Hur gick det igår?
Hur gick det nu då igår?
Vi kom till barnakuten och där var fullt av väntande småbarn med föräldrar. Kul! Inte. Det kan bli låång väntan sa sköterskan. Alla andra barn satt snälla (sjuka) och lugna (återigen: sjuka!) i föräldrarnas knä, kanske gnällde lite, hostade, skrek av smärta (som ett barn gjorde).
INTE Elmer. Nej nej, Elmer hade såklart tagit på sig sitt vanliga sjukhushumör och var strålande pigg och glad. Dessutom hade han fortfarande Alvedon i sig och hade sovit i bilen och samlat kraft.
Han log hela tiden och hoppade och skuttade. Dansade (!) SJÖNG (!!) "Laaalaaalaaaa" och busade. Syrran höll på skämmas ihjäl men jag vet ju hur Elmer funkar så fort han kommer till ett sjukhus så det var nästan väntat. Jag kände ju att han var varm också så.
Av okänd anledning fick vi första bästa lediga rum efter bara så där 20-30 minuter (föreställ dig de glada blickarna från övriga väntande föräldrar).
Inne på rummet kördes rutinprocedur, ta temp, väga. Jag sa att han väger 12,5 kg för det var vad jag förväntade mig eftersom han vägde 12,3 på senaste BVC-kontrollen. Men vi vägde iallafall. 11,9 tyckte vågen. Jag och syrran ba "haha nää den där vågen kan inte stämma" då fick vi sätta honom på bebisvågen som bekräftade: han HAR gått ner en massa :-(
Jag fick stor orosklump i magen, lilla bebisen har gått NER i vikt! :-( :-( ja, det är säkert jättenormalt att gå ner i vikt när man är sjuk blablabla men när de TJATAT i 15 månader hur lugnt allt är för att han ju går upp i vikt och blir han allvarligt sjuk av sin LCH kommer det synas på kurvan osv, heeela tiden höra detta om och om igen, sålänge han går upp i vikt mår han bra. Ja, då blir man orolig när ungen gått ner, så är det bara.
Varför gick han tex inte ner i somras när han hade 5-6 veckor diarré? Då fortsatte han öka i vikt men nu minsann, över JUL så ska han gå ner. Det går ju då enkelt skylla på de här senaste 9 dagarnas influensa eller vad han nu har men de som läser bloggen noga vet att trasslet med mat osv började ett par veckor innan dess så nu vill jag VERKLIGEN se att plutt börjar gå UPP i vikt så fort han blir frisk från den här skiten han har nu.
Anyway... tempen visade 39,2 så det var ju inte riktigt så att han dansade och sjöng för att han var frisk, snarare för att miljöombytet var lite spännande och kul och han använde sparad energi och ansträngde sig. Han fick iallafall Ipren för att ta ner febern.
När Elmer ändå var avklädd så upptäckte jag en röd konstig fläck på armbågen och den var inte där när vi åkte hemifrån. Märklig färg typ rosa vilket blev lite kontrast mot hans vanliga svaaagt röda "atopiska eksem" (som inte ser ut som eksem) och det fina blålila nätet han hade över hela kroppen pga feber och avklädd i ett kallt rum.
Sen kom läkaren strax efter sköterskan gått. Han kollade öronen och vänsterörat (det som var "det bra örat" fram tills nyligen) såg okej ut, lite rodnad men jag tror han gissade på att det örat blivit bättre av Kåvepeninet. Högerörat (det örat som varit trassligt i typ 8 mån eller vad det är) var rodnat och med indragen trumhinna och såg inte heller lika fint ut.
Hjärta och lungor lät fint, halsen lite röd inget konstigt osv. Allt lugnt. Men CRP + urinsticka för säkerhets skull tyckte han.
Elmer var sååå söööt! :-D Direkt när läkaren la händerna på stetoskopet för att ta fram det som gick Elmer fram och ställde sig mitt framför och drog upp tröjan! Lille bebisen, han har nog varit på lite väl många undersökningar.
Sen visade jag den nya konstiga rosa fläcken. Men näää det var ju inget konstigt med den. han hade ingen aning om vad det var så det var nog inget farligt. Ja ba....eh...? va? Asså, konstiga fläckar som denna gör mig orolig! Han hånflinade (det gjorde han förresten hela tiden) och sa att "Jooo han vet det...att jag gärna blir orolig över allting". Eh...va? tänkte jag igen.
