Näe, det är ingen flicka...
Det finns INGA skillnader på bebisar utöver just själva snoppen och snippan, men det brukar eventuellt gå att gissa sig till genom att titta på kläder, accessoarer osv. Men tack och lov går inte det heller alltid. Jag och många med mig struntar ju i färger och köper de kläder vi gillar till våra barn, oavsett om de hänger på pojk- eller flickavdelningen.
Men jag tycker ändå att det är väldigt väldigt märkligt att ALLA som träffar min Elmer tar för givet att han är en flicka. Inte så där så de frågar "är det en pojke eller flicka?" Nej, de tar för givet: "Vad heter hon?" eller "Hur gammal är hon?".
Detta även när han är klädd i ordentligt klassiska pojkkläder från topp till tå. Hur kommer det sig? De som tagit fel brukar ursäkta sig med att han är så söt. Jaha, kan inte pojkar vara söta? Det är ungefär den mest idiotiska förklaringen man kan ge.
Det gör mig verkligen ingenting, jag svarar bara "Han heter Elmer" eller "Han är si och så gammal". Kunde inte bry mig mindre. Personen som frågat brukar däremot bli lite generad. Ibland låtsas jag som ingenting och svarar bara "x månader gammal" så får frågaren fortsätta tro att det är en tjej om hen vill.
Hett tips till er som inte vågar fråga och inte vill gissa: Vänd er till bebisen och säg "Hej sötis! Vad heter du då?" med lite tur kommer bebisens medföljande vuxne att svara ;-) oftast har barnet ett namn som avslöjar könet, om inte så får man fortsätta ställa kluriga frågor tills den vuxne säger han eller hon :-)
Inte för att jag kan förstå varför det är så viktigt att veta kön?
Är det för att man inte vet hur man ska förhålla sig till barnet? Hur man ska se på barnet? för det ÄR så att man har olika syn på flickor och pojkar och det finns olika förväntingar på hur flickor och pojkar ska vara. Kom inte och påstå annat. Jag säger inte att det är bra, TVÄRT OM är det ju rent förjävlingt men det ÄR så.
Så är det även för mig som faktiskt tänker mycket på sånt här och verkligen försöker anstränga mig att låta barn vara just BARN och inte söta flickor/tuffa pojkar. Jag är uppfostrad och uppvuxen i ett samhälle som gör skillnad mellan könen så självklart är jag färgad av detta men jag försöker ändra mig och jag försöker skapa en annan bild hos mina barn. Jag uppfostrar inte pojkar. Jag uppfostrar tre barn som ska bli trygga, självständiga, jämställda och respektfulla vuxna.
Fråga till er föräldrar som läser: Uppfostrar du pojkar, flickor eller BARN?
Ett barn. Utan snippa.
Lova har fått sällskap inatt :-(
Har du råd med en påse godis? Ett paket cigg? Köper du skvallertidningar? Skickar du en massa flamsiga SMS? Har du köpt hem en flaska vin till helgen?
Hade du kunnat avstå från något av detta om du kunnat rädda ett barn från att dö? Självklart hade du det. Men varför gör du inte det då?
Lovas spargris till förmån för barncancerfonden växer - men på tok för sakta!
Jag är VERKLIGEN inte rik - ALLS! Tvärt om men självklart kan jag avstå från något strunt för att istället bidra till forskningen, jag har skänkt många många gånger. Nu senast 500 kr till Lovas spargris. Nästa barn som dör i Lovas ovanliga cancerform kan vara mitt barn - ett DITT! För ett år sedan var Lova en sprudlande, glad och frisk femåring. Nu är hon en ängel. Vad gör ditt barn om ett år?
I natt fick Lova sällskap :-( jämngamla vännen Wera tog på sig sina änglavingar, fattade Lovas hand och flög iväg klockan 00:20 - exakt samma tid som Lova tog sitt sista andetag för några dagar sedan.
Idag vill jag att du gör ett val, ett viktigt och vettigt val! Skippa kvällens chipspåse och skänk istället 20 kronor till Barncancerfonden. kan du ge mer - BRA! Men även 20 kronor är bra. ALLA som har råd att sitta på nätet kan också ge 20 kr och klarar man inte det får man fan sluta röka eller vad det nu är som gör att man är så överdrivet fattig.
Gå även med i gruppen LOVAS SPARGRIS på Facebook och sprid länken vidare genom att dela.
Är jag kall, hård och obehaglig som lägger press på folk och får deras samvete att svida? Japp, absolut och inte skäms jag för det heller! Det är inte jag som behöver skämmas...
2-åring som röker 40 cigg/dag!
Ardi Rizal är 2 år och röker 40 cigg om dagen! Mamman ursäktar det hela med att pojken är så beroende att han blir helt galen om han inte får sina cigg så därför tar de inte ifrån honom dem. Pappan ser inget problem alls "Jag tycker han ser rätt frisk ut, vad är problemet" tycker pappan (!)
URK! Sanningen är att pojken mår riktigt dåligt, ja jag tycker faktiskt det syns på hans hud också hur bra hans kropp mår!
