Jag är en hemsk människa...
I fredags fann jag detta i min inbox:
"Hej.
Rättning; det var alltså 15 år sedan, inte 14. Jag gick i åttan och var 14 år gammal, jag tror han gick andra året, om jag inte minns fel. OJ liksom... Vilken hemsk människa jag känner mig som :-o Jag har iallafall svarat idag på morgonen och sen gick jag in på hans sida och upptäckte att han visst fyller år idag :-) vilken bra födelsedagspresent va? ;-)
Det som hände då för 15 år sedan var att samma dag som jag ringde (!) och gjorde slut hade jag fått ett otroligt gulligt kärleksbrev med posten från honom. Jaaa ruttet gjort, men jag tror jag blev rädd och sprang, typ. Brevet har jag dock kvar någonstans tror jag :-) Det är ett av extremt få kärleksbrev jag fått. Lite trist, det är ju så fint att få ...men med tanke på detta kanske jag inte är värd fler heller.
Det som skrämde mig var att vi inte varit ihop länge alls och han skrev de där stora orden :-/ "jag älskar dig". Nu blev jag sugen på att gå upp på vinden och hitta min minneslåda och rota fram brevet, minns inte resten av innehållet, men jag är ganska säker på att kuvertet var grönt, rutigt? Nämen se där ja, han lämnade visst också avtryck ;-)
Vilken härligt känsla, att du lämnat ett sådant intryck så han tänker på dig efter 15 år trots att du dumpat honom :-)
Du har lämnat avtrykk hos meg også, men andre følelser. :-)
Du er en jätte herlig tjej, så glad du finns <3<3<3
<3 <3 <3
hej beckah! Har följt dig i åratal men har inte kommenterat så ofta. Din blogg är min absoluta favoritblogg! Jag har egentligen massor av frågor till dig, så det är hög tid att jag börjar med några:)
Om du hade haft en normal och lycklig barndom, hur tror du ditt liv hade sett ut idag? Hur stor del av dina diagnoser tror du beror på din uppväxt? (arv eller miljö)?
Jag vet att du inte är lika privat i bloggen längre, men jag undrar om du vill svara på om du fortfarande går i terapi, och hur det går?
Du är ju en smart och påläst tjej, men känner du att du blir särbehandlad i vården pga hur ditt liv ser ut? Med andra ord, om du var uppväxt på östermalm, var gift och hade "power yrke" tror du au hade fått samma "lilla- paranoida- gumman-behandling"? (som du har nämt här i bloggen)?
Sen vil jag avsluta med att jag tycker du är snudd på fantastisk! Jag vet att du kommer bli en underbar barnmorska i framtiden!
Stor kram från ett 18 gradigt och soligt nyc.
Naaaw så sött ändå :-)
Mitt allra första, och sista, kärleksbrev fick jag när jag var 8 år av min första stora kärlek. Förutom att han var tuff och skrev vissa saker på engelska som "kiss me" och "fuck me" (!?!) ;-) så skrev han det som nog är den största kärleksförklaringen jag någonsin fått:
"Du är mer värd än godis" <3
