Förlossningsberättelse kommer så småningom men i korta drag:

Bedömning vid 08-tiden. Fick blankt nej typ innan läkaren ens känt på tappen. Hon var stenhård. Jag hade ju ändå tid på måndag tyckte hon. dessutom hånflinade hon 40 gånger under samtalet.

-ja men jag vägrar åka hem
-och vi vägrar sätta igång dig *hånflin*
-jaha men då har vi ett problem

De som  känner mig vet hur diskussionen fortsatte på ett ungefär och efter en kvar slutade det med ett ja iallafall :-)

-OJ det trodde jag aldrig! Trodde vi skulle vara på väg hem nu! sa jag sen till Mathias. Han skrattadse till och svarade:
-Ja ...men vem som helst annars hade varit på väg hem också ;-)

Anyway. Fick prostaglandingel typ 9:30 eller något sådant. Fick ont direkt sviiiiiiinont. Trodde jag skulle öppnats flera cm men icke! Efter en timme CTG fick jag hoppa ner i badet. Hela dagen gick åt till att ha fruktansvärt ont. bad, akupunktur, värmekuddar, gnäll, gråt och pustande andning samt försök till dyktekniken.

Men tappen ville inte ge med sig. På kvällen var den 2 cm lång och 2 cm öppen och bakåtriktad. Det enda som hände var att tappen mjuknade mer och mer.

Lyckades få ner smärtan till rimlig nivå på kvällen med akupunktur och bad och sedan la jag med med två citodon. Skulle fått morfin tills jag fick veta att det var en spruta hehe NEJ tack - stickrädd!

Vaknade vid 2-tiden med en jätteond värk och så några till men sen plötsligt POFF försvann de :-o all smärta som bortblåst!

På morgonen var det foertfarande ingen smärta men sammandragningar med 1-2 minuters mellanrum fortfarande (precis som värkarna var hela dagen innan).

Min nya BM på morgonen kände på tappen. 2 cm & 2 cm precis som förrut men mjuk. Hon sa att hon kunde ta hinnorna!

Läkaren på morgonronden kom och gav mig alternativen att åka hem eller att ta hål på hinnorna men då vara tvungen att ta värkstimulerande dropp efter 1 timme. Jag valde det ickenaturliga alternativet och stannade kvar.

Åt frukost och ringde lite och sånt.

10:30 cm fick jag ett förlossningsrum och typ en kvart senare 10:45 tog hon hål på hinnorna genom att sätta en skalpelektrod på Elmer (detta var något jag gått med på alltså, helt okej med elektrod i det läget för min del).

Kl 11 började det göra ont igen och minnena av smärtan från dagen innan poppade upp.

Kvart över 11 gjorde det vansinnigt ont och jag var uppe och stod för det var hemskt att ligga ner.

11:30 typ fick jag lustgas och vid detta laget skrek jag som en galning i varje värk.

Stax före 12 tror jag hon kände hur öppen jag var för jag började få panik då det tryckte på så förbannat och gjorde så JÄVLA ont.

Då hade jag på en timme gått från 2 cm lång tapp och 2 cm öppen till helt utplånad tapp och 5 cm öppen.

Vad som hände därefter går bara att beskriva med: AJ förihelvete!

12:20 ungefär var jag iaf öppen 8 cm och strax därefter kom krystvärkar och 12:40 var skruttisen ute :-) <3

Så något värkstimulerande eller några nålar över huvudstaget behövdes aldrig :-D eller jo...akupunkturnålar fick jag i ryggen.

Så ja...vad säger man? Det gick fort och gjorde syndigt ont men efteråt var jag på benen snabbt och jag känner mig oförskämt pigg och bra i kroppen - piggaste efterförlossningskänslan av alla tre gånger. Har inga stygn heller och det känns superskönt! Inte en rispa blev det konstigt nog :-)


Utförligare historia och mer korrekta tider kommer som sagt framöver ;-) men ganska precis 2 timmar tog det från hinnorna tog tills han föddes. Precis som med Alvin då det tog 2 timmar från jag vaknade med värkar tills han var ute.