Men å andra sidan känner jag barn som "rökt" lika många cigg per dag medan de låg i sin mammas mage också så...
LOVA - finaste Lova :-( *gråter*
Nu har världens finaste Lova farit vidare till en bättre plats <3
Vi är många som följt hennes kamp genom mamma Anna-Marias blogg: http://bambinidolce.blogg.se/
Man kan välja att hålla distans, skydda sig själv. Det gjorde inte jag. Jag tog till mig Lova och hennes historia och släppte in henne i mitt hjärta. Det är inget jag ångrar, trots den smärtan jag nu känner. Lova är värd varje liten tår. Det enda jag kan tänka är att om det känns så här smärtsamt för någon som inte ens träffat detta underbara flickebarn, hur måste det då inte kännas för alla som har det? Alla Lovas vänner och bekanta och framförallt; familj! Alla mina tankar går till er ikväll! <3 <3 <3
Lova har lämnat ett stort tomrum efter sig men hon skänkte väldigt mycket till världen på sina 6 år. Förrutom kärlek och lycka i den egna familjen så har Lova skänkt oss alla ett viktigt budskap om att vara rädda om varandra och ömt vårda den tid vi har tillsammans. Hon har även skänkt massvis av kunskap genom sin sjukdom. Kunskap som kanske kan vara till nytta för andra barn i framtiden. Lova hade en extremt ovanlig Cancer.
Nu ikväll har jag skänkt ytterligare 500 kronor till Lovas spargris till förmån för Barncancerfonden och jag vill uppmana ALLA både privatpersoner och företag att göra det samma. Ge det din plånblok klarar av, varje liten gåva är betydelsefull.
<3 <3 <3 LOVA du lever och finns för alltid i minnet hos många hundratals, tusentals människor. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Tack för allt du gett oss alla <3 <3 <3
^^LOVA^^ 2003-12-04 - 2010-05-22
LOVA! Du fattas världen!
http://bambinidolce.blogg.se/
Appropå att förstöra barn...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article7147804.ab
Jag vet inte ens vad jag ska skriva, så jag citerar bara från artikeln:
"Trots att Elin bad om att placeras med sin dotter tvingades de skiljas åt efter fem månader. Då stal hon tillbaka sitt barn – två gånger. Nu har beslutet om omhändertagande enligt LVU (Lagen om vård av unga) hävts och Elin ska få återförenas med baby D"
Hoppsan, det blev visst fel, förlåt för de förstörda första 2 åren i bebisens liv.
13-åring slog ner rektorn
Tackar som frågar eller vad man ska säga?!
Ja det är så att en pojke i sexan i en skola här i Marks kommun slagit ner sin rektor, knockat henne till marken helt enkelt. Rektorn är min sons förra rektor och pojken är min sons nya klasskompis till hösten. Grattis!
HERREGUD! vad är det med barn nu för tiden? :-o *rysa*
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7107165.ab
Min Victor är för övrigt bara 11 år och fyller 12 år i augusti (han har hoppat upp en klass).
Lova gror vingar...
Det blir inget mirakel :-( fina fina Lova avslutade sin strålning idag,
man gör inget mer nu.
Det gör så ONT! Underbara Lova! Dagar, kanske veckor. Det känns så vidrigt att föreställa sig att vara Lovas föräldrar just nu. Att vara mamma till en fantastisk liten tjej som är redo att flyga iväg...
Lova - före mardrömmen började
DJÄVULSKA SJUKDOM! Jag hatar den så hett så hett!
Ge ditt bidrag till forskning! Hjälp forskarna hitta sätt att rädda barn som Lova i framtiden!
Underbara fina Lova, jag kommer ALLTID bära med mig minnet av dig och jag önskar dig en fin och lugn sista tid, fylld av kärlek och värme <3 Det finns inga ord...
http://bambinidolce.blogg.se/
Om att få ett annorlunda barn
Grundtanken och andemeningen med texten passar in på lite av varje; att få ett prematurbarn, barn med handikapp, sjukdomar eller diverse syndrom.
VÄLKOMMEN TILL HOLLAND
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester – till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: ”Välkommen till Holland!”
”HOLLAND?” säger du. ”Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien.” Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt. Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: ”Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det.”
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.
Originaltext skriven av: Emily Pearl Kingsley
Uppdatering:
Efter ett tips från min syster A så måste jag uppdatera med den här vackra texten som jag hade glömt. Den handlar om när man drabbas av något mycket svårare än att "bara" få ett annorlunda barn. Den handlar om när man faktiskt till och med förlorar ett barn....
Den gamla själen
Det var en gång en gammal, gammal själ som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också.
Ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten.
För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste männsikolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade redan gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin männsika med iver, förundran och tankar av alla de slag.
-Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.
-Men din tid till sammansmältningen är så kort, varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
-Jag vet, sa den gamla själen. Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.
-Så låt det bli som du vill, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen.
Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge som strödde glädje över den från den dag han föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från evigheten.
-Men har du inte väldigt kort tid kvar? viskade mammans själ till den gamla själen i den lille pojken.
-Tiden är kort, men glädjen är stor, svarade den gamla, gamla själen.
Och fastän mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte oss själva ens. Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.
