Fick provsvaret på urinodlingen och den var helt ren, ingen GBS (eller något annat för den delen) så mina sammandragningar är bara helt vanliga normala sammandragningar för att livmodern vill träna inför stora dagen i september :-)

Gött! Det funkar jävligt bra hittills att bestämma sig för att ha en bra graviditet. Hittills har den varit kanonbra. Såg på lite magbilder från jag väntade Alvin och fylldes av en enorm tacksamhet att få uppleva detta igen. Längtar efter en stor mage med massa bebissparkar *myyyyyyyyyyys*

Nej nu får jag ta och gå ut med Alvin en stund, vädret är för bra för att jag ska kunna motivera att sitta här ;-)

Magen har stått stilla några veckor men nu tror jag den börjat växa igen.
Flera bilder i bilddagboken :-)

Om man har tråkigt kan man leka med play/paus-knappen på ultraljudsfilmen och med hjälp av printscreen fixa en massa bilder att sätta ihop i ett kollage :-)

Då blir det tex så här:




Hihi så söt :-) som ett litet spöke :-) längtar till nästa UL.

*LYCKA* :-D

Kom in till läkaren, pratade några snabba ord. Bland annat om min Gbs jag hade förra graviditeten att jag ska börja lämna urinodling och så snart för att hålla koll. Sedan direkt in till ultraljudsrummet :-)

ÄNTLIGEN fick jag se lilla "hoppsan" uppenbara sig på skärmen! :-D Vilken lycka! Hoppsan vinkade år oss hihi. Allt såg bra ut men sen kom det MÄRKLIGA!

Jag har en menscykel på 30 dagar. Min senaste mens började den 6 december och sista blödningsdagen var den 13 december, samma dag som vi åkte till Puerto Rico. Dag 7 i cykeln alltså.

Läkaren mätte Hoppsan och påstod att jag är i vecka 13+2 idag hahaha jag skulle med andra ord haft ÄL och blivit befruktad den 14 december, dag 8 i menscykeln!

Så nu är jag plötsligt i vecka 14 istället och är beräknad att föda barn 5 september. Wiii jag som fyller 27 år den 6 september!!! KAN det bli en liten födelsedagspresent tro??! Fast jag är rätt säker på att jag kommer gå över ett par veckor så det är väl ingen chans. Men Hoppsan blir farligt nära kusin Jonathans födelsedag 17 september och jag har ju lovat att låta bli den dan ;-) *Therese, jag ska försöka* hehe :-D

Magen då? Jo, livmodern är stor men han lyckades trycka ner och mäta kortare än mig, en bit under naveln, det i kombination att jag blev flyttad 6 dagar gör ju att det inte är så himla farligt stort. Det lugnar nog ner sig med växandet också.

Sammanfattningsvis; jo nog visste jag att jag kommer få en stor bebis mest troligt men jag trodde inte att en bebis kunde vara STOR redan i vecka 13 :-/ för jag tror inte på att jag blev gravid 14 december, jag tror det är hoppsan som är stor för veckan.

Jahapps lite film? men skruva upp ljudet som blev ruuuskigt dålig kvalité :-)




Fick en utskriven bild också:

Dagen D eller kanske U? :-)

Lite ultraljud minsann, kunde det bli mer spännande? Hihi jag vill åka NU!

Men fyyy mina drömmar i natt. Har drömt om trillingar och idiotläkare som föreslog fosterreduktion. Jag var så arg! Att någon ens kan komma med ett sådant förslag! *fnys*

Graviddrömmar är härliga, levande, fantastifulla, tydliga och galna :-)

ååååå hoppas nu bara min lilla bebis där inne mår bra :-( och är rätt storlek och har armar och ben och ja...sånt där :-)

I eftermiddag är det dags. Kanske dröjer till kvällen innan jag skriver. Vi får se.

