Folk är bra korkade alltså!
Flera skrev att han kanske bara är understimulerad. SJÄLVKLART är pojken understimulerad! Det finns väl ingen tvekan om den saken och det vet ALLA inblandade. Vad har DET med något att göra? Att han kräver utmaningar och behöver extra stimulans (speciellt i skolan) har varit klart sen 10 år tillbaka.
Fram till och med han började fyran låg jag på skolan som en galning med möten och telefonsamtal flera gånger i veckan. Skolan gjorde INGET! Hans klassföreståndare i ettan erkände själv att hon inte hade tid med Victor. Hon hade inte tid att ge honom hans utmaningar som hon lovat och därför fick han inget alls, inte ens vanliga läxor eftersom han skulle ha andra läxor (som han inte fick).
Sen bytte vi skola och då flyttades han upp till trean direkt efter ettan. Första året fungerade det jättebra men sen blev det ju samma sak igen. Han var lika gammal som treorna, gick i fyran men hade tex engelska i hop med femmorna. Att flytta upp honom en årskurs var inte alls den rätta lösningen. Han är ju fortfarande lika understimulerad eftersom han ligger många år före kunskapsmässigt. Samtidigt ligger han flera år efter i de sociala bitarna.
Enda gången han funkar bra i skolan är när han får jobba med arbeten som ligger på hans nivå kunskapsmässigt men får stöd som ett litet barn (tex att någon sitter med honom och tittar på, stöttar och uppmuntrar hela tiden). Han klarar inte av personligt ansvar över huvudtaget och det går absolut inte förvänta sig att han ska klara av vardagliga saker så som andra 11-åringar. Jag går inte in på detaljnivå eftersom det är rätt privat nog som det är.
JAG har hela tiden försökt få skolan att ge Victor det stöd han behöver, i alla år! Men framförallt nu sista året men skolan svarar med att göra INGENTING och hänvisar bara till att man i princip MÅSTE ha en diagnos för att få hjälp. BUP gjorde en screening som visade att det fanns väldigt klart och tydligt att en utredning måste göras. BUP ville inte ta tag i det eftersom den enda på BUP här i vår lilla håla, som får utreda är samma person som Victor redan går i samtal hos och det blir naturligtvis väldigt fel om hon ska utreda när hon redan är hans samtalskontakt. BUP föste över det hela på skolan som då faktiskt (kors i taket) gjorde en basutredning. Tyvärr gav ju inte den ett jävla någe. Det enda som framkom var att Victor har en IQ på 139 och antagligen högre om det inte vore för den depressionsdiagnosen han har.
Skolan har aldrig någonsin lyssnat eller mött upp med några lösningar. Samma sak med BUP. De är inte intresserade. Skolpsykologen tycker att BUP självklart borde göra en utredning och Specialpedagogen på skolan är helt på min sida i allt. Soc pratar en massa men det händer inte så mycket när det gäller stöd och hjälp med Victor i hemmet men de hjälper mig iallafall att trycka på skolan för att skolan ska ta sitt ansvar (detta har dock hjälpt föga hittills som sagt).
Om drygt en vecka ska jag ha möte med skola, BUP och soc och då ska jag riva ifrån så att det HÄNDER något äntligen.
Det är inte alls så att Victor helt enkelt bara är understimulerad som vissa skriver. Det är ganska invecklat och komplicerat! Det är inte bara att aktivera honom som en uttråkad treåring som behöver få komma ut och röra på sig eller spela stimulerande sällskapsspel eller så sitta och prata osv. Det ligger på en helt annan nivå och det är ingen som helst hemlighet att det är så men det finns inga enkla lösningar. Det är inte bara för skolan att ge honom extra uppgifter (han gör dem ändå inte) och för oss hemma att underhålla honom.
Varför förutsätter folk att man är helt dum i huvudet? Att man inte testat någonting? Att man inte känner till sina egna och sina barns problem? Att man ger upp utan att ha försökt? Jag har gjort ALLT jag kan och mer därtill. Jag kan inte lösa problemen med Victor själv. Jag kan bara fortsätta att kräva hjälp från BUP, skola och Soc och ja, jag ska göra det. Jag ska försöka ett tag till men ni måste faktiskt förstå att jag ska ORKA också, även de andra två barnen ska orka.
En annan grej som det gnälls om är dels att jag skriver för lite om Victor och dels att jag skriver för mycket. Hur man än gör så är det ju fel! Nej, jag skriver inte mycket om Victor, just för att han ändå är 11 år och har ett större behov av att hålla saker privat än de två små. NI VET JU INTE vad som pågår i bakgrunden? Hur mycket tid och energi jag lägger på vart och ett av barnen i verkliga livet, det har ni inte en susning om.
