungefär. Jag gjorde slut och bröt förlovningen när jag insåg att han var otrogen. Då var jag redan gravid och plussade en vecka senare. För ganska EXAKT 12 år sedan. Tror jag plussade den 25 november 1997.

F: Var Victors pappa oxå 15 år när han fick barn?
S: jag fyllde 16 när victor var en månad och hans pappa fyllde 20 när victor var 2 månader.

F: Hur mycket pengar lägger ni på julklappar? Köper ni till era barn, barnens kusiner (hur många kusiner har dem?)Och även till dem vuxna?
S: 1-2 tusen per barn (våra egna) blir det oftast och typ 50-200 kr var till syskonbarnen. Sen köper vi till barnens kusiner. Vi köper inte till våra syskon längre eftersom det hela tiden blir fler och fler barn istället. Victor har än sålänge bara kusiner på min sida. Alvin och Elmer har en kusin på pappas sida också, mathias systerson Jonathan. Till våren kommer ett syskon till Tantan och alltså ännu en kusin till Alvin och Elmer. På min sida finns Mina systersöner Jens, samuel, Oliver och Tiger och systerdottern Celine. Förrutom dessa har jag 3 syskonbarn till som jag aldrig träffat; Amanda, Alexandra och Martina som bor i jämtland. Deras mamma är min syster på pappas sida och jag har aldrig träffat henne heller. Mina barn har alltså 8-10 kusiner än sålänge. Men det blir fler i framtiden garanterat.

F: Vad tycker du är rimligt att köpa för om barnen ska på barnkalas?
S: 50-100 kr


Åsikter

F: Är du för eller emot dödsstraff?
S: Starkt emot!

F: vad tycker du om homosexuella som vill adoptera?
S: Förstår inte riktigt frågan men om du undrar vad jag tycker om själva frågan att homosexuella får adoptera så tycker jag det är helt självklart. barn behöver kärleksfulla föräldrar. Kön på föräldrarna har ingen som helst betydelse. Barn med två mammor kan få andra manliga förebilder och barn med två pappor kan få andra kvinnliga förebilder. jag har över huvudtaget svårt att fatta vad föräldrarnas sexuella preferenser har att göra med huruvida de är bra föräldrar eller inte. För mig är det SJÄLVKLART att homosexuella ska få prövas som adpotivföräldrar precis som alla heterosexuella som vill adoptera.

F: vad tycker du om invandrare som bara kommer hit och lever på bidrag och våldtar/misshandlar svenskar?
S: Jag tycker varken mer eller mindre om dem än om infödda svenskar som gör samma sak.

F: vad tror du händer om man drar av en muslimsk kvinna slöjan? Knäpp fråga, men jag vill testa och se vad som händer...Älskar att provocera, precis som du!
S: Nu blandar du ihop att provocera med att attackera, förnedra och kränka tror jag. vad som händer? Inte mycket mer än att hon skulle bli otroligt arg, ledsen, förnedrad, kränkt och kanske dessutom utsatt för negativa konsikvenser.

F: Tror du på Gud? Eller vad?
S: Nej men jag är inte ateist, jag är agnostiker.

F: Vad anser du om att omskära små bebisar?
S: Det är vidrigt och hemskt. Om det inte finns en medicinsk anledning så ska man ge FAN i sina barns kroppar! jag har drivit den här frågan i ganska heta diskussioner på familjeliv.se

Ekonomi

Jag är fattig. Punkt. :-)

Sex

F: Använder du något p-medel och vad isåfall?
S: Ja, kondom och funderar fram och tillbaka på om jag ska ha stav i armen eller spiral och i så fall koppar eller hormon. Ska välja något så snart som möjligt.

F: Har du haft sex med en tjej?
S: Ja

F: Har du haft gruppsex?
S: Nej

F: Hur ofta har du sex (antingen med dig själv
eller med Mattias).
S: normalt sett eller nu sen Elmer föddes? Nu sen Elmer föddes har jag haft sex sammanlagt 3 gånger varav alla gånger med Mathias. Så här brukar det dock inte se ut.

F: Vad är det galnaste stället du har haft sex på?
S: När jag var tillsammans med Victors pappa och vi bodde på ungdomshem var det totalförbjudet med förhållanden mellan undomarna på hemmet så på den tiden fick vi vara rätt kreativa. Det blev lite vart som helst. Har hänt på en del udda ställen efter det också men har svårt att välja vad som skulle vara mest galet.

F: När förlorade du oskulden? Ålder?
S: 3 november för 14 år sedan, jag fyllde 27 år i september. Räkna själv ;-)

Mitt och Mathias förhållande

F: Varför är du och herr Ris särbos?
S: För att vi bråkade för mycket när vi bodde ihop.

F: Hur går det med Mathias hus, när är det klart och ska ni flytta dit allihop sen?
S: Vet inte, vet inte och nej, det är för litet.

F: hur kommer det sig att era gemensama barn bor hos dig och inte hos Mattias, och att det då e du som "kommer o går som du vill"?
S: för att knappt en vuxen klarar av att bo i hans hus som är ett renoveringsobjekt.

F: Vad jobbar Mattias med?
S: Han jobbar som murare.

F: Hur länge har du och Mattias varit ihop och hur/var/när träffades ni?
S: För 4 år sedan gick Victor i brottning och mathias var tränare i klubben. Jag blev intresserad i början av december och vi började prata på MSN först och sen blev vi ihop den 14 januari 2006 när klubben hade en fest. Vi har haft trassliga perioder och det har också varit slut under en tid men ingen av oss har träffat någon annan ens tillfälligt under den här tiden så vi har väl i princip varit ett par hela tiden.

F: Vill du gifta nångång?
S: Jo det vill jag nog men det är inte direkt något jag går och drömmer och fantiserar om.

F: Vill du ha fler barn med Mathias?
S: Jag vill nog ha fler barn men inte på länge och om jag ska ha fler så är det med Mathias såklart, ja. han vill inte ha fler barn dock :-) vi får väl se vad vi vill i framtiden.


Internet

F: Hur har du gjort för att folk ska hitta till just din blogg?
S: jag vet knappt men en hel del följde bloggen redan på min hemsida busig.sida.nu (finns inte längre) och sen har jag dragit hit många från FL. Bland annat efter ett internetbråk som hölls i januari med en viss K

F: Vilka är dina favvobloggar som DU läser varje dag?
S: Jag är ingen bloggläsare direkt. jag brukar följa familj och släkt och ett par vänner lite sporadisk läsning. Men för ett par vecvkor sedan la jag till en del bloggar på Bloglovin bara-för-att. några av mina vänner samt några av de stora bloggarna som Kenza tex.


