Massa bilder ur mitt liv
Höstterminen i nian. Nyss fyllda 15 och snart gravid :-)
13 år. Året jag bodde hemma hos mamma.
Ca 20. Hade Victors T-shirt på mig :-) lånade ofta hans tröjor då hehe.
Typ 22 år eller så
En jättegammal bild. Min mamma och min storasyster S.
Jag bebis + systrar
Jag i rött
Jag nyfödd. Jag hette Camilla tills jag var 12 år.
Min pappa och Victor 1999
En fråga bara: var det inte din pappa som misshandlade dig och systrarna fysiskt och psykiskt? Jagade er med luftgevär, skrämde er osv osv? Om min pappa varit sådan hade jag förmodligen inte velat att han skulle ha kontakt med min son... Men det kanske finns en förklaring? Har han ändrat sig sedan dess t.ex?
Jag är uppriktigt nyfiken bara...
Jag blev akut omhändertagen på luciadagen när jag var 8 år och sen träffade jag inte ens pappa en gång per år därefter. När Victor föddes hade jag inte träffat honom på flera år men han kom och hälsade på när denna bilden togs samt på Victors 1-årskalas, hans tvåårskalas och eventuellt någon fler gång. han träffade Victor 3 eller 4 gånger med andra ord när Victor var 1-2 år gammal.
Jag hatar inte mina föräldrar, jag älskar dem. jag hatar det de gjort mot mig och vad konsekvenserna av det blivit men jag hatar inte dem som personer. Nu är pappa för övrigt död sen 3 år tillbaka.
Tack, ännu en gång! Bilder är ju jättekul att se. På den första bilden är du dig inte alls lik. Är det verkligen DU? Ser ju jättefin och städat ut... Andra bilden har du mörkt hår, nä... det kan väl inte vara du???
kan du inte berätta eller om du redan har de ner skrivet i bloggen om hur de va o få reda på hur de kändes när du vart gravid första gången?
hur omgivningen tog de
o varför du valde att behålla i så ung ålder.
när man läser din blogg verkar du inte haft så enkel uppväxt så skulle va roligt o höra/läsa hur folk reagerade o hur du reagerade på graviditeten.
ÅH, vad många foton! SÅ fin du är och vad söta ni är alla syskonen på samma bild. Och vad förvånad jag blev att det på den tiden fanns "webbisbilder" fast i tidningen. Tänk så liten och oskyldig du var när du kom till världen. Undrar just vad din mamma kände/tänkte när bilden togs. Var hon lycklig över ännu ett barn, en flicka till dessutom??? Hon har ju dem 3 sista väldigt tätt...
Minns du på vilken av bilderna du mådde sämst på? Första bilden då du var 15 (och snart gravid) ser du ut som vilken söt 15-åring som helst. Söt och glad och inte en endaste finne i hyn!!! Själv såg jag ut som en prickig korv!!
Vad kul att få se bilderna på dig :)
På första bilden ser man tydligt att du är tonåring, fortfarande rund i ansiktet som man är som barn:) Men tycker att Victor liknar din pappa på munnen måste jag säga :)
Förstår dig absolut att man hatar inte sina föräldrar utan deras handlingar!
Kram!!!!
Kan inte du berätta om varför du hette Camilla?
Har verkligen missat att du bytt namn? Får man verkligen byta namn vid en sådan låg ålder som du var i?
Varför?
Mvh!
tjänare hörru, är du en musikälskare så ska du läsa vidare, om inte så ignorera detta meddelandet!
Vi har ett band som heter Bakfull , vi har 8 låtar uppe på myspace dock är dom inte inspelade i studio, men idag så hade vi en studiotid som vi inte missade ( vilket vi har gjort med dom andra ) och vi spelade in våran första låt som nu ligger uppe på myspace.
2010 [ studio ] lyssna på den, lyssna gärna på första versionen också som heter 2010 bara.
Kommentera gärna i bloggen vad du tyckte!
kram!
Var det inte din pappa, vars kompis hade något krematorium i Östersund, som du tvingades ner och kolla i?
Eller var har jag hört det?
Ursch vad fruktansvärt. Läser din barndomshistoria och ryser.
Kram en trogen bloggläsare och jämtlänning. (Svenstavikbo)
Jättekul med bilder (fler , JA, tack!) Dem säger att en bild säger mer än tusen ord, men efter din historia så kan bilder även "ljuga" och lämna helt fel intryck.
Bild nr.1; en jättesöt 15 åring. Ser helt normal och sund ut!
Bild nr.2; oxå en vanlig tonårstjej. Inget konstigt alls och jag kan tänka mig att klädmodet var så på den tiden. Trodde inte du fick moderna kläder!
Bild nr.5; en "vanlig" mamma med som håller sin runda, goá unge i famnen. Din syrra ser ju väldigt "välgödd" ut. Jag trodde inte ni fick så mycket mat?!
Bild nr.6 Alla flickor uppradade i soffan med matchande röda kläder (kanske är det jul?) Och t.o.m tofsar och rosetter har någon haft tålamod och TID att göra. Jag som trodde att dina föräldrar struntade helt i hur ni såg ut. Att ni skulle vara undernärda, smutsiga, ovårdade m.m.