Är ni så blåsta att ni tror att jag lägger mest tid på den jag skriver mest om och minst tid på den jag skriver minst om osv? Så otroligt korkat. Det jag skriver har för fasen inget med vad som händer att göra! Ni trodde väl inte på ALLVAR att jag skriver ALLT här?!! :-D
Alla möten med BUP, soc, skola och polis om Victor och allt som varit kring honom, det har pågått hela den här tiden jag haft bloggen, konstigt va, eftersom jag inte skrivit om det? kanske det finns en anledning till att jag inte skriver om vissa saker?
Så om jag inte skriver om Victor så tror ni att jag inte bryr mig om honom, inte lägger ner tid på honom, inte umgås med honom? Att jag bara bryr mig om Alvin och Elmer för att det är dem jag skriver om?
Hahahaha. Tror ni att vi inte äter middag de dagar jag hoppar över att skriva vad vi ätit? Tror ni barnen går utan kläder de dagar jag inte lägger upp "Dagens outfit"? Tror ni att jag inte går ut och leker med barnen en dag bara för att jag inte skrivit om det? Är ni så dumma? Är ni så dumma så ni tror att jag skriver om allt och har jag inte skrivit om det så har det inte hänt?
Använd hjärnan! det här är en BLOGG, inte en dokumentärserie om mitt liv! Det finns MYCKET mycket som jag inte skriver om här, speciellt kring Victor eftersom han är i en känslig ålder.
Hejsan, det är så jädrans dåligt av skolan att inget göra!
Vi har tur vi, sonen går i första klass bara men liggre som 3:e och 4:e klassarna kunskapsmässigt i det mesta.
Han får massa extraarbeten och privatlektioner utöver de vanliga lektionerna som är för lätta för honom.
Han är utredd och har fått diagnoserna ADHD och Asperger. Han är otroligt intelligent, men som du säger inte på det sociala planet och han kan inte ta ansvar för något. Han kan gå ut utan skor och bara kallingar mitt i vintern för att han "missade" hur man skulle klä sig.
Han låter väldigt mycket som din Victor!
Låter som ett smart drag att du låter Victor bo hos pappa ett tag, kanske ni även behöver en paus från varandra!
Lycka till med allt!
kram
Åh idioter och moralkärringar finns de gott om!
Jag tycker du verkar vara en stark mamma som försöker göra det bästa du kan. Jag satt här och grinade i morse för att jag var så trött och verkligen inte ville ta hand om barnen för jag ville bara sova. Men såklart tar jag hand om dem, killen är ju på jobbet. Men ja, du förstår, ibland känner man bara att man inte orkar och då vill alla de ( hellst de med bara ett barb )andra mammorna tracka andra mammor om. Omoget och pinsamt..
Jag heter "SandraLindholm" på FL och "skyddade dig" :P
Kram på dig!
Blir så ledsen för din skull... det e jäkligt tråkigt när folk vågar vara tuffa när dom får lov att vara anonyma.
Kan tänka mig att det här är som en dagbok för dig där du ventilerar dig. Men snälla för din egen skull om du ej vill ha dessa jävla påhopp skriv inte så ingående om ditt liv....med all välmening... folk e som dom är...
mvh Linda
Vad jag tänkter på när jag läser det du skriver är att det är som om du skriver om min 16 åring. Hon har alltid legat år före de andra i klassen när det gäller kunskap men efter när det gäller det sociala. Hon har fått en utredning och har diagnoserna ADHD, Asperger och tourettes. Hon har ett IQ på 133 så där är det inget "fel". Hon var stor 15 år när hon fick sina diagnoser just för att skolan inte såg hennes problem, de trodde det berodde på att jag var så ung när jag fick henne och att hon behövdes stimuleras mer :/ Jag visste att jag gjorde massor med henne och att ett "normalt" barn inte hade varit understimulerad. Även om det var en sorg att få diagnoserna så kände jag en lättnad också, det var inte mitt fel. Folk som träffat henne ser inte diagnoserna förrens efter ett bra tag och alla gillar faktiskt henne som tusan, hon är det charmigaste som finns, lycklig, rolig men har en del sociala problem men de kommer hon få en massa hjälp med. Jag säger inte att din son har diagnoser men att du inte ska lyssna på puckon som sitter på FL och tror sig veta hur allt är, men jag har en känsla av att du är bra mycket smartare än att ta åt dig av dem :)
Känner igen det här med under stimulans i skolan. Har en dotter som alltid varit duktig på matte och tyckt att det varit jättekul. Men så flyttade vi till Spanien där de går åldersmässigt så hon hoppade över 1;à klass och började 2:à direkt. Detta fungerade utmärkt eftersom de anpassade sig efter barnens tempo och matte som var hennes favorit ämne körde de både. Gånger/ division uppställningar på både minus och plus och nu pratar jag inte om 11+12 utan snarare 145-198. Alla barnen hade visserligen tjocka böcker på 300 sidor i varje ämne men de hade ryggsäckar som påminde om resväskor och böckerna var roliga med glada bilder och samma sak i ämnet språk. Det var när hon kom tillbaka till Sverige som man märkte hur efter vi här i Sverige ligger. De bytte visserligen ut alla böcker efter att de fick se hennes men idag går min dotter i 4:e klass och hon hoppade aldrig upp någon klass här i Sverige eft hon ville gå kvar med sina kamrater men mattematik mässigt har de knappt börjat med division eller svåra uppställningar. Så Sverige ligger där lite mer än 3 år efter och det tycker jag är skrämmande. Jag hoppas det löser sig med pojken Beckah och att han mår bättre. Kramar
Och än en gång har Beckah idiotförklarat alla som inte har samma åsikt som hon. Min åsikt är att du blottar för mycket av pojkens liv när du uttrycker dig på det sätt du gör. Bara kasta ut i bloggen att han uppenbart har ADHD eller asbergers får mig att tvivla på hur intelligent du är igentligen. Skulle någon av mina föräldrar göra något dyl skulle jag bli så arg. För vad har resen av världen med att göra om han skulle ha en diagnos. Han kanske inte vill att hans klasskompisar ska veta det. Men oandra sidan så kanske det är du som har en diagnos det är ju allmänt känt att mammor som själv har just en diagnos gärna skuffar över det på sina barn.