Rökning

F: Som föredetta rökare, känner du fortfarande röksug varje dag?
S: Inte varje dag men ofta, ja.

F: Röker Mathias?
S: Han feströker ibland - men festar i princip aldrig :-)

F: Berätta något om ditt tidigare liv som du inte är stolt över?
S: Att jag rökte först 14 veckorna när jag väntade Victor och att jag började röka igen när han var 6 veckor gammal. Jag var en sån som rökte medan jag drog barnvagnen och sånt sjukt. jag fattade aldrig då hur farligt det var.

F: när rökte du senast?
S: Vi rökte och drack en hel massa under vår vuxensemester i december förra året. Jag kan inte feströka för jag är alldeles för beroende hahaha så jag höll nästan på att fastna igen men så plussade jag typ den 3 januari och sedan slutade jag. Men det var ett par dagar efteråt så senast var där precis i början av januari. Jag kommer aldrig våga feströka igen.


Skola och jobb

F: Vilken utbildning har du? Har du haft något seriöst arbete och vad isåfall?
S: Jag fick Victor ett par dagar före alla jämnåriga började gymnasiet och sen blev det inte av. Började komvux 2005 och läste in en del poäng men har en del kvar till gymnasiekompetens. Seriöst jobb... visst det beror väl på vad man anser är seriöst. Det har mest varit vikariat och så. Ekonomiassistent, säljare, städerska, dagisfröken, inom äldreomsorgen bland annat.

F:Hur går det med framtida studieplaner? Står du fast vid dina barnmorskedrömmar?
S: Jag skulle läst lite hemma på distens både nu och till våren men den tanken har jag släppt. Jag börjar komvux nästa höst och slutmålet är i allra högsta grad fortfarande att bli barnmorska, ja.

F: Vad för slags barnmorska tror du att du blir
eller ÖNSKAR att bli?
S: Jag tror, önskar, vill och kommer att bli en extremt påläst, kunnig och öppensinnad barnmorska.

F: Vad har du läst på komvux? och vad har du kvar?
S: Det fattas några poäng (minns inte hur många) och för att läsa till SSK fattas Naturkunskap A samt Matte B också.


Övrigt

F: Vad gör du om 5 år? (Önsketänkande)
S: pluggar, bor i hus, har börjat våga köra bil, har blivit rik hahaha

F: Vad gör du om 10 år? (Mer seriöst tänkande)
S: är utbildad barnmorska och jobbar som det. Om jag ska ha fler barn i livet har det barnet ganska nyligen kommit då.

F: Vad är det mest förnedrande du har varit med om?
S: MEST förnedrande. Vet inte men utfrågningen av soc som jag beskriver i första kapitlet av boken jag vill skriva (det jag publicerat i bloggen) ligger väldigt högt.

F: Vad är det bästa du har gjort?
S: Egentligen skulle jag kunna svara mer seriöst på den här frågan men jag orkar inte så jag svarar: Victor, Alvin och Elmer

F: Vad hos dig skulle du vilja ändra på?
S: Vissa egenskaper. jag skulle vilja bli mer stresstålig, få längre stubin bland annat. Utseendemässigt finns det väl massor jag tycker är mindre tjusigt men jag skulle inte vilja ändra något direkt för det är ju jag. Tappa några kilon vill jag dock :-)

F: Undrar om du skulle kunna tänka dig att ställa upp i t.ex ett TV- program eller en tidning och berätta öppet vad du har varit med om?
S: Det har jag redan gjort. Se kategorin - Mitt liv då.

F: Vad pratar du för dialekt?
S: Någon blandning av fuldialekten de pratar här i Marks kommun där jag bor sen 9 år tillbaka och lätt norrländska som man pratar i Östersund. Alltså inte jämska utan Östersundska - två väldigt olika saker ;-)

F: Hur stor lägenhet har ni?
S: En trea på typ 75 kvadrat.

F: Hur gick det till när du gjorde PS-filmerna? Tog du kontakt själv med ett filmbolag eller tog någon kontakt med dig?
S: Jag gjorde som de andra ungdomarna som gjorde PS-filmer och skickade ett brev till SVT :-)

F: Skulle du kunna tänka dig att visa hur du lever idag?
S: Ja, visst, det gör jag ju ändå i bloggen, så det är ju lite samma sak.

F: Blir du igenkänd "på stan?"
S: Det har hänt hahaha fast det är sällsynt (iaf sällsynt att folk visar/säger att de känner igen mig.

F: Om man ser dig på t.ex Ge-Kås, får man gå fram och ge dig en kram då?
S: Jag har lite problem med kroppkontakt som inte är någon jag känner nära men man får gärna komma fram och säga hej :-)

F: Vad tycker du om folk som kommer fram och klappa på magen när man är gravid?
S: Generellt; att det är väldigt oförskämt eftersom många gravida har ont av det. Personligen har jag inte haft så stora problem med det. jag tycker de flesta brukar fråga först.

F: Vad har du för framtidsdrömmar?
S: Att bli utbildad barnmorska, att bo i hus, att få ett eller kanske till och med två barn till om tid, plats, möjlighet osv någonsin kommer komma om ett antal år.

F: Du verkar vara en ensam tjej (full av obearbetade problem!)Har du inga tjejkompisar eller andra mammalediga mammor att umgås med på dagarna?
S: Jo? Jag umgås med tjejkompisar och andra mammor precis i den utsträckning jag vill och behöver :-)

F: Man läser aldrig om att ni bjuder hem vänner till er eller bli bortbjudna till några? Är ni lite av enstöringar i er familj?
S: Du kanske inte läser rätt inlägg då :-) Vi umgås med andra men nej, vi är inte sådana som springer iväg dagligen eller har en massa spring hemma, dessutom går det upp och ner i perioder.

F: Vad får man INTE fråga dig?
S: Man får fråga vad man vill men jag kanske inte svarar ;-) :-)

F: Vad ska jag döpa min bebis till? ;-) (syskonen heter Lova o Hedvig).
S: Ada, Alva, Tilde, Elsie, Irmelin, Iselin, Isa, Thea, Edith, Oline, Signe, Björn, Elias, Svante, Elmer, Alvin, Victor, Valter, Hjalmar, Gustaf, Sixten, Elis, Alfred, Samuel är några av mina favoriter :-)

F: Bor du i ett samhället eller på landet?
S: I ett litet samhälle som dock är nära till en hel massa städer.

F: Hur ser ditt drömboende ut?
S: ett fräscht hus som inte ligger för öde, gärna mycket grannar, en söt och välskött trädgård. Gott om utrymme i huset och ett stort kök. Allra helst ett vitt hus. Men en stor våning mitt inne i en storstad hade jag inte tackat nej till heller om jag ska vara ärlig.

