Sagan om Landet Lagom
Beckah Larsson 2011

Det var en gång ett land som hette Lagom. I landet rådde ständig harmoni och alla var lyckliga och glada. Det perfekta landet där allt var bra, iallafall utåt sett och så fort det knystades minsta lilla kritik mot landet. För det visste ju alla, att i landet Lagom ville alla bo, alla i hela världen ville bo där och alla kämpade för att få komma till landet Lagom och bosätta sig där för alltid. Det var hela världens dröm, vilket skrämde invånarna i landet Lagom som var totalt oförmögna att se att andra människor inte alls strävade efter att få bo i landet Lagom, de ville ju bo i sina egna länder men måste i hemska tider fly.

I landet Lagom hade man det allra bästa sjukvårdssystemet, de bästa försäkringarna och ersättningarna för föräldrar och man tog hand om sina barn, gamla och sjuka. Kort och gott var landet Lagom den perfekta platsen på jorden. Ja alltså när landet skulle försvaras utåt sett. Nåde den som kritiserade landet Lagom. Inom landet, vid köksborden rådde det helt andra diskussioner. För det var nämligen så att man alltid skulle tycka samma sak som alla andra i landet Lagom. Skulle det råka på att bli så att man själv drabbades av olycka och motgångar var landet Lagom det sämsta tänkbara och då gaddade man ihop sig, för sticka ut med egna åsikter var förbjudet. Alla skulle tycka samma sak, så där lite lagom på alla plan. Gärna tycka både åt det ena och det andra hållet på samma gång, beroende på i vilken grupp människor man råkade befinna sig med för stunden. Det är både praktiskt och bra och håller alla på en lagom nivå.

Paradoxalt nog var landet lagoms invånare världsledande på att agera bortskämda snorungar som inte var nöjda med något alls när det kom till kritan. Allt var perfekt, tills man drabbades själv av något. Sjukvården var fantastisk, så länge man själv inte blev sjuk och så här fungerade det naturligtvis inom alla områden. I Lagom var alla välkomna så länge de inte kom hit. I Lagom var alla människor lika mycket värda, ja så länge man inte stack ut vill säga, i hudfärg, religion eller åsikt.Men alltid var det naturligtvis en självklarhet att ställa sig enade hand i hand och stå emot alla motangrepp från resten av världen som ville få Lagoms invånare att förstå; "Vakna! Varken ni eller landet är perfekt på något vis" men Lagoms invånare blundade och höll för öronen och röt tillbaka lite lagom vid minsta angrepp. För nåde den som vågade kritisera Lagom utifrån! Vårt land, vårt underbara land sjöng invånarna då i kör.

Det fanns något som landet Lagoms invånare på intet sätt höll sig på en lagom nivå i. Det var det extremt skrytsamma och för dem självklara faktumet att hur än världen i övrigt bråkar och slåss så kommer iallafall inte landet Lagom någonsin att föra några krig minsann och har aldrig deltagit i några. Resten av världen fnissade lite och sade; nej, hur skulle det kunna bli krig i ett land där alla tycker samma sak, vänder kappan efter vinden och ingen får lov att sticka ut? Landet Lagoms invånare blundade självsäkert och svarade i en röst genom att skråla sin viktigaste lag; jantelagen:

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.