Osså bilden från tidningsurklippet där en nybliven, stolt och lycklig(???) mamma visar upp sin nyfödda. Bebisen ser lugn och harmonisk ut, hon sover ju och är förhoppningsvis mätt!?
Sista bilden visar (mina ögon) en vanlig stolt morfar som ofta träffar sitt barnbarn. Morfarn ser snäll ut och jag har SÅ svårt att föreställa mig att han har plågat barn. Jag tror såklart på ALLT du har berättat, men ville bara förtydliga hur bilder kan misstolkas. På en del människor ser man riktigt hur onda dem är, men dian föräldrar spelar jävligt bra, för dem SER snälla och helt vanliga ut.
Tack snälla Beckah, för att du öpnnar dig så och delar med dig. Skulle vilja ha adopterat er allihopa!
Vad hände när du blev akut omhändertagen på luciadagen? Vem slog larm och vad hade lett till omhändetagandet?
Hur gick det till? Polis eller soc? Gjorde dem det proffsigt (du var ju bara 8 år). Har detta satt spår i dig eller tyckte du bara det var en befrielse att äntligen kommabort från missären?
Jag tycker det syns på din mamma iaf att hon är en "party pingla" på den bilden där hon håller din syster! Jag tycker mig se det väldigt lätt antagligen för att jag träffat många sånna. Ja Marie skenet kan bedra och ytan är just bara en yta :(
Ja, berätta/visa mer... Du är så himla bra på att berätta! Du "MÅSTE" skriva en bok, en självbiografi eller på nåt sätt få ut din livshistoria på annat sätt. Skulle du kunna tänka dig att ställa upp i tidningar eller TV och berätta? "Efter tio" är ett bra program som tar upp olika livsöden, kanske hade varit nåt för dig??? Stor kram!
Roligt med bilder från åren som gått! Tycker om din blogg! Keep it up! ;)
Hjälp, vilka söta flickor! Tänk om någon redan på BB hade omhändetagit dessa stackars barn. För barnmorskan kände väl till era hemförhållanden?
Har du nångång lekt med tanken HUR ditt liv hade sett ut om dina föräldrar adopterade bort dig som liten? Kan tänka mig att du har önskat många gånger att leva i en annan familj. En snäll och trygg familj som svämmar över av kärlek och en massa kramar.
Får man fråga vad din pappa dog av? Var han nykter alkoholist när bilden på han och Victor togs?
Hur var han dem få gångerna han träffade victor? Skrämde han honom oxå?
Och hur var det för dig att se sin pappa efter så många år åtskilda? Vem tog upp kontakten? Skämdes han inte och tänkte tillbaka hur/vad han hade gjort mot dig som liten?
hur kommer det sig att du fick heta Rebeckah efter 12 år som Camilla då? :o bytte du namn själv eller gjorde din mamma det?
Hur reagerar Victor att du skriver om detta i bloggen. Med tanke på hans ålder? Eller får han hjälp med att förstå?
Undrar oxå om omvårdanden om er när ni var små? (Nån hade tidigare frågat men du har inte svarat ännu!)
T.ex mat,sömn,klippa hår/naglar,tandvård,BVC-besök,hur länge hade ni blöja,hur länge drack ni välling (om ni fick det?) smakportioner? Har som sagt många frågor om detta ämne i när barn far illa. Jobbar dessutom på BRIS och är intresserad av hur barn har det. Stor kram till dig som vågar prata om detta svåra och tragiska. Hoppas du får bra vägledning genom resten av livet. / Birgitta
Måste bara påpeka att på den översta bilden så bodde jag på ungdomshemmet och det året var det enda år jag minns med glädje och värme från min barndom. Jag tycker att det syns. Det året hade jag också min kontaktperson som symbiosmamma och hon kramade mig massor hela det året.
Om det nu är sant att din pappa våldtog din mamma. Hur kan du då låta en våldtäksman hålla i din son. Får rysningar.
Linda;
det var inte så svårt. Victor gick och satte sig själv. Min pappa träffade honom några enstaka gånger hemma hos Victors farmor och farfar. Så vi var många andra vuxna runt omkring.
Hur det än är så är det där min PAPPA, mina barns morfar. Jag begär inte att du ska förstå men däremot begär jag att du ska förstå att du INTE förstår, förstår du? :-)
Han får vara så mkt pappa han vill. Nej jag förstår inte hur man kan sätta sitt barn i en man som våldtagit. Ngt stämmer inte här.
Ja, det som inte stämmer är DIN världsbild av hur allt ska och borde vara.
Varför skulle inte ett barnbarn kunna sitta i sin morfars knä?? Det är juh inte V som han skadat, utan mormorn.. Vad har det med V att göra??
Nä, personligen skulle jag aldrig velat se mina föräldrar om jag haft en sådan uppväxt, men det e ju oxå lätt att säga hur andra ska göra när man haft föräldrar som pussat god natt och satt plåster på ens såriga knän..
