HEMMA ...på permis :-)
Det här var ju inte direkt en angenäm och skön upplevelse kan jag ju inte påstå, men nu är det gjort! Gött!
Jag kom till sjukhuset vid 07 igår och fick byta om och sånt grejs på avdelningen. Träffade kirurgen igen som ritade på magen och så sa jag till honom att jag ska ha mens idag (igår alltså) så om jag börjar blöda under operationen så är det inte för att något gått sönder :-D han skrattade och tyckte jag var skitkul.
Jag var först ut på operation men innan jag kunde åka ner till operation sprang alla hit och dit och letade efter mina papper som någon sköterska förlagt någonstans ...tills det, en halvtimme senare, visade sig att hon hade vikt ihop mappen och stoppat den i sin ficka. Kuligt! Nere på operation var de inte glada och var nästan på väg att ta nästa patient istället. Men det ordnade sig :-)
Upp på operationsbordet och på med masken med magisk sovgas ;-) om man drar de djupaste andetag man kan så räcker det med tre andetag innan man är borta :-)
När jag vaknade någon timme senare hade jag förbannat jävla ont! Fy satan, då ville jag krypa ur mitt eget skinn, men fick istället insprutat en massa skit som inte hjälpte så jag fick mer och mer och mer och till slut var jag nere på vad jag bedömde som en 6:a på skalan 1-10 i smärta och då kändes det okej --- förutom att jag istället var helt borta i huvudet och mådde illa och fick medicin för illamåendet istället.
Timmarna på uppvaket är ett enda blurr, morfinsprutor är INTE min kopp te kan jag säga. Som en fylla - fast bara de dåliga bitarna - illamående, ingen kontroll, borta i huvudet. Lite tvärt emot mina vanliga mediciner som bjuder på de bra delarna av en fylla; mysigt rus men med full kontroll.
Anyway...
Fick prova att gå upp på toaletten (med hjälp såklart) eftersom det spände trots att jag inte var kissnödig. Jag gissade dock att jag var kissnödig. Funkade inte alls så jag fick gå tillbaka och så fick de tömma istället, en liter. Plötsligt var klockan sen eftermiddag och vid typ 16-17-tiden var jag tillbaka på avdelningen.
Fortfarande lite halvborta och med illamående och så började jag få mer ont igen. Tackade bestämt NEJ till morfinsprutor och fick Diklofenak (typ Voltaren?), vilket funkade bra.
Rummet var en 3-sal utan TV, yeeey! Beckah delar INTE rum! Hade jag bara kunnat ställa mig på benen själv hade jag gått hem, men tyvärr kunde jag inte ens det. Syster Susanne med sambo Mikael kom och hälsade på och hämtade min bil som stod kvar ute på parkeringen. Mikael pratade med personalen och fick loss ett litet kontor till mig, där jag fick vara under natten så jag slapp dela rum.
Innan jag skulle sova så fick jag ge mig själv en spruta i låret. Jag ska tydligen göra det varje kväll i en vecka, något blodförtunnande för att inte få en blodpropp. Sköterskan undrade om hon skulle ge den och visa. Ppft! yeah right. Säg hur, så gör jag själv. Det var ju inte direkt raketforskning...
Sen var det natti och jag sov URUSELT! Jag vaknade en gång i timmen minst och det trots smärtstillande + mina egna mediciner. Bläääääääää!
Kunde fortfarande inte gå ur sängen själv och fick ha hjälp till toan och allt kändes ganska hopplöst. HUR SJUTTON ska detta gå?!!
