Intressant partiledarutfrågning igår med Maria Wetterstrand och den hetaste frågan var först ut :-) jäklar vad hon hade laddat inför den hehehe.

Grejen var så här att media gick ut ganska hårt under gårdagen med påståendet att Miljöpartiet kan tänka sig att samarbeta med alliansen.

Wetterstrand var naturligtvis väldigt väl medveten om att hon skulle bli attackerad med det här och frågan är ju rikitigt riktigt jobbig. Det går inte svara ja och det går inte svara nej.

Vinner alliansen så tror ju jag att det absolut kan finnas en möjlighet att Miljöpartiet blir tillfrågade om de vill komma över på rätt sida och då kan de ju inte ha sagt innan valet att det är otänkbart för de kommer ju tacka ja, det finns ju inte en möjlighet att de inte skulle göra det. Inte minst på grund av det hon själv påpekade: utan sådana samarbeten över blockgränserna så får SD en vågmästarroll som hon påstår sig vilja motarbeta. Dessutom har ju Miljöpartiet aldrig egentligen haft tanken att vara låst till en röd eller en blå sida. Därför måste möjligheten lämnas öppen så de kan tacka ja.

Dock handlar det väl mycket om hur samarbetet skulle se ut. Jag tror inte de skulle ställa upp som ett stödparti utan det är i såfall om erbjudandet gäller ett verkligt samarbete med en plats i regeringen.

Å andra sidan kan hon ju inte heller berätta det här (säga ja) innan valet för hur skulle det se ut? Då ställs ju hela det rödgröna samarbetet i ett mycket märkligt och osäkert läge. Det skulle se otroligt dumt ut! Väljarna skulle inte ha någon trygghet alls. De som röstar på Miljöpartiet men vill ha en rödgrön regering skulle ju inte våga rösta på Mp om en röst på Mp skulle kunna innebära en röst på alliansen!

Så hon var tvungen att hålla de rödgröna väljarna trygga utan att stänga och låsa några dörrar till höger. Knepig sits :-) helt klart den jobbigaste frågan hon fick och som sagt, den kom först.

I vanlig ordning eldade hon upp sig och blev så nervös och till sig att rösten darrade och orden klumpade ihop sig i halsen. Sååå typiskt klockrent Maria Wetterstrand. Hon blir alldeles för nervös och sån har hon alltid varit men det gör inget för hon får ändå alltid till det och kan tala för sig så det i slutänden blir bra. En dålig talare hade ju klappat ihop helt i det läget. Visserligen fick vi aldrig något svar på frågan, hon svarade aldrig ja eller nej och nervositeten blev allt för tydlig men jag tycker ändå att hon skötte det hyfsat snyggt.

utfrågningen blev ganska märklig och unik måste jag säga. Normalt sätt brukar man antingen lyfta fram sin egen politik, alternativt trycka ner motståndarsidans politik men Maria valde istället att knappt alls gå in på allt hon ogillar med motståndarsidan utan flirtade kraftigt med dem istället.

Flertalet gånger drog hon, på eget initiativ, upp saker som hon tyckte regeringen gjort fantastiskt bra. Hon öste på med beröm helt enkelt och jag fick känslan av att det faktiskt hängde ihop med det jag skrivit här ovan - hon vill hålla dörren öppen och det var också därför hon passade på att tydligt markera att Mp inte kommer att ställa upp som något stödparti = ska alliansen höra av sig får de ta och höra av sig med ett erbjudande om ett äkta samarbete.

Själv gillar jag ju det här men kan samtidigt se att gröna väljare som vill ha rödgrönt och absolut inte grönblått kanske inte alls blev lika nöjda som jag.

Ja, det här var mina tankar kring gårdagens utfrågning :-)

Fy sjutton vilket spännande val!!! LÄNGTAR tills det är över så man får se vad som händer, om det kommer att röras om i grytan eller inte.


Jag röstar på Folkpartiet, kanske jag ska tillägga, om någon undrat ;-)



Så här låter det när man inte kan svara ja eller nej:





Så här låter det när man solklart säger nej: