Det blev en lång dag! Men den påminner en hel del om beskrivningen av dagen så som jag skrev här i bloggen förrut, och det är jag glad över. Det är en sån lättnad varje gång vi går därifrån, jag har skrivit det förr; det är som att åka dit med ett sjukt barn och åka hem igen med ett friskt. Inte fullt så perfekt kanske men lite åt det hållet är det faktiskt. Tack vare att Elmer har den läkare han har.

Hur som helst. Eftersom bussarna inte går efter Elmers tider på Barndagvården (neeej jag vågar fortfarande inte köra min bil) så fick jag välja på att åka dit så vi kom alldeles för tidigt och att åka dit och komma försent. Jag visste ju att det kunde bli väldigt mycket väntan eftersom han fått tiden så nära inpå och sånt men man vet ju aldrig så därför valde jag att komma alldeles för tidigt. 40 minuter före hans tid.

Elmer trivdes bra i lekrummet så det gjorde inte så mycket. Han var skrattig, sprallig och precis sitt vanliga soliga jag, åh vad jag har saknat att se det.

Sen när vi varit där en dryg timme så kunde Elmers läkare ha tagit honom men hade en till patient som väntade så jag sa att hon skulle ta honom emellan så gav jag Elmer lunch sålänge istället. Klockan var 11:30 och han brukar äta lunch då så det var lika bra det.

Någon gång efter 12 fick vi komma in på ett rum och trots den stressiga dagen med många patienter så fick Elmer (och Elmers pratiga mamma) ändå precis lika bra med tid som alltid. Lugn och ro, någon som lyssnar, sån är hon alltid. Tur det. Finns det något värre än stressiga läkare som tittar två sekunder, säger tre ord och springer ut ur rummet?

Elmers öron ville hon titta på först. På ena sidan var det mycket riktigt ganska mycket vax, men inga konstigheter (utöver den öronkatarr som funnits där ett halvår nu). På andra örat då? Ja, det var inget hon sett förr och inget hon ville försöka sig på att säga vad det var, röra osv så hon bestämde att vi skulle gå ner till Öronmottagningen efter vi var klara uppe på Barndagvården.

Sen kollade hon revbenen och nä, det kändes inte konstigt. "Nä inte konstigt, men är det olika tjockt?" frågade jag men fick inte ja eller nej utan "Jag känner inget jag hade reagerat på" som svar. Nu spelar det ju ingen större roll eftersom han ska på röntgen om knappt 2 veckor.

Jag frågade om bulan pannan också och hon kände det jag känner men kunde inte säga något om det. Samma sak där, det gör mig inte så mycket eftersom det antagligen syns på röntgen om där är något konstigt.

Lymfkörtlarna i ljumskarna och bakom öronen var däremot absolut inga konstigheter sa hon, så det känner jag nu att jag inte behöver tänka på mer (om de inte blir väldigt stora eller så alltså).

Han är torr på armarna, det har jag ju kännt också och att det är typ "torreksem" där, fast väldigt mild form ännu men hon sa att jag ska smörja armarna så det får jag börja med. Har en hel del krämer för Alvin har ju haft besvär med det där.

Prickarna på halsen då? Jag frågade rakt ut en gång för alla nu när han ändå hade rätt rejält med prickar. "Är det allergi" nej, det ser inte ut som allergi. "Är det eksem?" Nej, det ser inte ut som eksem. "Vad är det då? Om det inte är LCH? Men hon kan ju omöjligen säga säkert vad det är eller säga att det inte är LCH. I det området han har prickar nu gör man ju inte gärna någon biopsi heller.

Vi pratade jättemycket och så ville hon ta om alla blodprover han tog för 3 veckor sen. Vi brukar ju ta dem var tredje månad annars men det känns verkligen JÄTTEBRA att hon inte chansar med Elmer nu när det är så mycket småknas hela tiden.

Men först gick vi ner till öronmottagningen och träffade en väldigt kunnig öronläkare. Kunnig på öron alltså, LCH erkände han att han inte visste något om alls så om det Elmer har i öronen har någon betydelse när det gäller LCH vet han inte.

Hur som helst så kollade han först i det "dåliga" örat och plockade bort öronvax och sa sen att där är en öronkatarr vilket jag som sagt redan vet. Sen kollade han det "bra" örat och hittade en ...hudcysta, tydligen. What? Tydligen ofarligt men måste hållas under uppsikt för han förväntar sig att den kommer växa men väldigt sakta. Täpper den igen hörselgången får man göra något åt det.

Jag sa att den inte var där för tre veckor sen men det trodde han inte på först förrän jag sa att Elmer var hos dem på Öronmottagningen för 3 veckor sen ;-) då köpte han det. Antagligen växer den alltså lite snabbare än öronläkaren förväntat sig. Hur som helst så ska de ta en titt på cystan samtidigt som de kollar hörseln igen om ett par månader.

Sen upp till Barndagvården igen för att ta alla jäkla blodprover, massa rör. Kändes som fler än vanligt? Men jag frågade inte. Jag bestämde idag att vi skiter i Emla och vi skiter i att ens testa gräva i armarna så vi körde på det bra kärlet på huvudet direkt, eftersom jag vet att vi ändå kommer hamna där i slutänden så var det lika bra och det tycker sköterskan också (han har i princip bara haft 2 olika som följt honom hela hans liv, båda är superbra och gulliga).

Han blev arg och ledsen och klockan var ju typ 14 också och han hade varit vaken sen 6 i morse så det blev lite jobbigt men det gick bra till slut och så var vi äntligen klara och kunde gå efter att ha utväxlat några ord med Elmers läkare igen om fyndet i örat. Det är nästan så man måste skratta åt det...

Finns det något udda, ovanligt, ofarligt men som behöver uppföljning - KLART Elmer ska testa att ha det! :-) Först hans självläkande LCH i huden (som förvisso verkar vara tillbaka i en inte lika snäll form men vad vi vet bevisligen har han bara haft en snäll hudvariant) och sen hans mastocytos i form av ett mastocytom (och någon extra konstig fläck) sen fick han det höga ALP resultatet i våras då han hade 103 när det egentligen ska ligga under 7. Benign övergående hyperfosfatasemi (hette det va?) som också kom helt i onödan men krävde uppföljning. Nu ploppar det upp en cysta i örat, bara så där? VARFÖR lixom, VARFÖR? Hur är det möjligt att en och samma unge kan gå och dra på sig ALLT knasigt man (inte ens) kan tänka sig? :-)

Det är SÅÅÅ ELMER, så typiskt honom. Klockrent.

Visar blodproverna nu att han mår bra och om alla symptom håller sig lugna så kan mamman också slappna av helt och hållet fram till röntgen. Två veckors paus från oro nu då, får vi hoppas?

Yeah right... imorgon kommer något nytt som får larmklockan att ringa :-/