F: Husdjur?
S: Ett gäng fiskar (malawiciklider + en mal)

F: när har du gjort abort och varför?
S: jag träffade en kille när jag var 19 år och då hade jag inga p-piller eller något så vi använde kondom i väntan på mens då jag skulle börja med cerazette. Tyvärr gick kondomen sönder vid ett tillfälle och då tog jag ett dagen-efterpiller. Senare samma månad hände det igen! Kondomen sprack men något Akut P-piller kunde jag inte ta för man får bara ta en gång under en och samma månad. Då blev jag gravid. Redan när kondomen sprack bestämde vi att en abort skulle göras OM det skulle bli så att jag blev gravid. Så graviditeten var aldrig en graviditet utan var redan från jag plussade en kommande abort. Jag plussade i vecka 5, begärde absort direkt. Fick en tid för VUL i vecka 7 men läkaren tyckte embryot motsvarade vecka 5 så jag fick vänta med aborten flera veckor och sedan blev jag sövd och skrapad i vecka 8-9 någonting. medan jag var sövd satte de också in P-stav i armen.

F: har du fått missfall någon gång?
S: ett år före aborten var jag i ett annat förhållande där vi ville ha barn. Jag gick till vecka 7 och började sedan blöda. På akuten blev jag undersökt med VUL där man konstaterade att embryot slutat utvecklas i vecka 5.

F: vad har du för intressen?
S: Skriva, teckna, photoshop, fotografera är några grejer.

F: Hade önskat att jag vore lite mer som du men är alldeles för mesig och vågar inte riktigt säga vad jag tycker inför många människor. Har en massa åsikter men blir knallröd i fejjan när jag måste förklara och stå för det jag tycker. Vad har du för råd att ge till mig som vill vara lite mer som DU?
S: börja med att vara glad över att du är du och var stolt över hur du är, även om du är en blyger. Sen kan du börja med att skriva dina åsikter, jag ställer mig visserligen gärna upp och framför mina åsikter även muntligen men absolut inte på samma sätt som jag kan vräka ur mig i text. Text är mycket lättare så börja där. Sen får du väl börja disuktera spännande ämnen med nära vänner och familj där du känner dig trygg och lära dig argumentera för dina åsikter :-) lycka till.

F: Har du snattat?
S: ja, i mellanstadiet - en hel del faktiskt. Idag skulle jag för det första inte vilja men framförallt skulle jag inte VÅGA :-P

F: Använt narkotika?
S: nej, jag har aldrig någonsin provat någonting ocxh är stolt över det också :-)

F: Varit otrogen?
S: Nej. Absolut inte. Jag kan inte ens ha sex med någon förrän det gått lång tid efter senaste förhållandet tagit slut. Det känns totalt fel.

F: Kört rattfull?
S: VERKLIGEN inte. det skulle aldrig hända! Visserligen törs jag knappt köra nykter men ändå hahaha.

F: Är du nöjd med ditt namn? Vad heter du mer?
S: Jag hetter camilla Marianne Larsson tills jag var 12 år då jag på eget initiativ, med mina föräldrars underskrifter, la till Rebecka som tilltalsnamn. När jag var 13 år la jag till h på slutet men det heter jag inte på papperet. Nöjd och nöjd. jag tycker det är fint men när jag valde namnet visste jag inte att Rebecka betyder "Kviga, Den feta och fastbunden".

F: Är du piercad/tatuerad? Var isåfall och vilket motiv?
S: jag har en hemmagjord och hemmadesignad  typ på ena axeln men lite mer in mot mitten av ryggen. Jag gillar designen  (min)m men den är fult gjord. Hoppas kunna fixa till den nån gång. Dessutom har jag tre tatueringar som jag gjorde helt själv på fyllan när jag var 14 år. Jag tatuerade in luffarprickar på högerhanden, ett hjärta på vänster handled och en liiiten snopp på fotknölen. Detta med en hemgjord tatueringsmaskin + tatueringstusch.

F: Är du naturligt blond eller färgar/bleker du håret?
S: naturligt. Sist jag färgade håret var nog när jag var 13 år.

F: Favoritaffär (när det gäller mat?)
S: Jag handlar på alla mataffärer, bara det är billigt. Okej, vissa grejer går jag inte på priset. kaffe köper jag ekologiskt, ketchup köper jag vad som är godast osv osv. Finns alltså undantag från billig-regeln.

F: Favoritaffär (när det gäller kläder till dig själv?)
S: Gina har fina kläder men jag har egentligen ingen favorit.

F: Vad gillar du för TV program?
S: jag är allätare. Gillar allt från dokumentärer och debattprogram till underhållningsprogram, såpor, dokusåpor och så där. men för att nämna några; NCIS, CSI, cityakuten, House, Idol, Robinson, Grannfejden, Efterlyst, Bonde söker fru, Criminal Minds, Cold case, oskyldigt dömd, Vad blir det för mat?, Förlossningsakuten, Barnmorskorna, Norska Barnmorskorna, Arga snickaren, Äntligen hemma, Halv åtta hos mig osv osv skulle kunna hålla på så här hur länge som helst :-) kan nämna några jag INTe tittar på; Greys anatomy, Desperate Housewifes, Paradise Hotel, Mammas pojkar

F: Vad använder du för schampo/hudvårdsprodukter?
S: Head & Shoulders

F: Favoritparfym?
S: Escadas sommarparfymer. TYVÄRR fick jag inte tag i årets som var den godaste doften hittills. Tror den hette Ocean Lounge?

F: Senast sedda film på bio?
S: Sommaren med Göran såg jag i augusti med Victor och Mathias.

F: Favoritmat?
S: svårt att välja en favorit men ... kåldolmar (som Mathias mamma gjort) eller lunchkorv med potatis och stuvad spenat kanske. Har en del favoriter från förr också. Tex mammas köttgryta med ris och farfars köttbullar med potatis och gräddsås. Något annat jag ÄLSKAR är pannkakorna vi fick i skolan när jag var liten! SJUKT goda! fabrikstillverkade. faaasen vad jag är sugen på det! Sånna färdigpannkakor man kan köpa på tex Ica är INTE samma sak. Men visst är det såklart gott med Älgfilé och hasselbackspotatis också men det äter jag ju "aldrig" så sånt räknar jag inte som favoritmat.

När det gäller snabbmat gillar jag Burger King bäst av hamburgerkedjorna. När jag äter pizza är det oftast Capricciosa och fram tills för ett par år sedan var det ALLTID Capricciosa men nu för tiden är det svårt att hitta med burkchampinjoner och jag gillar inte färska.

