En liten Elmeruppdatering då. Jag har blivit helt skadad och bara väntar på nya grejer, det känns inte längre som "om sjukdomen sprider sig" utan mer "när det börjar synas att sjukdomen spridit sig". Om jag ska börja analysera och tolka så handlar det säkert om någon slags försvarsmekanism för att förbereda mig OM det blir så. När jag tänker mig tanken att Alvin skulle bli så sjuk att han behövde cellgiftsbehandling så isar det till i hela kroppen och jag mår illa. Det känns jättehemskt. När jag tänker mig samma sak med Elmer så är det inte alls samma känsla. Jag är förberedd på det, att det kommer att bli så. Det här känns helt jävla GALET. Hur kan man bli förberedd på en sån sak?

Det här är känslor som är väldigt svårt att förklara men jag kan tänka mig att det finns en del som förstår iallafall, andra som haft sjuka barn. Framförallt de som haft så svårt sjuka barn att de faktiskt till och med förlorat dem. har man ett mycket svårt sjukt barn som man vet ska dö så förbereder man nog sig så när det sista andetaget kommer så blir det inte samma chock som om man har ett fullt friskt barn som tex. dör i en trafikolycka. SORGEN och smärtan är naturligtvis den samma men jag tror ändå att dessa två sätt att förlora ett barn på är olika. Jag kan inte veta så jag ska inte säga att det är så, det är bara mitt antagande.

Det finns många saker som känns okej och självklart med Elmer som känns jättehemskt om jag i tanken placerar in Alvin i samma sak. Alla provtagningar tex. Därför blir det så när jag tänker på behandling också. Det känns inte värre om Alvin skulle behandlas men det känns mer främmande och skräckfyllt. Med Elmer känns det lika hemskt men samtidigt har jag accepterat det.

Hur är det med lille palten nu då?

Ja, ärligt talat så vet jag inte, jag förblindas ju av mina hjärnspöken och det är också anledningen till varför jag vill hålla reda på symptomen genom att skriva ner dem.

För tillfället är han snuvig och det är även Alvin. Jag med för den delen men det har jag ju varit sen augusti så det är nog inte samma förkylning. Ingen av dem har feber, Elmer är inte ens subfebril utan hade 37,4 nu på morgonen.

Elmers öga tåras fortfarande lätt (och nej det har inte med förkylningen att göra, det vet jag med säkerhet). Bulan mellan ögonen/i pannan är oförändrad och jag tror att det är 14 dagar sen han fick den idag.

Han är ganska fin i huden och har bara små bleka prickar som är ganska obetydliga för tillfället. utom en. Han har en lite större, röd på bröstet. Den röda fläcken kom igår och är precis lika röd och skarp idag, vilket är ovanligt för de andra han brukar få som ser ut så (oftast i halsvecken) brukar blekna redan dag 2. Han gick utan tröja hela dagen igår så det är INTE ett varmt ställe han fått på den här gången.

Ville känna på pricken och då upptäckte jag att hela bröstet känns lite som en grusplan under? Man har ju lymfkörtlar i det områdat men jag trodde de satt djupare så det borde inte vara det, eller? Äh, jag vet inte. Jag vet inte hur han kändes innan heller så jag har inget att jämföra med utom mig och Alvin och vi har inte så, men Elmer är ju yngre än Alvin.

Nu kommer det läskiga; idag när jag kände efter så hittade jag en bula på revbenet. Inte exakt där pricken är men precis under så är det revbenet klart mycket "tjockare" eller vad man ska säga (jämfört med motsvarande på andra sidan). Vad gör jag nu? Ja jag vet faktiskt inte. Jag kan ju inte ringa för varje liten "smågrej" men jag blir skitnojig av att vänta. Samtidigt är ju svullnaden så pytteliten att den inte ens syns utan man måste känna efter för att hitta den, dvs leta och frågan är om andra också skulle känna den eller om det bara är jag.

Igår kväll var Elmer jättetrött när det var läggdags. Allt frid och fröjd, han la sig ner, var lite orolig men ganska lugn men kunde inte riktigt slappna av. Pustade och gnällde och vände och vred sig. Då och då blev han tyst och nästan somnade och sen var det igång igen. Han började klättra på mig, slänga sig hit och dit i sängen men kom inte alls till ro och blev mer och mer upprörd och skrikig. Snart var det mest bara gallskrik. Han var otröstlig trots att han försökte själv att lägga sig och sova så gick det inte. Han skrek tills han spydde och fortsatte sen att skrika. Inget hjälpte, vatten, kramar, klappar osv. Han såg ut att ha riktigt ont. Jag tog upp honom och skulle bära men det slutade inte han bara skrek och skrek.

Här var samtalet till 112 jävligt nära kan jag säga.

Sen testade jag med Alvedon supp. Egentligen är det mot mina principer. Jag brukar inte behandla okänd smärta eftersom det kan vara farligt men samtidigt så fick jag för mig att det handlade om bröstet bara för att jag tyckte att det kändes "grusigt" under huden.

Fem minuter efter suppen lugnade han ner sig, la sig ner och somnade. Därefter sov han hela natten utan bekymmer. Ingen aning faktiskt. jag borde kanske kolla upp det här men ja, idag är han ju pigg, har ätit för-frukost (ska till dagis nu och äta igen) och allt lugnt. Utom svullnaden på revbenet då, om inte det är en inbillning skapad av mina hjärnspöken.

Fan vad jag verkligen INTE gillar detta! Bort bort bort med alla LCH-tankar. Kan det inte få vara lugnt här hemma? utan en massa "symptom" hela tiden?


***

Uppdatering:

När jag lämnade på dagis bad jag en av pedagogerna känna efter på Elmers bröst. Jag visade bara var på båda sidor och frågade om hon kände någon skillnad eller om han var symmetrisk. Hon svarade det jag inte ville; det ÄR skillnad, revbenet på ena sidan är svullet (och ja, naturligtvis sa hon den sidan jag också känner svullnaden på). Fuck! Det här vågar jag inte vänta med. Har ringt Barndagvården och väntar på att bli uppringd av sköterskan för hon skulle precis iväg till röntgen när jag ringde. Hon frågade direkt om jag ville komma och visa upp. Visst, hade jag bott i Borås så men nu är det 3 mil så jag vill nog diskutera saken lite bättre och förklara hur liten skillnaden är och sånt innan jag rusar iväg i onödan hela vägen till Borås. Kanske går det att avvakta.

***



Röda pricken på bröstet och precis under sitter revbenet som känns svullet. På den här bilden kan man även svagt se bulan mellan ögonen/i pannan.



Närbild på pricken och lite dreggel :-)



Underbara unge <3