Dagen började bra idag - inte! Alvin kom hem från M typ kvart över 5 i morse (ja han sov där i natt också). Jag gick och öppnade dörren men skyndade tillbaka till sängen för jag frös. Alvin kom efter och la sig hos mig och Elmer, sen minns jag inget mer förrän jag vaknar av att Elmer satt sig upp och bajsat och jag och stirrar på klockan: 06:30. NU skulle Alvin varit på dagis! NU skulle vi satt oss i bilen och åkt!

Gaaah! Väcka Alvin och in med Elmer i badrummet, bort med blöjan, in i duschen (dvs sätta honom i badkaret med kranen på men utan att sätta i proppen). Klä på mig själv och kasta en borste genom håret. Samtidigt ringer Victors väckarklocka så jag ropar på honom att gå till dagis med Alvin (vi bor precis granne med dagis). Alvin vill inte ens kliva ur sängen. Men till slut går Alvin upp och han är ju påklädd och klar redan så det var bara på med jacka och skor och gå.

Jag skrubbar av Elmer, torkar honom, hivar på Emlaplåstren, ett på varje höft och klär på honom. Min syster Kicki som skulle köra oss (och som kommit i tid och stod och väntade!) kom in och hämtade packningen och bar ut medan jag tog på mig och Elmer ytterkläderna och sen fort ut till bilen.

När vi alla är fastspända och bilen startar så kollar jag klockan: 18 minuter har det gått sen jag slog upp ögonen. Rekord! I bilen fick Elmer en flaska tetra-välling. Smart som jag är ;-) hade jag ju både tagit fram kläder dagen innan och packat väskan med välling och en burk gröt. Eftersom det var så tidigt vi skulle iväg så hade jag köpt denna fuskfrukost till Ellebellen.

Sen var vi iväg :-) Bestulna på 20 viktiga minuter och osäkra på om vi skulle hitta rätt så lyckades vi ändå ta oss fram i tid! Yey! Tack Kicki :-)

Vi kom till Hudmottagningen strax före 8, in med Elmer på ett rum och klä av. Dags för visning :-) Elmer har varit på en sån här visning en gång tidigare, när han var runt 5 veckor gammal eller något sådant.

Man tar och sätter utställningsobjekt (Elmer tex) i olika rum och sen går ett gäng läkare runt och kollar på dem. Runt 20 läkare pressar sig in i ett litet rum och kollar och frågar - i typ 2 minuter :-) och skyndar sen vidare.

Som tur är så tycker ju Elmer att det är roligt med sånt här och är inte det minsta blyg (annars hade vi hoppat över det här momentet).

Efter att han fått hela världens uppmärksamhet i några minuter fick vi väääänta och vänta ;-) nä men en dryg timme fick vi vänta på att de skulle bli färdiga med sitt så Elmers hudläkare kunde komma tillbaka och ta biopsiprovet. Elmer hade jättetrevligt under tiden vi väntade. Han var så nöjd och glad så. Väldigt lättroad unge.

Sen fick vi komma in i ett nytt rum och plocka av Emlaplåstren och kika om det fanns något bra att ta prov på där under. Hon valde att ta det här provet för att vi ska få veta säkert om det faktiskt är ett återfall, annars kommer vi ju stå lika frågande nästa gång det händer. Nästa gång han får en virusinfektion som triggar igång ett återfall.

Om det här provet nu visar att det faktiskt ÄR LCH så behöver jag inte undra nästa gång det händer eller ta något prov för då vet jag ju. Risken är ju att hans kropp kommer att reagera så här varje gång det "är något". Det gör ju inget sålänge det håller sig i huden och självläker och är "snällt" det jag oroar mig över är ju att det inte ska hålla sig till huden. Det kan ju faktiskt sprida sig tyvärr. Det var det som hände Haley som jag skrev om förra veckan. Hon hade skin-only när hon var bebis, fick ett återfall när hon var 1,5 år i hud och skelett och sen ett nytt återfall när hon var 3 år i hud, skelett, lymfkörtlar och benmärg. Det återfallet ledde som ni vet, tyvärr till att hon dog, inte ens 4 år gammal, nu den 18 augusti i år. Vila i frid Haley.

Hur som helst. Provtagningen gick otroligt smidigt jämfört med i våras när vi tog prov på Mastocytomet. Den här gången grät Elmer knappt alls men blev lite arg för att jag höll fast hans ben när han ville vända sig.

Först en bedövningsspruta (det är för det sticket man Emlar innan) och sen stansa ut en liten cirkel i huden, klippa loss hudbiten och så är det klart. Det tar bara ett par minuter.

Nu kommer det dröja flera veckor innan vi får svar, liiite jobbigt men hellre det än att aldrig få svar alls. Jag vill ju veta om det är LCH eller inte.

Här kommer några mobilbilder:



Väldigt trött kille efteråt. Jaaa han är lite väl stor för babyskyddet men Kicki har ju inte precis någon bilbarnstol i sin bil så det fick duga. Men nu fick det bli sista åkturen i babyskyddet tror jag.