F: Favoritglass ur GB:s sortiment?
S: har nog ingen för jag gillar nästan alla lika mycket beroende på vad jag är sugen på. Det finns ingen jag "alltid" köper.

F: Hur ofta duschar/badar du?
S: Varje/varannan dag. Oftast badar jag med Alvin och Elmer.

F: Vad äter du till frukost?
S: Kaffe. Om jag äter något mer kan det vara vad som helst. men jag gillar filmjölk med hemgjord müsli.

F: BH-storlek?
S: Ingen aning. Jag använder 75 C men de sitter riktigt illa och är för små i kupan, speciellt på ena sidan. Men jag bryr mig inte, de är rätt bekväma och framknäppta så jag kan använda dem som Amnings-BH. Hittade dem på GeKås för 40 spänn styck så jag köpte flera.

F: Skostorlek?
S: 39 oftast. Foten är 24,5 cm.

F: Har ni diskmaskin?
S: nej

F: Sminkar du dig varje dag?
S: Jag sminkar mig typ aldrig. Jag är nöjd om jag plockar ögonbrynen.

F: Hur länge ska du vara mammaledig?
S: jag börjar på komvux i augusti. Det blir lite före Elmer fyller 1 år så då ska Mathias vara hemma med honom. Hur länge vet jag inte.

F: Har du någon dold talang?
S: Nej men ett par ickedolda; jag är bra på att teckna, måla och skriva.

F: Har du komplex för någon kroppsdel?
S: Mja, asså det finns kroppsdelar som inte är så snygga men inget jag sitter och mår dåligt över. Jag skiter totalt i sånt men när jag var yngre så mådde jag rätt dåligt över att jag hade så toksmå bröst och var så himla spinkig.

F: Undrar om du har tänkt ge ut en bok om ditt liv?och isf när?
S: ja jag har tänkt det. När den blir klar nångång, när vet jag inte :-)

F: Jag undrar vart eller hur du finner den enorma inre styrka som du besitter? Och vad som gör dig riktigt jävla lycklig, sådär så det bubblar i kroppen?
S: styrkan är något som bara finns där för att jag är tvingad att ha den. jag tror alla männsikor har förmågan men tack och lov tvingas inte alla plocka fram den inre styrkan. Riktigt lycklig? Hm... det händer ju då och då och det brukar handla om barnen oftast. att se dem så där bubblande jättelyckliga smittar av sig.

F: Din favoritfärg är ROSA! Har du mycket rosa kläder eller i hemmet då?
S: En hel del kläder, inget i hemmet men min ena syster är rosa-galning på riktigt och hennes hem är ROSA :-) så skulle jag aldrig ha, nej.

F: Vad skulle du aldrig ta på dig?
S: Av respekt för mina medmänniskor skulle jag aldrig ta på mig en magtröja ;-) hahaha

F: Vad skulle du aldrig sätta på dina barn?
S: De får i princip ha på sig vad de vill. Princessklänning eller spidermantröja - fritt val. Men JAG skulle aldrig välja att sätta på dem rysch-pyschiga kläder, bleka fisiga pastellfärger eller tryck med äckliga våldsamma actionfigurer.

F: Vilken klädstil är DU?
S: Kärring! Iaf om man frågar syrran som har klagat ända sen jag fick Alvin och slutade bry mig ;-)

F: Kan du tänka dig att själv vara en stödfamilj och ta hand om barn med olika bakgrunder?
S: absolut, men inte med egna småbarn hemma. När mina yngsta är äldre så skulle jag gärna vara stödfamilj eller till och med familjehem.

F: Betala du TV licensen?
S: Japp! det har jag gjort sen jag skaffade första TVn i första lägenheten för 9 år sen.

F: Är du helnykterist?
S: nej

F: Om du inte blir barnmorska, vad vill du jobba med då?
S: något där jag får vara kreativ.

F: Har du sysslat med någon sport? Intresse/hobby?
S: I högstadiet höll jag på med mycket, bland annat truppgymnastik som jag tyckte var skitkul.

F: Har du kort stubin?
S: alldeles för kort

F: Är du långsint?
S: tvärt om. vertkligen inte och har svårt för människor som är det.

F: Har du lagat många hål i tänderna?
S: ja

F: Tycker du det är bekvämt med stringtrosor?
S: nej men jag tyckte det när jag var yngre.

F: Åker du ofta till Ullared?
S: typ 5 gånger per år kanske

F: Känner du någon som har/har haft svininfluensan?
S: ja, flera.

F: Gillar du att läsa böcker?
S: det är inget jag prioriterar men har läst mycket förr.

F: Jag undrar lite om det där mor-barnhemmet du bodde på. Skulle gärna vilja jobba på ett sådant men det känns som många som hamnar där (av egen vilja eller ovilja) kommer i konflikt med personalen. Jag vill stötta och verkligen hjälpa och inte stjälpa, om du förstår. Var det något som var bra med att bo där tyckte du? Vilken utbildning måste man ha för att kunna jobba så?
S: De flesta som jobbar på sådana ställen är socionomer eller Behandlingsassistenter. Det finns inget, verkligen INGENTING från det mor-barnhemmet som var positivt när det gäller personalens sätt att vara. Däremot på ungdomshemmet jag bodde på innan. De var fantastiska. Det som var mest positivt där var personalens sätt att få en att känna som att de jobbade där för att de verkligen ärligt brydde sig om oss, tyckte om oss. De bjöd på sig själva, var personliga. Berättade om sina liv, vad de gjorde på fritiden, vem de var ihop med, sina barn osv. De tog hem undomarna i sina hem, tog dit familjemedlemmar, umgicks med ungdomarna ibland på sin fritid också. De var helt otroliga. Typ tvärt emot peronalen på mor/barn-hemmet dä'r det var typ extremt viktigt för dem att påpeka att de var personal. mazn kunde inte fråga något privat för då fick man det svaret "Du, det där är privat och det vill jag inte prata om" osv. Otroligt snäva, sura och trista personer.

Min barndom tog slut när jag fick Victor. På mina 15 år av "barndom" så var året jag bodde på ungdomshemmet utan tvekan heeelt utan konkurrans det bästa året jag upplevt och på många sätt är det fortfarande det bästa året i mitt liv. Jag tänker tillbaka på den tiden med värme.

F: Använder du alltid menskopp nu för tiden?
S: Nej, nu fär tiden använder jag ingenting ;-) men ja, när jag får tillbaka mensen ska jag använda menskopp.

