Alkoholism - vad göra?
Någon i min närhet har nu trillat dit. Det har kommit ganska smygande de senaste ca 2-3 åren men blir bara värre och värre. Vi runt omkring har hört varningsklockorna ringa länge nu men personen det handlar om hör tyvärr inga klockor, blundar, lever i förnekelse och vägrar inse.
Vi närstående är INTE tysta och låter det absolut inte ske utan att vi gör vad vi kan, vi tar alla vårt ansvar men tyvärr finns det inte mycket man kan göra. Vill personen inte vakna upp och inse, erkänna för sig själv så kan man bara vackert stå och se på och vänta, hoppas på att det går upp ett ljus.
Men något som gör mig fruktansvärt förbannad är när folk i personens närhet stjälper personen, drar ner denne djupare ner i skiten! Uppmanar och hetsar till att dricka istället för tvärt om. TROTS att det är uppenbart att personen har ett problem.
VARFÖR gör man så? är det för att man själv har alkoholproblem och tycker att det känns lättare om fler hänger med ner i skiten? är det därför man väljer att dra ner andra istället för att hjälpa dem vara nyktra?
Har du varit med om att en närstående varit på väg ner? Vad har du gjort åt saken?
Tyvärr vet jag allt för väl om alkoholens baksidor..flera i min släkt tyvärr=( Dock ej min familj!
Jag har en bror som inte dricker ofta men när han väl dricker blir han tokig, elak, galen ja kalla det vad du vill och på det får han ofta blackouter.
Trots att folk vet detta så bjuder de honom på fest, trots att folk i min närhet vet att min bror höll på att strypa/döda mig en gång på fyllan, trots att han kört rattfull och smällt med bilen, trots att han blir elak mot sin sambo och trots att folk vet att han kan gå hem till vår mamma och gapa när han är full så bjuder folk honom på fest, tjatar på hnom att komma och till slut blir han övertalad vissa gånger och följer med på fest.
När vi har fest (det händer inte ofta) så hoppas jag alltid att ingen ska nämna det för honom men min sambo är ju tyvärr inte alltid så smart. Jag vet fler i min/vår omgivning som vet detta men som ändå bjuder honom på fest trots att jag har sagt till folk att inte bjuda honom.
Som sagt han är ingen alkolist eftersom det inte är ofta han dricker utan det är bara att när han väl dricker så blir han knäpp. Men det är lika illa att folk peppar honom att dricka trots att de vet om hans problem.
Det e jättesvårt att veta vadan ska göra.. Min morbror dog nydligen till följd av spriten, o där hade mina kusiner sagt till sin pappa vad som gällde, sök hjälp eller så finns du ej i våra liv.. Han valde att säga upp egna barn + barnbarn!! Och de ångrar inte sig för en sekund, de gav ett val, en utväg, och gjorde vad som var bäst för dem och sina familjer.. Visst sörjer dem att sin far e död, men inte sitt beslut att säga upp kontakten med sin pappa..
Och vi har sagt upp kontakten med min mans pappa, då han e ren narkoman, nykter alkolist, som han försöket inbilla oss, nej, jag ggurlade bara whiskeyn mot tandvärk, mm.. Och han får inte sätta sin fot i detta hus förrän han bönar o bet min man om förlåtelse pga saker som hände i maj 2009, inte pratat sedan dess o då bor vi tre hus ifrån varandra och fått en lillebror under tiden.. Han gjorde så hemska saker mot min man och hans familj under hela uppväxten, och när han försökte med ursäkten tandvärk, kom alla känslor, tankar min man burit i 28 år fram.. Min man e den enda som tar hand om sig själv o sagt vad han känner.. Resten av familjen ex fruar, brödrar låter sig fortfarande mutas med saker o pengar, precis som under deras uppväxt..
Så min personliga åsikt e att man ställer ett ulimatum sök hjälp och ryck upp dig för fan, annars finns inte jag/ vi i ditt liv längre, och säger att man älskar personen ifråga, så vi vill ha dig i våra liv, men inte på bekostnad av mina känslor!!
