Filmerna på plats
Vad skedde sen då?
Jo efter sista filmen så var det en dag då jag hade Victor i lägenheten som vanligt. det var kväll och han var supertrött och somnade i min famn. Så jag la honom naturligtvis i sängen och tyckte att det inte kunde vara hela världen att han sov över hos mig.
Då ringde personalen och krävde att jag skulle slita upp min sovande son och komma och lämna honom på Ankaret vilket jag tyckte var helt sjukt.
vad hände då? Jo personalen ringde socialjouren som skyndade hem till mig och knackade på dörren och berättade att de nu beslutat om akut LVU på min son :-o sen slet de upp pojken ur sängen och släpade bort honom till ankaret ...två hus bort.
Så sen var han LVU.ad vilket innebar att under de två utredningsmånaderna som var kvar fick jag aldrig vara ensam med Victor. jag fick inte hämta på dagis, fick inte ta med honom till stan eller till lägenheten, INGET.
Till slut stod jag inte ut med att plågas utan åkte ner till Stockholm till Victors farmor och farfar ett par veckor tills rättegången skulle vara i länsrätten angående LVU:et. han hade ju bara akut LVU så då måste det tas upp i Länsrätten.
Jag hade en SUVERÄN advokat som jag fått kontakt med genom att jag var med i TV. Soc satt bara och gjorde bort sig fullständigt under förhandlingen eftersom de inte hade något att komma med. De hade ju inget som sa att jag var dålig som förälder.
Till och med Victors advokat stod på min sida, vilket är ganska ovanligt, de brukar gå på soc linje.
Sen kom domen; LVU:t hävdes :-D jag tog med mig min älskade son till Stockholm och fick börja andas! Soc överklagade till kammarrätten men det blev inte ens någon muntlig förhandlig, vi fick bara hem en dom; Kammarrätten fastslog Länsrättens dom!
Vi bodde hos Victors farmor och farfar i ett halvår och sedan flyttade jag hit till Marks Kommun där jag har mina systrar. Två månader senare, i december fick jag hem Victor och sedan den 15 december 2000 har vi bott själva, som en normal familj, i frihet. Jag hade fått en ny soc då, som var helt underbar mot mig och normal i skallen ;-) först var det meningen att vi skulle testa en ny mor-barn-placering men mellan jul coh nyår ringde min nya soc och sa att det räckte att jag hade en stödfamilj till Victor. Så en stödfamilj fick han i januari 2001 när han var 2,5 år gammal och dem åker han fortfarande till, så här 8 år senare :-) helt fantastiska människor som alltid ställt upp för mig och Victor.
Soc har jag inte haft kontakt med på mängder av år. Jag ringde dem för ca 3 år sedan och frågade varför jag aldrig hört något. Sen har det varit tyst igen sen dess.
Så var det med det.
Oj vad du har varit med om! Tror till och med att jag sett dina filmer förut. Helt fantastiskt att du lyckats ta dig vidare efter detta. Kram / mammagumman
Starkt. Gripande. Näst intill osannolikt, men såklart sant. Ofattbart att man kan gadda ihop sig och försöka förstöra som en myndighet. Ilskan kokar i mig. Tur att det är över och att ni fixat det så bra. :) Kram på er!
Ja, hoppas de slutar lika bra för mig & theo! :-(
men gud! vilken hemsk resa du och victor gått igenom!
jag FÖRSTÅR inte hur du kunde klanka ner på Kicki, samt sitta och säga att soc inte gör si och så i onödan. När du varit med om PRECIS samma skit???!?!?!
vilken resa! jösses. jag kan tänka mig att det måste ha stärkt dig otroligt mycket. Men jag kan inte ens tänka mig hur du mådde under tiden, med ständig rädsla över att bli av med ditt barn. Och sen måste jag säga att viktor var sjukt söt som liten knodd =) det där håret är ju underbart! =)
(önskar förövrigt kicki ett stort lycka till, jag hoppas att du i framtiden har utvecklats och vuxit som person så pass mycket att de vill ge dig en chans att få hem theo igen)
Det låter inte riktigt klokt, man vill verkligen inte tro att det är sant! Jag tror dig absolut, men det är bara så hemskt att jag nästan gråter!
kram
Åh. :-( Du är modig som blottar dig, Rebeckah.
har ju läst detta förut, men vill bara säga att jag tänker på dig. kram.
Tycker du att din och Kicki med Theos historia liknar varandra?
