HAHAHAHA gjorde en jämförelsebild med nya bilderna och lite bilder på mig från 1,5 år sen. Maaaj Gaaad! Kan inte ens med att lägga upp för jag vill inte påminna någon igen. Huuur kan man ändras sååå mycket? :-o

Okej, jag är inte någon supersnygging nu heller precis (oavsett vad ni säger, det här är MIN åsikt!) men shiiit vilket spöke jag varit. Kan inte tro att det är SANT och det värsta är att DÅ BRYDDE JAG MIG INTE, det var inte förrän Elmer började bli bortåt halvåret jag började känna mig obekväm på riktigt och ville bli jag igen.

Okej, nog med självgodheten...

Vad händer idag (ikväll) då? Nä jag är lite låg (ganska mycket) idag, försöker hålla ihop mig. Ska hem till syster A strax så ska vi laga mat och äta ihop, två deppisar som försöker pigga upp varandra blir det idag. Ska nog tvinga henne att titta på en komedi också :-) det blir nog bra.

Sen hem och lägga Elmer för natten och så får jag plugga. DET är ju ångest om något! Vardagsångest alltså, så där slarvigt som folk i allmänhet använder ordet ångest. Det är INTE det jag menat sista tiden när jag skrivit om ångest. Då har jag menat äkta ångest. Det finns många ord som missbrukas på det viset. Chockad, deprimerad, ångest, panik osv.

Nä nu har jag inget mer att babbla om för tillfället.

Jo just ja, det är en STOOOOR DAG IDAG men det förtjänar ett eget inlägg så jag tar det senare <3 <3 <3

Uppdatering: Det stora är alldeles för ljust och fint, klarar inte att ta det idag. Är på botten idag.

GODMORGON!

Idag är en bra dag! Eller, jag var uppåt redan igår, hände en del positivt, en riktigt stor grej hände bland annat, ett mail från Ki om något jag väntat på i många månader och det lyfte hela min helg! Delar med mig om det senare. Kanske under våren här.

Vad gör jag uppe så här tidigt? Ja, faktum är att jag vaknade redan för en dryg timme sedan, utsövd och pigg. Jag la mig samtidigt som Elmer igår och somnade vid 19:30. Hade väl tänkt mig att jag skulle vakna mycket tidigare men det här var ju perfekt. Jag satte upp mig på tvättstugetid 6-9 idag (av någon märklig anledning vill ingen annan ha tvättstugan 6-9 en lördagmorgon *förstår inte* haha). Eftersom jag redan hade ett berg tvätt och sen gick tvättmaskinen sönder så blev det VÄLDIGT nödvändigt att göra så här.

Vad gör man när barnens strumpor är slut i strumplådan? KÖPER NYA! Mouahaha detta gjorde jag alltså igår, lite kul eftersom de har iallafall 30-40 par var, men nu slapp jag ju stressa över den biten. Nej, det ligger inte 100 par strumpor i smutstvätten ;-) det stora felet är att det ligger några halva par tvättade i rentvättshögen (ska ta tag i den någon gång i framtiden) och andra halvan otvättade i tvättkorgen, en del strumpor är dessutom hemma hos M plus att det ligger maaaassor av tvättade strumpor i rentvätten och jag orkar inte leta reda på par att sätta ihop.

Men Herregud! Nu tog papperet slut i Intresseklubbens anteckningsblock :-o förlåååt!

Shoppade lite igår alltså, inte bara strumpor ;-) ska visa senare, antagligen idag. Har även fått ett kul paket i veckan som ska visas upp.

Men dagens BÄSTA:

PLÅTNING idag! *ser fram emot* fotomodellsamatören ska alltså leka modell igen. Ska bli otroligt kul *I'm lovin it* Syster Angi blir barnvakt några timmar i eftermiddag, tack snälla gulliga <3

Alleballe, som varit hos mig nästan hela veckan åkte till farmor igår förmiddags och har sovit där inatt *mys*. Får se när idag han kommer hem. Bellen är hemma och sover för tillfället. Victor sover också i min säng nu för att passa sin bror om han vaknar när jag är i tvättstugan. Det här var också en anledning till att jag ville börja tidigt i tvättstugan, för att om möjligt hinna färdigt innan Belle vaknar. Dessutom korta tvättider i förhållande till antalet tvättmaskiner.