Men så kan det ju bara vara så att du är bitter. Men det är lugnt det skulle jag med vara om jag hade en karl som knappt vill umgås eller röra vid mig..
å en än gång så är alla korkade och puckade suck
Hej!
Läser ofta din blogg, halkade in på den genom "Familjeliv". Jag tycker det är kul att läsa om dina åsikter och ditt familjeliv även om jag inte håller med dig om allt du skriver.
Iaf så är jag socionom och har tidigare jobbat på ett utvecklingsboende för ungdomar med högfungerande autism, Asbergers och ADHD. Nu har du ju inte skrivit så detaljerat om Victors problem (som dock vissa tycker). Men jag känner igen en del av det du skriver. Vanligt är ju en hög intelligensnivå, man vet tex allt om Sveriges historia men man kan ha svårt att förstå varför man ska ta på sig rena underkläder varje dag. Det sociala brukar ju också vara svårt och man har svårt att förstå sig på hur andra människor tänker och känner, man är dock en mästare på att manipulera andra även om man inte menar att vara elak. Det egna jaget står i centrum.
Det hade säkert varit skönt för Victor att få en diagnos (svårt dock när ingen vill hjälpa en) vissa av våra ungdomar tyckte det var en lättnad när de fick sin diagnos. "Aha, var det bara detta som var fel". Vissa tyckte om att läsa böcker om andra som gått igenom samma sak. Grundläggande för alla var att ha en strikt strukturerad vardag med schema att följa punkt för punkt för att få dagen att fungera. Tyvärr så är sådant svårt att införa i det egna hemmet, men det kanske går att göra något sådant när han bryter upp och flyttar till sin pappa.
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, kanske bara visa att jag förstår vad du skriver om och att jag förstår din frustration.
Hoppas någon får upp ögonen för er situation snart så att Victor får den hjälp han behöver! Kram
Tassar förbi o tipsar dig som har tävlat/ redan tävlar hos mig att jag nu dratt i gång en ny kulig en..
http://uj76.blogspot.com/2010/03/tant-lottar-ut-ett-presentkort-vart_08.html
..med chans att vinna presentkort från en finfin barnbutik! =)
Jag kan inte få upp det inlägg som du skriver om här, om Victor där. Jag kan mycket väl förstå att du tagit bort det? Annars är det min jäkla dator som sviker mig igen.
Stå på dig Beckah, du är så jävla bra.
Tycker du verkar vara en jättebra mamma som verkligen kämpar för dina barn.. Skit i alla elaka kommentarer och ta åt dig av det positiva! Hoppas att allt löser sig för Victor & er, och att skolan, BUP och alla andra tar tag i det här ordentligt!
saken är den att igår när jag läste ditt inlägg kände jag i hela kroppen NEEEEJ BECKAH varför utsätter du dig nu för detta? för jag visste hur jävla mycket skit du skulle få kastat på dig! DU är hans mamma, DU gör allt i din makt för att just DITT barn och dina barn ska må bra! sen vad andra tycker och vad katten skiter släng det i samma låda!
Usch vilken jobbig situation. Jag har en tonårsgrabb som har aspbergers och vi har fått kämpa med skolan så man håller på att gå upp i atomer och ändå inte fått någon hjälp. Skolans utredningar ger jag inte mycket för.
Du har säkert redan provat, men har du pratat med habiliteringen i Borås? De har stöttat oss jättemycket och är de enda som vi anser oss fått hjälp ifrån.
