Vad har hänt?
Vid 7-tiden vaknade jag med så fruktansvärda smärtor att jag inte kunde röra mig. Hela högersidan och mitten av magen. När jag väl lyckades kravla mig ur sängen så gick det sakta över. Ca en timme senare kom illamåendet och jag var tvungen att spy. Sen åkte jag till Vårdcentralen. Var så yr, matt och illamående att jag fick be om att lägga mig ner.
Efter ett tag kom en oerhört bra AT-läkare (ung tjej) och undersökte och pratade blabla. Hade en del ideer om vad det kunde vara. Oavsett kommer hon skicka remiss till kirurgen angående mellanrummet i magmusklerna och utbuktningen som hon kallade "bråcket" men aldrig sa rakt ut att det var ett bråck.
Fick ta lite prover. Allt normalt urin, CRP, blodtryck, ingen feber (37,5) men fruktansvärd huvudvärk, illamående, yrsel, sjukdomskänsla. Smärtan i magen borta. Men gjorde sviiinont när hon tryckte på ett ställe långt ner på höger sida på magen och även på "bråcket".
Läkaren ville skicka mig till Borås och gjorde så. Skrev som frågeställning i remissen "Cysta? Inklämt bråck? Njursten? Blindtarmsinflammation?" (ja fast hon använde inte sådana svenssonord). Fick åka ambulans antagligen för att jag inte klarade att sitta.
Kom till Borås och fick efter ett tag träffa en läkare (kirurg) som klämde på magen, tyckte att det kanske kunde vara en cysta eller så och tyckte att jag skulle träffa gyn för en gynundersökning. "hahaha, nej tack". Blev inte tvingad utan fick ett UL istället. Bråcket sa han inte mycket om. Sa inte ens om det var ett bråck eller inte, det enda han sa var att epigastricabråck "oftast är ganska beskedliga". In på ett rum för att vänta på UL.
När jag väntat i 2 timmar var jag arghungrig (när jag blir riktigt hungrig ser jag rött och vill MÖRDA första bästa som stör mig på minsta lilla sätt. Mina närmaste vet vad jag menar och ler lite för sig själva när de läser detta). Ringde på sköterskan och meddelade att jag MÅSTE äta. Nu. Nej men det gick inte pga UL:et. Blev erbjuden dropp. "Jag vill _inte_ ha dropp, jag hatar nålar, jag vill ha MAT". Sen gick hon.
Jag väntade i en kvart sen klädde jag på mig och stövlade ut. "Ska bara meddela att jag går nu. Jag måste äta. Tror det är lugnt, kommer den akuta smärtan tillbaka kan jag söka vård då." "Ja du bestämmer ju själv". "Ja jag måste äta NU, annars kommer någon dö ...och då menar jag inte mig" (hoppas hon inte tog det som ett personligt riktat mordhot) "Ja, som sagt, du får gärna dropp". "JAG VILL INTE HA DROPP; JAG VILL HA MAT. MAT!" Sen gick jag innan det blev riktigt otrevligt.
Gick och åt alltså och ja, nu är jag färdig med det och sitter här vid datorn och funderar på om jag ska åka hem eller stanna i Borås inatt hos min söta gumma. Lutar åt det senare.
Ja så ligger det till, stooort tack till alla som brytt sig idag <3 <3 <3
Verkligen moget, vet du vad en ambulanstransport kostar?
Inte bara det den tiden som läkarna la ner på dig kunde istället någon som verkligen vill ha hjälp få.
Faktum är att du inte är läkare och det finns ju uppenbarligen en orsak till att dom ville ha ett ultraljud.
Du var 3 barn att ta hänsyn till och kan inte bete dig som en bortskämd unge.
Om något händer med dig nu bara för att du inte orkade vänta?
Pinsamt, du bräker alltid så högt om sjukdomar men varenda gång någon vill hjälpa dig tycker du att det är onödigt och skiter i det.
Låt bli att ringa läkare varenda dag om du nu vet bäst själv.
Men om du inte får äta för UL:et, vad ska dom då göra åt att du är hungrig? Ända valet är ju då dropp..
Är Madde också arghungrig eller har du vaknat på fel sida?
Jag hade en tid idag för att kolla om utbuktningen på magen var ett bråck, det var den tiden jag gick på. Sen att de måste kolla noga för att de ska stå som ansvariga sen om något händer, det är självklart.