Asså shiiiit (stulet från Måns Möllers TV-program) vilket långt inlägg om absolut INGENTING :-) alldeles för pigg och uppspelt här ;-) nu ska jag passa på att stryka en skjorta (händer 0-1 gång per år).

Hellooo lycka! Höjd dos på min medicin har inte alls en tokig idé! Tack överläkaren på Öppenpsyk!

Stort tack till alla amatörpsykologer som så generöst skrivit och rekommenderat hur jag ska göra för att må bättre och "bli bättre". Ni kan ju börja med att läsa min header här i bloggen. Det är mitt svar.

Om ALLA teurapeuter jag gått hos de senaste 12 åren, psykologen jag gick hos i våras och ÖVERLÄKAREN på psyk håller med mig om vad som är bäst för mig (medicin) så kanske kanske de skulle kunna ha rätt i det? Eller vad tror ni? De som vet min bakgrund, de som vet hur jag fungerar, de som kan mina diagnoser och kombinationen av mina diagnoser (som förövrigt inte är en speciellt trevlig, enkel eller fördelaktig kombination).

Att avgöra vad som är bäst för någon annan baserat på vad som funkat för en själv är ganska vanligt men inte speciellt ...vad ska jag säga för att uttrycka mig trevligt? Nej jag hoppar över det och låter er förstå själva vad jag vill ha sagt om den saken.

På vilket sätt har min medicinering INTE funkat? Jag har lyckats att INTE falla ner i depression i hela TRE månader. Jag är inte ens där nu. Jag är ledsen så in i helvete. Känslor som är helt naturligt när det händer något riktigt tungt och jobbigt i ens liv. Jag är fortfarande uppe vid ytan och LEVER. Jag lever med smärtan och genomgår den här NATURLIGA processen, jag har INTE stängt av mig själv. Hade jag fallit ner i en depression hade jag blivit apatisk, inte velat leva, inte brytt mig om något. Så är det INTE den här gången. Jag är lycklig över mitt liv, jag älskar den delen av min personlighet som har fått blomstra de senaste månaderna. Jag är JAG igen. Jag är JAAAG, det är är mitt verkliga JAG. Det enda som hänt är att jag hamnat i en situation där jag sörjer.

Medicinen har uppenbarligen också tagit sönder och öppnat ett stort hål i min mur och tillåter mig VISA känslor ÖPPET. Fatta hur STOOORT det är?! Det har ALDRIG någonsin funkat med terapi. De som läste bloggen under min mörka depression förra året vet hur mycket jag KÄMPADE för att lyckas med det men det GICK inte.

Men stort tack för visat intresse för mina sjukdomar och min behandling.

Alla mina pojkar hemma :-) Ellebelle sitter och äter mat och chips och vindruvor och leker med mjölk. Allt i en salig blandning. Victor och Alleballe är ute och leker på gården.

Fick hem på Balle och Belle idag. Balle ville hem till mamma och det ville han ju i torsdags också. Så det har blivit mycket Alvintid nu <3

Jag mår bra idag, inget av det jag hade igår kväll. Skönt. SOVIT har jag gjort med! Massor! 10 timmar trodde jag när jag vaknade och kollade mobilen men det var bara 9 timmar vilket ju ändå är typ dubbelt så länge som jag brukar. Tur det för inatt blir det att vara vaken heeela natten och plugga. Ska försöka snika åt mig en powernap när jag nattar barnen så jag orkar hela natten. Undrar om det går att lägga dem vanlig tid nu :-/ Hoppas det.

Städat och diskat idag. Hade tänkt tvätta också men den FUCKING tvättmaskinen är trasig! Eller rättare sagt luckan. Alvin har klättrat på luckan så fästet gått av. Det har gått att stänga den ändå lite försiktigt men idag ramlade den loss helt (metallen är avbruten så det går inte fixa). KUUUUUUUUL, yey!

Jag är lite rolig med det där :-) när jag har skolarbete som ska göras har jag plötsligt en massa annat viktigt som går före som städning tex ;-) sånt som jag hatar och aldrig vill ta itu med annars men då får jag fart. Allt för att slippa plugga ;-)

Nej nu får jag sanera Belle, stolen och golvet här ;-) hej hej.

Då har jag, sist av alla (?), äntligen sett Facebook-filmen :-) Alltså The Social Network. Inte vad jag trodde att den skulle vara men helt klart sevärd. Känns dock som att jag uppskattade den mest för att jag är gravt Facebookberoende ;-) har svårt att se att man skulle uppskatta filmen om man inte använder Facebook.