Anledningen till att folk hellre stjälper än hjälper är nog de har själv problem, de rycker att personen ifråga e rolig full eller har noll erfarenhet av dessa problem eller allmänt störda i huvudet/-
lycka till med personen i fråga!!
http://fummlansfamilj.blogspot.com/
Hej, jo jag har många erfarenheter från detta tyvärr! Svaret på frågan varför den personen gör så mot din anhöriga är nog för att den själv har problem och inte vill vara ensam om det eller tycker det är tråkigt att dricka utan henne, MEN alla har ett eget ansvar för sina liv man kan inte skylla på ngn annan och det kanske är så att den personen som ni tycker trycker ned eran anhöriga har egna bekanta som tycker att eran anhöriga gör detsamma, om du förstår vad jag menar, det finns aldrig ngn som häller brännvin i halsen på ngn men helst vill man skylla på andra och visst är det väll dumt av vännen att göra så men den har med all säkerhet egna problem med spriten!
Det är extremt jobbigt med anhöriga som har missbruksproblem dem vägrar alltid att inse att de har problem....man måste välja vilket förhållningsätt man själv väljer inför sånna personer, för att själv orka ha en relation till dem. Lycka till!
Hej
Jag skulle önska att jag slapp skriva att jag har erfarenhet, men tyvär är det inte så.
Har en mamma som är genial på att dra alla dessa storys!
Tyvärr har det lett till att man inte tror ett ord på henne och idag, när flera menar att hon är sjuk i andra sjukdommar, har jag svårt att ta det på allvar.
BRA att du gör ditt bästa för att rädda denna närstående, men tyvärr kan man ju göra lite.
Kram Åsa
När inget hjälper och blir värre..har jag sagt upp bekantskapen..ring inte mig alltid på fyllan osv...funkar inte.trött på att vara den som ska hjälpa ,köra och hämta,fixa och dona om nåt är fel och behöver hjälp,pengar osv.och få höra på allt fyllesnack osv..nä jag tog bort kontakten helt...kanske tänker om om alla gör så i mitt fall..vi får se.Det är hemskt att se nån så...men om personen inte själv vill..kan man tyvärr intget göra.
Tack för ett klokt inlägg.
Omsorgen om en person som dricker för mycket studsar tyvärr ofta tillbaka just som du beskriver det: den som dricker vill inte erkänna sitt problem.
Tyvärr kommer lösningen först när personen i fråga tvingats se sitt eget elände, gått till botten.
Det låter hårt men tyvärr är mycket svårt att påverka någon som inte inser sin situation. Ändå är det viktigt att orka bry sig. Hopplöst - men ändå inte.
Hej Rebecka!
Både min man och min pappa är missbrukare, min man är nykter sen 10 år tillbaka och jobbar hårt med sina beteenden men min pappa orkar inte jobba med sitt missbruk...
Går ni runt denna person på anhörig möten? Tex. Al-Al-Anon? Jag känner att det har hjälpt mej jättemycket att få ventilera med människor som förstår men ändå inte är insyltade i just vår familj...
En sak jag tänker på när jag läser ditt inlägg är, när min man var aktiv missbrukare gjorde jag allt jag kunde komma på för att han inte skulle dricka, skrek och bråkade, var dräpande rak, hotade med att göra slut, ja -allt- för att inte vara en möjliggörare! Det enda som tillslut hjälpte var när jag, efter flera år, sa upp kontakten med honom, sa att nu får du inte göra så här mot MEJ! Då var han tvungen att ta ansvar själv, han hade inte längre mej som glodde honom över axeln som en hök och gav honom dåligt samvete och, som det har kommit fram senare, dåligt självförtroende, han trodde inte längre att han var kapabel att ta beslut utan mej...
Det visade sig helt enkelt att vi båda stjälpte varandra...
Det visade sig att även om jag "visste allt" om att vara anhörig, jag har under min uppväxt gått på otaliga anhörig träffar/möten/kurser (Al-a-Tot, Al-a-Teen,Al-Anon osv...) gjorde jag fel... Det är SÅ svårt när det kommer till människor man älskar!
Stor kram till dig och dina anhöriga som sitter runt personen! Och även goda tankar till huvudpersonen själv... Hör gärna av dig om du vill bolla tankar runt missbruk!
MVH en medsyster
Jag är en småbarns mamma som bor med pappan till barnen, men han är missbrukare.
Han vägrar erkänna det men alla vet och han har alltid varit det. Från och till.
Jag har gjort allt jag kan för att hjälpa honom, men han vill inte inse. Jag bad honom för 4 månader sedan att flytta, men han vägrar. Har nu anmält honom till soc, som tagit kontakt. Men inte ens det hjälper.