F: Är du en sån där naturlig människa som inte äter tillsatser i maten, använder tygblöjor/bindor och hatar mikrovågsugnar?
S: Tygbindor har jag som komplement till menskopp men resten stämde inte. Finns nog en del annat som jag skulle klassa som "naturligt2 som jag gör, även om jag inte gör just de där sakerna.

F: Skulle du kunna tänka dig att ha någon slags hemhjälp? (Typ hushållsnära tjänster).
S: Ja tack! :-)

F: Läser din mamma denna bloggen?
S: nej hon använder inte internet alls.

F: Har du många foton på dig när du var liten? (Bebisalbum) Få man se isåfall? Är du lik dina egna barn eller är dem mest lik sin far?
S: jag har typ inga bilder. Victor är väldigt lik sin pappa men har helt klart en hel del från mig med. Alvin är otroligt lik mathias, ser inte så mycket likheter med mig men han har likheter med mina syskonbarn. Elmer är väldigt lik Mathias som vuxen men väldigt olik mathias som liten. Elmer är ändå det av barnen som är mest lik mig :-)

F: Är ni lika till sättet, du och din mamma? Kan du prata om allt med henne?
S: Jag är väldigt väldigt lik mamma. Utan tvekan den av systrarna som är mest lik mamma. Jag har fått väldigt mycket från mamma. Intelligens, kreativitet, att kunna rita, skriva, argumentera. Jag är precis som mamma också ganska förtjust i sånt som inte är så klassiskt tjejigt. Precis som mamma är jag väldigt kunnig och påläst när det gäller vård och omsorg men hon har ju utbildning och lång erfarenhet så jag ligger verkligen i lä ;-) men när jag undrar något medicinskt eller något som rör bebisar och småbarn så frågar jag mer än gärna min mamma. Det låter säkert helt knasigt :-) men hon ÄR väldigt duktig på sådana saker och det har jag fått från henne; intresset för sådana frågor. Jag har alltid kunnat prata med henne om PRECIS vad som helst och kan fortfarande. Nu pratar vi ju otroligt sällan men när det uppstår svåra frågor i livet är det fortfarande mamma jag ringer, även med sådant jag inte kan prata med någon annan om.

F: Hur ser ert hem ut? Mycket ikea eller loppisfynd? retro eller rosa?
S: slitet, loppis-IKEA ;-)

F: Är du alltid ärlig?
S: Ja men jag kan sociala koder för att fungera med andra människor så visst, ärlig är väl en sanning med modikikation. Om jag tycker att kompisenbs unge är ful så säger jag inte det och liknande. Vita lögner och så använder jag helt klart.

F: Om man undrar något, kan man maila dig då och förvänta sig ett svar?
S: Man kan maila och hoppas :-)

F: Berätta hur en vanlig dag kan se ut hemma hos er? (Mörka inte nu utan berätta hur det verkligen är och vad ni gör/inte gör).
S: Mathias går till jobbet 05:30, Alvin vaknar runt 7 och Victor också och med lite tur gör även jag det. Victor och Alvin äter frukost, jag ammar, efter Victor gått till skolan fixar jag i ordning Alvin för dagis, byter blöja på Elmer (oftast fortsätter han dock ha pyjamas) går och lämnar Alvin klockan 9. Sedan fyller jag dagen med en blandning av amning, datortid, städ, disk, mys med Elmer, underhåll av Elmer, blöjbyten osv. Han brukar få kläder när vi kommit hem från att ha lämnat Alvin på dagis och jag själv brukar få kaffe och ibland frukost.

Victor kommer hem runt 14-15-tiden och Alvin blir hämtad kl 15 på dagis. Efter han hämtats försöker jag umgås med honom OM det går. Ibland är han så sur och trött att han bara orkar sitta i fred i soffan. jag fixar middag någon gång mellan 16-17 och Mathias kommer hit typ 16:45. Vi äter framför TV:n för köksbordet får vi inte ens plats vid.

Någon gång mellan 19-20 duschar jag Alvin, ger honom välling, sen tandborstning, på med en blöja och pyjamas, sen tvättar jag av Elmer, byter blöja tar på pyjamas och så lägger jag mig i sängen med både Alvin och Elmer och tittar på TV. Gärna "Halv åtta hos mig" om jag hinner.

JA, Mathias fixar Alvin ibland också, så det är inte alltid jag. Men Elmer har jag hand om till 99%.

Efter de små barnen somnat är det dags för Vicgtor att lägga sig kl 20:00 (han hade 21 fram till nyligen men vi fick sänka pga vissa grejer). och 20-22 Tittar jag oftast på TV annars sitter jag vid datorn eller både och :-D

Mathias brukar somna typ 22 oftast och DÅ börjar bästa tiden på dagen ;-) alla utom jag sover och då sitter jag oftast vid datorn. Elmer vaknar och vill bli ammad vid midnatt ungefär och ibland lägger jag mig i samband med det, ibland sitter jag uppe lite till.

Jag brukar sova 5-7 timmar per natt oftast.

Det här var en helt vanlig vardag. Sen händer det ju att jag går iväg på dagarna eller att vi åker iväg på kvällen men om vi bara är hemma ser det nästan alltid ut så här.

Pauline: Du är en fantastisk vän, du vet det va? <3

*

Tack till alla. Elmer lugnade sin mamma lite med att vara vaken 3 timmar i sträck nu ikväll. Men jag har en dålig känsla inombords som jag inte riktigt kan beskriva. Vet inte om det är något jag har på känn eller om det helt enkelt bara är ren oro helt ogrundat.

Jag har haft honom i min famn nästan hela dagen. Både när han sov och nu ikväll när han äntligen var vaken. Något säger mig att jag inte får missa någon tid med honom. Tittar på honom då och då och gråter över alla hemska tankar som dyker upp om sorg och död. Jag skulle inte klara av att förlora honom, det går verkligen inte, det GÅR inte.

Jag har haft stora problem med de här känslorna redan under de andra två barnens bebistid. Jag har haft jättesvårt att leva med risken för psd med Victor och Alvin så det är här helt fruktansvärt. Att stå inför en verklig risk att förlora sitt barn, även om den inte är jättestor så handlar det om en riktig och verklig risk. Inte alls så som med psd och vanlig mammanoja.

Jag hatar verkligen detta. Sånt här händer andra. Sånt här läser man om, man upplever det inte.

Det är ingen operation, jag är inget paket av passiv patient som de kan göra vad de vill med. det är JAG som är den aktiva, det är JAG som ska föda. ALLA andra är bifigurer.

Jämför med en operation där det är kirurgen som GÖR, här är det JAG som GÖR.

Vad trodde du? Att barnmorskan ska föda mitt barn eller? :-D "

"Har du sett det här http://www.expressen.se/sex/1.1505138/tabu-orgasmen-som-fas-vid-forlossning ??? var inte det nåt sånt du diskuterade när du blev avstängd från familjeliv?"


