När jag nu ändå tog upp det här med vaccinationsbluffen så kan jag ju skriva lite allmänt mina åsikter om det här vaccinet och varför jag valt att vaccinera mina barn.

För det första är det inte direkt något jag ens funderat över eller tvekat på då det känts helt självklart. Det gjorde det när Victor var liten och debatten var som hetast och det gör det även nu med Elmer trots oron att det ska kunna trigga igång hans sjukdom, LCH.

MPR-vaccinet är ett skydd mot Mässling, Påssjuka och Röda hund. Tre barnsjukdomar som är så pass otrevliga och farliga att barnen mår bäst av att slippa få dem. Tre sjukdomar vi försöker utrota. Ju fler som vaccineras desto mindre risk att virusen kan spridas och leva vidare. En ovaccinerad person riskerar att bli smittad och riskerar i sin tur att smitta andra.

Jaha? Men om jag inte vaccinerar mitt barn och mitt barn smittar ett annat barn så är ju inte det min huvudvärk, då får väl det barnets föräldrar ansvara för att de inte vaccinerat sitt barn! Fel! Så enkelt är det inte! Det råkar ju faktiskt vara så att alla inte kan vaccineras! Dessutom kan man smitta ett barn under 18 månader som inte ännu hunnit få vaccinet, utöver alla dem som inte kan alls.

De barn som inte kan få vaccinet är de allra svagaste barnen, de som faktiskt också förmodligen skulle dö av att smittas. Cancersjuka barn under behandling till exempel - de kan inte vaccineras! Den möjlighet vi har att skydda de svaga barnen från smitta är att se till att VI ANDRA vaccinerar oss och vaccinerar våra barn.

Att vaccinera sitt starka friska barn handlar alltså inte bara om att skydda det barnet från dessa sjukdomar utan handlar också om SOLIDARITET! Att se till att inte sprida en smitta som kan döda andra barn. För mig känns det oerhört viktigt. För mig är det mycket mycket värre att sprida en smitta som kan döda andra barn än att mitt barn får autism.

Nu var ju den omskrivna studien en bluff så ser man till den så finns ingen risk för autism pga vaccinet men om det hade gjort det så hade jag ändå inte tvekat. Autism är inget som skrämmer mig när jag jämför med att riskera att döda andras barn. Dessutom så hade risken, om den funnits, varit så ofantligt liten ändå att det känts helt irrelevant - vaccinet ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet av en anledning, det är inga trevliga sjukdomar och jag vill inte att mina barn ska få dem. Väldigt enkelt.

Elmer hade mycket väl kunnat vara ett av de barn som inte kan vaccineras utan behövt förlita sig på att andra tar sitt ansvar och vaccinerar sina friska barn. Om Elmer haft en aktiv sjukdom med behandling hade han inte kunnat få vaccinet och jag är fortfarande inte helt säker på hur vi kommer att göra. Han har sin BVC-tid i mars och det beror på hur läget ser ut i mars. Har han mycket tecken på en aktiv sjukdom som utreds kommer vi antagligen skjuta på det.

Jag har frågat professor Ken McClain och han erkände att det är svårt att avgöra i Elmers fall, normalt sett rekommenderar han det för alla barn som inte är under behandling men det är svårt med tanke på att ett vanligt virus i somras tycktes trigga igång ett återfall i huden. Vaccinet innebär att man utsätter honom för små mängder av tre virus som skulle kunna göra samma sak. McClains råd blev till slut att låta honom få vaccinet om läget är lugnt.

Jag frågade samma sak när vi träffade onkologen i december på Drottning Silvias. Han var också väldigt osäker och sa att det får beslutas utifrån läget, om det verkar lugnt med Elmer eller om han har mycket symptom och konstigheter just då.

Den som slutligen kommer att få avgöra är Elmers barnläkare i Borås men nu får vi ju först se om det är en aktiv LCH i öronen och gärna få svar på om det är aktivt i mag-tarm-systemet också. Jaja, lite orättvist uttryckt såklart, det är inte hon som slutligen avgör - det är såklart jag själv, men jag vill vaccinera Elmer, det är mitt beslut, OM det är rekommendationen från Borås.

Det här är min syn på 18-månadersvaccinationen.