Jag vädjar till er alla...
...och här sitter jag och gråter. Lilla hjärtat Hailey är mycket sjuk och man har fortfarande inte funnit en matchande donator. Den här lilla tjejen har stulit en bit av mitt hjärta och det gör så fruktansvärt ont att tänka på vad hon går igenom och mitt hjärta blöder för hennes mamma, finaste Rachel (du vet var jag finns gumman ♥).
ALLA som kan och får borde verkligen anmäla sig till Tobiasregistret. Jag kan inte finna en enda bra ursäkt till att låta bli om man kan och får faktiskt. Du där ute som läser detta och väljer att inte registrera dig fast du hade kunnat/fått; tänk om det var ditt barn. Om det var ditt lilla barn som legat månader på sjukhus med över 20 dagliga mediciner, ständiga smärtor, cellgifter, kramper, feber och hotet om att bara ha 50% chans att överleva - och detta OM det dyker upp en donator...
Surfa in på hemsidan redan nu och skriv ut eller beställ en hälsodeklaration, det kan vara skillnaden mellan liv och död för någons älskade barn/förälder/syster/bror. Finns det något finare eller viktigare att ge än chansen att få leva?
http://tobiasregistret.se/
Det här blyertsporträttet var min födelsedagspresent till Haileys mamma och det värmde mitt hjärta att se det stå på ett bord inne hos dem på sjukhuset när jag var där förra veckan ♥
hur lång tid har de på sig att hitta en donator??
Usch, kan inte ens tänka mig in i deras situation! Själv är jag med i tobiasregistret sen många år tillbaka, blev det samtidigt som jag anmälde mig som donator efter min död.
Jag tycker verkligen sånt här är jättehemskt, men jag skulle aldrig våga sövas ner för att donera såna där stamceller :( och det andra alternativet lät inte så kul det heller.
Nä, det låter inte så kul att genomföra själva donationen men jämför med hur kul det är att se sin dotter dö så är det fantastiskt roligt och jag skulle med GLÄDJE donera.
Jag är fruktansvärt stickrädd och har vid en del tillfällen behövt lugnande och allt möjligt bara för vanligt blodprov men inte i helvete skulle jag låta en sån töntig grej hindra mig från att rädda någons liv.
SJÄLVKLART gör man detta, även om man är rädd. vad är lite smärta och rädsla jämfört med att ett barn DÖR, plågas ihjäl i väntan på en donator som inte dyker upp.
Nä sånt där tycker jag är oerhört provocerande faktiskt, ärligt talat.
Hoppas DITT barn aldrig blir så sjukt så du får sitta där och se hen dö medan folk inte vill donera för att de är fega. De låter ditt barn dö hellre än att ställa upp med lite benmärg.
Hur KUL låter det?
Ursäkta om jag är hård men jag blir faktiskt rätt äcklad.
Hoppas verkligen att de hittar en donator snart. :(
Jag ville bara säga att jag tycker att det är jättebra att du uppmärksammar detta. Det är ju liksom inget man går runt och tänker på. Jag är sedan länge med i organdonationsregistret och brukar lämna blod när jag kan. Nu har jag, tack vare dig, också fått tummen ur och anmält mig till motsv. till Tobiasregistret här i Tyskland. :) Tanken på att man faktiskt kanske kan rädda en annan människas liv uppväger såklart det läskiga med själva donationen.
Min pappa har leukemi och vi hoppades att någon av hans syskon skulle kunna donera stamceller, men tyvärr var ingen så dem lämpliga donatorer (inte heller jag). Ingen matchning via Tobiasregistret heller, men hoppet att en sådan kommer dyka upp lever kvar... alla borde vara medmänskliga och anmäla dig dit, det är en fråga om liv eller död för många. Att fundera över smärta osv vid donation är väl rätt oviktigt om mamma tänkte att det räddar någons älskade barn, syskon, förälder, släkting, vän!