Usch vilen historia... jag har med blivit hårt över vakad av soc men av andra grunder.. Jag tycker du är jätte stark och förtjänar verkligen allt gott i livet. Jag grät när jag tittade och grät när jag fick läsa detta. Det e hemskt! Insåg då hur nära jag själv varit att förlora Cevin... MÅNGA STYRKEKRAMAR
Jag har tittat på filmerna nu och känner mig väldigt tagen av din historia. Tänk vad en människa kan vara med om egentligen. Känner mig också väldigt imponerad av att du lyckats med att leva ett normalt liv med dina barn och sambo och vara en så engagerad oc bra mamma, för det märks att du är. Att du inte tillät dig själv att brytas ner, väldigt starkt.
Jag har med suttit o tittat på filmerna och jag är alldeles tårögd och gripen. Vilket liv du har haft Beckah! Tänk att d har fått lilla Hoppsan nu med...
Du är stark kvinna!
Kram kram
Tack för att du delade med dig av de här filmerna!
Jag måste säga att jag nu har en helt annan syn och uppfattning av dig.
Jag känner inte dig men "stötte på dig" på FL oftare och oftare. Sällan någon personlig dialog mellan dig och mig, men jag läste mycket av det du skrev där och du framstod som en otroligt kaxig, besserwissermänniska med noll tolerans för det du ansåg "fel". Kritiken verkade inte nå dig heller och du nästan drev med hur "icke omtyckt" du var. Väldigt rakt fram och ofta väldigt hård i ditt "tonfall" om man nu kan kalla det det. Hårda ordval?
Jo, jag vet, jag dömer. Helt klart. Jag är medveten om det. Ofta höll jag med dig i dina åsikter med inte i hur du lade fram dem.
Men nu har jag en helt annan syn på dig som person, tack vare filmerna.
Du känns inte alls hård, utan snarare mänsklig. Sårbar. En medmänniska som haft ett otroligt tufft liv. Jag sympatiserar med dig och ser hur mjuk du är med ditt barn.
Och att bara höra dina röst gjorde mycket också. Den passade ju inte alls in på den "hårda individen" jag stött på på FL. ;-)
Jättemodigt av dig att öppna dig så!!
Lycka till! :-)
Hela den här historian är fruktansvärd.
Det som slår maj mest är hur pass mogen du är.
Att du är så vaken i vad det är som gäller.
Du som är så ung har ett språk som inte ens alla vuxna för.
När jag ser filmen så sitter jag och önskar att jag fått ta dej och Victor under mina vingar under den där tiden.
För övrigt så ser Victor ut som en ängel i sitt otroligt söta hår.
Och jag förstår att du vet vad du snackar om i lvu ämnen och att du skulle kunna vara ett föredömme för andra drabbade unga föräldrar.
Alla varma kramar till dej och dina kära
Usch att sånt här händer. Vad stark du är som klarade av det och som nu berättade det. Livet är sjukt, menar då detta med soc konstiga regler och allt vad man nu ska kalla det!
Önskar dig all lycka.
Fastän jag vetat om din situation, så efter att ha läst det du skrivit, så sitter jag här och kämpar mot tårarna..
(filmerna har jag sett för evigheter sen.. ska kolla på dom igen, nån dag när jag har tid.. nu är det snart dax för jobb..)
Jag LED verkligen med dig... Ringde runt och försökte hitta nåt sätt att få dig fri... Men det kändes helt omöjligt..
Och fastän jag vet att jag inte kunde gjort nåt.. så gör det fortfarande så ONT i mig, att jag inte kunde hjälpa dig på nåt sätt..
Kram på dig tjejen..
Såg dina filmer och blev som många andra gripen av din historia och din styrka. Så fruktansvärt att du tvingats gå igenom detta, att vara utlämnad till myndigheter som verkar vara en kvarleva från sovjettiden. Som du själv nämner på något annat ställe gör förstås socialtjänsten oftast ett bra arbete, men dessa fruktansvärda missöden finns och det är ju människor som drabbas.
Hoppas verkligen du efter allt elände får njuta av en fin framtid med dina barn! Du är stark som visar oss detta och vi fortsätter gärna följa din vardag i bloggen. :-)
Nu har jag kollat igenom filmerna. Beckah, fan vad stark du fått lov att vara! Ensam, ung och så utlämnad, med en liten son dessutom.
Tack för att vi fick se.
Kram!
Hej!
Mitt namn är Tanja och jag gör mitt examensarbete om hur det känns för ungdomar att sitta på ungdomsvård med bara flickor/pojkar eller i blandade avdelningar. I vilken trivs man som bäst, sitta med bara ungdomar av samma kön som en själv eller blandade.
Jag undrar hur ditt liv ser ut idag, har du suttit på LVU hem eller liknande, skulle vilja ha din åsikt.
Hör av dig så fort du kan till [email protected]
Ha det fint!
/Tanja