Om jag väljer att gå därifrån (vård är frivilligt om du inte visste det) så är det MITT ansvar.
Se det så här; nu sparade de kostnaderna för UL, fick ett rum ledigt, mer tid åt andra patienter osv.
Det finns en anledning till att jag har mina diagnoser, det är OCKSÅ SJUKDOMAR och ja, de påverkar hur jag hanterar sånt här. Men du kanske bara tycker att fysiska sjukdomar är på riktigt?
Sofie; göra? nej jag ringde på sköterskan för att få veta hur lång väntan var så jag kunde avgöra om jag klarade att vänta eller om jag skulle vara tvungen att gå. Har inte förväntat mig att de ska GÖRA något alls. Sköta sitt jobb, och ja, det gjorde de. Det är ingen kritik jag framför här vilket du ser om du läser med glasögonen på.
Tycker det låter misstänkt likt tarmvred jag.
Precis samma smärta du beskriver som min moster hade när hon fick det. Kan ju vara därför det släppte eftersom, att det "gick upp" lite..
Har man fått det en gång har man tydligen benägenhet att få det igen, så jag tycker inte du ska tveka att åka in om du börjar få ont igen. Skulle något sånt brista så är det ju verkligen inte bra.
Hoppas dock helgen blir fortsatt lugn och att du får tid att vila upp dig och plugga igen det du ligger efter!
Nej idag är en bra dag jag har blivit matad och fått mina 8 timmars sömn.
Det är bara så frustrerande när man sitter och "hejjar" på dig och faktiskt är uppriktigt orolig för att sen få läsa att du bara gick.
Och visst det är mitt val att läsa bloggen så jag får väl skylla mig själv.
Sen behöver du inte anta att jag inte tror på psykiska sjukdomar.
Jag hade en väldigt nära släkting som begick självmord pga en psykisksjukdom så visst tror jag på dom.
Madde; jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag gjort dig besviken som inte dog eller ligger på operationsbordet eller ligger och plågas i smärtor. Du blev snuvad på spänning och action din stackare. Som sagt, Förlååååt!
SUCK
Det var riktigt dumt gjort av dig beckah och du vet om det.
Hungrig?
Du kunde ha fått dropp. Vad for i dig egentligen?
Ok varför ställde upp på att åka ambulans om du är frisk?
I väntan på UL och ev. operation kan du ju inte få äta.
Man blir fundersam, det blir man, när man läser det här.
Men shit det var ju dumt att gå innan du bar klar med undersökningen, ja det var det och det har ju inte med "spänningen" att göra....klart man måste göra klart undersökningen så man VET vad som är fel, det är inte säkert att man får svar jag vet, men det kan ju visa något. Du borde jobba med din attityd verkligen, om man lämnar en viktig undersökning och sjukhuset pga att man blir arg för att man inte får äta då har man definitivt problemet med "humöret"! NU får du ju aldrig reda på vad det var, gick du för att du är rädd eller??
SUCK alltså. Du fick hjälp och sen beter du dig som barnunge och MÅSTE äta och drog. NÄR du kunde få hjälp. Shit alltså. Du kunde ta emot dropp. Du kunde ha fått svar av UL. Du skiter i det bara för du måste äta annars mördar du. MOGET BECKAH! Ring inte till VC eller 112 nästa gång! Eller förfan ta med matsäck!
Men snälla rara. Borde inte alla (eller de flesta iaf) som läser här vara medvetna om Beckahs diagnoser? Eller ni kanske inte har en aning om vad de innebär? Det är inte alltid allting blir "som det ska vara".
Om hon inte åkte ambulans i morse för skoj skull så tvivlar jag starkt på att hon åkte det senare under dagen för att det var kul. Det framgår ju också att hon hade svårt att sitta. Skulle hon satt sig dubbelvikt i bilen och hoppats på att det inte blev ett nytt anfall med smärta och att hon smäller med någon istället?
"Rätt Körkat" som man säger i Mark.....
Jag förstår att du var i en svår sitation men man får inte äta vid buksmärta eftersom maginnehåll under en sövningen kan komma upp och faktiskt kväva personen.
Dropp tar faktiskt bort en hel del av hunger känslan.