Men gossen växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han också.
Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat. Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då sammansmältningen skulle ske.
Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sign till ceremonin, och måste lyda. För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död.
Deras sorg var oerhörd, just som Vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.
Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den.
Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.
Ur boken "Jag saknar dig, jag saknar dig" av Peter Pohl & Kinna Gieth
Låt barn vara BARN och ha BARNkläder!
Nina Ruthström har startat en namninsamling mot den könsspecifika indelningen av barnkläder. Listan ska skickas till butikskedjor som till exempel HM, kappahl, lindex med flera.
Maila länken, blogga om det, facebook'a, låna gärna bild och text. Ju fler ju bättre. Tänk på att inte hitta på namn och skriva under flera gånger, för den räknar unika ip-adresser så det ser bara oseriöst ut, men flera vuxna i samma hushåll kan givetvis skriva under!
Jag snodde detta rakt av hos Lady Dahmer :-)
http://ladydahmer.blogg.se
Att abortera ett litet barn
Jag vill klargöra från början att jag inte är emot abort. Jag tycker att abort är en rättighet som ska finnas kvar, så det är inte aborten som sådan jag sätter mig emot utan hur lättvindigt och sent man kan göra en abort i Sverige idag. Det görs 35.000 aborter i Sverige varje år, medan det föds ca 100.000 barn.
Vi kan väl börja med att gå igenom faktan om hur det är.
Idag har vi fri abort till och med vecka 18. Efter vecka 18 får man fortfarande göra abort i några veckor till, upp till och med vecka 22. Men under dessa veckor måste man ha Socialstyrelsens godkännande. Det kan handla om allt från enkla sociala skäl (jag vill inte vara ensamstående och pappan har dragit) till allvarliga fysiska fel hos barnet (Akrani - barnet saknar skallben) eller hos mamman (hon dör om graviditeten fortsätter) ja och allt däremellan. Man kan få lite vad som helst godkänt som giltigt skäl faktiskt. Det förs statistik över detta. Lagen säger att det ska finnas synnerliga skäl men ändå så godkänns 99% av alla ansökningar som handlar om medicinska skäl och 70% av alla ansökningar som handlar om sociala skäl.
Hur tidigt kan man då å andra sidan rädda ett barn? Ja i Sverige brukar man säga från vecka 23. De flesta sjukhus har en gräns för när de försöker rädda och när de låter naturen ha sin gång om det skulle hända något som gör att förlossningen sätter igång, inte går att stoppa och barnet kommer ut.
Det finns alltså i princip ingen som helst marginal mellan den vecka man får göra abort och den vecka man räddar ett barn.
Där till måste vi dessutom komma ihåg att det finns en felmarginal på +/- 2 veckor ungefär, en graviditetslängd går oftast inte att säga exakt. Jag tror att de flesta kan räkna ut hur sjukt lång överlappning det alltså kan bli mellan abortgräns och räddningsgräns. Totalt orimligt. Lagen säger att man inte får abortera livsdugliga foster, dvs barn som skulle kunna leva utanför livmodern men ändå gör man ju faktiskt i praktiken just det.
Sena aborter, såkallade två-stegs-aborter går till så att man först får medicin som ska avliva barnet, därefter får man komma tillbaka till sjukhuset för att genomgå en förlossning. Förlossningen sätts igång med ett slidpiller och sedan blir det helt enkelt som en helt vanlig förlossning men med en minibebis. Man kan såklart även få annan och starkare smärtlindrig än vid en vanlig förlossning eftersom man inte behöver ta hänsyn till barnet.
Ut kommer ett dött foster - i bästa fall. I värsta fall kommer det ut ett levande barn. Groteskt och sorgligt men tyvärr helt sant. Det finns mängder av stackars sköterskor som genom åren vittnat om sådana upplevelser. Där de tagit emot små barn som kippat efter andan, försökt kämpa för livet, gnytt. Vissa har levt i timmar innan deras små kroppar slutligen gett upp.
Små friska barn, barn som VILL leva, barn som KÄMPAR. Barn som, om de hade fötts av en annan mamma en vecka senare, hade räddats med alla resurser.
Är det inte vidrigt så säg?!
Gränsen för att rädda ett barn i Sverige ligger som sagt i vecka 23 ungefär men "världsrekordet" är tidigare än så. Det finns en handfull exempel som fötts och överlevt i ännu tidigare veckor; ända från vecka 21. Barn som alltså hade varit unga nog att tillåtas aborteras bort.
Se bara på mamman i danska serien Unge mødre, Nadia. Hon födde en son redan i vecka 19. Eftersom han var en 19-veckorsbebis gjordes inga räddningsförsök men detta lilla mirakel till pojk, Elias, levde helt på egen hand utan några maskiner - i TRE OCH EN HALV TIMME! Ett 19-veckor gammalt foster (som naturligtvis räknas som ett barn och inte ett foster eftersom han föddes levande). Visst får man ont i magen när man tänker på abortgränsen i vecka 22?
Lite statistik...