Skickar styrkekramar
Är man korkad för att man har en åsikt? Är man korkad för att man uttrycker oro över ditt sätt att faktiskt hänga ut din familj på olika sätt? Ok, då är jag korkad. IQ vs EQ... då vinner EQ ;)
Hej jag är lärarstudent och vi har ventilerat sådant som särskilt stöd och så vidare. Enligt lag behövs ingen diagnos för att få hjälp. Gå på rektorn änder inget ska man anmäla vidare. Rektorn är huvudansvarig. Tyvärr är det vanligt att rektorer inte lyssnar på lärares vädjan om att elever behöver mer stöd och resurser utan får ofta till svar att de får använda befintliga. Blir alltid så upprörd när jag hör om sådant där elever inte får det stöd och stimulans de behöver.
Jag gissar att Too Bad är någon av de tre anonyma som gick på hårdast i gårdagens tråd..
Det är fortfarande pinsamt att hålla sig hemlig, hur mycket man än försöker så är det fegt.
Det är inte att stå för sina åsikter.
Det är ungefär som att kasta en snöboll på den läskiga grannes fönster och sen springa hem och gömma sig bakom sin förälder, bakom tryggheten.
Nåja.
Jag tror fortfarande att man själv som mamma har lite större aning om vad som händer med sina barn än vad andra har.
För det mesta, självklart finns det undantag men det gör det med allt.
moraltant är beckah på alla andra eller hur ;)
Opp med hodet, hev deg over stupide kommentarer!
Du er en flott mamma <3
Klem
Åter igen, som så många andra gånger, känns det som om du HELT missar att de allra flesta faktiskt bara vill väl.
Folk har är väl så jävla felfria själva jo, eller så täcker de över sina brister med o söka andras.
Skit i dom, du vet vart du står och som min syrra sa då jag fick en massa gnäll förut om varför bloggade si o så, ids inte slänga bränsle på brasan. Dvs skit i att fortsätta snacka ämnet även om de kliar fruktansvärt i försvara sig tarmen. ^^
Sist gjorde jag det, ignorerade bitterfittorna alltså.Lydde syrrans råd höhö antagligen hade dom förväntat sig mer försvar från mig men nähä;-)
Du vet vad som är bäst för dina barn och du har en bra blogg. ^^
Hoppas att du en gång för alla för skolan och alla inblandade att inse vilka behov Victor och ni har, och att ni faktiskt får den hjälp ni behöver!
Min sambo, har levt ungefär, ett liv som Victor i sin uppväxt - hans mamma "anade" att han hade adhd, men skolan höll inte med - tyckte bara att han va "en pojke är en pojke" typ.... Hans mamma lyckades väl övertalas om att allt stod rätt till, att han bara var understimulerad och väldigt aktiv.
Nu - när han är 29 år - fick han sin diagnos - ADHD. Även om man inte ska vara bitter, det förändar ju ingenting som var i hans barndom, så känns det ju ändå så surt.... tänk vad mycket som kunde varit annorlunda om skolan tagit det mer på allvar, om hans mamma verkligen satt ner foten i marken, om det på den tiden fanns mer information om "bokstavsbarn" som finns nu tex....
Men men. Vad jag vill ha sagt är väl; Ge inte upp! KRÄV och FÅ det han/ du / ni har rätt till!
Hej!
Jag heter Caroline och jobbar som frilansjournalist.
Har du någon mail där man kan komma i kontakt med dig?
MVH Caroline
Grymt bra skrivet! Ibland blir jag alldeles matt då folk är idioter som tror att en blogg skildrar precis allt man gör en hel dag.
Finns det inte på bloggen - ja då måste det ju vara så att det inte hänt. Typ.
Äh, skit i idioterna!
Hej! Jag ramlade in på din blogg och det här inlägget av en slump. Ville bara tipsa dig om en super bra bok jag precis har läst. Nu säger jag inte att Viktor har samma diagnos som pojken i boken. Men fy vad bra den var och jag tror att den kan vara peppande för dig då du och mamman i boken sitter i samma sits. (boken är en sann berätelse) Kram på er.
Boken heter "Min vän Henry" och är skriven av Nuala Gardner
Hej
Såg tråden på FL och tyckte den var mycket osmaklig.
Alltså, hur har man ens tid att starta en tråd för att bara klanka ner på människor. Folk måste bry sig jävligt mycket för att ens ha tid med det.
Du ska inte ens behöva förklara dig om nåt.
Folk är bara haters, deras val.
Förresten, lite sent men grattis till senaste barnen!
Brukade titta in till dig ibland på Fl, när du hade Victor bara. Så saker går undan minsann!
Kan inte hitta vare sig inlägget om Victor eller tråden på FL. Wtf?
