Det kändes som en LÅNG dag...

Vi kom till röntgenavdelningen vid 10. De hade satt hans lungröntgen samma tid som UL och sen resten av röntgen 10:25. Smart. Efter lite krångel fick vi till att vi hade UL först iallafall och fick komma in på rummet.

Med oss förrutom den som undersökte, jag, Elmer och Nena var även en AT-läkare som skulle vara med och titta på ultraljudsundersökningen vilket gjorde att hon som undersökte bara ägnade sig åt att prata med AT-läkaren på läkarspråk. Kul... hon kunde väl pratat med mig och berättat vad hon gjorde och vad hon såg. Nu fick jag gissa mig fram utifrån de kunskaper jag har.

Hon kollade lever, mjälte, njurar och lite annat, tex musklerna i bukväggen och så. Fick inte veta så mycket men hon skulle ta alla mått och jämföra med tabeller och bla bla och meddela svaret till Elmers läkare.

Undersökningen gick bra och Elmer var på gott humör och var lugn. Sen var det dags för röntgen. Jo tjena.

Direkt när vi kom dit så frågade jag om det går att ge lugnande om det inte funkar men nej så brukar de inte göra minsann så nej det går inte. Så vi försökte och la ner honom varpå han såg skräckslagen ut direkt och minsta lilla fasthållning fick honom att börja VRÅLA i panik så tårarna sprutade. Nu pratar vi om ett ganska starkt barn också så det var omöjligt att hålla honom stilla.

Eftersom jag gjort det här en gång innan sa jag stopp stopp redan där. Absolut inte tortera min unge på det viset, han SKA ha lugnande! För den delen hade vi inte klarat hålla honom rent fysiskt heller så det fanns lixom inga alternativ. De insåg detta också och skickade oss till BDV.
 
Så vi tog Elmer och gick upp till barndagvården och skulle vara tillbaka på röntgen kl 12:30 istället.

På BDV förklarade jag läget och så passade Elmers läkare på att titta i hans öron eftersom jag sett igår att cystan är borta (wiiie!). Jo det ser ju ut att hålla på att läka i örat nu :-)

Vi bestämde att vi skulle ta blodproverna på en gång när vi ändå var där och det var en bra stund innan röntgentiden.

Hm... mer skrik och panik. Fyy sjutton. Vi fick ju ta i huvudet som vanligt och brotta ner bebisen som skrek och grät. Massa rör precis som sist. jag och sköterskan pratade då om att det kanske kunde vara en idé att operera in en port i bröstet (port-a-cath) eftersom det är sådant trassel med Elmers blodprover och han blir ju äldre också och snart kommer han förknippa Barndagvården med skräckupplevelser om vi inte bryter detta.

Till slut var kan klar men neeeje, det typ viktigaste provet, sänkan, blev misslyckat! En klump i röret. Vad göra? Sköterskan skulle fundera och fråga någon annan och under tiden fick Elmer käka lunch och leka lite i väntrummet.

Sen bestämde vi att vi testar att sätta Emla på armarna, ge honom lugnande och så ta blodprovet efter röntgen medan han fortfarande hade lugnande i sig. Bra så fick det bli.

Sen fick Bellenbus lugnande i rumpan och jag visade hans konstiga röda fläck han har på rumpan/låret (igår trodde jag den hörde ihop med det röda han har i rumpan efter helgens diarré men idag syns det att det är en helt egen grej). Elmers läkare kom och tog en titt och kunde inte säga vad det var men ritade runt fläcken för att jag ska kunna se om det blir mindre eller större. Ungefär här började lilleman bli helt packad och flamsade, snackade i nattmössan fast han inte ens kan prata och skrattade åt allt, speciellt att bli klämd på magen. Verkligen asgarv och då fick han alla i rummet att skratta som sjutton. Hahaha alla borde träffa en full ettåring :-P helfestligt. Vi hade jättekul åt honom :-)

Iväg till röntgen igen...

Jo visst, han tyckte det var rätt trevligt att ligga där och titta på lampor osv och paniken var borta, inga tårar, men inte var han speciellt intresserad av att ligga stilla inte och STARK som fasen är han även med lugnande i kroppen ;-) det var INTE lätt att få till alla bilder och många fick tas om flera gånger. Vi var tre som fick hålla hela tiden men det räckte knappt.

Ut i korridoren och vänta på besked om bilderna dög eller behövdes tas om... sen kom han ut och sa att vi kunde gå iväg i sådär 20 minuter och sen komma tillbaka (fel att säga det direkt?!) så vi gick återigen upp till BDV för att få gjort om blodprovet och TÄNKA SIG! Hans sköterska fick satt nålen på första försöket och det rann toppenbra så vi fick till ett rör till sänkan! Yeeey!

Tillbaka ner till röntgen och nu var vi förbannat trötta på allt sammans kan jag säga. Röntgen och BDV ligger ju inte dörr i dörr om man säger så... kommer dit enbart för att få beskedet att bilderna duger så vi kan gå hem. Jahapps, men skönt det iallafall.

ÄNTLIGEN ut till bilen och Elmer somnade som en liten gris :-)

Känner mig helt slut och Elmer är gnällig. Vilken tur att vi hade med Nena iallfall, hade inte pallat alla turer hit och dit själv, TACK Nena! :-)

Nu medan jag skrev ringde Elmers läkare. Hon har fått svar på UL och det ser normalt ut, han har ett litet mellanrum i musklerna i bukväggen men det behöver inte vara något konstigt och i övrigt är allt som det ska, GÖTT och ännu bättre; blodproverna ser också mycket bättre nu ut! Det har gått åt rätt håll!!

Röntgen får jag svar på nu på onsdag, men jag har ju redan bestämt mig för att det ser bra ut så :-)

Just ja, hans prickar, det har ju blossat upp ordentligt med 2 veckors mellanrum några gånger nu så jag skrev ju förrut att det bör bli igen nu i början av veckan och javisst, idag har det börjat. Vi får se vad det blir av det men det ser verkligen ut att bli så där som för 4 och 2 veckor sen.

Nästa vecka på torsdagen har Elmer fått tid till Barncancercentrum i Göteborg.