Ja jag ska...
Men sen så!
Kram
Här kommer en fråga till:
Vilken personlighetstyp fastnar du för när det gäller val av symbiosmamma? Är det själva utseendet, eller såttet att var som gör att du känner starkt för vissa? Är det så att "hon" ska likna din mamma (blond m.m.) eller är "hon" raka motsatsen eftersom din mamma påminner om för mycket negativt? Känner du bara såhär för kvinnor eller kan du känna såhär för någon man (pappagestalt?) Försöker förstå allt du skriver och är på god väg nu. Men just denna pusselbiten får du gärna förklara lite mer? Vem är "HON?"
"Hon" är allt mellan 25 och 45 år och har varit både långhårig, korthårig, blond, brunett, svarthårig, rödhårig. Varit lång, kort, smal, liten, stor. Väääldigt varierande alltså så det har absolut ingen koppling till utseendet mer än att alla varit ljushyade vad jag kan minnas.
Gemensamt är att de alla på något sätt haft en omhändertagande roll på ett eller annat sätt. Lärare, dagisfröknar, kontaktperson, vårdpersonal osv. De har alla varit mjuka, varma, förstående, intelligenta, bildade kvinnor. Bra förebilder, genomgoda människor.
Har aldrig känt några motsvarande känslor för någon man, nej.
förtydligande; detta skulle inte kunna hända med en 25-åring idag alltså men gjorde när jag själv var mycket yngre än så. Men däremot så räcker det absolut med bara något enstaka år äldre än jag själv.
Tack, för snabbt svar! Nu blev jag lite klokare... Jag hoppas "hon" finns där ute nånstans och att du träffare henne snart. Så skönt om du får ett slut på detta nu. Bli hel och lycklig!
Tusen tack för att du delar med dig. En bild säger mer än tusen ord och det är ett litet olyckligt barn man kan se... Som du skriver, smutsiga kläder och du fick stryk om du smutsade ner dig och bara fick byta 1 gång/veckan. Det var väl inte det värsta utan det var väl det psykiska och fysiska våldet? Oron, rädslan och ångesten. Minns du om du blev badad/duschad ofta? Fick tänderna borstade? All annan omvårdnad som man bara älskar att ge sina barn. Har så många frågor om din barndom så jag nästan spricker. Jag värnar om barn rättighet i samhället och hatar egentligen att läsa om barn som far illa. Men man måste välja att se dessa barn. Jag är en av de som vill SE ocj hjälpa.
Tack för att du delar med dig av din livshistoria och privata bilder från familjealbumet. Har du fler bilder du vill visa, så vill JAG iallafall se! En bild säger mer än 1000 ord och tittar man noga kan man säkert se en massa saker som tyder på att den lilla flickan var ett utsatt barn. Blicken... Ser du lycklig ut på dina foton, Beckah?
Har du läst en bok som heter Kärlek och stålull? En fruktansvärd bok som är skriven av en kvinna som växte upp med sin alkoholiserade utvecklingsstörda mamma + 2 småsyskon. Den utspelar sig i Göteborg för inte så många år sedan. Det värsta är att ALLA visste men INGEN valde att göra något på flera år för att hjälpa familjen. Hon fick själv t.ex sin första tandborste av soc. när hon var 13 år!!!
Kan inte låta bli att jämföra denna vidriga bok med din barndom. Jag grät mig igenom denna boken och kastade den i golvet flera gånger när det var för grymt... Jag får en klump i magen när jag tänker på att du kanske har haft en liknande barndom.
Om du orkar, berätta gärna lite till om du minns...
Massor av kramar från en annan mamma
Är det första gången genom bloggen här som dina systrar får reda på hur du innerst inne känner och HUR du har haft det under barndomen? Eller parat ni mycket om hur ni hade det, bearbetar ni er barndom tillsammans? Är dem lika trasiga som du eller har dem klarat sig bättre?
Vad får du för hjälp av dem?
Har en kompis som har haft en liknande uppväxt som du. Hon har berättat att hon växte upp i en fyllelägenhet. Morsan alltid aspackad och hade alltid folk (olika karlar) där. Hon gick alltid och la sig hungrig, längst upp i våningssängen tryckte hon in sig mot väggen för då hade "männen" lite svårare att nå henne... Kosten bestod av välling, ärtsoppa i "korvförpackning", godis och gräddbullar. När hon kom till sitt första familjehem fick hon träningsvärk i tänderna, för hon hade ju bara ätit flytande... Jag kan berätta mer om detta men jag blir så sårad och ledsen. Undrar såklart hur du har haft det och varför ingen gör något? Självklart vet ju folk mer än dem vill se. Grannar, andra föräldrar, dagispersonal, lärare, tanten på Ica som flera gånger tar betalt av alkoholistmamman som har en smutsig unge med sig och köper cigg och ärtsoppa på korv...
Jag blir vansinnig när jag tänker på alla "lama" människor som väljer att inte se barn som far illa. Vem räddade dig tillslut? Och har DU ringt till soc./polis för att rädda något barn nångång?
Hur gick det med din mammas provsvar? Det var ju något i magen va? Cancer???
Vad skulle du innerst inne känna om det visade på en dödlig sjukdom?
märkte inte skolsköterskan av dina ev. dåliga värden? (Längd, vikt, allmänt hälsotillstånd?)