Imorse fick jag veta att de behövde kontoret och jag fick flytta tillbaka till min 3-sal där det låg två nyopererade damer. Klockan var väl 9 och jag hade precis fått in min frukost efter att ha varit hungrig sen tiiidigt i morse. Vad händer? Damen bredvid mig SPYR som en gris! Tackar! That's it! Försökte pilla i mig lite gröt och sen knöt jag loss mina dränagepåsar och släpade mig ur sängen och in på toa. Yes! Dit och tillbaka på egen hand. Frågade sedan sköterskan om jag måste ha kvar PVK:erna? Hon svarade att hon snart kommer och hjälper mig. Hm ...det var ju inte riktigt det jag frågade? Tolkade det som att jag inte behövde dem och tog bort dem själv. Orka vänta, jag tyckte jag var duktig som haft dem ett helt dygn så mycket som jag avskyr att ha dem.
Lite kontroller på morgonen. Blodtryck; 85/52 "...oj ...men, mår du bra??" haha okej, jag brukar ha lågt tryck men det där var ju lite lågt även för att vara jag. Kände inte av det dock. Sen skulle hon kolla hb. Jag sa på skoj att "det behövs inte, det är 125". Hon tog två stycken prov. Båda visade ...tadaaa 125 ;-) sicken lyckträff ;-) fast jag gissade ju utifrån att jag hade typ 137 dagen innan och blött en del osv så 125 kändes rimligt.
Efter framsteget med att gå på toa själv så släpade jag mig återigen ur sängen, nu bort till skåpet med mina saker, så rev jag fram mina kläder och in på toa. På med kläder, in med linser, borsta håret, borsta tänder och tillbaka till sängen.
Behöver jag säga att sköterskan redan var ganska trött på mig vid detta laget? Så när jag sedan sa att jag SKA åka hem, så protesterade hon inte precis, utan gick och ringde min kirurg istället, som beviljade permission tills imorgon bitti :-D
Syster S kom och hämtade mig strax före lunch och så åkte jag hem till dem för jag vågade inte riktigt åka hem direkt innan jag känt efter. Sen körde jag hem vid 16:30 och har varit hemma sen dess.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har ont, men jag tycker det går ganska bra. Jag kan inte stå rakt (och kommer inte kunna på några veckor) och det är spänt och ömt hur jag än sitter, står, ligger men det FUNKAR :-) medicinerna jag kör med är Panodil, Diklofenak och Tramadol. Sprutorna jag ger mig själv heter innohep.
När jag kom hem mötte jag M och mina barn på parkeringen då han precis var och hämtade på dagis :-) så fick jag pussa på dem lite. Imorgon hämtar jag dem efter dagis och så åker jag hem till syster Angelica i Borås med dem.
Det var himla stelt och knepigt att köra bil. Jag ska kolla imorgon om det går bättre om jag sitter på min kilkudde för annars blir det inte jätteskoj att köra hela vägen till Borås.
Men imorgon är en ny dag så får jag se hur det är med allt och hur jag mår. Jag ska vara tillbaka på sjukhuset klockan 08 och förhoppningsvis bli av med slangarna :-)
Att man använder magmusklerna till allt vet alla ...men i ett sånt här läge så inser man verkligen att allt faktiskt är ALLT! Bara så enkla grejer som att harkla sig, hosta, nysa, skratta ...är bara att GLÖMMA! Jag hostade till LITE och EN gång och vrålade rakt ut. Du vet "tusen nålar" på armen? Fast 100 gånger värre och i hela buken, så kändes det. Så nej, hosta, skratta, nysa osv gör jag verkligen allt för att undvika. Det räcker så bra med den smärtan som redan är hela tiden.
Hemma hos syrran förut idag, ett drygt dygn efter operationen. H&M-påsen är full av dränagesnuskuppsamlingsgrejs ;-)
Synd inte morfin var din grej, det måste räddat mig både vid snitt och bukplastik. Helt jävla najs sen kombinerat med roliga tabletter! Stelt kommer det vara länge gissar jag på. De sa att jag skulle gå böjd en vecka men efter typ 10 min tröttnar man för ryggen tar ju stryk. Jag gick så i en vecka ungefär. Ligger jag på mage idag så känns det fortfarande lite stramt. Det är 6 mån sen.
