Bara några få dagar till operationen...
Måendet, inspirationen och så där har inte varit toppen det sista. Jag har hängt rätt mycket hemma hos syster S på kvällarna och kollat på en massa filmer.
Händelserik vecka som väntar nu och jag är hyfsat nervös :-/ det är ju ingen liten operation och min kirurg har bara gjort EN sån här operation innan och är ingen plastikkirurg. Det har inte stört mig det minsta innan, men nu när det är såååå nära, så börjar det göra mig lite nojig. Han klarar det säkert utmärkt, men ändå, lite läskigt känns det.
Tur att jag ska till sjukhuset på tisdag och prata med planeringssköterska, kirurg och narkosläkare. Förhoppningsvis känns det lugnare därefter.
Lite tufft att det är "min vecka" med barnen bara. Vi har dem inte varannan vecka men ena veckan har jag mån, tis, fre, lör, sön och andra veckan tors. Sen har jag varje vardagsmorgon 05:30-08:00 även på M:s mornar. Nu på onsdag när jag ska opereras så ska jag lämna barnen på dagis på morgonen innan jag sticker till sjukhuset, men torsdag och fredag morgon får M fixa på något annat sätt. Däremot kan han inte ha dem i helgen :-/ vet inte riktigt hur jag ska fixa detta!
Syster K jobbar i helgen, så hon kan inte hjälpa mig, men jag kanske ska vara hos syster A, iallafall fred till lörd. Sen kanske jag ska vara hos syster S från lördag till söndag och söndag natt kan nog M ha barnen förhoppningsvis. Ja, alltså, jag ska inte ha barnvakt, men om jag är hemma hos någon annan med barnen så finns det ju någon som kan hjälpa mig, om det är något jag inte fixar själv. Jag vet ju inte hur ont jag kommer ha.
Elmer är så liten, så jag lyfter ju honom en massa, jag brukar tex BÄRA honom till och från dagis hemifrån, men han är ju trots allt 2 år och har egna ben att gå med, så många av lyften är egentligen bara vana och lathet från min sida. Nu får jag ju testa hur mycket han klarar själv. Han KAN ju klättra i och ur bilbarnstolen och matstolen och han kan gå själv till och från dagis och han kan klättra upp på skötbordet om han får hålla en hand (att byta på golvet kommer INTE vara lättare för mig - tvärt om). Det jag är orolig för är att han ska få något spel/utbrott och vägra gå (så där så man får lyfta upp ungen och gå ändå - det kan jag ju inte) eller ännu värre; sliter sig loss från handen och springer iväg åt något annat håll, men jag hoppas att han är stor nog att förstå "mamma har ont" och så där. Alvin kommer förstå.
NÅJA det ordnar sig säkert med allt, det brukar ju göra det. Nu först blir det en halvdag på sjukhuset på tisdag för provtagning och samtal och sen tillbaka onsdag morgon för operation.
Fatta hur NÄRA det är nu :-o *hua*
Masse styrke og tanker fra meg. Håper du merker jeg tenker på deg ♥ ♥
Allt kommer gå bra. Det löser sig alltid. Hade jag bott nära hade jag hjälpt dig <3
Oj, hoppas allt går bra. Blir nyfiken på vad som är så viktigt för M att han inte kan ha barnen några dagar själv när du gått igenom en stor operation??? Ska han själv opereras kanske?
Han ska iväg med jobbet på en viktig grej :-) helt godtagbart för min del, som vet vad det är. Han behöver åka på det.
Jag är inte avis på dig. Jag vet hur ont jag hade efter mitt kejsarsnitt.
Jag håller tummarna att allt flyter på bra och att det föra jätte onda som jag hade i början släpper ganska så fort.
Tack <3
Jo, jag vet både sådana som haft skitont och "inget" ont alls efter kejsarsnitt. Kejsarsnitt är ju iofs ett snitt på bara en decimeter eller två två. Det här jag ska göra är ett snitt från höft till höft och sen ihopsydda magmuskler från revbenen och neråt :-( så det känns ju som att det är svårt att slippa att ha rejält ont :-/
Men å andra sidan; efter ett kejsarsnitt ska man ju amma så det är möjligt att jag nu kan få starkare smärtlindring (medicin) än man får efter ett snitt? Fast jag vet inte.
Det är iaf jobbigare att lyfta en 2-åring än en nyfödd så jag hoppas Elmer är snäll och medgörlig första tiden iallafall haha :-D
Jag fick morfin spruta de första 2 dagarna och sedan lite stärkare smärtlindring de andra 4 dagarna som jag låg inlagd. När jag åkte hem fick jag klara mig på Alvedon.
Det som var värst efter snittet var att lära sig att resa sig upp från sängen och stolen och sen göra nr 2. Men så fort man lärde sig knepen så gick det lättare :)
Det viktigaste är ju att lyssna på sin kropp och ta det i den takten man kan.
Hade jag bort närmare hade jag gärna hjälpt dig med pojkarna <3
Tack, gulliga :-) <3
jaaa göra nummer 2 första gången eller gångerna är inte skoj - efter en vaginal förlossning heller :-D
eller ännu värre, när Alvin var 5 dagar gammal började jag blöda tokmycket, svimmade nästan osv och då blev det akuten och vaginalt ultraljud - jätteroligt...!