Nu är jag toktrött men kan ju inte gå och lägga mig redan 22, det vore lite tidigt ;-) men jag har huvudvärk, yrsel, illamående och en temp på 38,0 så jag håller väl på bli sjuk igen. Har precis slutat hosta från senaste förkylningen.

Magen då? Nope, det var bara den timmen igår morse och sen har jag inte haft ont. Jo, när man trycker på "bråcket" gör det ont och samma sak på ett visst ställe långt ner på högersidan, är väldigt ömt och när man trycker känns det som knivar. Meeen det är ganska lätt att låta bli att trycka så det är inget som stör ;-)

Vi hade vääärsta fina vårvädret här idag och jag hoppas det kommer tillbaka imorgon så ska jag GÅ ner till byn en sväng ;-) blivit lite ...ehm ...lat sen jag började köra bil ;-)

MÅÅÅÅSTE plugga en jäääkla massa imorgon också :-( *stressad* kommer inte hinna göra någonting i tid. Paniken kommer krypandes...

Sen kommer Belle hem imorgon också <3

Nej nu sitter jag bara och gäspar och gäspar så nu blir det en dusch och sängen och lite TV istället.

Gonatt på er <3

Nu ska jag förtydliga en del grejer så alla ärthjärnor och andra fattar.

1. Jag är Bipolär och Borderline och har utöver det ytterligare 3 personlighetsstörningar. Jag jobbar på dem. Jag äter medicin men går fortfarande på upptrappning för att hitta rätt dos. Ha liiite förståelse för hur jag fungerar (och inte fungerar).

2. När jag blir arghungrig så fungerar inte jag. Varken fysiskt eller i tankarna. Jag blir farlig, arg, skulle eventuellt kunna döda någon, jag vet inte, för jag brukar ta mitt ansvar och ÄTA! Oftast INNAN jag blir arghungrig och hjärnan lägger av, men det händer att jag väntar för länge ibland och det är INTE ROLIGT för någon och så får jag skynda mig att äta. Snabbt socker funkar inte utan gör saken värre. Jag måste ha MAT. Det går inte prata med mig alls förrän jag ätit och maten hunnit landa lite (blodsockret höjts). Så även om dropp hade hjälpt mig med det här så spelar det ju ingen roll när jag redan ÄR arghungrig, inte kan tänka och bara vill ha MAT och skiter i ALLT annat och vill döda allt i min väg. Det här är inget jag väljer eller kan rå för. Jo i vanliga vardagen kan jag det eftersom det är mitt ansvar att äta regelbundet men vid tillfällen som idag kan jag inte äta innan det går så här långt. DE SOM INTE VET HUR DET HÄR KÄNNS ELLER HAR NÅGON I SIN NÄRHET SOM FUNKAR SÅ HÄR HAR INTE EN JÄVLA ANING! INTE EN ANING! Så kom inte med era pekpinnar.

3. Jag klagar absolut INTE på den vård jag fått och blivit erbjuden idag. All vårdpersonal har skött sig exemplariskt och gjort allt man kan förvänta sig, varit ansvarsfulla och inte tagit några risker alls. AT-läkaren på Vårdcentralen tog sig massor av tid att prata och kollade upp alla möjliga grejer med prover för att kunna utesluta saker exempelvis till och med grav-test fast det är 110% omöjligt. Ambulanspersonalen var urgulliga och sköterskan som åkte bak med mig gjorde alla rutinkontroller ordentligt flera gånger trots att jag mådde förhållandevis bra och alla tester var utan anmärkning. På Akuten var både sköterskor och kirurgen vänliga, professionella och tillmötesgående. Läkaren var flexibel och noggrann och tog inga risker. "Min" sköterska erbjöd dropp vilket var det hon kunde erbjuda. Allt var helt rätt och riktigt. Jag tycker inte NÅGON gjort NÅGOT fel ALLS.

4. Det är ingen fara. Min smärta gick över i förmiddags, sen hade jag yrsel illamående och huvudvärk. När även detta gick över kändes det inte speciellt motiverat att vara kvar men för säkerhets skull ville jag ju göra UL osv. När jag sen blev arghungrig och hjärnan slutade funka så blev allt utom mat helt ointressant. Jag ringde på sköterskan för att få veta ungefärlig väntetid på UL för jag behövde äta. Jag förväntade mig INGET annat än att få veta VÄNTETID. Jag förväntade mig inga åtgärder, mat eller påskyndat UL. Jag ville ha en ungefärlig tid så jag kunde se om jag kunde stå ut med hungern. Hon sa att det kommer ta lååång tid (fast sagt på ett bättre sätt).

