...eller inte!

Vaddå? Jo jag är naturligtvis sjuk igen. Ont i halsen, hosta, matt och trött, snorig och ont i huvudet. Tack för att jag fick vara frisk i några dagar *suck* jag har lixom inte ens slutat med penicillinet än, men det är klart det biter ju inte på förkylning förstås.

Ja det här var ju ett intressant inlägg (inte) men jag kände att jag måste bryta historien om Peter. Det är för tungt, alldeles för tungt. Det påverkar min vardag, jag mår ordentligt dåligt. Jag kan inte se på Alvin utan att tänka på Peter. På fredag blir Alvin 17 månader, på söndag är han lika gammal som Peter var när han dog. Det betyder att idag motsvarar åldern då han besökte läkaren som missade hans brutna rygg och revben, på fredag motsvarar det åldern då han visades upp för socialarbetaren Maria Ward. När han blev insmetade i choklad för att täcka skadorna, satt i sin vagn eftersom han var förlamad. Den dagen då Maria Ward svek honom och lät honom dö. Han log mot henne då, kan det ha varit hans sista leende i livet?

Nu ska min blogg lämna historien Peter, iallafall för stunden för jag pallar det inte. Jag vill se ALVIN när jag tittar på Alvin, jag vill inte att Alvins gnäll ska ila genom kroppen och få mig att tänka att det kanske var så Peter lät det där sista dygnet när han bara låg i sin säng och grät tills styvpappan gick in och utdelade det sista kraftfulla knytnävsslaget som fick Peter att svälja sin tand och sedan dö i sin ensamhet.

Sov gott Peter, du är trygg där du är nu.