Anknytning
Hade värsta turen att Mathias kom hem redan klockan 14 och kom då precis i tid för att både skjutsa mig till skolan och sen ha Alvin medan jag var på möte :-)
Käkade så jäääkla god mat idag! Har en gammal vän som kommer ifrån Polen och för typ 10 år sedan så bjöd hon mig på några stora köttbullar och en sallad som låg i gräddfil typ. Så himla gott. har tänkt på den här maträtten i 10 års tid hehe.
Nu för några dagar sedan hittade hon mig på Facebook och då var jag tvungen att fråga om recept och sen gjorde jag det idag :-) *yummy*
Alvin gjorde tyvärr samma sak idag :-( åt dålig och var vrååålhungrig när jag hämtade honom. Det värsta är att de tydligen inte ens FATTAT att han var hungrig :-( när han gråtit efter "MAAA" så har de trott att han ropade efter mamma! hallå! Han kan säga mamma klockrent och om ett barn går till bordet och gråter efter "Maa" borde väl vem som helst fatta vad som menas?
Imorgon ska han äta mellis där också så då måste han vänta ända från lunch 11:30 till mellis kl 14:30, nu hemma har han ju dessa två dagar fått mellis strax efter 14 när jag hämtat honom. Eller ja, rättare sagt lunch en gång till. Hoppas det går bra.
Jag tycker annars inskolningen har gått suveränt! Jättenöjd! Han är trygg och säker nog att släppa mamma och leka och sedan gick det bra att lämna utan gråt redan första lämnandet, han bara frågade efter mamma några gånger men grät inget.
MEN samtidigt så är han även så tight i anknytningen att han inte sprang in direkt och sket totalt i mamma, han ville inte att jag skulle lämna rummet första dagen och han blir jätteglad när jag kommer och hämtar och medan jag var med på förskolan så kom han till mig då och då för att kolla till mig och få bekräftelse på att allt är okej.
Skolboksexempel på en trygg 1,5-åring. Victors och min anknytning i den åldern hade nötta hörn kan man säga. Jag var såklart väldigt väldigt nära honom men det var svårare för honom att knyta an till mig i lugn och ro med tanke på hur vi bodde då på utredningshem med sjuttoelva personal och en massa andra boende. Som att han fick växa upp på ett dagis, folk överallt. Därför fick han inte samma chans till att i lugn och ro knyta an till mig.
Det gjorde att han var lite mer ett sånt barn som bara sprang rakt in på förskolan och kunde gå till första bästa vuxen direkt utan att känns henom, han älskade förskolan direkt och det var kanske inte så konstigt eftersom det var som hemma nästan.
Vi fick jobba mer med vår anknytning när han var 2,5 och vi äntligen flyttade själva.
Mycket babbel och tankar blev det nu :-) men det känns så skönt att se Alvin och hur bra han mår, som ett kvitto på att man gör rätt :-) jag, hans pappa och alla andra vuxna i Alvins liv har format en trygg, självsäker och lycklig pojke.
Det här med maten tycker jag känns jobbigt men sån e jag. Men tror du inte snart att han fattar galoppen att tyvärr finns inte mammas eller pappas goda mat så att han äter och förstår att det blir ingen mat innan mellis?
Det måste verkligen kännas jätteskönt att veta att verkloigen DU/NI har format Alvin till den han är idag! Och även Viktor såklart efter att du fick bli mer mamma på ditt sätt utan folk omkring dig! Men samtidigt kanske du inte hade varit den starka och kloka människa/mamma du är idag om du inte fått hjälp och stöd i din mammaroll och att komma ut i vuxenlivet så tidigt!
Kram till er hoppas ni får en mysig helg!
Men kan inte Alvin få en till chans att äta lunch på dagis om han inte får i sig tillräckligt när de andra barnen äter? Han kan ju inte gå hungrig en hel dag ju, stackarn.
Fröknarna måste ju se till att han är mätt och belåten.
Min minsta fick äta i köket när hon hade svårt med att de var så många. Nu får barnen inte vara i köket längre, men kanske kan någon personal sitta med honom före de andra äter, eller strax efter när de andra har läs- och sovvila?
jag hade blitt skitförbannad om det var min unge, idiotpersonal
