Slöast i byn...
Eller kom och snygga till mitt hem iaf :-P
Asså jag har inte gjort NÅGOT idag. INGET alls! Nada! Jag MÅSTe bara göra klart disken iallafall och laga mat...herregud hur kan man bli så slööö :-( och så blir jag stressad och mår dåligt och får ångest över att inget blir gjort samtidigt som jag mår skiiit så fort jag försöker göra något.
Minsta lilla gör ont och ger sammandragningar och gör det svårt att andas. Att hämta Alvin på dagis känns som ett helt projekt. Bara att gå dit och hem (typ 50 meter) och så hjälpa honom på med skorna, lyfta honom i och ur vagnen, av med skorna... jisses...
Varför kan jag inte vara lika smidig och hurtig som "alla" andra höggravida? Sådana som städar och donar, går promenader, bakar med barnen och håller på? Jag är stolt över att jag lyckas ta mig i och ur sängen fortfarande utan lyftkran lixom...
:-(
Hehe, men så är det ju typ få som har en lika enoorm mage som du också.. inte konstigt att du inte orkar typ röra dig!!! Jag hade nog suttit pall..
nu får mattias ta disken tycker jag. det är inte bra att du ska ha sammandragningar hela tiden.
jag satt i soffan med datan i knät och irriterade mig över knasigt FL folk de sista 14 dagarna.. och dagens stora utflykt var att gå till matbutiken 300 meter bort, köpa frukt och sen gå hem.. =)
så jag vet hur det känns!
Jag tror inte "alla" andra gravida är så hurtiga! I andra stycket nämner du "minsta lilla gör sammandragningar och jag får svårt att andas". Det är verkligen inte så konstigt att "inget" blir gjort! Det enda du ska tänka på är att hålla huvudet över vattenytan. Disk och sånt tycker jag faktiskt barnafadern får stå till tjänst med. Man måste inte vara så "duktig", att bära på ett barn som ska födas är duktigt gjort.
Graviditeter kan skilja sig väldigt mycket åt. Med mitt första barn mådde jag väldigt bra ända in i slutet, gick i skogen, hade knappt foglossning, mådde aldrig illa, gick bara upp 11-12 kg osv. Med andra barnet svällde jag upp som en ballong (gick upp 22 kg), mådde konstant småilla, hade foglossning så jag vaggade som en anka och tyckte några hundra meters promenad var en ansträngning. Som pricken över i hade jag också en tvååring att ta hand om. Jag tyckte precis som du också beskriver att allt var ett projekt och var så tacksam den stund han sov middag...
Snart är det över! :-)
Förstår inte varför det är så många som skriver elaka kommentarer åt dig....tror bara de är avundsjuka på dig...ta inte åt dig och ge dem inte ens av din energi att besvara allt dumt de skriver...de är de inte värda...du är bättre människor än dem !!! Go Girl !!! Förretsen...vilken mage du har...jag har haft super liten mage med båda barnen...hoppas hon kommer snart, för jag skulle gissa på att de är en tjej =)
Aaahahahaha! Jag trodde verkligen att jag var ensam i världen om att säga "Hjälp mig ...rädda mig ...säg att du är min farfar!".
Oemotståndligt att berätta det här för dig fast det är ett två år gammalt inlägg (läser igenom hela bloggen, du är briljant).
