Det började med att jag ringde sköterskan på Barndagvården igår för att jag ville komma i kontakt med läkaren. Hon skulle hälsa läkaren att ringa upp. Läkaren ringde inte upp men sköterskan gjorde det och sa att läkaren bestämt att vi skulle åka till barnjouren.

Fick lite hastigt och lustigt fixa fram skjuts åt oss och barnvakt åt Alvin (tack till barnens farmor) och sen var det bara att åka direkt typ.

Vi kom till jouren vid 16-tiden. Elmer var gnällig och hade lite feber strax över 38 grader. En läkare kom och kollade på honom och vi pratade en hel del - så blir det alltid med tanke på hans diagnoser. Eftersom det var i Borås så finns ju hans journal så att jag slipper babbla i hundra år men ändå. Läkaren sa inget direkt om prickarna på Elmers kropp mer än att han nog fått dem av febern ("virusprickar"). Han tittade i öronen och hittade en öroninflammation där det dagen innan suttit en öronkatarr.

Vi diskuterade antibiotika och Mastocytos och kom fram till att hoppa över. Även om Elmers tryptasnivå är normal så kändes det onödigt riskfyllt. Läkaren ville att det skulle göras ett ultraljud på Elmers mage. Jag är lite osäker på anledningen om han tyckte att den var svullen eller hur det var. De kollade CRP som låg under 8 och sen fick vi gå iväg till Röntgenavdelningen och göra ett UL.


Prickig sovbebis

Läkaren på röntgen sa innan att han fått i uppdrag att kolla efter lymfkörtlar i buken. Jaha, okej... Sen kollade han magen och erkände efteråt: Ja, alltså, nu vet inte jag riktigt för jag hittade några körtlar men ja, jag kan inte barn så jag kan inte säga om de var svullna eller inte. Eh? jaha? Stor mening...


Bellen ska göra UL

Tillbaka till avdelningen och träffa jourläkaren. Han sa att vi skulle komma tillbaka dagen efter för en ev datortomografi och blodprover om jag inte var väldigt orolig för då gick det bra att vi stannade kvar också. Jag frågade om det inte var bättre att stanna kvar så Elmer kunde få antibiotika (grejen med antibiotikan var just att den helst skulle vara övervakad OM han mot förmodan skulle få en reaktion pga Mastocytosen) JA just ja! Så bra tyckte läkaren, det blir ju en bra lösning. Så blev Elmer inlagd och fick första dosen Ery-Max.


Busbellen på kvällen

På kvällen fick jag en trevlig pratstund med Haileys mamma Rachel. vi kunde inte ses så mycket eftersom våra barn inte kan träffas. Om Elmer skulle ha något smittsamt är det livsfarligt för Hailey men jag hoppas vi kan ses snart en längre stund så vi kan prata ordentligt. Vi ägnade resten av tiden åt att SMS:a fram och tillbaka 1000 gånger istället :-)

Strax före midnatt vaknade Elmer och var ledsen och kokhet så jag tog en temp och då hade han 39,2 så han fick alvedon och sen somnade vi och sov för natten. På morgonen hade han 38,5 och fick lite mer Alvedon och andra dosen Ery-Max. Funkade fint. Bra att veta i framtiden, nästa gång han behöver antibiotika :-)


Prickig bebis men av någon anledning syns prickarna inte så bra på bild.


I fängelsesängen :-)

På förmiddagen idag fick vi träffa en ny läkare och vi pratade länge också. På grund av strålningen och Elmers ålder (omständigt) så är datortomografi något man inte gärna gör bara-så-där så han föreslog att vi bara skulle ta blodproverna så som Elmers ordinarie läkare C planerat som nästa steg innan hon gick på semester. Sen invänta provsvar och därefter fatta beslut om vad som ska göras och inte och det får Elmers andra läkare, J, ta tag i när han jobbar nästa vecka. men för säkerhets skull så skulle läkaren vi träffade nu ringa Barnonkologen i Göteborg eftersom han såklart inte kan Histiocytoser så bra (eller inte alls).

Jag frågade ang. allergi och precis som Elmers läkare C sagt så är det väldigt osannolikt. Samma sak sa läkaren igår. Ingen tror på allergi. Fel tecken. Laktosintolerans är också precis lika osannolikt. Han sa att de kunde ta blodprov för allergi men att det skulle vara onödigt dels för att det inte finns någon direkt indikation på allergi och dels för att så här små barn oftast inte visar allergi i blodet (enkelt förklarat). Så vi hoppade över det.

Han ringde Gbg och fick väl inte prata med någon bra så han fattade själv beslutet om att avvakta allt till blodproverna är klara och ja, det tycker jag också känns bra. Jag vill inte heller göra saker i fel ordning eller helt i onödan. Så det togs en massa prover och sen var vi fria att åka hem (läkaren tyckte det var onödigt att vi stannade ända tills proverna var klara eftersom det kan ta ända till någon gång nästa vecka och JA det känns väldigt onödigt). På eftermiddagen kom min syster Kicki och hämtade oss (tack!) :-)


Var in och hälsade på våra gulliga tjejer i andra änden av korridoren en sväng på förmiddagen.