Svar:

Karin; nej det var absolut inte orgasmic birth som diskuterades när jag blev avstängd. Att vända förlossningen till något positivt, smärtfritt och njutninsbart är enbart positivt, något jag själv strävar efter. Sen att några kvinnor dessutom får orgasm är väl inte mycket att hänga upp sig på - gött för dem lixom :-) det är ju inte det som är poängen med orgasmic birth. Jag planerar själv att läsa in mig på ämnet massor inför min förlossning och har bestämt mig för en smärtfri förlossning utan smärtlindring annat än naturlig (andning, bada, massage, osv).

Vi får väl se hur det blir i september.

Det som diskuterades då jag blev avstängd var en snusk-äckel-mamma som satt och onanerade medan hon ammade och föräldrar som knullade medan mamman ammade sitt barn och det är en HELT annan femma! Det är både sjukt och vidrigt.

"Vad jag förstår så var/ är det väl inte att soc gjorde en utredning som du Beckah tycker var fel. Jag kan tycka att det inte var så konstigt inte bara med tanke på ålder, utan att du ju uppenbarligen inte hade haft en problemfri uppväxt själv. Det som var fel var ju att man inte accepterade att utredningen gav ett resultat som de inte hade väntat sig. Soc borde ju naturligtvis ha ordnat med en annan form av boende för dig och Viktor när utredningen var klar, det borde väl alla tycka. Sen antar jag att ingen vill få sin förmåga som förälder utredd vare sig man är 15 eller 45, förmodligen inte speciellt kul, även om man accepterar det. Men att man blivit utredd av Soc gör en ju inte till en dålig förälder eller en dålig människa, vilket en del verkar tycka."

Monika; du har uppfattat det helt rätt :-) tvärt om var jag jätteglad över den åttaveckors utredningen. Låter konstigt men eftersom soc sagt hela graviditeten att de skulle ta barnet vid förlossningen och ingen informerade mig om att det inte fick gå till så, så trodde jag ju att det var vad som skulle hända fram till ungefär sjunde månaden då soc berättade att de inte skulle ta barnet direkt utan att jag istället skulle få genomgå en utredning tillsammans med bebisen.

jag var jätteglad för den chansen eftersom jag visste det ingen annan vågade eller ville tro; att det skulle gå utmärkt att vara mamma. Jag förstår att man tvivlar på det. Även min egen familj tvivlade starkt. Utom EN syster som sa att hon tog förgivet att jag skulle vara en bra mamma tills motsatsen bevisades, inte tvärt om som alla andra menade/tänkte/sa.

Under första veckans utredning var det enbart observation, under andra veckan skulle vi fokusera på de svåra bitarna. Det fanns inga. Det fanns inget tema för veckan. Så jag valde själv att vi skulle fokusera på att åka buss. Jag var lite nervös inför att åka buss med Victor för jag var rädd att han skulle börja skrika på bussen och så skulle det vara så pinsamt när alla tittade.

Så under andra veckan åkte jag buss några gånger medan personal följde med och redan efter första gången släppte min oro.

Det var lixom allt, alla bekymmer jag hade över huvudtaget. Allt annat gick supersmidigt. Skötseln av Victor, amning - allt! jag tyckte det var urmysigt att vara mamma och allt flöt på kanonbra.

När utredningen var klar hade personalen skrapat ihop ett antal anmärkningar som soc sedan använde. Jag ska berätta vad dessa var.

1. Rebeckah är lugn när Victor skriker. Det tycker vi verkar onormalt, hon tröstar och tar hand om honom men hon blir inte stressad, varför? har hon ingen empati?

min kommentar: JÖSSES! hur kunde detta komma på den negativa sidan. Det här är en av de saker jag är väldigt nöjd och stolt över i mitt föräldraskap! Jag mådde naturligtvis jättedåligt inuti att mitt barn skrek, bebisskrik är det VÄRSTA jag vet. Men att hispa upp sig och bli hysterisk gör verkligen ingen nytta, det viktiga är att försöka behålla lugnet för att kunna överföra lugnet på barnet. Ett barn som tröstas i en lugn famn jämfört med ett barn som tröstas i famnen på en hysterisk mamma som inte vet var hon ska ta vägen eller vad hon ska göra? Vilket verkar vettigast? jag var lugn eftersom jag alltid visste varför han skrek och alltid visste hur jag skulle göra för att trösta honom, även om det gjorde ont i mig att han skrek.

2. När Victor var 5 veckor gammal kom rebeckah med honom till personalen en natt för att han vägrade sova. Hon sa att alla andra barn i hela världen sov utom Victor och att hon ville adoptera bort honom.

Min kommentar: Jag var en ensamstående mamma som i 5 veckor tagit hand om mitt barn helt själv och aldrig behövt hjälp eller bett om hjälp. En natt var jag ofantligt trött och stressad vilket gjorde att Victor inte kunde lugna ner sig och vägrade amma och bara skrek. jag tog med mig honom till personalen som följde med tillbaka till mitt rum. jag var jätteledsen och sa att alla barn utom mitt sov nu, bara han som var vaken. Medan jag fick prata av mig lugnade Victor ner sig och tog bröstet och sen var allt bra. Att jag skulle ha nämnt en adoption är en ren lögn och även om jag hade sagt det hade jag absolut stått för det. Skrikande spädbarn kan få trötta föräldrar att tänka och säga allt möjligt "jag ska kasta ut honom genom fönstret" och liknande är inte ovanligt. Alla har rätt att bli så trött. fast inte jag, jag hade inte rätt att känna så för då var det onormalt och togs upp som en negativ sak mot mig. trots att jag var en ensamstående ung mamma och på 8 veckor var detta enda gången jag ens bad om hjälp eller behövde prata av mig.

3. Rebeckah ville inte amma mer och gav Victor ersättning och ville börja redan samma dag och gav honom ersättning från fel månad trots att personalen sa att hon inte skulle det.

Min kommentar; när Victor var 6 veckor så sinade mjölken (i efterhand med mer amningskunskap så vet jag att det var en tillväxtperiod) och eftersom det var så stressande att bo där med massor av personal och massa andra boende så fick jag inte upp produktionen igen så på en dag så försvann mjölken i princip helt. Victor var hungrig och personalen vägrade åka och köpa rätt ersättning. Det fanns från en annan månad och jag provade 10 milliliter. jag hade noll kunskap  om ersättning och välling. jag trodde för det första att allt hette välling tex och personalen som jobbade förklarade inget och hjälpte mig inget. Det enda de sa var att jag var tvungen att amma (jag var inte den enda de försökta tvinga att amma).