2009 gjordes 38 053 aborter i Sverige, vilket var en ökning från de 37 205 aborter som utfördes året före. Antalet tonårsaborter var 7561. 333 aborter utfördes den 18 graviditetsveckan eller senare. En av fyra graviditeter slutar i en abort, bland tonåringarna fyra av fem. Det är den högsta abortfrekvensen bland tonåringar i EU.
Under 2005 beviljades 335 aborter efter den artonde veckan. Skälen var fosterskada (54,3 procent), fysisk eller psykisk sjukdom (4,5 procent) och psykosociala skäl (41,2 procent).
Översättning av siffrorna ovan:
Fosterskada: allt från små skönhetsfel till småfel som downs syndrom upp till grava missbildningar som barnet inte kan leva med ryms inom denna.
Fysisk/psykisk sjukdom: allt från att mamman känner sig deprimerad till att mamman riskerar att dö om hon fullföljer graviditeten.
Psykosociala skäl: allt från att mamman och pappan gjort slut eller att mamman "bara" är 18 år gammal till att mamman har 10 barn redan och en man som misshandlar henne.
Vad är rimligt då?
Ja det är ju jättesvårt att säga men jag har min personliga åsikt och det är att gränsen för fri abort ska sänkas från vecka 18 till vecka 12. Detta skulle innebära att inga sena aborter var fria ( Sverige är det enda landet i Europa med fria aborter efter vecka 12). Mellan vecka 12-18 skulle det ändå finnas kvar en möjlighet att få göra abort, men då med socialstyrelsens godkännande, så som det idag är mellan vecka 18-22.
Jag skulle också vilja att det blev obligatoriskt med ett kuratorsbesök innan aborten och inte bara vid sena aborter (efter vecka 12) så som det är idag. I dessa kuratorssamtal måste alternativ presenteras tycker jag.
Det måste dessutom läggas mycket mer resurser på alternativa lösningar än vad som finns idag. Ta tex en tonårstjej på 15 år. Blir hon gravid så erbjuds hon inte speciellt många valmöjligheter, iallafall inte stöd och stöttning i några andra val än just abort. Att behålla ett barn i den åldern är skitjobbigt. Inte själva barnet - utan samhället gör det jobbigt Medan en abort är oerhört enkelt och lättvindigt. Det finns tjejer som gör 4-5-6 stycken aborter eller ännu fler. Detta är inte okej! Abort ska vara en nödlösning, inte användas som ett preventivmedel.
Det är inte rimligt att man ska kunna göra abort ända upp till vecka 22, utvecklingen har kommit för långt! Vi kan rädda barn tidigare och tidigare och vi har bättre och bättre utrustning för fosterdiagnostik så idag kan vi hitta allvarliga fel och sjukdomar hos fostret långt tidigare och mycket snabbare.
Vad tycker du?
Helt okej att jämföra barn
Nästan alla jämför barn, det i sig är inget konstigt. Det beror helt på av vilken anledning man gör det eller på vilket sätt. Allra vanligast är ju att man jämför sina egna barn, alltså jämför syskonen. Varför? För att det är intressant, spännande.
Jag älskar att jämföra, kolla utveckling, följa ett visst barns utveckling. Jag faschineras av sånt, jag tycker det är jättespännande. Kollar gärna på filmer på Youtube på 6-månadersbebisar som går eller tvååringar som dansar som små gudar eller treåringar som spelar piano helt galet bra osv.
Jag har tre tidiga barn och BELIVE ME, det är INTE en dans på rosor eller roligt. Jo självklart är det fantastiskt kul när de lär sig något nytt - sitta, säga mamma, gå osv men det har ju inget med åldern att göra, man blir ju lika glad NÄR ÄN det händer!
Hade Elmer tagit sina första steg till hösten hade jag ju blivit MINST lika glad och MINST lika stolt som jag blev nu när han gjorde det. Samma sak med alla andra utvecklingssteg. Mina barn har inte varit tidiga på ALLT så jag vet ju själv att jag blir lika glad när något sker senare som när det sker tidigt.
Tyvärr är det många som stör sig på mina tidiga barn, ska tävla osv. Tycker att jag skryter när jag berättar om deras utveckling. Det skiter jag i. Jag har samma rätt att vara glad och stolt och prata om mina barn som mammor med medelsnabba eller sena barn. Så jag håller inte tyst, jag berättar om mina tidigara barn och sticker det i ögonen på någon så är det deras problem.
Som tur är så har jag haft turen att han jättefina vänner med jämngamla barn varje gång barnen varit små. När Victor var liten så hade jag en bästa vän som hette Maria som hade en jämngammal Sebastian. Inte ens enda gång fanns det någonting negativt eller tjurigt över att Victor var tidigare på saker. Vad fan spelar det för roll lixom? Sebastian var lika underbar för det även om han kröp någon månad senare och vi var väl lika bra kompisar även om våra barn fick ha sin egen utvecklingstakt.
När Alvin var liten så var jag en del med min vän Pauline som har en jämngammal Kevin. Inte FAN satt hon och surade över att Alvin lärde sig krypa och gå tidigare. Tvärt om tyckte hon det var jättekul och häftigt. Lika kul och häftigt tyckte jag att det var sen när Kevin började prata, långt före Alvin. Skitballt, roligt och faschinerande. Så jäkla sött!
