Nu tackar jag för mig
Jag har bloggat av och till i 8 år, varav de senaste drygt 3 åren i den här bloggen och jag känner nu att jag är färdig. Jag har bloggat färdigt. Det är lite blandade känslor dock. Dels; jag hinner inte/jag orkar inte/jag är för gammal för sånt här/jag vill inte hänga ut mitt och barnens liv mer osv. och dels lite rädsla inför att släppa taget. Att inte "kunna" skriva mina tankar och automatiskt ha ett par tusen personer som läser det jag tycker och tänker.
Det är ett stort kliv att ta, men det känns rätt och är något som vuxit fram under flera veckor nu. Det jag vill dela öppet skriver jag på Facebook och privata saker tar jag med familj och nära vänner och mitt "SE MIG!"-behov finns inte längre kvar så som förut. Det känns konstigt, eftersom det varit en så stor del av min personlighet. Att förlora den delen är verkligen inget negativt, men jag kommer antagligen aldrig tappa det lilla av det som finns kvar av det. Jag kommer alltid dela med mig av mina åsikter ljudligt och jag kommer aldrig vara tyst när jag TYCKER.
Varför behåller du inte bloggen och bara skriver ibland då? FÖR ATT det bara är en otrolig press att bloggen ligger och väntar på mig att jag ska skriva. En känsla av att jag måste uppdatera, fast jag inte har något att skriva.
Mina barn har visats tillräckligt och jag känner inte för att dela med mig av deras liv mer nu och mitt liv består av mina barn nästan till 100% och resten, det som är mitt eget, vill jag inte heller blotta för hela världen. Det räcker nu. Jag kommer äntligen bli färdig med Komvux i juni, men det är en tuff termin med mycket jobb då jag måste lyckas med Matte B *fjärde gången gillt* ;-) och till hösten börjar jag på högskolan. Jag hinner inte blogga och jag vill hålla allt detta för mig själv, för vänner och familj.
Det är möjligt att jag i framtiden börjar blogga igen, med någon annan inriktning, något annat ämne än "Här är mitt liv - varsågoda". Den här typen av blogg blir det aldrig mer. Aldrig mer visa upp det som är privat, aldrig mer visa upp våran vardag och vårt liv på det här sättet.
Den här bloggen kommer att få ligga kvar. Det är ju ändå över 3 år av mitt och barnens liv och mycket har hänt dessa tre år. Jag är inte redo att radera det, men det kommer kanske så småningom. Dessutom finns det säkert sådant som kan vara till hjälp för andra. Allt jag skrivit om LCH till exempel. Länkar till min blogg hamnar ganska högt upp när man söker på vissa saker på Google.
Av alla inlägg i min blogg är det ändå en del av inläggen i kategorin "Råd, Hjälp och Information" som jag känner mest för och vill dela med mig av.
Hur får man sömntrygga barn?
VIKTIGT OM BARN I BIL
Viktig information till alla gravida!
Ersättning ska inte ersättas!
Viktigt - om organdonation
Sen avnavling - barnets födslorätt
Bär ditt barn!
Amning
Ett annat inlägg, ur en annan kategori, som jag själv tycker är läsvärt:
Vaccinera eller inte?
Jag kanske kommer uppdatera detta inlägg med fler länkar till inlägg som jag vill ha med i mitt "slutord" i bloggen, vi får se.
Slutligen, det självklara och mycket viktiga;
Ett enormt stort och innerligt tack till alla som följt oss genom åren, alla som stöttat, alla fina kommentarer. Det har betytt oerhört mycket för mig. Det är något jag inte kan beskriva i ord ♥
Ha det gott allesammans!
Allt har ett slut antar jag, inget är för evigt, så även med ditt bloggande. Vad trist :/ jag som följt dig i så många år, vilken tomhet fast jag inte känner dig, konstig känsla. Men jag tycker du är stark som gör detta beslut och jag önskar dig lycka till i framtiden med skola, barn & familj och att du kommer att må bra :)
Ett klokt beslut!
När det inte känns rätt längre ska man sluta.
Jag är en av dem som följt din blogg. Du tar ett viktigt beslut och det verkar moget.
Nu vill jag bara uttrycka min respekt och mina välgångsönskningar både när det gäller dina studier och dina barn.
Jag kan verkligen förstå dig! Har nyss tveeggat mig på massa ställen som jag hängt på för mycket. Det är en lättnad!
Hej!
Jag har läst din blogg sedan ditt bråk med Kicki men ALDRIG kommenterat. Kollar nästan varje dag och tycker du har haft många bra åsikter, tankar och idéer som har bjudit på både tårar och skratt.
Det kommer kännas tomt att bloggen inte finns kvar och snopet att inte få följa hur det går för Elmer. Men jag förstår och respekterar ditt beslut och tycker att det är väldigt starkt och bra gjort.
Om du öppnar en ny blogg i framtiden måste du lägga en länk här.
Jag önskar dig all lycka och välgång och hoppas att du snart är färdig barnmorska.
Hälsningar
Emma
La tiden bli din beste venn, og vit at du setter spor, du er god du:)
♥ ♥ ♥
Tråkigt, men det känns ändå som ett bra och genomtänkt vad av dig. Önskar dig och pojkarna all lycka till!
Tack för denna tiden, hoppas på att följa dig på FB en del. kram Ann-Sofie
Håller med de andra och tror att du tar rätt beslut, även fast det kommer att kännas väldigt tomt efter dig. Med både glädje och sorg, skratt och gråt har jag följt din blogg sen du väntade "Hoppsan".
