Trevlig fredag
Jag har varit på 3 lektioner idag *yeeey* många kanske tycker det är dåligt eftersom jag hade 4 lektioner men jag är nöjd och stolt över att jag över huvudtaget börjat fungera igen!
Det är helt klart Lyrican men det känns som att den borde vara uppdelat på 3 gånger/dag istället för 2 för mitt på dagen blir det jobbigt, ångestladdat. Oxascanden och Ataraxen hjälper förvisso men jag mår då som innan jag fick Lyrica.
Har inte kunnat somna om kvällarna heller och där har inte Lyrican hjälpt till, inte heller att ta två Atarax extra så ja, nu blev det Stilnoct iallafall! Ska äta den vid sänggåendet nu fram till tisdag då jag träffar min läkare. Eftersom alla mina tabletter jag äter på dagarna gör en trött så är det ju inte direkt positivt att bara sova 3-4 timmar på natten. Zombie...
Nog om det. Jag ska iväg på något fantastiskt efterlängtat om några timmar! Jag ska iväg och träffa Petra som är i Göteborg nu :-)) Längtar! <3
Barnen då? Ja, de små är fortfarande hos sin pappa sen en vecka tillbaka förrutom att jag har dem varje morgon då någon timme. Imorgon ska jag ha dem på dagen har jag tänkt (men vill inte ha dem på natten med tanke på Stilnocten).
Så ser kvällen och helgen ut för mig, hoppas ni andra får en trevlig helg :-)
***
Uppdaterar...
Lägger till den här gamla dikten/texten som jag känner att jag kommer att landa i ganska snart ...hoppas jag!
Läs den gärna. Den handlar om läget när man varit i en depression och sakta börjat orka klättra uppåt. Jag är inte där men jag ska dit. Den känslan ska jag finna.
Skymningstankar
Beckah 2004
Tankarna tränger sig
upp på ytan
allt eftersom jag slappnar av
och vandrar in i mig själv
Utanför fönstret rullar Sverige förbi
likt en film.
Sakta
har det börjat skymma
och den regnduggande
sommarkvällen för med sig
en behaglig känsla av lugn till mitt inre
Tågets taktfulla buller dövar mitt öra och sänker mig
djupare in i mitt rum av tankeverksamhet.
"Jag är fri nu" hör jag en röst säga
långt bortom tågbrus
och regndroppar på den immiga fönsterrutan.
Bortom alla ängar som böljar fram likt vågor i vinden
och bortom de frodigt grönskande träden
som vackra och stillsamma passerar mig på min färd.
Bortom allt detta hör jag rösten
Jag känner igen den.
Den har talat till mig i en svunnen tid.
"Jag har sökt dig" viskar jag,
tar försiktigt ett tyst andetag och frågar
"Vem är du?"
Jag blundar och håller andan inför svaret
Jag blir alldeles kall och tiden stannar
när det sakta går upp för mig.
Det är jag
Det är JAG som är fri.
Utan att jag märkt det har mina läppar format ett leende.
Mörkret har nu fallit utanför och jag viskar i en lättnad
"Välkommen tillbaka...jag har saknat dig"
Den här dikten dök upp i huvudet när jag satt på tåget mellan Uddevalla och Borås en kväll 2004. Det är en sann berättelse. Dikten bara fanns där och jag var tvungen att skriva ner den DIREKT. Hade bara mobilen så jag skrev den här texten i mobilen :-)
Du har vært duktig, vennen min <3
Ha det så trevlig i helgen!
Klem
Googlade lite, fy på dig...
http://www.bris.se/?pageID=195&id=4971&pageOffset=3
Du med brislänken. Jag fattade inte? Förklara...
Googlade själv och fick fram länken (din länk funkade)
VA FAAAN då!!! Skitunge!
Hittade förövrigt att en annan lagt upp denna i sin blogg också!
Kul att folk stjäl det man skriver! Men men inget att göra åt, får väl ta det som en komplimang.
Alla framsteg man gör är underverk. Även de små. Kämpa på
att sno en annan dikt och påstå att att det är ens egen är oseriöst.
Det är så väldigt lätt för Dig Rebeckah att skylla på att det är andras fel istället för att se till Dina egna brister. Det går en klar röd tråd genom hela Din blogg med ett väldigt tydligt mönster som man inte behöver leta speciellt länge för att hitta. Du har rätt lång historik med samma betende om och om igen i olika situationer. Den gemensamma faktorn i alla situationerna har varit Du. Gång på gång är det alltid alla andras fel, inte en enda gång har Du tagit ansvar för något som Du gjort eller orsakat. Det har varit Din mors fel, Din fars fel, Ms fel, Familjehemmets fel, läkarnas fel, lärarnas fel, kommunens fel, Dina diagnosers fel, Dina sjukdomars fel, Dina bloggläsares fel, kommentarerna i Din bloggs fel, Din ex-svärmors fel, Vi Föräldrars fel, ja listan tar aldrig slut. Inte en enda gång har du kunnat bekänna att det faktiskt var Du som gjort ett misstag eller missuppfattat något.