Men hörrni! TÄNK om läkaren inte gör något UL :-o de kan ju vara lite knäppa ibland... nåja vi får väl se. I såfall sätter jag mig och lipar och kräver eller något *s*. Jag SKA göra UL idag!

Ny vecka :-) jösses! Tiden springer iväg. Måndag igen.

Imorgon är det tisdag och ultraljud, är sååå nyfiken på att se bebisen!!!!! Hoppas han mäter den också så man får ett datum som INTE är 11 september, det datumet byter jag mer än gärna bort :-)

Ska bli kul att veta var bebisen ligger också för om den ligger på någon av de två ställena som jag känner rörelser så vet jag ju att rörelsena stämmer. Iallafall på ena stället.  fast jag vet inte hur pass rörliga de är där inne kanske bebisen kan nå båda ställena också, men då borde jag känt rörelser lite varstans i så fall.

Nåja, ett dygn kvar lite drygt. Imorgon eftermiddag. Trist att det är på eftermiddagen så jag får en lååång seg dag av väntan först :-)

När vi satte tiden till rutinultraljudet så bad jag speciellt om att få en morgontid just för att slippa gå och vänta en hel dag. det var ju menat att bli första gången vi fick se bebisen hehe men nu blir det andra gången istället :-)

*längtar som en tok*

Här kommer dagens magbilder. En vanlig och en med indragen mage där man ser mer riktigt vad som är äkta bebismage och inte bara en massa fläsk och sånt.

Bilden är en vecka gammal men jag tog den för att visa vart rörelserna känns.

Det har varit på samma två ställen hela tiden, sen det börjades kännas sprattel. I den övre röda ringen är där det började och några dagar senare började det även i inringat område 2.

Det känns som ... ni vet när ögonlocket hakar upp sig så man får någon konstig ryckning i det. Ett sånnt litet sprattel, som en liten fiskfena som slår till.

Hoppas hoppas det är bebisen iallafall :-) det skulle kunna vara magbubbel. ibland kan man ju känna sådana här rörelser till och med när man inte är gravid men ja, det började ju lika tidigt med Alvin (till och med aningens tidigare) så det borde vara bebisrörelser.






Om jag orkar ska jag fixa ny magbild för idag 12+0 men rätt ointressant att se för magen är fortfarande lika stor på utsidan, det är bara licmodern som växt utan att det syns. Samma när Alvin låg i magen. mellan vecka 10+ och 15+ så växte det bara på insidan.

12+0 idag då :-)

Nu när jag går in i vecka 13 så ska jag ju vara på den säkra sidan, men hur räknas det egentligen? Om barnet dött i vecka 9 då? Den kan ju ändå ligga kvar till vecka 14 till exempel och då är ju 12-veckorsgränsen helt värdelös. Så egentligen behöver man gå till vecka 13 plus se bebisen eller höra hjärtat för att vara på säkra sidan av gränsen egentligen.

Nåja, förhoppningsvis hamnar jag väl där på tisdag. Eftersom livmodern fortsatt att växa och tuttarna nu mera gör vansinnigt ont och vuxit till typ samma storlek som när Alvin var nyfödd (hahaha) så känns det lite hoppfullt.

Känner en del rörelser med men det skulle ju kunna vara annat egentligen även om jag tror mig vara rätt säker på att det är bebissprattel.

Alltså jag måste klargöra, jag tror INTE jag väntar tvillingar :-) det är ju trots allt ganska ovanligt. Nu för tiden aningens vanligare men det beror ju på hormonbehandlingar och provrörsbefruktningar att det ökat.

Något sådant har inte vi gjort så det skulle i så fall röra sig om naturliga tvillingar och det är inte så vanligt.

Dessutom är jag ganska så säker på att jag kände livmodern högt förra graviditeten med men den supersnabba starten lugnade ner sig och första SF-mätningen var i vecka 19+6 och då var jag 19,5 eller 20 cm tror (minns ej).