Jag önskar dig och dina underbart fina barn allt gott i livet, det är ni värda.
Men jag som var så sugen på ett par ElviLove byxor, kommer du att fortsätta sälja dessa på något sätt?
Sköt om dig!! <3
Då får man önska dej ett stort lycka till med allt i framtiden! :) Det har varit roligt att följa med en stund i erat liv. Jag började läsa när du blev gravid med "Hoppsan" och fått lära mig mycket under dessa år.
Så tack en lärorik tid! Jag bär med mig kunskapen.
Sköt om dig! Och dina fina barn! :)
Jag kommer sakna din blogg!
Önskar dig all lycka till med utbildningen, och allt annat i framtiden.
Kramar Jessica
Jag kommer sakna dina kloka ord och tankar men jag önskar dig all lycka i framtiden.
Kram!
Hej Beckah!
Tack för att du delat allt detta med oss och jag önskar dig all lycka i framtiden!
Jag vill också tacka för att du hjälpt mig att få amningen att funka! Det var så tufft i början med min lilla tjej (nästan som en brottningsmatch varje gång vid bröstet), då kom jag ihåg att du skrivit om amning med lite tips på tekniker och så läste jag och fick tillbaka självförtroendet. Hon är nu fem månader och ammar fint. Tack!
Jag önskar jag kunde kram dig på riktigt, jag tycker du är så otroligt stark och fin.
Kram
Vad tråkigt :( Men lycka till i livet önskar jag er nu! Har varit trevligt att få följa er en stund :D Kram
Jag kommer att sakna din blogg!!! Lycka till med livet! Kramar Lova
Stort lycka till Beckah i framtiden, och all lycka till dina pojkar!
Det gör du rätt i Beckah! Lycka till med skolan och jag önskar dig all lycka i livet till dig och dina pojkar!
Kram =)
Håller med de som skrivit ovan, det är nog ett bra beslut. Vill man inte blogga mer, så ska man inte blogga mer.
Men jag kommer sakna dina blogg! Har följt dig ända sedan du var gravid med Elmer.
Lycka till med allt, både till dig och dina pojkar!
Jag förstår dig helt. Slutade själv blogga för ett år sedan av just samma orsak. Det blev för privat och det kändes som att man växte ifrån det.
Klart kommer jag sakna att besöka din blogg. Det har känts underbart och få den lilla inblicken i ert liv.
Önskar dig lycka till med komvux och barnen.
Och ett STORT tack till dig. Tack för att du är du.!
Så gulliga ni är rörd :-)
Tack <3
Tråkigt, men om det känns rätt för dig så får vi andra foga oss efter det! Ett atort lycka till ska du ha iallafall! :)
Glad jag har dig på FB åtminstone, så jag inte "förlorar" dig :) Puss!
Rekommenderar http://www.bloggtillbok.se/ - så får du din blogg som en bok :)
LYCKA TILL med allt skola ,barn och allt annat i ditt liv.Det kommer kännas tomt att inte få följa dig och dina goa ungar. KRAM Åsa
TAck för den tiden! Kommer sakna.. <3
Jag vill bara säga en sak, och det är Lycka Till Med Livet! Lycka till med barnen och din framtid. Det är du väl värd.
Wow, vilken otrolig utveckling du har gjort! Det låter sunt att bevara delar av sig själv till nära och kära. Ha det gott!
Jag saknar dig beckah.
Förhoppingsvis är det ditt eget beslut - inte något dig påtvingat.
Saknar dig blogg!!
Saknar dina kloka ord!Saknar råd hjälp och information!!
Men jag hoppas det känns bättre nu när du inte "tvingas" blogga och att allt löser sig för dig!
Kram Becka!!!
Jag saknar din blogg. Kan du inte starta en ny, en låst blogg där du godkänner besökarna?
Senaste anonym:
Det är inte bara delen med att hålla vårt liv privat som gjort att jag slutat blogga, utan mest att jag inte har ork och tid. Det har gått lite drygt en månad sen det här sista inlägget och inte en sekund har jag saknat bloggandet.
Men roligt att folk gillade min blogg :-)
Vad sorgligt att se att du ska sluta nu när jag precis hittat dig..
Min barndomsvän (nu 23 år) har samma sjukdom som din son och det var min mamma som skötte om henne som liten som dagmamma. Blev riktigt förvånad när jag läste och såg att din lille har samma då jag aldrig stött på någon förutom min vän.
Önskar er allt gott!
Tänk att jag saknar dig frotfarande.
Tycker du gör rätt i det. Privatliv är högt på listan när man har barn o famílj. Jag har dock inte följt din blogg hamna här när jag sökte på nått. Trevlig läsning det lilla jag tittat på. Ha ett underbart liv och all lycka.
Yess äntligen slipper man dig och man slipper läsa massa skit ifrån din mongo blogg :-D ÄNTLIGEN straffade gud dig :-D
Men kära nån! Sluppit läsa min blogg har man ALLTID gjort, att läsa den är ett val.
Hur jag straffats förstår jag inte? Att sluta blogga är något jag ville göra och jag trivs väldigt bra med att låta bli att blogga.
Något annat straff har jag inte heller sett till, mitt liv är bättre än någonsin förr :-)
Ha det gott i din bitterhet och glad sommar på dig.