Det är skit men så är det, och nått var det ju som orsakade dina smärtor, på nått sätt kanske du måste få reda på vad det var? Är du helt symtomfri nu?
jag vet bara hur jag är, jag hade inte vågat åka hem utan att veta vad som orsakade det
Det handlade verkligen inte om att jag VILLE
Det handlade verkligen inte om att jag VILLE att du skulle ha något hemskt.
Det handlade om att du beskrev något som lät riktigt läskigt och farligt.
Det är svårt som medmänniska och någon som följt din blogg att inte oroa sig för dig och därför tyckte jag det var knepigt att du gick innan du kollat upp det ordentligt.
Tråkigt att du tror att jag önskade dig en sjukdom, verkligen inte.
Jag är jätte glad att du mår bra och vi får hoppas att du slipper smärtor igen.
Om du blir så galen av att äta att andra kan komma i kläm får du nog ta ansvar & ha med dig något ätbart för det låter ju lite skrämmade att man blir så tokig för man är hungrig.
Sen tycker jag det är rätt intressant att man kan skylla på sina diagnoser & kan ursäkta sitt beteende med dom hur som helst. För du verkar ju ändå så pass klar i huvudet som tar hand om dina barn , läser till SSK mm ?
Och jag har erfarenhet av sånt så du behöver inte halshugga mig som alla andra ;)
Felet var inte att jag inte hadt något att äta, felet var att jag inte fick äta, smaaaart. jag behövde inte ta med något för jag hade kunnat gå och äta när som helst och dessutom hade personalen kunnat ge mig något OM JAG HADE FÅTT äta. Som sagt, DET var inte problemet.
Läs ordentligt och ta och läs nästa inlägg, du som tror dig ha koll.
Ena sekunden så är vård frivilligt o nu låter det som du inte fick gå ifrån , bara o röra på benen o äta eller så får man snällt vänta tills efter man har gjort undersökningarna.
Och jag har läst det senaste inlägget men förstår fortfarande inte hur det kommer sig att man kan skylla på sina diagnoser för man blir irriterad & otrevlig ? Men allt annat går utmärkt ?
Menar absolut inte att du inte är dålig men tycker bara det är intressant hur man kan dra det kortet att "jag är minsann sjuk" lite hur som helst .
Tror mig ha koll , bara för jag inte skriker ut allt mitt bagage betyder det inte att jag vet vad jag pratar om men jag har inget behov av att andra ska veta eller skylla på diagnoser .
Nej du har rätt. Jag märker ju nu att du har grava problem själv också.
Jag håller med om att det är lågt att skylla på sina diagnoser så fort man beter sig illa. Ta lite eget ansvar nån gång och kan du ge fan i att bete dej som en trotsig 15-åring. Så fort nån är emot dej så är dom dumma i huvudet och har stora problem osv osv. Jag trodde du va ansvarsfull och mogen.
Jag håller med om att det är lågt att skylla på sina diagnoser så fort man beter sig illa. Ta lite eget ansvar nån gång och kan du ge fan i att bete dej som en trotsig 15-åring. Så fort nån är emot dej så är dom dumma i huvudet och har stora problem osv osv. Jag trodde du va ansvarsfull och mogen.
Småler faktiskt lite.. jag ser framför mig hur du går därifrån och personalen inte fattar något och tror att det är ditt fria val.
Alla som pratar om den sk sjukdomsvinsten, att Beckah på något sätt ska skylla på sina diagnoser när hon "beter" sig. News for you: Det är ju diagnoserna som ligger bakom beteendet. That´s it. Man kan lära sig mycket, impulskontroll, kognitiv omstrukturering och social kompetens..sånt kan personer med olika diagnoser träna upp. Har man dessutom personlighetsstörningar ja då är det ju väldigt mycket svårare och då kolliderar det med vad VI tycker är acceptabelt och klokt. Jag måste säga att Beckah är förvånansvärt välfungerande trots sina utmaningar.
lite roligt....men mest oerhört sorgligt ledsamt och väldigt ensamt på något sätt :-( :-(
kram
Kaiza <3
Om man nu tror att man är kapabel att mörda när man är hungrig, hur vågar man skaffa barn?
Då lever dem ganska riskabelt..kan bli mördade av sin mamma vilken dag som helst..