Han var så otroligt nedlåtande, nonchalant, arrogant. Han började rabbla Elmers sjukhistoria (utan att kunna den speciellt bra) att jag oroar mig i onödan och att han inte tycker jag ska oroa mig så mycket hela tiden och han har väl gjort en massa biopsier som visade på eksem bara. Eeeeh? Nä. Han har gjort hudbiopsier vid tre tillfällen. När han föddes för att få LCH-diagnosen, i våras på mastocytomet för att bekräfta Mastocytos-diagnosen och sen nu i början av hösten när den nya omgången prickar just börjat och den biopsin visade ingenting. "Nääää JUST det" tyckte läkaren :-o jisses.
Jag försökte förklara att vi redan bestämt att om det kommer något i huden som är värt att ta prov på så ska vi göra en ny biopsi och nu har den här rosa fläcken plötsligt uppkommit inom loppet av ett par timmar och jag vill gärna veta vad det är så han kan ju gärna få säga vad det är. "Det är ingenting. Ospecifikt". Jag frågade om det fanns någon risk att det har med Kåvepeninet att göra men nej det var ingen risk och han hånlog bara åt det jag sa om biopsi "Jaja har ni bestämt det så säger jag inget om det *skratt*". TRÖG, jag ville bara veta om det rosa var något att hålla koll på eller inte.
Nog om det, den där läkaren var inte värd att diskutera något med ändå. Han var ju redan inställd på att jag var en sån där JOBBIG, överdrivet orolig störd morsa. Vad vet jag? Det kanske kommer upp ett sånt varningsmeddelande när de öppnar Elmers journal i datorn "VARNING, jobbig mamma, se till att vara så nedlåtande som möjligt, låtsas vara expert på LCH fast du inte kan ETT JÄVLA NÅGE och viktigast av allt: hånflina och hånskratta ofta". Skulle inte förvåna eftersom det oftast är precis det jag möts av med FÅ undantag.
Är det för mycket begärt att de lyssnar (utan att hånflina undertiden), tar en på ALLVAR, inser att de förmodligen inte kan speciellt mycket om LCH, inser att jag förmodligen kan en jävla massa om LCH, visa lite respekt för hans sjukdom som är så lömsk att inte ens forskarna kan den fullt ut, visa lite respekt för att han har en annan sjukdom och ingen kan säga att inte dessa två påverkar varandra.
Nej jag fattar inte hur någon vågar ta så lätt på det hela...
Dessutom hade han mage att hånfullt kalla virusinfektionen för "en liten förkylning". Idiot! Det troliga är väl att Elmer har samma som jag har och det är då FAN ingen förkylning utan en förjävla jobbig influensa och inget annat!
Han avslutade med att säga att Elmer ska fortsätta med sin kåvepenin och febern... ja den får han ha 2 dagar till annars kan jag ju höra av mig igen. VISST, jag är jättesugen på att höra av mig till Borås och få träffa ytterligare någon ny läkare som ska hånflina och vara nedlåtande. Jaaaaa kan vi inte ta det redan idag? Snälla? *suck*. Sen gick läkaren.
Elmer hade precis kissat lite i blöjan men jag testade att hålla honom över handfatet och be honom kissa och han klämde faktiskt fram några stackars droppar i plastmuggen (en av många fördelar med att potta barnen från de är små bebisar). Muggen lämnades till sköterskan när hon kom in igen och det räckte för en sticka (som var helt normal) och stick i fingret gick utmärkt och CRP var också helt normalt.
Dags att åka hem.
Den rosa fläcken är fortfarande kvar på armbågen idag och har fått ett par prickar i sig. Men jag struntar väl i det ett tag så får vi se vad det blir av den.
Den där turen till Borås hade vi verkligen kunnat vara utan iallafall!
Fy fan för arroganta läkare!! Jävlar vilken TUR att just du har fått Elmer & har skinn på näsan!Man möts av detta HELA tiden när man söker vård & det är rent fördjävligt faktiskt!! JA klart du är orolig för Elmer,han är ditt barn, men överdrivet orolig- NEJ!!Bättre att kolla en gång för mkt än för lite & nästa gång du möts av en sån där nonchalant jävel tala om det för han/hon!! Man söker inte vård för att man inte har något bättre för sig, man söker vård för att man behöver det!