Han dricker aldrig hemma, utan kommer hem påverkad och är otrvlig mot mig.
Jag har blivit kallad både det ena och det andra inför våra barn. Jag är psykiskt och fysiskt helt slut. Mitt sista alternativ just nu är att byta lås på vår lägenhet. Men vågar inte.
Är rädd att om jag går så långt kanske vi hamnar i familjerätten och han blir tilldelad varannan vecka. Vilket jag vägrar leva med!
Hans familj inser inte problemet och struntar i hans missbruk elr i att hans barn far illa. (psykiskt)
Så dem har jag sagt upp kontakten med.
Det är jätte svårt att leva så här, men jag orkar inte bråka mera.
gud vilka kommentarer du får. du har fina läsare.
Jag tycker sånt här är jättesvårt. Jag undviker helst både alkohol och ämnet.
Ja, de allra flesta av mina läsare är väldigt fina <3
Är precis som du uppvuxen med alkoholiserade föräldrar..
Min pappa har varit nykter i 9 år.. Men så förra året fick han ett återfall, och efter de återfallet så har han hunnit få ytterligare 6 till..
Jag har sagt upp kontakten, vill inte längre ha han i mitt liv.. Orkar helt enkelt inte bry mig mer..
//A
Det är fruktansvärt jobbigt, jag har själv en pappa som haft problem med drickandet i flera år.
Man tänkte aldrig på det som liten eftersom han var alltid fanns där för mig och ställde upp som föräldrar ska göra.
Idag i vuxen ålder kan jag se att hans naivitet är bland annat ett stort problem, han tror gott om varenda människa vilket även gjort att han träffat på fel människor via alkoholen.
För 2 år sedan blev han utsatt för grov misshandel där han var nära att sätta livet till av en narkoman som var ute efter någon annan.
Problemen eskalerade, han började dricka mer. Han vägrade inse att han hade problem. Idag är han hemlös, jag gjorde så gott jag kunde för att ge honom tak över huvudet. Speciellt nu under dessa kalla tider.
Men till slut fick jag nog, han kunde inte följa de regler som jag satt upp.
Det är fruktansvärt jobbigt att ta det beslutet att hålla sig borta ifrån en person som betyder så otroligt mycket för dig men som du inte kan hjälpa sålänge personen ifråga vet att sålänge du är där så kan den bete sig precis hur den vill.
Jag har gjort allt jag kan och kan tyvärr inte göra något mer....
Flera utav mina bekanta sa det att sålänge han inte vill ha någon hjälp kan du inte göra något för honom men den dagen han ber om din hjälp så var där för honom.
Det är det enda rådet jag kan ge till dig, var där för din vän den dagen han/hon beslutar sig för att göra något åt saken.
Kramar
Ja, du vet ju mina egna små problem som jag hade förut, såååå jädrans glad att jag är förbi det där stadiet! Nu har jag börjat hjälpa andra som dricker och är på väg att trilla dit. Tyvärr finns det inget "humant" sätt att göra det på har jag märkt. Jag socialanmäler helt enkelt. För det var så det blev för mig och det var det som hjälpte mig och har hjälpt flera i min närhet oxå. Enda jag kan råda till är då alltså att socialanmäla!
Jag håller med dig fullständigt!
Fy fasen vad jag blir irriterad när personer uppmuntrar drickande och anser att såna som faktiskt bryr sig inte är några vänner. Grrrrr.....
Har alltid haft mycket missbruk omkring mig. Pappa, vänner, släktingar och ex, samt har ett arbete där jag jobbar med missbruk och missbrukare varje dag. Ändå har jag fortfarande absolut ingen lösning på frågan :-( Vet dock att missbrukare ofta peppar varandra, sällskap är väl en del av sanningen, men jag tror också att det handlar om att de trots allt innerst inne VET att de missbrukar och därför behöver en form av "alibi" för att missbruka med "gott" samvete - något de ofta finner i missbrukande vänner. Skönt att ha nån att skylla på liksom - "det var han som ville gå ut och festa" eller "det var hon som bjöd" eller "jag var iallafall inte fullast". Ursäkter finns det en miljon och ytterligare en miljard.
Försår din frustration så väl. Önskar jag hade bättre svar. Kram!