5. Jag ville inte det här från början ens! Jag blev "beordrad" redan halv 8 i morse att åka ambulans till akuten av 1177-sköterskan. Jag ville inte. Jag ville avvakta och gjorde rätt i det för det gick över och hon gjorde rätt i att beordra det för det är hennes jobb. Men jag skulle inte ens gått till Vårdcentralen idag om det inte varit för att jag redan hade en planerad tid! Jag hade en tid för att få veta om jag har ett bråck eller inte, DET var det jag ville, men vårdpersonalen måste vara noggranna för om de lämnar något åt slumpen och det händer något så har de ANSVAR, därför görs det en jävla massa grejer som man redan innan vet är onödiga till 99% men måste göras "för-att-OM-det-kanske...". Jag hade inte ont längre, mådde inte dåligt längre. Det är inte akut och akuten är till för akuta fall. Bland annat kom det in en trafikolycka medan jag låg där. Om jag går hem mot deras rekommendation är det MITT ansvar och det tar jag på mig fullt ut.

6. Jag hatar att söka vård för saker som inte syns (när det gäller mig själv, inte barnen). Syns det inte så finns det inte. Min förbannade jävla kropp luras så här många gånger per år och jag lyssnar inte längre. Jag har haft symptom på allt möjligt, varit inlagd en massa gånger och haft fucking INGENTING, VI HITTAR INGET FEL! Man framstår som en mytomanisk idiotjävel och jag hatar det. Det är så förbannat förnedrande och pinsamt. Jag ville inte! Jag vill inte åka in halv 8 på morgonen med ambulans och så går smärtan över och allt var i onödan. Därför åkte jag inte. Jag åkte sen för att läkaren ansåg att det var ett måste. För att hon har ansvar.

Jag har för några år sen haft en halvsidig "förlamning" alltså inget på halva kroppen fungerade ordentligt. Inte ens musklerna i ansiktet, när jag försökte le blev det bara med halva munnen, hade knappt känsel i armen och benet. Var inlagd i flera dagar och genomgick ALLA tester man kan tänka sig, blev sövd och grejer. "Vi hittar inget fel".

Jag har haft svullna lymfkörtlar, förstorad mjälte och mått som att jag var på väg att dö. Var inskriven och utreddes ett par månader och var inlagd i omgångar. Åkte mellan Östersund och Umeå och gjorde ALLA ALLA ALLA undersökningar. Alla blodprover, datortomografi, magnetröntgen, benmärgsprov, två biopsier på lymfkörteln på halsen. "Vi hittar inget fel".

Det här är bara två av säkert 20 exmpel. INGEN i hela världen förstår hur jobbigt det är. Jag har slutat tro på min kropp. Jag är odödlig. Jag kommer aldrig få något på riktigt, bara fortsätta få symptom på all jävla skit som finns och framstå som en idiot varje gång. NEJ TACK, DET RÄCKER! Min magsmärta idag var INGENTING, ett UL hade visat INGENTING och naturligtvis kommer det visa sig att "bråcket" på magen i själva verket är INGENTING. Ni fattar inte. Ni fattar verkligen inte. Ingen fattar! Ingen förstår hur det känns att behöva sitta och HOPPAS på att prover ska VISA något, vad som helst (gärna något snällt och lättfixat), men bara NÅGOT bevis på att man inte inbillat sig alltihop. Sen när inget syns återigen få skämmas ihjäl och känna att alla tror att man hittat på, börja fundera själv om man bara inbillat sig. Då blir det till slut så att man inte VILL HA NÅGON VÅRD förrän det är något som klart och tydligt syns! Därför kunde jag be om tiden idag för att kolla upp "bråcket" på magen då det ju bevisligen faktiskt finns där. Även om det självklart kommer visa sig vara INGENTING så sitter det där, fullt synligt och går att känna.


SÅ FÖR FAN SLUTA SPY UR ER EN JÄVLA MASSA ELAKA KOMMENTARER! Jag ber så HEMSKT mycket om ursäkt för att ni hela dagen suttit och tyckt det varit jättespännande och sedan blev bestulna på en smaskig final med död eller operation eller något annat läsvärt och inte bara bli serverade detta antiklimax att jag bara gick hem, helt utan smärta. Buuuhuuu lixom, FÖRLÅT!


