Min historia
När jag var ett år skiljde sig mina föräldrar och jag fick flytta med pappa medan syrrorna bodde med mamma. Pappa var inte bara alkoholist utan även barnmisshandlare.
När jag var 8 år gammal blev jag akut omhändertagen enligt lagen om vård av unga, LVU, på Luciadagen 1990. Där började min resa i myndighetssverige. Rader av familjehem och hvb-hem hann jag med under min barndom. I mitt andra familjehem bodde jag i en familj med en helt galen mamma. Hon skrek åt mig att jag var en psykunge, brottade ner mig på golvet och satt på mig och spottade mig i ansiktet. Sa att jag luktade illa.
Jag bodde där från jag var 10 år tills jag var 12 år. Då äntligen fick jag komma hem till min mamma. Fortfarande lika mycket alkoholist. Då hade jag fått en lillasyster också och under det året jag bodde hos mamma fick jag vara mamma till både syster och mamma och ta hand om hus, djur och mig själv. Skolan gick sämre och sämre.
Jag fick ett nytt familjehem när jag fyllde 14 år och blev bara kvar dryga halvåret innan jag istället hamnade på ett ungdomshem. Där blev ajg gravid, som nybliven 15-åring. Efter månader av hot från soc och tjat om abort fick jag i åttonde månaden flytta till ett mor-barn-hem för utredning. Soc hade redan innan bestämt sig för att mitt barn skulle omhändertas ganska omgående efter utredningen som skulle avra i 8 veckor efter barnet fötts.
Victor föddes, 18 dagar över tiden och allt gick otroligt bra. jag var en kanonbra mamma och detta hade inte soc alls räknat med. Började söka fel, skapa fel, ljuga, puscha, plåga. Sedan följde 1,5 år av psykisk tortyr. Jag och Victor bodde kvar - på ett utredningshem! familjer kom och gick, det kunde bo en ny familj där när man vaknade på morgonen. Denna tillfälliga akutlösning var min vardag och det enda Victor fått uppleva i sitt liv.
Sakta började jag brytas ner, precis som de velat från början. De höll på att lyckas. De höll på slita min son ur mina armar och jag blev abra svagare och svagare och höll på tyna bort.
Då kom ljuset i tunneln - jag ställde upp i TV med min historia.
Den 23 december sändes programmet om mig och Victor i P.S. på SVT. Det blev en väldig fart och massor av människor hörde av sig och engagerade. jag fick till slut göra en uppföljning som sändes i mars 2000.
Varför berättar jag det här?
Jo jag har mina TV-program på VHS och funderar på att filma av dem och lägga här i bloggen, om någon vill se. Det har gått 9 år sedan sista delen sändes nu.
Är väldigt impad själv att jag lyckades klämma ihop min livshistoria på så här få rader. Det ligger väldigt mycket bakom. Tillräckligt med material att fylla åtminstone 3 böcker. Det har jag för avsikt att göra också - i framtiden. Jag har försökt att skriva själv men det går inte, det gör för ont. jag kommer att be om hjälp av en författare istället, när tiden är rätt för det.
jag skulle gärna vilja se programmen. du är stark!
Jag har alltid tyckt att du haft någonting speciellt. Kanske har du en styra som lyser? Imponerande och kämpa på tjejen!
Du är stark vännen - hade absolut varit intressant att se programmen! Kram
Hej Beckah!
Det här blir första gången jag skriver i din blogg trots att jag följt den rätt länge.
För det första vill jag säga: bra att du lagt detta bråk med K bakom dig.
För det andra: Jag blev väldigt upprörd och ledsen över att läsa din (nedkortade) livshistoria. Man tror liksom inte att det är sant att vuxna människor i familjehem begår dessa brott mot små barn?! Varför i hela fridens namn vill de ens ta emot barn? För att använda som slagpåsar? Fy fan, för dem. Skönt att se att du vuxit upp till en klok kvinna trots detta hemska. Jag skulle gärna se programmen om du lägger ut dem.