I Sverige litar vi alldeles för mkt till läkare utan att ifrågasätta! Många av dem är stafettläkare som bara är här för att tjäna pengar & sen skiter i patenten & drar vidare:( Har ett barn som oxå vart mkt sjukt & fått KASSVIS (utan överdrift) med mediciner utskrivna till honom,utan att ha fått en diagnos!!Sanslöst!!
Stå på dej Beckah, kämpa för din & Elmer skull!!
Stooor styrkeklem!!
Stå på dig! Du är inte en jobbig morsa!
Har tusen gånger fått höra hur svärmor var en "jobbig mamma" med H´s storebror, läkarna var likadana mot henne men tillslut lönade det sig att vara den där "jobbiga mamman"!
Hoppas feber och fläck är putsväck snart! Helst nyss.
Kamar
Din son har gått ner mindre än 1kg vilket inte är mycket om man varit sjuk.
Anonym idiot: Vaddå mindre än 1 kilo???
Hur mycket man kan gå ner beror ju på vad man väger sen innan fattar du väl! Eller tror du på allvar att 1 kilo är någon fast gräns för ALLA??
Jobbigt om en pyttebebis som väger 1,5 kilo går ner 900 gram då?? Näää men det är lugnt för det är mindre än 1 kilo viktförlust ju...!
Likadant om man väger 100 kilo och går ner 2 kilo, oooo då kan det absolut inte vara bra va, hela TVÅ KILO???
Mupp!
nu är du på hugget igen ser man , minsta lilla fel skrivning som inte passar fröken hugger du direkt .. skärp dig ff !
Kan tänka mig ABSOLUT att det står så i Elmers jounaler om dig. Inbillsk psykiskt instabil mamma.
Har en fråga som du gärna får svara på. Vill du att Elmer ska vara sjuk? du letar symptom och prickar. Du har funderingar och kan tänka dig att pumpa han med cellgifter !!? VARFÖR kan du inte låta ungen vara, och ta det som kommer precis som vilken annan mamma som helst .. jaja han har en ovanlig sjukdom i botten, MEN vad visade egentligen dom senaste kontrollerna på buk, hud m.m ?
jag vet att du kommer bruka ord ur ditt enorma ordföråd mot mig, såsom fitta, idiot m.m
svara gärna, men ta för guds skull dig en ordentlig funderar innan du börja printa ner ng :-)
Vårde är full av idioter, tyvärr. Blir lika trött varenda gång jag läser ett inlägg där du beskriver hur du återigen blivit bemött som en halvidiot.
Säger som ovanstående, tur att just Du fick Elmer, annars hade det ju blivit helgalet.
Du vet så mkt mer än de flesta läkare, iom att det är en så ovanlig sjukdom, men det är det ytterst få som kan erkänna. Det är svårt för dem,, med sin ûberlånga utbildning att fatta att en lekman är deras överman. Stå på dig, och krya på dig!! Er båda förstås!!
Tack Carola kram :-)
Han har ju inte gått ner så mkt i vikt. Ingen läkare verkar vara så orolig för lilla Elmer. Förstår dig men ovanstående uska har en poäng. Känns som din oro står för ngt annat.
Hej,
Nu går det att rösta på din blogg i "Blog of the year 2010" på facebook.
Lycka till!
Det är synd att Elmer är sjuk igen. Hade önskat den lille älsklingen återhämtning. Ljusglimtar som jag dock fångat i din blogg: han äter bra. Han tycks vara allätare, inte kinkig alls. Han har inte blivit sjukhusrädd av alla undersökningar och sprutor. I grunden en stark pojke, mentalt. Han kommer att besegra allt detta.
Men vilket förfärligt bemötande (och vilka förfärliga kommentarer! Jag tycker att du är stark som släpper igenom sådana kommentarer!). Om journaler noterade sådana grejer så skulle det ju innebära att vården gav läkarna förutfattade meningar och att det vore hur lätt som helst för dem att missa något bara för att de gjort någon anteckning om förälderns orolighetsgrad. Så jag hoppas verkligen att de inte gör det.
Du gör klokt som är orolig och kollar upp, eftersom du råkat illa ut i systemet och mött läkare som inte har koll på hans sjukdomar och som därför ger dumma inkompetenta svar.