För er information så bloggar jag om sådana här saker främst för mina ANHÖRIGA och inte för ert NÖJE! Jag skriver i bloggen så att min familj och mina vänner ska veta vad som händer. På Facebook kan man inte skriva långa statusar och jag orkar inte sitta och ringa runt. Bloggen är ett utmärkt sätt. Sen får ni andra också ta del av det men visa respekt!

Jahapp ...får väl dra det hela då.

Vid 7-tiden vaknade jag med så fruktansvärda smärtor att jag inte kunde röra mig. Hela högersidan och mitten av magen. När jag väl lyckades kravla mig ur sängen så gick det sakta över. Ca en timme senare kom illamåendet och jag var tvungen att spy. Sen åkte jag till Vårdcentralen. Var så yr, matt och illamående att jag fick be om att lägga mig ner.

Efter ett tag kom en oerhört bra AT-läkare (ung tjej) och undersökte och pratade blabla. Hade en del ideer om vad det kunde vara. Oavsett kommer hon skicka remiss till kirurgen angående mellanrummet i magmusklerna och utbuktningen som hon kallade "bråcket" men aldrig sa rakt ut att det var ett bråck.

Fick ta lite prover. Allt normalt urin, CRP, blodtryck, ingen feber (37,5) men fruktansvärd huvudvärk, illamående, yrsel, sjukdomskänsla. Smärtan i magen borta. Men gjorde sviiinont när hon tryckte på ett ställe långt ner på höger sida på magen och även på "bråcket".

Läkaren ville skicka mig till Borås och gjorde så. Skrev som frågeställning i remissen "Cysta? Inklämt bråck? Njursten? Blindtarmsinflammation?" (ja fast hon använde inte sådana svenssonord). Fick åka ambulans antagligen för att jag inte klarade att sitta.

Kom till Borås och fick efter ett tag träffa en läkare (kirurg) som klämde på magen, tyckte att det kanske kunde vara en cysta eller så och tyckte att jag skulle träffa gyn för en gynundersökning. "hahaha, nej tack". Blev inte tvingad utan fick ett UL istället. Bråcket sa han inte mycket om. Sa inte ens om det var ett bråck eller inte, det enda han sa var att epigastricabråck "oftast är ganska beskedliga". In på ett rum för att vänta på UL.

När jag väntat i 2 timmar var jag arghungrig (när jag blir riktigt hungrig ser jag rött och vill MÖRDA första bästa som stör mig på minsta lilla sätt. Mina närmaste vet vad jag menar och ler lite för sig själva när de läser detta). Ringde på sköterskan och meddelade att jag MÅSTE äta. Nu. Nej men det gick inte pga UL:et. Blev erbjuden dropp. "Jag vill _inte_ ha dropp, jag hatar nålar, jag vill ha MAT". Sen gick hon.

Jag väntade i en kvart sen klädde jag på mig och stövlade ut. "Ska bara meddela att jag går nu. Jag måste äta. Tror det är lugnt, kommer den akuta smärtan tillbaka kan jag söka vård då." "Ja du bestämmer ju själv". "Ja jag måste äta NU, annars kommer någon dö ...och då menar jag inte mig" (hoppas hon inte tog det som ett personligt riktat mordhot) "Ja, som sagt, du får gärna dropp". "JAG VILL INTE HA DROPP; JAG VILL HA MAT. MAT!" Sen gick jag innan det blev riktigt otrevligt.

Gick och åt alltså och ja, nu är jag färdig med det och sitter här vid datorn och funderar på om jag ska åka hem eller stanna i Borås inatt hos min söta gumma. Lutar åt det senare.

Ja så ligger det till, stooort tack till alla som brytt sig idag <3 <3 <3

Nä det är inte bra här...

Akut illamående och var tvungen att spy. Kan det vara blindtarmen iaf fast smärtan gått över? Ska åka ner till Vårdcentralen nu. Håll tummarna för typ magsjuka :-(

Ha en bra dag allesammans <3

Vaknar av att jag har så ont att jag inte kan röra mig. Alvin är vaken men Elmer sover. Själv ligger jag på högersidan i typ fosterställning och hela högersidan av magen är ett enda stort ont. Knivskarpt ont. Vad i helv***?! Försökte röra mig men hahaha nej, inte en millimeter, gjorde för ont. Kunde inte vrida mig åt varken höger eller vänster heller. Bara ligga där som ett fån och så vaknade Elmer också. Jippi.