Jag har gjort ett inlägg på min blogg om detta också, har snott länkar härifrån, om du ursäktar. OCH gått med i registret (som jag inte visste om) tack vare dina inlägg, bra initiativ!
för det första så MÅSTE MAN INTE ALLS SÖVAS!
det foinns en till behandling man kan få för att donera stammceller
"Det andra sättet sker på blodcentral. Givaren får ta ett kroppseget hormon med hjälp av sprutor fyra eller fem dagar i rad. Hormonet kan ge värk i kroppen, ungefär som om man har influensa eller s k ”växtvärk.” Dag fem och ibland dag sex går givaren till blodcentralen. Genom en nål i ena armen leds blodet ut genom en tunn slang till en maskin som tar hand om de vita blodkropparna, däribland stamcellerna, medan de röda blodkropparna leds tillbaka till givaren genom den andra armen. Hela processen tar ungefär fyra timmar. För att få tillräckligt med celler behöver man ibland göra detta två dagar i följd. Båda dagarna kan man åka direkt hem. Bor man långt från sjukhuset kan man behöva tillbringa en natt på hotell. "
Nu har jag mailat dom så jag ska få hem anmälningsblanketter
Vem fan bryr sig om det gör lite ont?
Kan jag rädda ett annat liv på m ina stammceller THEN I WILL DO IT!
å lilla gumman..hoppas innerligt dem hittar en donator å att d går bra efteråt oxå.. tyvärr får jag ej anmäla mig annars hade jag gjort det på momangen..kram <3
Jag har faktiskt tack vare din blogg skrivit ut hälsodeklarationen, fyllt i och skickat iväg. Som sagt, inget man tänker på oftast förens någon i ens närhet behöver hjälpen. SJÄLVKLART skulle jag ställa upp, även för en helt okänd person. Har dessutom ganska ovanlig blodgrupp (vet inte om det har med saken att göra?) så jag kanske är extra viktig för någon? Hoppas det! =)
Kram Maria
nu har jag länkat på min blogg med!
Hejsan. Jag hade mer än gärna anmält mig nu men jag har en 2 mån son här hemma. Men när han är 1 år så ska jag göra det :) Men jag hoppas verkligen att dom hittar en snart.
DU Beckah det råkar faktiskt vara så att man måste respektera alla som inte vill donera oxå, för alla är det inte enkelt alls. Om det känns fel för en själv ska man inte göra det. Fattar vad du menar men man kan inte begära att alla andra ska göra detta fast dem mår skit av detta, vad vet du om hur det är för den som gör detta, dem kan plågas extremt mkt, bara för att DU känner detta barnet och kan tänka dig att göra detta så är det inte lika självklart för alla även om man vill så kanske man inte klarar det ändå, förstår det och kom inte och säg att om man bara vill etc.
Jätte bra med dem som vill anmäla sig det tycker jag verkligen, men jag respektera även dem som inte vill det. Sen säger du tänk om det barnet dör osv ja men det är ju inte dens fel för det faktiskt....det finns ju jätte många ingrepp som man kan göra för andra men oftast gör man det om man känner den som är sjuk förstår du annars skulle man ju inte gör annat än att hjälpa till.
Jag säger bara så här: RESPEKTERA ALLAS VILJOR! Det är inte så lätt för alla som för dig, psykiskt kan det sätta stopp.
För mig finns bara ett alternativ. och det är att anmäla sig jag hoppas provtagningarna går fort och att jag kan hjälpa iaf någon.
Tänk bara vilken känsla att veta att en veckas eller några dagars obehag för mig har räddat livet på en annan, ett barn, en vuxen, spelar ingen roll bara att ha kunnat hjälpa gör det värt att stå ut med =)
Jag skriver ut och skickar in idag!
Hade ingen aning om att man kunde regga sig såhär via nätet. Jag gör det på en gång!
Ska prata med min sambo och mina syskon och lägga upp en länk i min blogg!
Usch, när jag blir tillräckligt gammal måste jag nog anmäla mig. Är ju bara 14.
Jag tycker inte du ska dömma ut folk som väljer att inte donera, de behöver inte vara onda människor för det. Jag är 20 år, och har inga barn, men vill gärna ha i framtiden. Vem vet om jag ändrar mig då. Jag hjälper till så gott jag kan, jag skänker pengar då och då till olika fonder, tex barncancerfonden. Och jag är också med och kämpar för Djurens Rätt.
Jag har just beställt en hälsodeklaration. <3