Ja nu vet du hur vi med kejsarsnitt har det;-) ONT som faaaan men tack vare smärtstillande går det ändå=)
Hoppas ditt onda går över snart nu och att du visar oss magen sen!
Tänkte på detta förresten som du gjort. DU har säkert skrivit om det förut men jag orkar inte gå tillbaka o kolla. Var det nåt du sökte för och fick sen gratis genom vc? Behöver nämligen också göra en sån (dock vill jag nog ner i vikt lite först, om det har betydelse)
krya på dig!
Nej, jag vet inte hur ni med kejsarsnitt har det. Jag skulle verkligen inte jämföra detta med ett kejsarsnitt om jag ska vara ärlig. Så får du tolka det åt vilket håll du vill.
Svaret på dina frågor finns, om du klickar på kategorin "Tummy Tuck" :-) jag har skrivit allt i tidigare inlägg.
Ha det gott :-)
<3 Så duktig du är, stumpan! Jag VET exakt hur det känns, trösten är dock att, JA, det går ÖVER! =))) Hoppas du kan sova inatt! <3
då ska jag kika där! Tack för svaret!
Dock tror jag smärtan är ungefär densamma...man kan verkligen inte göra nåt, varken hosta skratta o nåt som gör att man måste ta i med magen vid ett snitt. Gör jävulskt ont iafS
Ha det gott du mä=)
Som tur är så går det över :-) men jobbigt just nu :-)
Tycker du det är jobbigt att dela rum med 2 damer? Bah! Jag har nyligen varit inlagd på medicinsk akutavdelning vid Östra sjukhuset i Göteborg - på ett tvåbäddsrum, med en ---MAN! som inte hade duschat på ett bra tag och inte kunde stava till ordet integritet. Det som var bra med det var att jag insåg hur läkare och sköterskor fjäskar för manliga patienter men "kör" med kvinnliga.
Jag vet att du är en tuffing och klarar det här bra. Synd att morfin inte hjälpte, men diklofenak är också bra.
Stackars dig, beckah! Har tänkt på dig ska du veta... Är dock säker på att operationen var helt rätt beslut och att smärtan snart gett med sig.
KRAM!
Då jag genomgått 3 snitt och 1 likadan operation som dig för ca 1 år sedan så kan jag säga att smärtan och upplevelsen är snarlik..
Haha..småler lite när jag läser.. Härligt att allt har gått bra. Hoppas att återhämtningen går fort :-)
Usch o fy!
Jag blev snittad på kvällen och fick sen sova, morgonen efter när jag skulle upp... fy faan rent ut sagt! Så jag kan tänka mig hur ont du har + en del till. :) Fick också ta såna sprutor i benet, spruta inte för snabbt bara, för då blir det snygga blåmärken. :)
Krya på dig! Det tog ett tag innan jag kände mig normal, även om jag tog på mig jeans efter ett par dagar och folk trodde jag var galen, men jag skulle vara som vanligt och det gick bra det med! ;)
En tummy tuck kan absolut jämföras med ett ks,om man gör en tummy tuck samtidigt som man plockar ut barnet. Inte helt ovanligt i Hollywood. Annars är det inte mycket gemensamt annat än att båda är bukop. Olika op-tid, olika strukturer, olika läkning osv. Nu är det ju ingen tävling, men äpplen är äpplen och päron är päron.
Jag förstår dig när det gäller morfinet och brukar stå frågande när "folk" pratar om hur sjysst det är med morfinet när man har blivit opererad. För mig funkade det så länge jag låg i sängen och inte försökte röra mig eller gå upp. :/
Hoppas du läker bra nu!
Gillar att läsa om hur det var, men lider med dig i smärtan nu. Hoppas det blir lite bättre hela tiden. Kraam.
Jag gillar verkligen den där bilden på dig! :D Krya på dig!
