Nej, jag tänkte inte skriva om filmen "Vuxna människor", jag tänkte skriva om något störande i min vardag. Något som pågått i typ 1,5 år nu och är riktigt tröttsamt.

En av mina systrar har förrut varit gift i många år och har 2 barn ihop med sin ex-make. På den tiden de var gifta var jag hemma hos dem MASSOR, väldigt mycket. Jag var närmre kompis med min svåger än min syster och vi hittade på rätt mycket att göra och om han skulle iväg på grejer ringde han ofta och frågade om jag ville haka på. En bra kompis med andra ord.

För några år sedan skiljde de sig och jag trodde såklart att vår vänskap inte hade med deras förhållande att göra, att den kunde fortsätta ändå. Plus att han ju är pappa till två av mina syskonbarn.

Men han träffade ganska snart en gammal tant som han flyttade ihop med. Personkemin mellan henne och mig var sämsta tänkbara redan från början. Vad hon hade emot mig direkt i starten vet jag inte exakt (men kan gissa) men mitt problem med henne är att hon är dummare än tåget. Jag har svårt för sådana personer som man sitter och skäms för så fort de öppnar käften och pratar. Allra helst när de är sådana som pratar en jävla massa och bara mal på så att alla hör hur korkade de är för de kan ingenting och någonting, bara snackar en massa och säger fel. Man önskar man kunde gömma sig för att det är så pinsamt att lyssna på dem.

Då och då träffar man på sådana blåsta personer och nej, det är ju inte deras fel men jag kan inte hjälpa det, jag har oerhört svårt för sådana.

Precis som att många har svårt för motsatsen. De som kan en massa om allting och mal på och berättar en massa fakta om allt och vet allt om allt så alla andra bara kan sitta tyst och lyssna ;-) finns ju sådana också ehm...:-)

Kort och gott. Alla passar inte att umgås med alla. Men man får ju anstränga sig lite och vara vuxen så att man kan träffas när man måste iallafall.

Förra hösten (2008) gick Victor i brottning och så även min systerson. På en tävling var han okoncentrerad och sur över att han fått flytta upp en viktklass och sånt så han var gnällig och otrevlig. När han förlorade en match gick han till den här korkade tanten och beklagade sig om att han minsann var tvingad att gå i brottning, alltså att jag tvingade honom fast han inte ville. Brottning är något HAN själv valt så det stämmer över huvudtaget inte.

Däremot har jag sagt till honom att han MÅSTE hålla på med NÅGOT och inte bara sitta hemma. Han har provat på massa olika grejer. Fotboll, cirkus, gymnastik, brottning, boxning tex men problemet är att han saknar öron och inte kan lyssna på tränaren så ingenting har funkat utom brottningen som funkat något så när bra iallafall periodvis.

Anyway. Tanten går då fram till mig och ger mig VÄRLDENS utskällning! Mitt framför allt folk - på en tävling. Idiot! Skämde ut både mig och Victor och henne själv. Jag försökte få tyst på kärringen eftersom jag hatar när andra ska lägga sig i. Allra helst sådana som inte har en j*la aning. Så jag sa till henne att hon inte vet ett skit eftersom hon själv inte är förälder till någon 10-åring så vet hon inte hur det är.
 (detta var mycket en pik att hon minsann inte är mamma till mina syskonbarn som är runt Victors ålder båda två).

Efteråt vred hon till det hela att jag skulle ha syftat på hennes son, som är död sen typ 12 år tillbaka! Att jag skulle sagt att hon inte har några barn! Vilket är en jävla skillnad från det jag sa! Klart hon har ett barn, ett änglabarn, men han är bebis. Han var och kommer alltid att vara bebis och även fast hon är mamma till honom så kommer han aldrig lära henne hur det är att vara FÖRÄLDER till ett barn i 10-årsåldern.

Jag har massor av vänner och nätvänner som har änglabarn och jag tror att de flesta av dem skulle kunna intyga hur noga jag är med att inte trampa på ömma tår i det området. Hur viktigt jag tycker det är att försöka prata och skriva om barnen som vilka andra barn som helst och räkna med dem när man pratar om hur många barn personen har osv. Det är oerhört viktigt för mig att visa att jag bryr mig om barn med vingar. Så ja, jag blev jävligt stött över denna anklagelse! PLUS utskällningen mitt inför allt folk över något som dessutom inte var sant! Men Victor fick ju skämmas lite iallafall så det var ju bra, så han inte hittar på så mycket skit. Han är rätt bra på att dra till med historier! För övrigt slutade han då med brottning och valde att börja i boxning men har nu VALT att börja i BROTTNING igen. OOOOJ så tvingad han är...!

Jag har förklarat för barnens pappa att jag naturligtvis inte sagt eller menat det hon påstår om änglasonen, men nej, det har inte gått in i hennes tröga lilla hjärna.

Ända sen dess vägrar hon träffa mig, vilket är himla skönt så sett men det betyder samtidigt att jag inte är välkommen dit när MINA SYSKONBARN fyller år heller!

Som idag, när min systerson har kalas. Alla andra är där nu, utom jag och min familj. ENBART pga denna kossa. Alla andra kan jag självklart träffa. Jag träffar emellanåt syrrans ex-make/barnens pappa eftersom han numera är kompis med mina barns pappa. Men jag är inte välkommen dit och hon skulle aldrig gå någonstans där jag är.

Hur han går med på detta? Ja det kan man fråga sig. Jag tycker att det är jävligt konstigt att han inte sätter ner foten och river ifrån, sån här var han förr men han har väl blivit gammal och mesig. Det här skulle han aldrig gått med på för 10 år sen tex. Han skulle aldrig låta sånt här gå ut över barnen innan han träffade den här kossan.

I höstas när andra barnet fyllde år så var kalaset hemma hos min syster. Då var det nära att barnens pappa med koss-fru inte skulle komma alls bara för att jag skulle komma! Men syrran blev vansinnig och ringde och skällde och gormade så det blev det ändring på. De kom tillslut, men inte samma tid som jag var där.

Jag AVSKYR verkligen den här kossan. Verkligen. Men jag tycker att man kan vara VUXEN och uppföra sig. Man kan faktiskt vara i samma rum. Man behöver inte älska varandra och kramas och sitta och småprata men man kan för fan skärpa sig och vara i samma rum.

Varför skriver jag det här i bloggen? Jo för att jag vet att det kommer ta hus i helvete. Vissa personer kommer bli skitarga att jag skriver det här så öppet men så får det bli. Jag har gett det 1,5 år nu. Det är en jävligt lång tid. Nu tänker jag inte sitta längre och titta på när den kossan sitter och bestämmer att MINA syskonbarn inte ska få hem sin moster på sina kalas. För det är så förbannat jävla barnsligt så det finns inte! Jag hoppas barnens pappa som en gång i tiden var en nära vän tar sitt förnuft till fånga snart och slår näven i bordet och slutar låta kosstanten bestämma sån här skit längre.

Så var det med det!