Nu har jag haft samma tur igen, jag har en jättefin kompis, Johanna, som har en jämngammal Alex, världens mest ljuvliga Alex. första gången jag träffade Alex så var han en dryg månad och låg i min systers famn med världens leende och charmade henne och jollrade REJÄLT! Avancerat joller. Jag föll pladask för den lille sötkorven. Elmer hade ju knappt gjort ett pip ifrån sig och är än idag ganska svårflirtad och dröjde länge med att jollra osv i jämförelse med Alex.
Jag tycker det är jättekul att följa Alex språkutveckling och är superglad över hans framsteg. Nu pratar han flera ord, pekar och säger "Där" och "titta" och sånt. Det gör verkligen inte Elmer. Elmer kan knappt säga mamma och pappa. Nu råkar Alex vara ganska tidig motoriskt också även om Elmer haft ännu lite mer bråttom men inte fasen hänger Johanna läpp för att Alex började krypa några veckor senare. Herregud! Tvärt om så är hon lika glad över Elmers framsteg som jag är över Alex framsteg.
Klart man kan loch får jämföra - för att det är spännande och kul men om det blir en tävling? Nej då är det bara sjukt och äckligt! Det är bara folk som tävlar som stör sig på att man berättar om sitt tidiga barn. Andra förstår att alla mammor vill prata och vara stolta, oavsett barnets ålder när utvecklingen sker.
Det finns till och med folk som tror att jag och andra med tidiga barn tvingar fram utvecklingen. hahahaha, var min gäst: Varsågod och FÖRSÖK. Ta random 7-månadersbebis och få den att gå så ska du få se att det inte GÅR att tvinga fram sånt. Försök lära en 3-månaderbebis att åla efter leksaker på golvet, varsågod, testa hur mycket du vill - så länge barnet inte är redo så kommer du inte att lyckas! det GÅR INTE ATT TRÄNA FRAM! Man kan underlätta eller försöka försena men det påverkar bara marginellt. Ett par veckor hit eller dit max.
ALLA är olika - detta gäller även bebisar! Låt barn utvecklas i sin egen takt - detta gäller även tidiga bebisar!
Welll bara för det... medan jag satt och skrev den här texten så lärde sig Elmer något nytt: ställa sig upp mitt på golvet till stående utan att hålla i något. Nästan som att han visste vad jag skrev om ;-) Om och om igen har han gjort det nu och jag fick med en av gångerna i ett filmklipp:
Limousinen var en besvikelse
Megabilarna, Ahlgrens limousiner, från Ahlgrens bilar smakar inte alls lika gott som de vanliga bilarna. Märkligt för de ska ju smaka samma, så det måste ha med formen att göra. Nej detta var ingen hit. Men ärligt talat, har någon av Ahlgrens bilars produkter varit en hit, utom just originalbilarna?
Visste du förresten att Ahlgrens bilar från början är ett misslyckat försök till att göra Marsmallows?
Förrutom limosinerna så finns det nu även en annan nyhet: Ahlgrens bilar saltlakrits.
Jag har inte provat. Har du?
Hur är bloggare i verkligheten?
Bilden man får av mig är att jag är kaxig, måste ha sista ordet, TYCKER hela tiden (om allt) och aldrig håller käft, aldrig låter någon annan få en syl i vädret. Egocentrisk och uppkäftig. Bland annat.
Den här delen av mig finns absolut IRL också men verkligen inte hela tiden eller ens ofta. Jag kan nämligen lika gärna vara väldigt tyst och tillbakadragen till och med nervös, blyg och generad.
Jag älskar att diskutera och i diskussioner om heta ämnen är jag helt klart den där kaxiga som man också möter på nätet när jag diskuterar. Då är jag nog väldigt mycket internet-Beckah men inte annars. Jag är rätt övertygad om att mina vänner upplever mig som hyfsat normal :-P
Nog om mig, nju tänkte jag prata om andra bloggare, några storbloggare. Ni som läser storbloggarna, blir ni förvånade sen när ni tex ser personen på TV? För mig är det både och. Jag tittade på Katrin Zytomierska och Foki hos Aschberg på TV8 häromdagen och blev faktiskt förvånad. Inte över Katrin, hon är samma härliga framåt och öppna människa även på TV som i sin blogg (Min favoritblogg bland storbloggarna)
...men FOKI! oh my god! Visst är hon mild,. ljuv och sockersöt i bloggen men jösses. Människan måste vara den mest blyga och tillbakadragna ever! Hon fick inte fram ett ord, fick tunghäfta och hade inga åsikter om någonting. fattar inte ens vad hon hade där att göra? Fattar inte ens hur hon kan få ihop sina blogginlägg för hon verkar ju inte ha en gåva för att få fram ord om man säger så. Visserligen består väl hennes blogg mest av bilder på söta saker och sånt men ändå!
Ja, det var förvånande faktiskt.
En annan bloggare som jag tror är heeeelt annorlunda är Kissie. Jag tror att hon är extremt blyg, osäker, har dåligt självförtroende, får tunghäfta, blir generad, tillbakadragen osv. Alltså den riktiga Alexandra. Däremot tror jag att hon nog kan plocka fram Kissie-personligheten även IRL så att hon klarar av att spela den där tuffa tjejen som bara trampar på alla andra.