Ps: Jag ställer denna fråga i största välmening, du behöver inte svara om du inte vill. Men i och med att du själv haft problem med socialen så undrar jag om du inte tror att det kan tänkas att K har råkat ut för samma sak? Dvs att socialen utövar maktmissbruk.
Varma hälsningar Frida
Hoppas också på att få se programmen snart. Är alltid imponerade av starka människor med starka livsöden! :)
Jag kommer ihåg pogramet, jag såg det första men inte den andra. Jag har faktiskt försökt att leta upp pogramen på nätet utan resultat. Så JA jag vill att du filmar och laddar upp.
Mmmm tycker absolut du ska göra det...
Sen när det blir dax att skriva bok, kanske vi kan göra det tillsammans, du vet ju att jag oxå försökt skriva av mig, men inte fixat det... Jag har ju lite historia före dig och även en del från mamma som du inte behövde/fick uppleva...
Stor kram till dig lillasyster, ses ikväll =)
Man önskar att ingen ska måsta gå igenom det du har gjort. Även jag skulle vara intresserad av att se programmen.
Skulle vara jätteintressant att se filmerna.
KRAM!
Jag vill med se, tror jag bara sett en del av programmet.
Aha, så det var du som var med i PS. Minns att jag kollade på det då och har alltid undrat hur det gick sen. men jag hade ingen aning om att det var just DU. :)
Kände ju till detta om dig sedan tidigare, men självklart skulle jag se programmen om du lade upp dem! Din historia berör. Många kramar!
Jag sitter här och gråter. Vilken barndom du har haft. Du är stark Beckah, otroligt stark.
Min barndom från det jag var nio år och framåt har varit allt annat än bra, och jag sitter ännu fast i år 1982. Jag önskar att jag hade hälften av din styrka.
KRAM till dig
/Anne
piss soc, vilka hemska personer som har makt over familjer sa. men du ar en solskenshistoria. xxx kram
Tycker dina PS-filmer är kanonstarka! Har du lagt upp alla, även uppföljningen? Vi är många som följer dig och ditt liv. Nu väntar vi bara på böckerna... Var hittar du din styrka? KRAM på dig!
Tack för att du delar med dig utav din historia. Jag är som dig ett maskrosbarn, men med en annan sorts historia... Alla är dom unika och hemska i sitt slag.
Starkt av dig att ställa upp på PS!
Även om jag inte ofta kommenterar hos dig så läser jag en del och känner tyvärr igen mig i mycket annat du tagit upp.
Hej, hamnade här av en slump men fastnade direkt.
Usch gjorde ont att se dig på filmerna. Jag blev också runt skickad bland fosterfamiljer och gravid när jag var 15 år (fock dock sent missfall) Direkt när jag tryckte på play kände jag igen ångesten och ovissheten som jag hade i kroppen. Att aldrig tas på allvar och att alltid bli behandlad som något mindre värt. Keep on going, you´re strong!
jag läser bara verklighetsbaserade böcker.. kommer absolut läsa din om/när den kommer ut!
Jag vill gärna se filmerna! Önskar att jag kunde hjälpa dig att skriva en bok till att börja med om ditt liv. Önskar så att jag hade kunskapen. Kanske kan du och dina systrar göra det tillsammans när ni orkar och känner att ni vill ta tag i det?
Du är fantastisk som orkat med och står på benen.
Kramar
Vilken historia du har bakom dig. Men de som inte själper de stärker och du verkar jävligt stark i dagsläget. Det är människor som just du som får en annan att bara känna WOW!!
De är väl ungefär de man får fram även fast man skulle vilja skriva ner fler rader än så.
Jag önskar er all lycka!
Oj usch vilekn hemsk och tragisk bakgrund du har....
MEn verkligen starkt av dig att våga och vilja dela med dig på bloggen om vad du har upplevt!
Hittade din blogg idag och kommer fortsätta följa den =)
Ha en bra söndagskväll!