Jag har inga känningar att det skulle vara två så som många tvillingmammor säger sig ha "känt på sig". Jag har inte varit extra trött eller extra illamående heller, graviditeten med Alvin var mycket jobbigare (hittills).

Men visst finns det några saker som talar FÖR tvillingar också...

* Min mamma är tvilling och har alltså en tvillingbror.

* Vi har tvillingar (tvåäggs) varannan generation en bit bakåt vilket alltså betyder att någon av mammas döttrar då borde få tvillingar (det är så ledet gått innan) men vi är 5 systrar så det kan vara vem som helst.

* Livmodern är stor (än sålänge)

* Chansen/risken för tvillingar ökar om man får många barn. Det här är min femte graviditet. Inte jättemånga men iallafall fem.


Så då har vi gått igenom det :-) Jag är inte så spänd inför tisdag för att få se om det är tvillingar eller inte, jag är mest bara spänd över att få se bebisEN, min lille bebis för första gången. Om hen lever, mår bra, är rätt storlek, hur moderkakan ligger osv. DET ska bli superskoj :-)

Har ni några namnförslag?

Pojknamn är redan så gott som spikat ...precis som förra gången. Då var Alvin klart typ vecka 7 eller något. Flicknamn kom vi aldrig på något klockrent men läkaren sa på UL i vecka 21 att det var en tjej så vi kämpade med ett flicknamn och beslöt oss för Alva till slut i brist på annat, men på Köns-ul några veckor senare blev det ändringar :-) och efter det hette bebisen Alvin.

Nu har vi som sagt åter igen kommit fram till ett pojknamn vi tycker om båda två men flicknamnen går det trögt med. Inte för att det på något vis är bråttom men det är mycket roligare att ha ett namn.

Jag har en lista men M har ratat alla namn på listan. Jag är inte så förtjust i namnen på hans lista heller även om en del är okej. Inget känns klockrent jättefint.

Efternamnet är Ris så jag vill inte ha ett för kort förnamn, det ser inte bra ut.

Jisses vad tiden går fort. Nu är det nu lixom, eller ja ...imorgon alltså men ändå, det är bara en blinkning bort. Ikväll är det fasta som gäller, fast inte förrän kl 23 så de flesta fattar inte ens vad jag gnäller om haha men det är ju VATTNET! jag dricker vatten innan jag lägger mig, ett par gånger på natten och framförallt mycket när jag vaknar så det blir jobbigt att avstå.

Nervös är jag, vill så gärna få göra ett UL så jag tror jag kommer bli besviken om jag inte får. Naturligtvis superglad också eftersom anledningen då är att hjärtat gick att höra med dopplern och då lever bebis men ändå ...vill ju seeee :-D

OM jag får göra UL ska jag filma iaf och det är med en kamera som jag har datorsladd till så jag kan lägga upp filmen här sen :-) *hoppas*

Eventuellt kanske kan det nog vara så att jag måste erkänna för mig själv att det bara _måste_ vara bebisen som killas på insidan av magen :-/

Har känt i 3-4 dagar, flera gånger om dagen små rörelser men det vågar jag ju inte tro på, inte förrän jag vet hur det står till där inne.

Har suttit och läst om graviditeten med Alvin. Storleken på livmodern var precis samma då, mitt emellan navel och blygdben i typ vecka 13 och så. Gjorde en gyn-undersökning hos läkaren då också som sa att livmoderstorleken var normal och även den gången sa BM i telefon att livmodern absolut inte kan vara så stor i den veckan.

Preciiiis som nu.

Blev också påmind om att jag i vecka 13+0 fick tokont i magen, åkte till BM som skulle lyssna på hjärtat men inte hittade det så jag fick åka till Borås och göra UL istället.

Känns ju sådär inför onsdag då jag bara är i vecka 11+4, då blir det svårt att hitta hjärtat men jag hoppas min BM denna gång menade att jag då får göra UL direkt där och då hos dem. Sist fick jag ju inte det för att anledningen till besöket var ont i magen och då fick de inte kolla med UL utan läkare.