Du lever i en värld som är så olik alla andras att det inte är någon som förstår hur Du resonerar. Och att du skriver SÅ här NÄR du FÖRSÖKER trycka TILL någon SER bara FJORTIS ut. HAR inte DU bra BETYG i SVENSKA?
Istället för att acceptera att Du hade en sugig barndom, precis som många fler har haft, och sedan gå vidare med Ditt liv och göra det bästa av Dina förutsättningar så väljer Du att leva kvar 20-30 år bakåt i tiden. Du har låst Dig där och Du ser inte vad som händer i Ditt liv just nu. Life suck's, just get over it. Det stora problemet med att Du lever i Din värld där Du är en liten flicka är att Dina tre barn saknar en modersgestalt. Som Du lever i dagsläget är Du inte Dina barns mor, Du är en kvinna de bor hos som ger dem mat och husrum och kläder. Men det är bara toppen av isberget Rebeckah, det finns så mycket mer som barn behöver som Du inte klarar av att ge Dina. Så länge Du lever kvar i Din egen barndom och ältar denna i all evighet så upprepar sig historien för Dina barn. Dina barn kommer att känna det Du idag känner när de blir vuxna.
Visst kan Du komma undan med att skylla på och gömma Dig bakom Dina diagnoser i vissa fall men i slutändan så har Du ändå personligt ansvar för Ditt liv Rebeckah.
Du plockar bort inlägg som inte passar dig, svårt att svara på frågor som uppstår?
Du är GOOD ENOUGH Beckah, du gör så gott du kan. Mamma till tre pojkar är både roligt, spännande och fullt med stoj och stimm men det kan också vara krävande, ansträngande och ibland kanske du till och med vill kasta in handduken. Men du gör det aldrig, du överger aldrig dina barn, vilket det faktiskt finns mammor som gör när dom mår skit. Du har tagit tag i ditt liv, du har tagit dig i kragen, om tabletter måste hjälpa dig att se dagens ljus med ett leende SO WHAT?! Du är GOOD ENOUGH
Hej,
Jag heter Tomas och är pastor i Järfälla stift. Dina ungar ser ut att kunna behöva en religiös ledstjärna i sina liv! Jag kan ge dem hopp, om ett liv med Jesus. Dessutom kan jag ge dem kuk
Angående "prästskrällets" (och en del andras) kommentarer, Suck vilka "no brainers" det finns...
Men vad härligt att du kommer iväg till Göteborg och får träffa underbara Petra igen!
Jasmine, hälften av det där fattar jag inte överhuvudtaget? Har du läst min eller någoin annans blogg och blandat ihop? Har du förstått att man inte vet någonting egentligen bara genom att läsa någons blogg?
Jag har lämnat min barndom bakom mig, skadorna av min uppväxt lever jag med än idag.
Sen är det jättekul när du räknar upp mina svårigheter blablabla aldrig ditt fel blablabla samma beteende hela tiden, du behandlar folk si och så blabla.
Lilla vän, ta och läs på om mina diagnoser hett tips :-)
Tänk dig om du skrivit likadant till någon med en fysisk sjukdom; räknat upp de exakta symptomen på sjukdomen, att personen i fråga har dessa symptom/svårigheter, som om du faktiskt fattade vad sjukdomen handlar om men sen säga att personen gömmer sig bakom sjukdomen??? Öh, personen HAR ju sjukdomen. Symptomen/svårigheterna ÄR ju sjukdomen.
Anledningen till att jag har mina diagnoser ÄR ju just för att jag HAR dessa problem, det är INTE något jag väljer själv! Lika lite som en fysiskt sjuk person VÄLJER att vara sjuk. Är man förlamad så gömmer man sig inte bakom sin förlamning för att slippa gå - man KAN inte gå FÖR ATT man ÄR förlamad!
Din kommentar är otroligt korkad och motsägelsefull.
Vad gäller vad mina barn får och inte av mig så har du ingen aning :-) snälla du, tro inte att du vet något bara genom att läsa min blogg ;-)
Hur vet du tex att jag inte ljugit ihop allt? Jag kan lika gärna vara en gubbe på 50 år som bor i Skövde. Alltså grejen är; detta är INTERNET, man vet inte ett piss bara av att sitta och läsa någons blogg.
Så snälla, bespara oss och mig dina amatörpsykologsanalyser :-)
Ha en trevlig helg :-)
hittade just din blogg och har läst igenom inlägg bakåt. Ofattbart jobbig situation du befinner dig i och det är trist att läsa hårda kommentarer som saknar empati till dina inlägg. Jag hoppas verkligen du kan hitta ett sätt att bl lycklig. Att ta tabletter på kort sikt är säkert livsnödvändigt, men hoppas du hittar en terapeut du gillar som på sikt kan hjälpa dig att klara dig utan tabletter. Kram
Tycker verkligen du ska vara stolt över de lektioner du faktiskt kom iväg på, det är ju en vinst bara det! Så skit i dom du missade, det kommer komma en dag snart när du orkar med dem också. Fokusera på att må bra nu, så kommer resten lösa sig, du verkar vara en sån kämpe att jag har svårt att se att det inte skulle göra det! :) (av att döma vad man läser i bloggen iaf)
Oj förlåt! ja det är en jätte fin dikt :)
Ska fixa det nu