4. Rebeckah låter Victor stå upp fast han är alldeles för liten för det. Detta är skadligt för hans kropp men rebeckah fortsätter trots att personalen påtalat för henne att hon inte ska låta Victor stå upp. Hon låter även Victor sitta i en babysitter trots att han är allt för liten. Vi har sagt åt Rebecka att babysittern inte får användas inann Victor är 3 månader gammal vilket är den information vi fått av BVC.

Min kommentar: Behöver jag ens kommentera? Jodå jag har gjort om samma hemska grejer även med Alvin och konstigt nog verkar alla andra också göra dessa hemska saker mot sina barn.

Victor var en aktiv och pigg bebis som var väldigt tidig i utvecklingen. han är född nästan 3 veckor efter beräknat och var framåt från dag 1. han vägrade ligga ner i famnen utan ville hållas upprätt. Från en månads ålder tryckte han ifrån med benen och ville stå själv - det bästa han visste. Han stod och jag höll hans händer - fantastiskt skoj tyckte Victor.

När det gäller babysittern vette sjutton var de fick den tokiga infon ifrån? När han var 3 månader och fick börja använda den så reste han sig till sittande i den och höll på trilla ur eftersom han vägrade att ligga ner i den. Helt galet att anmärka på att man använder en sådan de första 3 månaderna. Gör inte alla det?

Jahapp, sen då? nej, tyvärr - detta var allt. Detta var alla mina brister, 15 år gammal, eller ja, när utredningen var klar var jag ju 16 eftersom jag fyllde det när Victor var 3 veckor gammal.

Du som läser detta, hur många missar gjorde du själv de första 8 veckorna med ditt första barn? (om man nu kan kalla dessa 4 saker för missar ens).

ALLT utöver det här funkade alltså jättebra och jag själv tyckte det gick toppen. jag trivdes enormt bra med att vara mamma, tyckte att det var jättekul och jätteenkelt. jag var helt övertygad om att jag skulle få en egen lägenhet eftersom jag själv visste hur bra det gick för mig och Victor men nej som sagt - vi fick bo kvar - i nästan 2 år!

Under dessa 2 år blev jag mer och mer nedbruten psykiskt. Soc och personalen på hemmet samarbetade för att bryta ner mig psykiskt. Efter 1,5 år var jag så nere psykiskt att jag även drabbades fysiskt. Min kropp sa ifrån. Jag var på botten coh orkade knappt gå och ja då gjordes det en ny utredning på mitt föräldraskap. Väldigt lägligt - precis vad soc väntat på hela tiden.

Så gick det till.

"Vad oväntat att du precis som alla andra tt-morsor som blir socutredda påstår dig blivit "felbehandlad".Grädden på moset är ju att dessutom kastar sten i glashus.Och du, brister har du uppenbarligen men du är för narcissistisk för att kunna se det."



Svar:
Nej, det är nog inte så ovanligt eller oväntat att tjejer som föder barn när de är 15 blir socutredda. Felbehandlad? Jo bevisligen, ditt nöt. Dels fick jag bo på ett utredningshem i 2 år och så ska det INTE vara och dels så köpte varken Länsrätten eller kammarrätten soc påhittade skit. Det säger en hel del! Soc hade INGET att komma med, UPPENBARLIGEN.

När har jag kastat sten i glashus? Förklara gärna det, det ska bli roligt att höra :-)

Berätta gärna också om de uppenbara bristerna :-) eftersom de brister som soc hittade på för 10 år sedan som sagt inte ens köptes av rätten och sen dess har det alltså dessutom gått 10 år så ja, berätta mer än gärna om dessa uppenbara brister.

Nämen så oväntat att någon som hade något så ogrundat och pinsamt idiotiskt att komma med skulle göra detta anonymt :-D Verkligen oväntat :-)

"Tycker det är tragiskt det som hänt dig och din son, men soc gjorde bara vad dom behövde göra! Eller hur? men jag står som ett stort frågetecken, hur kan du önska K en mor och barn placering om du nu själv vet hur du mådde då ni var placerade? och hur kom du till insikt i dina brister så du fick tillbaka din son till slut?"



Svar:

1. tragiskt är det ja, men jag förstår inte vad det är DU tycker är tragiskt eftersom du uppebarligen inte fattat någonting av hela historien.

2. ööööh...soc gjorde vad, sa du?! är du helt blåst?! De gjorde allt annat än vad de skulle göra!

3. jag önskar K chansen till att få hjälp som förälder TILLSAMMANS med sin son. En Mor-barn-placering innebär att man bor på ett utredningshem i ca 8 veckor och sedan är det klart. det är INTE meningen att man ska bo kvar i nära 2 år som jag gjorde och detta helt utan grund. utredningen var klar när Victor var 8 veckor gammal och den visade att jag inte hade några brister. Därefter hände ingenting tiden bara gick och jag fick bo kvar på ett UTREDNINGSHEM i nästan 2 år fast det inte är anpassat för det. tanken är att man ska bo korta stunder för utredning och det var DÄRFÖR jag mådde dåligt. DET önskar jag ingen.

4. Den sista frågan är så korkad att jag måste skratta trots att jag både blir sårad och vansinnigt förbannad på dig! Det enda jag kan råda dig till är att läsa om allt jag skrivit och att se filmerna så kanske poletten trillar ner. Jag hade inga brister så jag hade inget att "komma till insikt" om. Soc försökte däremot ljuga ihop att jag hade brister men det blev så idiotiskt löjligt att varken Länsrätten eller Kammarrätten köpte deras idioti. Jag fick alltså inte tillbaka min son eftersom jag aldrig blev av med honom.



LÄS om ni ska läsa och använd hjärnan när ni gör det, snälla människor! Annars ber jag er VÄNLIGEN att låta bli att läsa alls. Ta och läs en Totte-bok istället, den är lättare att förstå.

Skrev denna kommentar i Kickis blogg:

"Kicki, hur vet du hur många sidvisningar jag har? Det som står på min sida är unika besökare, inte sidvisningar. Antalet sidvisningar ligger runt 800-1200 per dag. Inte för att det har någon betydelse, du har säkert fler än så, men jag förstår inte varför du ska skriva om något du inte vet om, du vet inte mitt antal sidvisningar! Jo NU, för jag berättade det.

Skriv inte fler kommentarer hos mig från och med nu så ska jag inte skriva fler kommentarer här heller och skriv inte fler inlägg som handlar om mig heller så ska jag inte skriva om dig. Godkänn inga kommentarer om dig så ska jag sluta godkänna kommentarer om dig. Väldigt enkel och bra deal tycker jag. BÅDA låter den andra vara till 100 %.