Vad har ni för tankar eller erfarenheter kring det här?
Bilder från Push24.com
FAN också! Förbannade CANCER! :-(
Detta jag ska skriva om nu är ofantligt tungt, hemskt och jobbigt och det är svårt att få ihop ett inlägg men jag gör det ändå, för att det är viktigt. Viktigt att vi håller oss vakna, viktigt att vi hjälps åt att driva forskningen vidare. Alla barn med vingar, låt deras vingar få beskydda alla framtida barn med cancer genom att skänka ditt bidrag till barncancerfonden.
För en tid sedan la jag upp bloggen "Dolce Bambini" i bloggtipset (som då hette veckans blogg) och berättade om familjen med lilla sexåriga Lova som diagnostiserades med cancer i form av en hjärntumör i somras. Lova har kämpat på ända sen dess och allt har sett relativt ljust ut fram till nyligen då man upptäckte att Lovas cancer har spridit sig och blivit högmalign. Det finns inte så mycket mer man kan göra för Lova nu än att vänta, umgås, kramas och försöka göra Lovas sista tid så bra och så smärtfri som det bara går.
Lova har påbörjat en ny behandling och familjen hoppas självklart på ett mirakel in i det sista.
Mitt hjärta blöder för er och tårarna bara rinner över denna fruktansvärda jävla orättvisa! Jag VILL INTE att det ska få vara så hemskt att barn dör. Jag vill inte! FAN OCKSÅ! :-(
Lova - före mardrömmen började
Läste något inne i bloggen som gjorde mig helt bestört och gav mig magvärk; det finns tydligen IDIOTER där ute som på allvar skrivit till mamma Anna-Maria och kritiserat henne för att hon bloggar i denna svåra tid. Det här är bara rent förjävligt! INGEN människa orkar sitta och se på och inte få tömma ur sig, få ventilera. Gör man det så exploderar man till slut. Lovas mamma har valt att ha sin blogg som ventilation, något som faktiskt är både BRA och förståeligt. Hur fan kan man med att kritisera ett sådant val? Jag mår illa över folks sjuka beteende ibland.
Slutligen det självklara;
Besök Lovas spargris. Hennes insamling för Barncancerfonden och skänk ditt bidrag:
Underbara fina Lova <3
Låt oss alla be för ett mirakel!
Hahahaha jag ångrar mig :-D
Det kan ju visst vara kul även för vuxna! DET HÄR till exempel är riktigt riktigt kul!
Humor i min smak helt klart! Detta slår nylonstrumpan över TVn med hästlängder.
Klicka upp bilden
Så här står det:
"Fyra frågor till Andreas Utterhall, du är med på fyra BB-bilder i VK samtidigt. Hur kan det här komma sig?
- Ja, det är ju mina barn så det är klart jag ska vara med. Men jag förstår vad du undrar. Ska jag vara ärlig så var det en helt galen helg som det hände, det var min svensexa faktiskt. Sen blev det ju inget bröllop, av förklarliga skäl... Det är lite jobbigt att prata om. Samtidigt förstår jag att folk undrar så för barnens skull är det bästa väl att vara öppen med allt.Barnen är ju födda ganska nära inpå varandra, kunde du vara med under förlossningarna?
- Jag var faktiskt med på alla utom en. Det var mammorna som fick bestämma. Alla var helt fantastiska upplevelser. Den första förlossningen var lite chockartad, då minns jag faktiskt inte så mycket. Men vid den sista så var jag väldigt närvarande.
Är ni vänner, du och barnens mammor?
- Ja, i princip. Vi kan i alla fall prata med varandra.
Hur ska du fördela pappaledigheten?
- Ja, jag ska försöka få tid med alla barnen. Så mycket jag kan. Jag har fått ha ett särskilt möte med Försäkringskassan som varit hjälpsam. Vi tar det lite på uppstuds.
JESSICA WENNBERG"
Härligt med en liten skrattfest så här på kvällskvisten :-)
Fel eller rätt att lämna på dagis när syskon är sjuka?
Fick ett par gnälliga kommentarer om att lämna på dagis när man har ett sjukt syskon hemma.
Alvin är frisk och behöver få gå till dagis efter 14 dagars paus hemma med sjukdomar osv. Att Elmer är förkyld är för mig inte ett tillräckligt starkt skäl för att hålla Alvin hemma, ärligt talat och hade Victor inte haft lov hade han gått på skolan idag med och Mathias är på jobbet. Tänka sig!
JA, jag tycker att det är helt okej att lämna ett friskt syskon på skola och dagis om det sjuka syskonet hemma bara har en förkylning! En förkylning som dessutom suttit en vecka redan. Magsjuka tex är en helt annan femma. Då ser man såklart till att hålla friska syskon hemma från dagis men inte för en tramsig förkylning. Om alla ska vara hemma för att någon i familjen är förkyld så får ALLA vara hemma HELA TIDEN!
Vad tycker ni andra?
