Inte bra alls
Idag har jag legat i sängen precis hela dagen. Inget är bra idag, varken fysiskt eller psykiskt. Det verkar som om det gick någon gräns där efter två dagar, att jag mådde bättre och bättre fram tills dess och sen tog det stopp, eller nästan backade.
Allt känns blä, det gör ont, är obekvämt, jobbigt och bara usch. Orkar inte skriva utförligt eftersom jag skriver med telefonen då jag inte ens orkar gå upp till datorn. Jag ville bara skriva en rad att jag är här och att det är okej, eller ja, inte ens okej om jag ska vara ärlig. Skulle bara vilja gråta åt allt men inte ens det kan jag eftersom gråta är en av alla hundratals saker som inte går att göra för att det gör för ont. Jag hostade till här för ett par timmar sen och det bränner och svider fortfarande, så ALLT sådant är uteslutet - man kan verkligen inte göra någonting.
Det är jobbigt att allt bara står stilla och inte går åt något håll. Det känns likadant nu som för två dagar sedan, varför blir det inte bättre?
Psykiskt är det ordentligt påfrestande, känns som att jag ramlat ner i ett mörkt hål, allt känns fel. Ifrågasätter valet att göra operationen, var det värt det? Är orolig över hur magen ser ut - att det ska vara jättefult och hur det än ser ut så är det inte MIN mage längre, min mage är oåterkalleligt förändrad föralltid och det gör mig ledsen. Jag saknar mina barn men orkar inte heller ta hand om dem.
Alla tabletter är jobbiga och jag tror att de påverkar hur väl min Lamictal fungerar, att det är en del i varför det känns så tungt. Sen har jag de blodförtunnande sprutorna som förvandlat låret till en hård platta av blått och gult, vilket iofs inte gör så mycket men det är jobbigt med blodförtunnande när man har mens och redan sen innan har alldeles för riklig mens och måste äta tranexamsyra, som är lite motsatsen; minskar blödning, hjälper blodet att koagulera och ökar risken för blodpropp. Att nu ha bytt ut tranexamsyran mot blodförtunnande är allt annat än kul.
Jag känner mig bara gnällig och trött, känner en massa press och har ingen energi.
Vill bara gå och lägga mig ...men jag ligger ju redan och det hjälper uppenbarligen inte ett skit :-(
skickar mina tankar och hoppas att du snart hittar ut ur mörkret <3
Krama <3
Önskar såååå att jag kunde komma och hjälpa dig på nåt sätt! Om så bara för att dra ett varv med dammsugaren, se till att du får i dig nåt att äta - mer än choklad ;o) - eller bara ge dig en försiktig kram! <3
Stackars gumman :(
Förstår att du mår SKIT. Upplevde något liknande förra året då jag gick igenom en stor operation. (Dock utan förflyttande av hud och muskler, vilket såklart förvärrar allt). Hoppas du mår bättre JÄTTESNART!
kraaaaaaaaaaaaaaaaaam, tjejen!
Stackars dig :-( När jag gjorde mitt kejsarsnitt var det precis likadant. Jag kände mig peppad och stark efteråt, och gick massor och orkade bra. Men efter två dagar tog det stopp. Det kändes precis som du säger, som om jag backade i min läkning. Jag orkade inte gå mer och hade så fruktansvärt ont. Men efter den nedförsbacken gick det bara uppåt!
Det är bra att din kropp berättar för dig hur du ska göra för att återhämta dig som bäst, vila!
Kroppen håller på att läka efter operationen. Det tar kraft.
Sköt om dig - någon som kan komma dit och ordna med lite varmt att dricka?
Usch stackare :( förstår att det måste vara jätte kämpigt, men det är mänskligt att du mår skit nu hoppas att du slipper lida länge till. Kram
ville bara säga att jag tänker på dig i allt detta. Hoppas det känns åtminstone LITELITELITE bättre idag.. Stora kramen!
Lilla du <3 Mitt hjärta blöder för dig. Nu ska du se att det sakta sakta går åt rätt håll igen.
Lille gode vennen min, jeg føler så med deg <3<3.
Det tar så mange krefter, og du blir tappet for energi....
Trøst fra meg, det går fremover sakte men sikkert.
Lille fineste, tenker på deg <3<3
Så där kände jag efter min ryggop men så vände det igen. Ta hand om dig. <3