Om du inte publicerar detta tar jag det som att du VILL fortsätta bråka. Då visar jag det i min blogg istället så folk får se att jag försökta sätta stopp för allt men du vägrade så jag hoppas du publicerar och att du går med på dealen"

Fick detta svar:

"Det är redan försent du har redan gott för långt, detta skulle du slutat upp med för LÄNGE sedan för nu är det redan så många spånhuvuden i din blogg som tror en jävla massa saker som inte ens stämmer, som att jag gräver en grop, bara undrar vafan är det för GROP jag gräver? vad är det DU och dina "kompisar" tror? Att min son ska bli dubbel lvu:ad Dom skiter i vad som står i bloggar de utgår efter det dom ser SJÄLVA!!!!!! Skiter blankt i om du skriver ut det över halva din blogg, De gör du bara för att folk ska skriva dessto mer för du tycker det är så KUL, Men faaan så trött jag är på dig och Lina ek just nu, Har aldrig stött på större idioter i hela mitt liv och hoppas aldrig jag gör det senare i livet igen, för de är fan de värsta ja någonsin skådat. twi"

Så jag skrev då tillbaka i hennes blogg:

"jag tolkar det som att du INTE vill lägga ner detta? Att du inte tänker sluta skriva om och till mig? Att du inte går med på min deal om att båda gör sin del i att bryta allt prat?

Okej, då vet jag, och alla andra.

Men jag tänker iallafall inte skriva mer i din blogg och jag tänker inte skriva OM dig och jag tänker inte godkänna kommentarer till dig eller om dig. Så har jag gjort min del så får du fortsätta vara en barnrumpa helt själv och fortsätta skriva till mig och om mig här om det gör dig lyckligare och gör att du lättare får hem Theo, som egentligen var vad denna blogg skulle handla om väl?

Tack för svaret iallafall"

***

Därför vill jag nu skriva detta så alla som besöker min blogg vet det fortsättningsvis:

I mitten av januari hittade jag Kickis ena tråd på familjeliv.se (mitt allra första inlägg skrivet till kicki var den 11 januari på sidan 63 i denna tråd: http://www.familjeliv.se/Forum-5-175/m40093927-63.html och detta är en direktlänk till den sidan). Hon blev förbannad och hotade att socanmäla mig (finns längre fram i den länkade tråden). Veckan efter gjorde hon även det, ringde min soc. Därefter har hon skrivit om mig åtskilliga gånger och även hunnit med ännu en socanmälan på mig. Flera gånger har jag försökt bryta det hela och ignorera men det är hemskt svårt när hon skriver långa inlägg om mig i sin blogg.

Nu skiter jag i det. Hon får skriva bäst hon vill. De flesta inser vem som gjort vad i detta och vem som beter sig si eller så, jag har inget behov av att bemöta hennes påhopp längre. De enda som köper hennes lögner och påhopp om mig är hon själv och folk av samma skrot och korn och sådana är det ingen mening att förklara för ändå.

Allt vettigt folk fattar och ser utan att jag förklarar, de ser själva hur dåraktigt vissa saker är.

Som tex senaste påhoppet om att jag mobbat henne i 4 månader. Jag har varken mobbat henne eller över huvudtaget känt till henne i 4 månader eftersom jag hittade henne för knappt 1,5 månad sedan på FL. Det säger ju allt.

Jag är trött på alla anklageler om att jag missköter barnen, pedofiligrejer och annan skit. Hot och socanmälningar. Det är så jäkla trist. Som det vidriga hotet som skrevs i den "hemliga" bloggen om att hon skulle knäcka näsbenet på mig och andra sjuka saker. Detta har jag inte ens tagit upp för att det är så sjukt. Jag har fått en skärmdump av inlägget dock för ett tag sedan så jag har vetat detta länge. Här finns en bild på inläggets skärmdump. (som synes skriven innan andra rättegången, inte första rättegången, då jag inte ens kände till Kicki).

Nu lämnar jag Kicki-historien, den får inte plats i min blogg. Jag vill ha min blogg om mitt liv och mina tankar. Mina barn och min graviditet.

Att kicki-historien lockar besökare är TOTALT ointressant för mig även om k själv tror att det skulle vara viktigt. Inte ett skit bryr jag mig om antalet besökare. de besök som jag uppskattar är de som besöker MIG, läser mina vanliga inlägg, kommenterar om barnen, mig och graviditeten osv. Ska bli skönt att ägna mig åt bara sådant.

Vad Kicki skriver om mig i fortsättningen får var och en tänka själva om det är rimligt eller ej. Som jag skrev så slipper jag förklara för de med hjärnor inser ändå.

OBS KICKI, eftersom du totalt missuppfattat: jag ber INTE om förlåtelse, absolut INTE. Att du ens tolkade det så säger allt om hur galen du är. Jag vill bara få ett slut på det, det är allt. Efter 1,5 månad, inte 4 månader.

THE END

Det här brevet visar en helt ny sida där du är mogen och ansvarsfull och beredd att jobba med dina brister.

OM det inte är tomt snack bara för att få tillbaka T - OM du verkligen känner så här och står för de här orden så är det kanonbra K! Då ser jag inget hinder för dig att få hem T så fort stödinsatser är ordnade."

Otroligt nog publicerande hon kommentaren men tyvärr visade det sig att den nya mogna och sansade K bara var en bluff för här är svaret hon gav mig på min kommentar:

"Please gå och nolla dig själv din loser! Du har inget att komma med i min blogg, du är inget annat en än simpel idiot som inte känner mig. Har alltid haft samma åsikter du visste bara inte om det helt enkelt. Kanske skulle göra om det där mensa testet IAF?"

Nåja, det var ju roligt att åtminstone för en sekund få tro att T's mamma äntligen fattat hela skiten, synd bara att det inte stämde. Skrev denna nya kommentar:

"och nu visar du din rätta sida, där det är DINA ord skrivna av DIG och inte någon annan. jag skrev en väldigt snäll, trevlig och välmenad kommentar här. Du ser inte ens detta utan svarar att jag är en idiot.

Där har du ditt rätta jag. Brevet är med andra ord inte vatten värt för det är inte dina ord och det är inte vad du egentligen känner och tycker. Det är bara fina ord skrivna av någon annan.

Som du skrev till karma så nä, du har rätt, jag vill inte ha elaka kommentarer i min blogg men skrev ändå till dig, ja? Men läs min kommentar jag skrev till dig igen då. den är genomsnäll, det är bara du som är för blind för att se det."

Antagligen blir den inte publicerad, eller så publicerar hon väl den med att återigen skriva otrevliga elakheter.