Fel eller rätt att lämna på dagis?
Aprilskämt
VARFÖR håller vuxna människor på med sån skit?! Okej att små barn leker "april april" men för fan - tidningar, TV, vuxna människor - lägg ner skiten!
I hate it! Ett OTROLIGT töntigt och barnsligt och trist fenomen!
Välja bort sitt barn
"Man måste ju ta den här drömchansen" menar mamman typ. WHAT?! snarare RISKEN att för all framtid förstöra sin dotters grundtrygghet!
Tösen var lika gammal som min Elmer är nu! HERREGUD! Jag skulle inte lämna honom i 10 veckor om jag så fick 10 miljoner! Jag skulle inte ens lämna honom 10 timmar i dagsläget för att vara med i TV och tävla om något fjant. Det längsta jag varit ifrån honom någonsin är 2 timmar och då har han varit med sin pappa (och En gång har han haft barnvakt, min syrra i 2 timmar).
Hur FAN kan man lämna en så liten bebis i 10 veckor? TIO VECKOR är lixom så länge att flickan kommer glömma bort sina föräldrar. Hon kommer att tro att hon är övergiven! Nä jag mår fan illa!
Vilken jävla egoism! Fruktansvärt dåligt av TV4 också att inte säga stopp när det kommer två idiotföräldrar som dessa och vill vara med! De borde inte skickat dem till Italien, de borde skickat dem till en barnpsykolog som kunde förklara för dem vilken tortyr de utsätter sin dotter för.
Efter psykologbesöket hade de kunnat åka vidare till en familjepedagog eller samtalsterapeut eller något och bett om akut hjälp med att jobba på anknytningen med sin dotter för uppenbarligen har de ingen!
Föräldragrupp
Att om vi inte ger våra barn pulvergröt så vill vi inte våra barns bästa...! "Vi vill inte att ni ger barnen hemlagad gröt. Ska de få i sig allt de behöver så måste de ha köpt gröt eller välling".
Jag--> :-o eeeh? Va? Vaddå MÅSTE? Klart man kan göra egen gröt! havregryn, smula ner blodpaltbröd och servera gröten med c-vitaminrikt fruktmos så järnet tas upp lättare. Dietisten: oo nej, det är verkligen inte alls lika bra.
Fan vad jag stör mig på sånt! Nu ger ju jag visserligen köpegröt men jag blir irriterad när vårdpersonal och liknande ska omyndigförklara en och säga att man MÅSTE ge dittan och dattan och gör man inte det så vill man inte sitt barns bästa. Jag känner många som verkligen inte vill ge sina barn köpt färdigmat, allra helst inte med en massa konstgjorda tillsatser.
Hon var väl inte helt bekväm med vegetariskt heller. "Det går ju med lakto-ovo, men man får verkligen tänka efter så man vet vad man gör, men Vegankost däremot är omöjligt i princip" var hennes budskap.
Men en sak hade hon iallafall koll på för en mamma som läst min blogg ang välling-ersättning frågade hur det är och jodå, dietisten kunde såklart bekräfta att rekommendationen är att fortsätta med ersättning hela första året om det behövs och att gröt och vällingmålen tillsammans ska vara max 3 :-)
Nästa vecka ska vi prata om relationer. När jag gick i den här gruppen då Alvin var bebis så minns jag att det blev en hel del diskussioner på just den träffen eftersom personen som håller i det ämnet är ganska så insnöad på gamla förlegade könsroller osv. Kan bli intressant att se om det är bättre nu 2 år senare.
Mer bajs
Monika undrar varför jag inte kan hålla honom över toaletten istället?
Jo Monika, så här ligger det till... Elmer är 5 månader och har korta ben. Han kan inte sitta på toaletten för hans lår är helt enkelt för korta. Om jag sätter honom på dass hamnar rumphålet typ på sittringen och om han skulle få för sig att kissa hamnar kisset på mig ;-)
Jag kan inte heller stå och hålla honom över toaletten för om jag står rak i ryggen så hamnar han så högt att han skulle bajsa och kissa ner hela rummet. Jag kan inte heller sitta på huk och hålla honom för då hamnar vi för långt ner.
Alternativet som finns kvar är att jag står och hänger med böjd rygg och har bebisen hängande fritt i luften. Det orkar varken min rygg eller mina armar tyvärr. Ja, jag HAR testat.
När han får längre ben får han sitta på toaletten så kan jag sitta på huk och hålla honom där men fram tills dess går inte det.
Potta funkar såklart men jag brukar inte släpa med mig en potta i bakfickan om jag ska vara ärlig. Brukar du?
Jag har alltså inte lärt mig ett jota av hela den här långa diskussionen och kommer således att fortsätta rasta bebisen i handfatet på offentliga toaletter.
Hemma hos oss finns det potta däremot och hemma hos andra tycker jag det är helt fel att bajsa i handfatet så där kommer han få skita i blöjan.
Så nu vet du och alla andra.
Annie äcklas och skriver att hon absolut aldrig skulle låna vår toalett.
