...var jag mitt i pågående förlossning :-)

Inatt klockan 01:26 fyller Victor 11 år. I år är det lite kul också eftersom veckodagarna stämmer. Den 15 augusti 1998 var nämligen också en lördag. Det känns som 100 år sedan och jag var så lite så liten. Inte ens 16 år. Ungefär lika gammal som min pyttelilla lillasyster är nu :-)

**

För några år sedan skrev jag en förlossningsberättelse som jag hade på Victors babyfriendssida. Den är alltsaå skriven i "jag-form" sett från Victors perspektiv. "Jag" i berättelsen är alltså Victor.

Victor kommer till världen

Jag var beräknad till den 28 Juli, men mamma trodde att jag skulle komma lite innan, eller rättare sagt hon hoppades att jag skulle det.

Tjii fick hon! den 28 närmade sig, kom och passerade, utan att jag gjort minsta tecken på att jag tänkte komma! usch va mamma plågades.

Dagarna gick, men varje dag kändes som ett år för mamma. Till slut satt hon bara och grät och trodde att bebisen aldrig skulle komma!

Efter 2 veckor gick mamma på ultraljud varannan dag för att kontrollera att det fanns tillräckligt med fostervatten eller om hon skulle sättas igång. Givetvis fanns det tillräckligt så hon fick fortsätta vänta.

Men efter 3 veckor (21 dagar) skulle hon ändå sättas igång för längre än så får man inte gå. Det skulle vara på tisdagen den 18 augusti.

På onsdagen innan började sammandragningarna. Var 10:onde minut dygnet runt. de gjorde dock inte det minsta ont.

På natten mot fredag 03:30 började det att smärta, och så fortsatte det. Mamma som väntat så länge vågade ändå inte hoppas på något.

På fredagen var mamma på kontroll på morgonen och då var jag fortfarande "ruckbar" som det heter. D.v.s jag hade ännu inte fixerat mig helt!! Under dagen blev dock smärtorna allt mer tilltagande, men mamma vågade fortfarande inte tro att det verkligen var sant. Hon hade ju trots allt gått 17 dagar över tiden. Vid 19-tiden på kvällen hade mamma jätteont och värkarna kom med 3-4 minuters mellanrum.

Mormor (Som skulle följa med mamma) försökte övertala mamma att de skulle åka in till förlossningen, men mamma var rädd att de skulle åka i onödan. Mormor lyckades tillslut i allafall.

ca 19:30 kom de till förlossningen och då fick de veta att det var fullt på alla rum så mamma skulle få avstannande dropp och bli igångsatt dagen efter istället. -VA?!!! skrek mamma argt. -JAG HAR GÅTT ÖVER TIDEN 17 DAGAR OCH TÄNKER MINSANN INTE VÄNTA EN MINUT TILL!!!

Barnmorskan blev lite sur. Sen skulle hon kolla hur öppen mamma var för man kan bara ge avstannande dropp om det är mindre än 2 cm öppet.

Mamma var öppen 4. Hi hi, vilken tur att hon väntade med att åka in!

Istället för dropp fick hon genast ett förlossningsrum.

Epiduralen hon bestämt att hon skulle ha kunde läggas nästan direkt. Vid det laget hade mamma hunnit få enormt ont. Bedövningen hjälpte jättebra. Efter några timmar skulle mamma gå på toaletten, men när hon reste sig ur sängen så försvann mina hjärtljud och hon fick skynda sig att ligga ner igen, så kom en massa folk inrusande! Jag fick ha elektrod på huvudet och läkare utanför dörren.

Vid 01:00 fick mamma krystvärkar och sa det till barnmorskan. "-håll emot, du är inte helt öppen" sa barnmorskan. "-men jag kan inte" sa mamma och då kände barnmorskan efter. "-oj" sa hon "-du är visst öppen helt". Då fick mamma krysta.

Mot slutet fick jag klena hjärtljud så mamma klipptes upp 2 cm och efter en knapp halvtimmes krystvärkar ( 26 min) kl 01:26 den 15 augusti 1998, 18 dagar över tiden, var jag ute! Vilken lycka! Jag vägde 3685 gram, var 52 cm lång och hade ett hattmått på 36 cm.

Mamma grät glädjetårar och mormor med. Jag passade på att bajsa på mammas mage!




Någon dag gammal