Nåja, får se hur det blir på onsdag. Ska försöka ta med mig vår lilla videokamera och filma TV-skärmen OM jag nu får göra ett UL *hoppas* hade varit roligt att ha det på film. Om det går att filma mot skärmen utan fladder.

Men mest troligt så blir det nog bara att lyssna på hjärtat och inget UL. Vi får väl se.

Nu ligger dagsfärska magbilder i bilddagboken :-)

Fotona från pulkåkning tidigare idag får jag fixa sen.

-Vad är klockan?
-LÖÖÖÖRDAG!

(sorry, internt skämt)

Jahapps :-) vecka 12 har anlänt :-) 11+0 idag, redan, kanske jag ska tillägga. PÅ onsdag hoppas jag få lugnande besked, då borde jag ju vara på den säkra sidan sen för bara ett par dagar senare har jag fullgjort de läskiga 12 ju.

Undrar om det blir lyssna hjärtljud eller UL :-) om hon håller med mig om att livmodern är rätt stor kanske hon gör UL även om hon hör hjärtljuden med dopplern? Hoppas. jag har en väldigt väldigt bra BM iallafall som brukar lyssna på en och ha en på allvar. Aldrig håna eller tycka att man är löjlig eller överdriver och sånt.

Kanske tar en magbild idag om jag orkar, men rätt ospännande för den är som förra veckan eller mindre, inbillar jag mig iallafall.

Ringde BM men det gav inte så mycket. Det var inte min BM utan en annan ...den jag hade först när jag väntade Alvin men som jag bytte bort för att hon var elak. Najs.

Nåja hon var inte elak idag bara lite småsnobbig. jag hade nog fått en tid men min BM hade fullt både idag och imrogon så därför blev det inget. Antagligen nojar jag i onödan tyckte hon eftersom symptomen brukar försvinna runt den här tiden.

Ja hon har antagligen rätt i det. Jag nojar nog bara i onödan. På onsdag får jag veta hur det ligger till. Trist bara att först svälta och törsta ihjäl inför glukosbelastningen och så plågas med den i 2 timmar för att direkt efteråt få veta att bebisen ändå inte lever.

Nej tänka positivt kanske vore något, hon rådde mig till det iallafall.

Kunde man känna sig mer ogravid? nej.

Inget illamående, magen har krympt och livmodern står stilla i växt. Brösten ömmar iofs lite men KÄNSLAN av att vara gravid är som bortblåst.

Edit: dessutom kan jag utan problem dricka kaffe igen.

Jag tror det hänt något ...ärligt alltså. Jag har aldrig känt så här när jag varit gravid förrut. Egentligen vill jag ringa och få det kollat men jag vill inte få det bekräftat! Men jag tror den är död.

Om en vecka har jag tid för glukosbelastningen, meningsfullt ...inte. Sen efter det ska jag "lyssna på hjärtljudet" som hon inte kommer hitta och så får jag göra UL och så kommer hon hitta ingenting eller ett för litet och numera dött embryo som bara ligger där och skräpar och vägrar komma ut av sig självt.

När jag fick missfall -01 så misstänkte jag inte så mycket. jag hade i princip inga symptom men det hade jag knappt med Victor heller. Embryot dog i vecka 5 och två veckor senare fick jag rosa på papperet och sen var det kört.

Det sjuka är att jag inte alls klättrar på väggarna av oro, jag oroar mig knappt alls, det känns mer som ett konstaterande att jahapp, jag är nog inte gravid längre.

Vid den här tiden med Alvin hade jag redan känt första fisksprattlet och detta trots att jag hade moderkakan i framvägg.

Bilder på hoppsanmagen i vecka 9+5 och jämförelse med Alvinmagen :-)

Finns här i bilddagboken, orkar inte lägga i bloggen också:

http://beckah82.bilddagboken.se/p/dayview.html?directlink=1&t=1234393201&id=330814525