Alvin fick hämta min mobiltelefon och så ringde jag den syster som bor nära och kanske kunde vara hemma. Inget svar. Det gjorde ont hela tiden men sen kom det attacker med ÄNNU ondare, som värkar fast skarp smärta istället för mer molande-aktigt som värkar.

Insåg att jag ju måste ringa 1177 och gjorde så. Sköterskan frågade lite standardfrågor och jag meddelade på egen hand att jag inte har feber osv även om jag blev orolig både för blindtarmsinflammation och inklämt bråck. Vågade knappt nämna det här med det eventuella bråcket för då visste jag ju vad svaret skulle bli. Men fick ju såklart göra det iallafall och då var det som väntat: Du måste åka till akutmottagningen! Har du någon som kör? frågade hon och jag sa att det ordnar sig säkert. Sen kom en ny smärtattack och antagligen hördes det ganska tydligt :-P för hon ba: Men har du SÅ ont??! Då måste du ringa ambulans - 112" *mmm* svarade jag och låtsades som om jag faktiskt tänkt göra det.

Fuck no! Min kropp har lurat mig så förbannat många gånger och jag tänker inte bli lurad en gång till. Min kropp har lekt "Peter och vargen" tillräckligt och nu köper jag det inte längre. Så vi la på och så bara låg jag där. Tänkte "ambulans? haha troligt att jag tänker låta någon komma in i mitt stök och absolut inte när jag ligger i sängen i bara trosor". Sen fick jag en ny smärtattack och tankarna byttes till "GE MIG EN AMBULANS ELLER SKJUT MIG".

Ringde M och lipade lite, hans bil är trasig så han kunde inte komma. Men min hjälte Victor fick hjälpa mig. Ville ha mina kläder och en väska packad. Viktig sak nummer 1 ner i väskan: min lilla laptop :-D SÅKLART och sen lite annat krafs.

Kollade klockan, barnen MÅSTE till dagis - Victor klädde på och jag kämpade mig till sittande och då blev det en aning mer uthärdligt så jag kunde krypa ur sängen ner på golvet. Sen dess känns det mycket mycket bättre. Nu har jag bara ont men fungerar iallafall! Så jag tänker inte åka till akuten och anledningen är naturligtvis att jag ändå har en tid på vårdcentralen om ett par timmar och håller det sig som nu är det helt lugnt känner jag.

Victor lämnade sina bröder på dagis (ja ni ser ju vilken hjälte jag har här hemma som räddade mig totalt).

Nu är han i skolan och här sitter jag och väntar på min tid på Vårdcentralen. Måste ju fått någon sträckning eller något? Men kommer det i smärtattacker? Kan ju inte vara något akut eller farligt iallafall eftersom det nästan gått över. SKITKONSTIGT är det iallafall.

Ja ...GODMORGON eller något ;-)

Nu blé d kväller. Vaffö då da?

Tog en powernap när jag nattade Elmer för ovanlighetens skull ;-) Nu är jag laddad för nattens skolarbete och sitter och hinkar kaffe. Gott det.

Idag har jag varit på Engelska C och Litterär Gestaltning. Börjar dra ihop sig ;-) Om en vecka ska vi läsa upp våra noveller bwahahahaha :-) kul kul :-)

Imorgon är det Organisation & Ledarskap på schemat och en jäääkla massa filosofi-plugg. Vi ska tydligen ha gjort något arbete som ska lämnas in på fredag. Måste ta reda på vad det är vi ska göra egentligen ...ja och GÖRA det också hahaha bra planering och framförhållning här som vanligt. På måndag ska jag vara klar med ett ordentligt eget arbete i Biologi B. Jag har inte fattat uppgiften riktigt, absolut inte satt igång och tycker det kommer bli svårt och krångligt. Men ja, jag vet ju vad jag har att göra i helgen då iallafall ;-) BARNLEDIG! Vilken jävla tur rent ut sagt.

Nej, det här inlägget är redan tråkigt så det räcker så jag avslutar här. Finns ju ingen mening att göra det både tråkigt och LÅNGT! ;-)

Ha det gött!




Lägger upp något fint och färgglatt för att ljusa upp inlägget ;-)