Nej Annie, det gör du helt rätt i. Jag sköljer ur pottan i handfatet efter Alvin bajsat i den. I handfatet har jag även sköljt mängder av bajsiga tygblöjor då Alvin hade det. Närmast skötbordet står badkaret så jag använden den kranen vid blöjbyten. jag använder TYGtvättlappar så kan du ju räkna ut resten själv ;-)
Om Elmer är alldeles FÖR nerbajsad så tvättar jag av hela ungen under kranen istället för att stå och dutta med tvättlappar. Samma sak om han bajsar många gånger i rad så han blir röd, då tvättar jag rumpan under kranen med HANDEN (eeeeww) för att han ska slippa ont skrubbande (här är också en bra anledning till att EC:a istället för att använda blöja).
En bajsig Alvin har också duschats av i badkaret - mååånga gånger. Spela roll. De som bodde här innan kanske brukade fylla badkaret till bredden med koskit och bada i, det vet ju inte jag. Men det jag vet är att man brukar skura ur badkar och handfat.
Men nu till det äckligaste: Toalettstolen: gaaah vi B-A-J-S-A-R i den. Fatta va äckligt!
***
Hela grejen här verkar vara att alla bakteriefobiker råkat hitta hit? Folk som inte badar på badhuset och måste ha en näsduk emellan för att våga ta i ett dörrhandtag osv. Usch vilket begränsat och jobbigt liv ni måste ha. Visst tycker jag att det är äckligt med allt sånt som folk gör som man inte vet men ska man tänka på sånt vågar man ju inte gå utanför dörren.
Restauranganställda som spottar i hamburgaren, BH:n du köper som en svettig och skabbig tant provat i provhytten dagen innan, Bananklasen du får med dig hem som någon gubbe klämt på efter att han klöst sig i rumpan för att rövskägget kliade osv.
Ni som inte klarar av att leva ett normalt liv pga sånt här behöver söka hjälp ;-) ett tips bara.
Ja just ja, sen var det alla som kommer in och gnäller om att man pressar barnet, kränker barnet, tvingar barnet att växa upp, stressar osv :-D hahahaha ja, vad säger man? Jag har sett denna diskussion om EC hur många gånger som helst inne på familjeliv och det är lika pinsamt varje gång.
1. Barnet föds inte med blöja och klarar således alldeles utmärkt att bajsa och kissa utanför blöjan redan från start. Det är inget man behöver LÄRA dem att göra. Om man däremot stänger in dem i blöja i flera år så kan de tappa förmågan att bajsa utanför blöjan sorgligt nog och DÅ får man LÄRA dem något de egentligen kunde helt medfött. Sjukt.
2. Stressar man ett barn så kommer det absolut inte att bajsa. Tvärt om så kommer det antagligen att få en härlig förstoppning. Inte heller handlar det om stress på en mer allmän nivå. Man är inte ute efter att göra barnet äldre eller större för att man erbjuder barnet att slippa bajsa på sig. Återigen så är bajsandet en medfödd talang, barnet blir alltså inte det minsta mognare och sådant för att man skippar bajs i blöjan.
3. "Stackars barn" menar många. Hm...? Ja stackars barn som går miste om varmt och kletigt, illaluktande och frätande bajs utsmetat på skinkorna. Absolut logiskt...STACKARS alla EC:ade barn! Stackars dem som har föräldrar som är så inkännande att de kan läsa av barnets signaler och se när barnet är nödigt och då erbjuda ett fräschare alternativ än blöjan att göra sina behov. Stackars barn som blir hållen i pottställning med rumpan fri så att hen kan tömma både tarm och blåsa ordentligt och slipper småskvätta eller släppa små harlortar i omgångar. Stackars stackars barn.
4. "Låt barn vara barn, tids nog hinner de sluta med blöja" får man höra också. Hm...ja? barn föds återigen INTE MED blöja! Det här är det mest idiotiska och mest korkade argumentet som finns till att inte EC:a. Det finns INGET naturligt i att barn har blöja! Blöjor är INTE en uppfinning skapt för barnets skull. Det är en bekvämlighetsuppfinning för föräldrarnas skull och jag tycker personligen att det är en suverän uppfinning. JAG personligen skulle inte orka EC:a på riktigt. Jag använder absolut blöja till mina bebisar men kan jag hjälpa dem att bajsa och kissa utan blöja i blöjbytena så gör jag mer än gärna det. Men jag beundrar dem som orkar och vill EC:a sina barn. Det här argumentet blir ju dessutom ganska löjligt om man kollar på resten av världen. Eller trodde ni att man använde blöjor överallt? Det gör man INTE kan jag meddela ;-) på många platser på jorden så EC:ar man barnen. Får de barnen inte vara barn då? hahaha :-)
Nej det finns så många idiotiska argument som folk kör med när de hör talas om EC första gången. De tycks blanda ihop det med potträning som är något helt annat. Detta handlar INTE om någon träning what so ever. Det handlar om att vara inkännande och läsa av sitt barns signaler. Det handlar om att vilja ge sitt barn en möjlighet att slippa bajsa på sig. Helt otroligt att det går att vända till något negativt :-) snacka om västvärlds-skadad att tro att barn MÅSTE ha blöja :-)
http://www.ecsweden.se