Usch. Går det att anmäla läkare för dåligt bemötande?
Tror inte det :-/ sålänge de gör det de ska och följer sina riktlinjer blabla så får de säkert hånflina bäst de vill och nedvärdera. Svårt att bevisa - de kan ju hävda att de bara haft trevligt bemötande och bjudit på varma leenden typ...
Vi har en läkare som kommer hit lite då och då, från Sthlm. Ofta när han kommer har vi något "märkligt" barn som han bara genom en anblick (typ) ordinerat tester och undersökningar och senare kunnat ställa diagnos som typ ingen av läkarna här på huset ens tänkt tanken på. Han är helt otrolig och har diagnosticerat ett barn med samma diagnos som Hailey har. Han hörde anamnesen och ordinerade direkt proverna och undersökningarna för att fastställa diagnos.
Om du vill kan jag kolla upp vad han heter? Han är snäll och trevlig. ;)
Lycka till och jag FÖRSTÅR att du är sjukt orolig hela tden, det hade jag också varit. Och vilken normal mamma som helst för den delen!
Jag hoppas solstrålen får må bra nu. kram
Snälla ni.
Vad ni än tycker och tänker om det som Rebeckah skriver om sina barn, så var snälla och håna inte henne. Jag kan hålla med om att Rebeckah är speciell och att hon ibland använder grova ord i sina inlägg och svar i kommentarerna, som kan upplevas stötande. Det är väldigt personligt och individuellt i hur man hanterar kriser och oro. Rebeckah är orolig för sitt barn och denna oro beskriver hon i sin blogg. Ni behöver inte hålla med henne i det hon skriver, men visa iallafall respekt. Det som skrivs i bloggen är Rebeckas erfarenheter och funderingar och bloggen är hennes.
Jag förstår att det kan vara svårt att bevisa men jag tänkte att det kunde vara bra för läkare att ställas inför hur föräldrar funkar ibland. Att de är dumma och hånflinar etc beror ju förmodligen på att de inte ser föräldrarnas situation, kanske aldrig sett den eller också bara blivit stressade och påverkade av sina egna situationer. Jag menar bara att ibland behöver man förklara - jag har gjort det, flera gånger, för olika läkare, som i allmänhet har sagt att de är tacksamma för feedbacken, hur man känner sig som förälder...särskilt som en förälder som har SKÄL att oroa sig extra.
Och det var så jag tänkte med "klaga" - inte logga något formellt klagomål, mer bara säga: så här upplevde jag dig, så här upplevde jag min situation, snälla, hjälp mig istället för att bete dig på ett sätt som utstrålar förakt. Typ.
Men jag fattar om du inte orkar, du har massor att koncentrera dig på som är akutare än att uppfostra läkare.
Ibland känner jag bara att vi (alltså vi föräldrar med oro) tar för mycket skit.
Äsch, strunt i mig. Jag snackar alltid för mycket.
Ah okej :-) jo men du har rätt. Dock är jag kass på att säga ifrån direkt men gör det ofta efteråt. Asså låter läkaren i från få veta på ett eller annat sätt hur jag upplevde det att jag blev behandlad.
Ja, det brukar jag med. Gör man det på en gång är det risk att man är för arg eller för sårad eller något för att man skall få fram det man vill på ett kompetent sätt, som de lyssnar på... =P
Men jag skrev inte för att lägga sten på börda, jag vet att du har mycket som är akutare som sagt. Bara att jag vill uppfostra vårdpersonal =) (min man är sjuksköterska och honom uppfostrar jag minsann =))
Jag är själv ssk och umgås dagligen med läkare. Jag har även mött läkare av all dess olika slag när jag varit inne med min allergiska son.
Många är underbara, andra är mindre underbara och en del är rent ut sagt hemska!
Jag träffade bl a en sådan läkare du träffade med Elmer, Beckah när jag var inne med min son och det var det värsta jag varit med om. Stod som ett fån och nu efteråt skulle jag skällt ut honom!
Dessa läkare behöver höra ett och annat, tyvärr. Jobbar med några sådana dagligen och man måste uppfostra dem. De tänker inte alls! De gör det inte för att vara elaka, tyvärr har de bara huvudet någon annanstans, ingen empati alls, tyvärr!
De behöver en skarp tillsägelse!!
